Vilken härlig vecka med fest hela tiden....

Först Balen, sen studentavslutning i Jämshögs kyrka , student utspark och studentfest, en dags vila och sen födelsedag gånger två!!

Studenter ska ha en roligt fest det är dom värda. 19 år i skolan och det är bara början då behövs det en sjujäkla fest för att orka med resten av livet. Avslutningen i Jämshögs lilla kyrka om man nu får för sig att jämföra med vår stora kyrka i Kyrkhult och det fick jag. Vi hamnade i vägarbete som aldrig ville ta slut. Maken fick nog och svängde ut och in och vi kom via en lite mindre väg slutligen fram till kyrkan. 13.45. Avslutningen började 14.00! Det fanns inga platser kvar i kyrkbänkarna men det ordnade sig, vi hittade två stolar och klämde in oss mellan bänkrad och vägg. Jag hade ett element att luta mig mot när ställde mig upp. Jag vill nämligen se vem det är som pratar och sjunger!! Herr kyrkoherden hälsade välkommen och lyckades prata i 5-10 minuter utan att säga Gud en enda gång. Inte heller Jesus eller Jungfru Maria  slapp ur hans mun. Bra jobbat, tyckte säkert de allra flesta som satt i kyrkan , vi saknade dock både Fader Vår och Välsignelsen, men vi är så rysligt gamla så vi har ingen talan längre. Det hela drog ut på tiden och det blev till att vrålköra hem och snabbt byta om innan det var utspark kl 17. Vid det laget var min älskade make inte lite utan väldigt mycket stressad så när vi äntligen kom till Olofström och det var ont om parkeringar trängde han in vår lilla söta bil mellan två stora biffiga bilar, det blev precis så mycket plats att han kom ut ur bilen. Vi rusade mot backen bakom Nordenbergs skolan och började förvirrat titta efter en bild  på Ettan. Efter två minuter röt maken, nu går jag inte en meter till vi blir här! Vid det laget hade mitt förnuft lagt sig i ryggslutet ungefär och jag fortsatte uppför en trappa och plötsligt såg jag den, bilden på Ettan. Vände mig om för säga till maken att här är dom! Han är borta, puts väck!!  Men, nej han hade hamnat bakom en tjock dam med stor hatt och rejäla skor. Han stånkade vidare med mig och där var dom hela högen,föräldrar, morfar, pappas lillasyster och lillebror och småkusinerna, mammas släktingar från Linköping med världens härligaste dialekt och de danska grannarna. Och så förstås sjumiljoneråttahundratusentjugotre andra människor som också letade efter sina släktingar. När vi så småningom kom hem till vårt lilla hus, var klockan närmare 23.20 och vi var rejält trötta. Det blev till att leta upp våra sköna sängar och snart sov båda gamlingarna gott.

Dagen efter dagen före, var vi rejält slitna, när frukosten var avklarad  var det dags att röja undan kläder och bädda upp och snygga till lite omkring oss. Eftermiddags promenad blev det i alla fall och en tur till kyrkogården för att vattna blommor. Efter ytterligare en skön natts sömn var det födelsedag hela dagen för mig. Tänka sig jag fyllde hela 69 år det var det ingen som kunde tro, utom jag som kände mig som nittiofem minst efter studentfirandet.Som om det inte räckte med att jag fyllde år på fredagen firade vi en  födelsedag på söndagen också nämligen Ettans pappa,sen blev det vardag igen.

Solen sken från klarblå himmel och jag putsade fönster , hela tre stycken hann jag med på en förmiddag. Det går ju inte att bara arbeta, vila måste jag också. Det är verkligen en förmån att efter lunchen kunna lägga sig med bok på träsoffan på altanen. Thomas Sjödins bok, Det är när du vilar det händer, läste jag inte särskilt länge i . Jag slöt mina ögon och lyssnade till fågelkvittret och somnade!!  Kanske 5- 10 minuter och vaknade pigg som en lärka, läste ytterligare några kapitel ur den fantastiska bok och sen bar det iväg ut i trädgården med sax, spade och kratta. Solen värmde min rygg och det blev fint längs hela uppfarten innan jag var klar för att ta kväll! Maken kom ut och vi vattnade innan vi gick in och kurade skymning sen  det var dags att kolla in näst sista avsnitten av Arvingarna. Den blir allt mer konstig men nu vill jag veta om det finns ett bra eller dåligt slut, går inte att missa sista avsnittet. Tur att det finns repriser för nästa måndag är jag inte hemma, då ska jag uppleva min födelsepresent från maken. En resa till Köpenhamn!  Vi tänkte oss åka tåg men nu får det kanske bli bil eftersom Veolia inte kommer överens med Seko. Det blir säkert några bra och roliga dagar med eller utan tåget.

Lördagskväll och framtidstro.

Lördagskväll i Olofströms kommun. Det var dags för BALEN med B!Avgångsklassen i gymnasiet, hade sin studentbal  på First Hotel i Olofström i lördags. Vi , maken och jag, ville detta år betitta spektaklet, så i god tid gav vi oss iväg från hemmet för en stunds nöje i Olofström denna lördagskväll.
Vi kom i ganska god tid, men kunde konstatera att det var det fler som gjorde. Vi fick en parkering inom rimligt gångavstånd och faktiskt en riktigt bra plats att stå på, för att se och fotografera. Vi var där enbart för att nr 1 i skaran av barnbarn tar studenten just i år. Under tiden vi väntade på bilkaravanen som skulle komma, ägnade jag mig åt att titta på skaran av människor som liksom vi kommit för för att titta på de unga och vackra ungdomarna i sina fina kläder. Många olika människor med många olika sätt att klä sig. En dam hade  pyjamas  på sig! Ett stycke tyg med två ben och ett hopdraget bröstparti med ett snöre runt halsen! Det är pyjamas enligt mig. En annan dam , inte hon heller särskilt purung, hade leopard mönstrade långkalsonger och en vit spetsblus! Kortkort på tanter i sina bästa år är inte heller så snyggt vare sig med eller utan åderbråck! Däremot tycker jag att shorts och tröja är helt okey! Många äldre gentlemän i kostym, och små tanter i kappa och hatt uppenbarade sig också. Säkert far-och morföräldrar liksom vi och eftersom maken var med fick han höra vad jag tyckte, han fnös och meddelade att  för honom fick folk klä sig hur dom ville bara dom har kläder  på sig!! Vi hade klätt oss i regnjacka och jeans, för säkerhets skull, vilket resulterade i att  regnet aldrig kom. Något som förvånade mig denna kväll, var att många av människorna som kommit för att se och fotografera struntade helt i arrangörernas bemödande om en fungerande avspärrning i form av ett plastband i orange och vitt. Meningen var ju att alla skulle kunna se och fotografera men icke då. Ingen hänsyn till någon annan än sig själv, här kommer jag och jag ska fram! Orden hänsyn var inte vida känt den kvällen. Nåväl till slut kom  bilarna körandes i en långsam parad , för att en och en  stanna just vid "Röda Mattan", som var utrullad för att släppa av paren. Det var många olika sorters bilar som t.ex. veteranbilen med en skylt som angav att den en varit en trafikbil en gång i tiden, amerikanska bilar med "nedcabbat" och moderna bilar av snyggaste sorten och så förstås en limousine,gräddvit jättestor. Alla
vältvättade, glänsande vackra med vackra ungdomar i. Chauffören var oftast en herre i medelåldern men en och annan betydligt äldre herre agerade också chaufför, i dessa tider var som sig bör även en dam chaufför. Flickorna var så fina i sina vackra balklänningar, de flesta såg glada ut och verkade tycka att spektaklet var roligt. Gossar i snygga kostymer, som förde sina damer med ett leende ,över mattan och stannade för att bli fotograferade.  Tänka sig , där stod han plötsligt med en vacker dam, Ettan, en vuxen man så snygg och det allra vackraste leendet kostade han på sig. Det var fler pojkar än flickor så Ettan var inte ensam om sin dam. Hon hade två söta pojkar som uppvaktade henne. Klänningarna var oerhört vackra med mycket blingbling kring midja och bröst. Svart, brunt och sand dominerade i färgsättningen men där fanns pastell, rött, grönt, turkos och så en ock annan vit också.
Det tog ett par timmar innan alla hade passerat och därefter tog den roliga, får jag förutsätta, balen,vid. I sena timman blev dom hämtade av sina anhöriga och dagen därpå var det kanske sovmorgon för alla dessa ungdomar, vad vet jag?
Sen börjar allvaret, vad ska det bli av alla dessa ungdomar? Ska alla få den utbildning dom vill ha? Ska alla få jobb och skaffa familj och leva lyckliga resten av sina liv? Eller ska några av dessa glada vackra ungdomar bli arbetslösa, kanske hamna i drogberoende ? Nej vet du vad Tanten, nu får du ge dig. Alla ska bli lyckliga och leva länge. Inget deprimerande skitsnack nu. Alla kommer att göra precis det de vill och få just den flickan eller pojken dom vill ha. Ingen kommer att bli sjuk eller drabbas av annat elände. Inte nu i alla fall i den spirande sommaren . Nu ska vi vara glada och sjunga vackert om studentens glada dagar.

Lycka vad är det?

Lycka är att höra barnbarnen ropa Farmor eller Mormor tusen gången på tio minuter!
Lycka  är också att vakna vid sidan av sin älskade varje morgon och veta att ännu en dag fick vi tillsammans.
Lycka att klippa rent från storvuxet aggressivt gräs runt en liten planta kan ge en tant i sina bästa dar lyckorus.Än lyckligare blir jag när blomman har tryckt till gräset av egen kraft och visar sig i hela sin fina blomster skönhet.
I båten i Ö Harasjön en varm sommardag med maken och kaffekorgen inom räckhåll, det är också lycka

När det går bra för alla barnen och deras familjer då mår vi bra maken och jag. Värre är det om någon är sjuk, trött eller ledsen. Då vill jag alltid ta hela familjen i famn och bara kramas. I denna världen finns det inte bara lycka utan dessvärre alldeles för mycket av det vi kallar olycka. Varje dag är tidningen full av berättelser om barn  och ungdomar som far illa och till och med dör av sjukdom eller än värre blir ihjälslagna. Det är inte bara barn och ungdomar utan även äldre personer som hamnar mellan stolarna, när det gäller vård och omsorg. När jag läste till undersköterska ville jag starta ett hospice eller ett äldreboende. Jag visste precis hur det skulle vara och var det skulle vara. Nu är den tiden förbi, det blev inget hospice eller äldreboende utan jag jobbade några år som undersköterska i äldrevården. Dåliga arbetstider, delade dagar och många helger, dålig lön för det jobb som gjordes men väldigt mycket glädje och kärlek från människorna jag mötte. Tyvärr ger den sortens lön inte mat för dagen eller bensin i tanken, så när det kom ett jobb i min gamla profession så bytte jag från det mjuka jobbet till det hårda(ekonom), bättre arbetstider och bättre lön för det arbete jag presterade.  Men det ska erkännas att  där fanns också en härlig gemenskap och många underbara människor som förgyllde livet för mig.

Nu är även den tiden förbi när jag lönearbetade. Nu för tiden arbetar jag mest hela tiden, men bara med saker som jag vill. Jag kan numera välja vad jag vill göra, oftast handlar det om vara i trädgården , hushållsarbete och administrera vårt lilla hushålls ekonomi. Men - det finns dagar när det vankas besök hos bästa vänner, åka till Hällevik för en dags slappande i sanden och svala dopp i havet,   läsa böcker, plocka blommor och inte minst få möjlighet att umgås med nr 1,2,3,4  och 5 i barnbarnskaran. Lite svårt att få tiden att räcka till. Jag får ju inte glömma min och makens alla tillfällen till dans som ges, detta intresse som vi båda gillar. Sen måste vi ju dra abborrar  sittandes i ekan i Ö. Harasjön också. Skogen måste ju också få besök, blåbär, lingon och kantareller och dessutom ska ni veta att då och då bjuder maken på en hemlig tur!!  Medelst bil åker vi runt på småvägar i Småland och Blekinge så länge att vi ibland har svårt  att hitta hem. GPS?? Det är ju inge sport,  mycket bättre att använda en timme extra  för hitta rätt i snårskogen. För det mesta har vi kaffekorgen med - men - det har hänt och kommer säkert att hända igen att vi glömmer den! Då är det extra skönt att checka in på Olofströmsvägen och sätta på kaffe och ta fram nybakade frallor.
Allt detta är olika exempel på lycka, ett ord som betyder många olika saker.

Efter regn kommer solsken ................

sägs det, idag blev det om inte solsken så ett ganska skönt väder att promenera runt Södersjön så här på kvällskvisten. Dimman hade precis börjat lägga sig över sjön samtidigt som solen häll på att gå ned. Det var blött och fuktigt men kändes som att världen var helt ren. Äppelträden blommor intensivt just nu med sina rosavita blommor. Lönnlöven ser ut som sidenblad så tunna är dom, i dikena blommor liljekonvaljer. Häggen har inte blommat över och dofterna sköljer över mig när jag forcerar slingans ny lagda grusväg. Från fotbollsplanen hörs röster och en visselpipa som ljuder. Innan jag är hemma hinner jag se en vacker vy över husen med solnedgång i bakgrunden. Tur att kameran var med.

 Det känns konstigt att veta att imorgon ska jag och maken gå på begravning. En vän som omkommit i en olycka. Han var en glad och snäll man, en aning yngre än jag. Vi hade tonårstiden i Unga Örnar tillsammans en liten stund och sen möttes vi igen efter många år och fortsatte vänskapen där den slutat. Lite hej och lite svängom ibland, diskussion om matpriser, barn och barnbarn. Var han för god för denna världen?
Hans söta fru och deras barn och barnbarn har mist en person som älskade dom över allt i denna världen,det minnet kan dom alltid bära med sig.

Nu blir det skriva av!!
När rullgardinen åkte upp idag var det blå himmel utanför mitt fönster. Underbart att slippa se våt asfalt och våta träd och buskar och en gräsmatta som är full med vatten! Efter frukost var det dags att klä sig för att gå på begravning. Med stor sorg i hjärtat och ögonen fulla av tårar, fick vi bevista en begravning som blev en hyllning till en älskad make, pappa, morfar, lillebror. Allt var gjort med stor kärlek och omtanke precis som vår gode vän skulle velat ha det. Mitt under eftersittningen försvann strömmen en stund, aldrig roligt för kökspersonalen, men allt löstes på det bästa sätt. Familjen passade på att ta farväl med sång och små tal. Lite minnesblad lästes upp och snart kom strömmen tillbaka och med den kaffe och tårta. Vi gick hem med ett leende på läpparna och tankarna hos vännen och hans familj. Stort beröm till officianten som med lugn och trygg stämma genomförde gudstjänsten och fick oss alla att känna tryggheten av Jesu närvaro i rummet.

Kvällen avslutades med ett föredrag av Tomas Sjödin i Olofströms kyrka. Han tillhör mina favoriter, har många kloka åsikter som han delar med sig av. Vi var många,hela lilla kyrkorummet var fullt denna ekumeniska försommarkväll. Den avslutande gudstjänsten var en härlig upplevelse på många sätt. Psalmer valda med omsorg och hela kyrkan sjöng. Kunde inte varit bättre. Alla människor borde ha en vilodag, när man inte gör något man måste utan bara det man vill. Första dagen i veckan borde vara en vilodag så att man orkar med resten av veckan. Särskilt om man är pensionär, för det är ett hårt liv!!!

Lära nytt, uppleva och våga pröva om vingarna bär.....

Det blir allt svårare att lära sig nya saker Men också allt roligare, jag kan blir lyrisk när jag äntligen lärt mig hur kantklipparen fungerar. Vi har kamperat ihop i flera år och inte förrän här om dagen kom jag av en händelse  att vrida hela saxen åt vänster ! Det gick att vrida åt höger också, underlättar när man kommer från fel håll så att säga. För det mesta klipper jag med saxen i mittläge men det ibland är det lättare med höger eller vänster.
Allt svårare att klättra över stengärdsgårdar med åren. Sant, fötter, ben och lår följer inte alltid riktigt med . Jag vill också påstå att ju fler år ju vingligare,  blir allt lättare för att få övervikt bakåt eller framåt. Detta utspelade sig när vi skulle plocka gullvivor och visa storebror med fru vårt lilla smultronställe ute i skogen. Jag gick först och  med stor omtanke placerade jag  min lilla  fot precis rätt vid övergången mellan ängarna. I steget kände jag att nu hade jag inte fotfäste alls, kroppen lutade oroväckande mycket bakåt och inte en enda gran stängel att hålla sig inom synhåll. Viftandets eller kanske mer roterande, försökte jag återfå balansen med följd att jag gled än mer bakåt , som tur var uppmärksammade storebror vad som försiggick och  kom till min räddning. Han kastade sig fram, fick tag i min högra arm vilket gjorde att jag föll mer rakt ner än bakåt. Vilket  gjorde att vänster skinka fick ta smällen av stenen som annars skulle ha tagit precis i bakre delen av mitt lilla söta huvud! Jag hann tänka denna gången, att glasögonen går sönder?? Dom sitter ju på näsan och inte i nacken. Att jag inte skulle orka hålla  upp huvudet, vilken tur att storebror fanns där för lillasyster!!  En tant i sina bästa dar, värsta skulle mina barn säga, är tung när hon faller med ryggen först så maken fick assistera för att bärga mig i upprätt läge. Det gjorde ont, väldigt ont i vänster skinka,  bara det gjorde det svårt för mig att resa sig. Efter flera försök stod jag på benen och haltande återvände jag och mitt sällskap till bilen. Idag har jag, om inte tratuering som barnbarnet sa en gång i tiden, så en blåmärkes blomma som liknar en jättestor pensée på skinkan!!  Lite svårt att gå uppför en trappa men annars gasar jag på som vanligt.
Måste också berätta att jag hittat en sömmerska som syr om kläder som krympt i garderoben eller hängt ut sig till en större storlek. Hon bor i Vinslöv, är rysligt trevlig och kunnig. Nu ska min limegröna linneklänning bli som ny igen. Lagom till studentfesten för Ettan i barnbarnsskaran. Det mesta faller på plats till och med presenten är klar, i alla fall i tanken. Handlandet sköter lillasyster Yster om till sin mamma.
 Söndagens begivelse var en matresa i Blekinge med Elin Carleke som reseledare. Den rara lilla tösen är en sann entreprenör! Visste inte att vi hade så många roliga småföretagare som jobbar med mat på så nära håll. Anettes Skafferi i  gamla stickeri och- spinneri fabriken i Åkeholm, med sina underbara marmelader, saft, chutney. Hittade en apelsinmarmelad med kanel och en chutney " Till köttets lustar". Här intogs det  fika på en nybyggd uteplats vid den gamla smedjan  utmed Mörrums ån. Vackrare vy får man leta efter. Nästa stopp var Röshults Vedungsbageri, doften av nybakat bröd sitter kvar länge i näsan. Nu vände bussen och for mot Riksdagsmannagården som ligger vid Törnerydsvägen . Där inhandlade jag en morotsmarmelad med citron och vilt grillkorv. En vacker plats med mycken boskap som betade på gröna ängar. Därifrån gick färden till Äggaboden!  Här fick vi lunch, en gudomlig frittata med grön sparris och kött från vilt. Till detta en sallad med små söta goda tomater som smakade som tomater gör när dom växt i solen. Här kunde vi också handla, ägg, potatis, äpple, sallad, kött och mycket mer. Nästa stopp var Spjutbygds Gård, där inhandlade jag rökt påläggskorv till maken som inte fått följa med  på denna underbara resa. Där fanns kött från lamm att köpa och lammskinns produkter om man ville ha. Som avslutning  på denna helt fantastiska resa hamnade vi på Björketorps Gård där det tillverkades glass av egen producerad mjölk. Kaffe och glass i våffla är aldrig fel. Per Brunberg och hans fru öppnade sitt hem för oss när regnet nästan kom . Jag åt en hallonsorbét som var himmelsk.

Det är mycket som kan hända en tant, både roliga, farliga och tokiga saker.

1:a Maj, arbetarnas dag.
Jag som är uppväxt med 1:a majtåget genom Olofström upp till gamla Folkets Hus, som har hört Alva Myrdal , tala i Folkets Hus i Olofström, har aldrig som vuxen varit road av politik. Jo lite grand några år i Centern. Tyckte att dom var ett parti som ville landsbygdens väl. Numera tycker jag att det är mer enskilda personer som jag gillar i  politiken, för deras åsikter men också för deras sätt att framföra dem. Mer  person än  parti !! Förlåt min vänner i Centern, men det är dagsläget som gäller för mig nu för tiden, när det gäller politik. Måste säga att gossen Fridolin tilltalar mig, för sitt vackra yttre, ja, men också för att hans åsikter när det gäller skola, miljön och landsbygden. Det betyder ju inte att jag röstar på Miljöpartiet. Finansministern tilltalar mig också, inte så mycket för hans yttre, men han är en fena på ekonomi och det gillar jag. Fredrik Reinfelt ser mest ut som en ledsen liten vovve. Vem har varit elak mot honom hela tiden, kan man undra? Lövén är ju inte mitt första alternativ och inte Annie Lööv heller, hon blir säkert bra när hon blir stor men jag gillade Maud mycket bättre! Den lille ettrige folkpartisten som ryar om skolan och ändrar hela tiden har jag inte så mycket till övers för och vänsterpartiet skulle sett till att behålla den gamle partiledaren. Feministiskt parti ger jag inte mycket för, elda hundralappar och stå skrika att att svenska män är hemska. Nej så fångar man inte mitt intresse. Dom får ha sin politik ifred för mig liksom SD. Finns inget att säga om detta parti. Ointressant.  Jag skulle behöva ett samlingsparti som lärt sig att samarbeta det skulle sitta fint.

Vi, maken och jag ägnade 1:a maj åt det som vi gjort i alla 49 åren vi varit gifta, arbetade  i trädgården. Morötter, sallad och potatis kom i jorden. Till lillasyster Yster satte vi potatis i spannar och till storebröderna lades potatisen i påsar för att transporteras till Lönnemåla och Kullan. Nu ville jag vara jätteduktig och tog stavarna och gick iväg mot Lönnemåla som var första anhalten  på potatisresan. Räknade kallt med att åka bil med maken tillbaka till Kyrkhult och  vidare till Kullan. Det skulle jag inte utsatt mig för, eftersom jag redan då kände mig lite snuvig och rosslig i halsen, men jag ska ju alltid vara värst hela tiden. Promenaden blev till en förkylning som bara är för mycket. Ögon och näsa rinner i kapp. Vad kan man lära sig av detta? Känner man sig inte helt ok, lite trött och snuvig, inte ok att ränna runt med stavar för att visa sig på styva linan. Kroppen tog för mycket stryk, lönade mig med att bli sjuk. Nåja sjuk och sjuk. Men - för mig som inte gillar att inte orka göra det jag vill,  är det inget bra läge att behöva inse sin begränsning!! Nu har jag insett att om jag ska kunna hålla igång nästa vecka, så gäller om inte sängläge så åtminstone fåtöljläge!!

Med hjälp av alvedon, allergimedicinen, sinova , calvados och några små sovpauser lyckades jag från onsdag till söndag bli nästan bra!! Idag har jag bakat kanelbullar, muffins på banan och mandelmjöl, och en rabarber/hallonkaka. Pausade med att lufsa runt i naturen och fotografer, inspirerad av bästaste vänninan i mer än 50 år , fotografera den vackra naturen just NU!! Känner riktigt hur livet återvänder när snoret slutar rinna och ögon är klara och fullt användbara.

Visst är det härligt med den spirande våren och vad kan passa bättre än att avsluta med en vers ur Alltidhult, av Harry Martinsson.

  I drömmen ser jag vårens bokar lysa

 med späda lövverk nedom Boafall,

när vägen går till Alltidhult om våren

 och skogen ter sig som en ljusblond hall

 med solens spel  på genomlysta sväv 

av friska löv, som bilda vårens väv.

Nu är det sommar, nu det sol .......

Tanter har underliga nöjen, kan det tyckas: Jag blir glad av att det är vackert väder när jag vaknar som idag,
sol och blå himmel redan kl 07.30, idag när jag rullar upp rullgardinen! Jag blir också glad av att ha ett rent golv att gå på, därför roade jag mig med att efter frukosten göra något så tråkigt som att  städa. Badrumsgolv och köksgolv var i stort behov av att rengöras. Med en stor skurspann, svabb, tandborste och trasa, varmt vatten och  rengöringsmedel med citron i kommer man långt. Massor av smutsigt vatten som måste bytas flera gånger, men sen vilken känsla att gå på ett rent golv. Ingen grus, inga brödsmulor, inget saft,kaffe, sås spill heller. Bara rent golv under fötterna.

Trädgården är ett annat av mina favoritnöjen, där  har jag idag plockat den första rabarbern som blev en  paj till förmiddagskaffet. Svärmors underbara pajdeg, till just lite syrliga frukter och bär, nyskördad rabarber  och hallon från frysen. Under tiden som pajen stod i ugnen hann jag göra vaniljsås och vi kunde avnjuta detta läckra bakverk tillsammans med gott kaffe  på altanen i strålande sol. Helt underbart.
Har man käkat god paj orkar man tas med kirskålen igen. Med friskt mod, spade, hacka och kratta fick jag i alla fall död på ytterligare några  plantor . Det är en skön känsla att se trädgårdslanden fria från ogräs med raka fina kanter ( ganska i alla fall) och veta att nu dröjer det ett tag innan jag måste luka land igen. Jag har fler nöjen, här kommer  ytterligare ett.  Steka sill! Fyrtio sillfiléer skulle bli 20 dubbla sill, fyllda med dill och stekta i smör/olja! De två äldsta barnbarnen skulle komma på middag och hade själv fått välja mellan fläskkotlett eller stekt sill. Naturligtvis valde dom sill, dessa underbara gossar . När bordet var dukat kom dom, glada och pigga och satte sig till bords och högg in på läckerheterna. Tänka sig att ungdomar i dag gillar stekt sill. Det blev "tabberas" på de flesta faten och innan dom återvände hem , fick farfar hjälp att bära ut den fina trädgårdsbänken som väger hur mycket som helst. I fjol bar vi ut den själva, den är vacker att titta på och skön att sitta på men fy så tung. I år hade vi begett tanken att reda detta själva. Vilken tur att ha två rediga gossar, till barnbarn,  som kunde  hjälpa oss. Här tog nöjena slut och vardagen grep in. Diska är inget nöje utan ett måste.
När disken var klar och maken vilat en stund gav vi oss iväg, på det vi kallar äventyr och barnen tycker är vansinnes utfärder! Vår numera nytvättade och nystädade bil tog oss till SKOGEN! Skogen där vi har vår båt i världens finaste sjö. Sjön ligger djupt ner mellan höga skogsvallar och vägen dit är brant, stenig och enligt våra barn direkt livsfarlig för två gamlingar som vi. När vi parkerat bilen  på grusplanen blev vi varse att i stort sett  hela skogen var borta!!  Alla vackra granar var borta och bara enstaka hemska halvdöda träd var kvar. Stigen ner till sjön hade också försvunnit, istället var där stora stenar, ris i massor ,nedfallna grenar och stora hjulspar av röjaren . Skam den som ger sig, lite äventyr är bra för hjärta och lungor på människor över 65.  Över stock och sten gick färden, lilla tanten föll  framåt men fick tag i en överbliven granruska och maken kom till undsättning och bärgade vraket. När pausat vi en liten stund, gick vi vidare mellan stock och sten, letande efter den stig som inte fanns längre. När vi äntligen såg vi båten, insåg vi att  det var ca 200 meter i rak utförslöpa ner till båtplatsen!  Där blev det stopp, vi tog flera nya  beslut. Inte gå ner till båten idag. Kanske en annan dag. Båten ska flyttas till en annan vik, men för att vi ska kunna göra det måste vi nog hitta en annan väg ner. Sista beslutet blev, vi vänder tillbaka - men - inte samma väg UTAN nu hade vi sett "körbrötan" som var som en mindre autostrada. Den tar vi. Gick hur bra som helst, synd att vi missade den när vi startade. Efter en 20 minuter var vi tillbaka vid bilen. Nöjda med utflykten satte vi oss tillrätta för att åka hem nöjda och glada.

Fröatorpsvägen mötte oss med ett antal parkerade bilar, lite hur som helst och var som helst. Vi tänkte oss en liten sväng mot Nordpolen, det var ett korkat beslut. Fullt med parkerade bilar precis överallt! Hur är det möjligt , mitt i skogen? Vad är det som händer? Inga människor, bara bilar? Tillslut när vi svängt mot Nordpolen, såg vi en figur i grova kängor, träningsjacka och stubbat svart hår. Maken rullade ner rutan och frågade: Vad är det som händer? Varför alla dess bilar? Svaret blev: DET ÄR JU RALLY!!  Sen sa han skrattande : Du kommer inte igenom här, det är bättre att vända. Vi tackade och vände och körde mot hemmet. Som sagt hem ljuva hem. Två gamlingar kom lyckligt hem utan att bli inblandade i rally eller slå ihjäl sig.