En rolig dag i mitt liv!!

Vaknade ganska tidigt redan 06.00. Bestämde mig för att somna om, gick inte alls bra, var helt omöjligt faktiskt!  Efter att snurrat och pustat och snurrat igen och druckit lite vatten så hade klockan blivit 06.30, alldeles för tidigt att kliva ur sängen sa hjärnkontoret, men benen ville upp, upp. Vände på kudden , vände på hela kärringen och la täcket till rätta, räknade 1-----2-----1----2 osv, drack mer vatten , blev kissnödig, vände kudden igen och snurrade flera flera varv tills klockan äntligen blev 07.30. Skuttade glatt ur sängen under glada tillrop mot maken som sussade gott i sin halva av sängen! Ingen som helst reaktion, upp med rullgardinen och nya glada rop om en god morgon!!  Men vilket jäkla liv du för, sa den morgontrötte surt. Då var jag redan på väg  ner för trappan och på väg till radion!! Alltid samma sak varje morgon, först av allt måste radions P1 sättas på. Aldrig något annat program. Fy farao för P4 eller Radio Blekinge. Jag får utslag av alla uppkäftiga glada programledare som sjunger glada sånger innan kaffet!!  Sen till kaffebryggaren och sen duka frukostbordet med allt från medicinerna som blir allt fler med åren till sillen och äggen!När bordet är färdigdukat brukar maken ha tagit sin  insulinspruta och hämtat tidningen. Stillhet och tystnad sprider sig i köket (altanen under sommaren). Ingen säger något, båda tuggar som två gamla hästar i ett stall. Tidningen läses noga, krigen i världen, alla hemskheter som hänt i Sverige och kanske till och med i vårt lilla Kyrkhult,  födslar och dödslar, husförsäljningar, idrottsresultat och loppis annonser, allt ska diskuteras en stund senare,  dock läser vi  aldrig ekonomisidorna det orkar vi inte med i denna tidiga morgonstund. När frukosten är avklarad är det dags att gå ut med Lady Di. Hon sitter tyst och väntar i sin hundgård tills husse uppenbarar sig på altanen, då glädjetjuter hon så att hela Kyrkhult vaknar.  Själv brukar jag för det mesta plocka lite med blommorna ute och inne, duka av bordet och torka lite här och lite där, bädda sängarna, för att till sist landa i badrummet för att se till att frun i huset antar normala former, ja nu menar jag inte att jag formar om min kropp, utan borstar tänderna, tvätta mig med nya jordgubbs tvålen, kamma till en snygg frisyr, så gott det går, för att till sist täcka den gamla kroppen med hyfsat snygga kläder. För dagen rosaröd tröja, röda shorts och rödpricka sockar!!  Se där en riktigt snygg liten husfru som kan ta emot sin make när han återvänder från promenaden. Hans kläder går för dagen i brunsvart inte för att dom är skitiga utan för att han är förälskad i svart och brunt just nu!

I ugnen steks revben till middag och jag putsar två fönster på övervåningen. Skönt att kunna se ut igen, har varit lite si och så med in-och utsyn  ett tag.  Eftersom det var ganska mycket fluglort på fönstren och lite grus efter sommar regnen,så syntes det verkligen att fönstren var nyputsade när jag var färdig. Middag intages under augusti alltid  på altanen OM det inte regnar småspik och åskar! Så även idag, därefter inträder middagsvilan. Tysta, tillbakalutade i altanmöblerna(låter nåt va? Inte så märkvärdigt alls, vita stora trädgårdsstolar och en soffa) , mätta och belåtna  njuter vi vårt otium. Efter en stund är det alltid någon, för det mesta jag, som börjar prata, har liksom lätt för detta, om allt och inget. Vi plockar av och diskar och ställer in ren disk och sen går maken iväg för att duscha och göra sig vacker, eller kanske ska jag säga vackrare . I alla fall kommer han tillbaka och luktar persika och det ännu inte helt gråa håret lagt i snyggaste barren! Rakpussen utdelas givmilt och även en liten rak kram. Sedan återgår var och en till sitt. Jag till att leta efter en karta för promenaden i Farbohl och han till att kolla om det finns någon sport på TV! Som om det finns något annat?Jag hittade den, lite otydlig här man dock!!

Äldsta svärdottern och Zoey, en skönhet i blankborstad päls gick Höjdleden tillsammans. Vi fick motion och frisk luft i ett  skogsområde där det enda ljud vi hörde, var våra egna röster.Vi  anlände efter två timmar till utgångspunkten. Lite fel hade vi gått men ändå bra jobbat av oss tre. Jag var helt genomsvett, tröjan var blöt på ryggen och det blev till att halsa vattenflaskan nästan ner till botten. Zoey var också törstig och fick vatten ur sin flaska, det gick hur bra som helst.  Det var inte bara benen som fick motion, vi motionerade munnen också, lite prat om det mesta, inredning, vädret(naturligtvis), tiggarnas liv, flyktingar, nya jobbet, den underbara sommaren och så förstås lite tjejsnack om livet i allmänhet, en allt igenom trevlig  två timmars utflykt. Nu skulle man ju kunna tro att den lite äldre av dessa två kvinnor skulle vara värkbruten när hon kom hem, men icke sa Nicke. En skön känsla i kroppen av den fantastiska skogsluften som kändes ren och fräschoch lagom trött för att sova gott en hel natt.

Inte heller idag har jag träningsvärk, måste nog vara vältränad genom allt trädgårdsarbete jag utfört och lekandet på land och i sjön med de älskade barnbarnen. Nu avslutar jag helgen med en förhoppningsvis vacker musikafton i vår vackra kyrka i Kyrkhult.

Putte i Blåbärskogen , eller ------

Äntligen efter en varm sommar kom den lite svala höstluften och gav ny ork! Igår ville maken köra till Blåbärsskogen! Vägen till Blåbärsskogen är en enkel grusväg från en svunnen tid, den slingrar sig fram mellan välgjorda "stenegären", uppför backar , ner för backar och runt krökar som blir nya krökar innan det blir rak väg igen. Längs vägen ligger ängar med stenar och träd och buskar, där korna betar fridfullt. Det ena huset efter det andra dyker upp, de flesta är rödfärgade trähus men där ligger ett gult trähus och där ligger ett hus med rosa eternit plattor. Det är inte bara kor som betar utan på en äng går det en lama och hennes baby, vad nu dom kallas. Efter ett tag tar skogen över och vi svänger in på en ännu mindre väg som leder oss fram till Blåbärsskogen.

 Men  .. innan vi kom så långt hann vi vända och köra tillbaka hem ett antal gånger eftersom vi glömt , tröjor och bärplockare! Nu skulle stövlar, långärmad tröja och keps  på. Kolla att vi hade mobiler bägge , att vatten flaskor och spannar att ha alla bären i fanns utanför bilen innan vi låste den. Sen går vi en ganska lång sträcka in i skogen och när maken ser blåbären säger vi hej och var och en går åt sitt håll. Det är fantastiskt att få gå i en fin tallskog och plocka bär alldeles själv. Tystnaden är total, det enda som hörs är vindens sus, fågelkvitter och så förstås myggens inande!

 Efter en timme har jag ont i ryggen, är jättevarm och mina långbyxor har bytt färg från gråvit till rosablå, eftersom jag sitter på knä och plockar bär men jag har en halv liten spann med finaste blåbär! Jag vänder och går tillbaka och jo då maken är också varm och trött och har en halv spann med blåbär. Skillnaden är att hans spann rymmer 10 liter och min kanske 2 liter. Det finna ytterligare en skillnad mellan mig och honom när vi plockar bär, han plockar med maskin och jag för hand. Måste ge honom en eloge för att hans bär är så torra och fina trots att han inte handplockar dem.
Varma och trötta sätter vi oss och tar en kopp kaffe och kanelbulle innan vi återvänder hem. Väl hemma sätter sig maken och rensar bären och jag ordnar med lite kvällsmat. Dagen avslutats med lite TV tittande och läsning i en bok om Astrid Lindgren och hennes brevkompis Sara.
När morgonen randas är det dags att ta itu med den nya dagen som givits oss. Först frukost sen promenad med Lady Di. Besök hos favoritfrissan Pia.  Lite shopping och inhandling av mat.Sen en ny tur till Blåbärsskogen och idag blev skörden än bättre.Efter två timmar var vi trötta, varma och väldigt nöjda med dagens skörd som skogen gett oss.Som alltid när vi kommer hem, maken rensar bären  och jag beger mig mot köksregionerna för att ordna med kvällsmaten. Ikväll fick det bli  blåbär-hallon kräm. Jag lyckades med konststycket att hälla kräm på köksbänken där det låg en nystruken duk som min kära mamma sytt!! Vanish detta undermedel som tar bort det mesta bl.a. blåbärsfläckar fick användas och duken tvättas.

Gräshoppa, kaffeslurk, syskonträff och barnbarn....

Hur många gånger i ett liv, får man uppleva att det sitter en gräshoppa och stirrar på en när man vaknar?
Imorse, om än en aning dimmigt såg jag "något "sitta på ett fotografi på hörnskåpet i sovrummet!  När jag efter en stunds funderande tog  på glasögonen såg jag att detta NÅGOT var en gräshoppa!!  Skakade liv i maken, meddelade att det sitter en gräshoppa på fotografiet!!  Pekandes med pekfingret för att understryka det hela.
En något sömnig make vacklade upp, tog resolut hela fotografiet och bar ut det  på balkongen och skakade av den STORA gräshoppan!! Hoppan var några centimeter och den satte sig under trädgårdsstolen , jag rusade ner för trappan för att hämta kameran - MEN då hade den hoppat vidare i livet! Så kan det gå när man sover med tvärdrag i hela huset. En liten hoppa kan hoppa ända upp på övervåningen om den vill och in i sovrummet utan att väcka den björn som sover!!

Lördag innebär vilodag för det mesta men just idag skulle vi till Loppis i Vilshult, för att återigen fynda trodde vi!! Frukosten var om inte en storslagen hotellfrukost med äggröra och bacon, helt ok för oss två. När disken var avklarad och maken gått morgonrunda med Lady Di, for vi till Vilshult. Mycket bilar och mycket folk, många vi kände och många att byta några ord med. Inne och ute, men idag hittade vi absolut inget av värde, jo förresten maken fick tag i ett par snapsglas. Det känns alltmer akut att jag sätter igång och renoverar skåpet som fortfarande står i garaget och väntar.  Vi var snart tillbaka i Kyrkhult och jag drog iväg på motionsrunda. Genom bostadsområdet och genom skogEN  fram till Södersjön i raskt takt med stavar. Jag gick så fort jag orkade och kände svetten rinna längs ryggen, det är skönt att efter raskt gång ta ett dopp i Söderhavets mörka vatten som nu svalnat  och ger en behaglig svalka åt en varm kropp.

Kaffeslurken den kära hann vi med innan det var dags att ge sig iväg till Hemsjö för syskonträff med makens syskon. Alltid lika roligt att höra alla glada skratt och historier om hur det var när dom var små. Det är egentligen märkligt att alla sex överlevde till vuxen ålder när man hör hur det gick till, när dom spolade isbanor, åkte kälke i livsfarliga backar, fiskade i Mörrumsån, eller cyklade  mellan Aborrsjön och hemmet. Ingen mobil, ingen vuxen som kollade att de inte gick för nära vattnet eller att de verkligen kunde simma! Det låter som en riktigt rolig och lite farlig värld , som ändå var balanserad och tillrättalagd.Nu är de alla i övre medelåldern eller mer, ganska stillsamma men högljudda och glada. Syskonträffen är numera en stillsam tillställning, åldern tar ut sin rätt. Mycket trevligt att åtminstone en gång om året få träffas alla tillsammans  och delge varandra av sina liv.
Imorgon är det först högmässa och sen barnbarn. Det är också trevliga tillställningar båda två men helt olika.
Det ena mer stillsamt och eftertänksamt, det andra mer stoj och stim och va ska vi göra nu, mormor!! Hoppan lät sig inte fotograferas men kaffekoppen den kära fanns på bild.

Hört uttrycket; Bönner i stan???

Ska säga att jag har upplevt på riktigt, att känna mig som en gammal usel bonne i stan som inte begriper ett dugg. Vi hade kört 30 mil utan en enda komplikation och hittat hotell och parkering - men när vi skulle parkera bilen i garaget under hotellet - DÅ - visade det sig svårare än svårast. Först försökte vi öppna med nyckelkortet, gick så där. Lite stressade av att det kom ytterligare en bil som ville in i garaget, blev det kortslutning i skallen  på fyra vuxna, hyfsat intelligenta personer. När vi backat undan för den bakomvarande bilen , så körde den rakt fram och då tyckte vi, att ja men då gör vi så också. Det gick bra att komma in för att upptäcka att detta är inte hotellparkeringen utan Göteborgs stads parkering - VI ÄR FEL!!- inte helt lätt att hitta ut. Efter ett antal försök att hitta ut gav vi upp och jag ringde till Göteborgs stads parkerings växel!!! Det blev en glad dag, för den tjejen som svarade när jag förklarat att vi hamnat i fel garage och inte kunde komma ut!!  Hon var som alla göteborgare gla o go så hon gjorde ett försök att hjälpa oss ut. Just i detta ögonblick kommer det en liten Volvo glidande och med en liten penna pekade damen vid ratten  på dörren och simsalabim öppnade sig porten. Jag ska säga att jag kastade mig in i bilen och vi for ut efter damen i Volvon. Vad hon tänkte vet vi inte och det är nog lika bra, men den goa glaa tjejen i telefonen skrattade så hon skakade och önskade oss en trevlig helg. Jo män så kan det gå när bönnerna är i stan.

Efter detta äventyr bland andra äventyr kändes det som att hamna i himmelriket när vi äntligen tre dagar senare äntligen landade  på grusplanen framför vårt eget lilla garage. Ska aldrig mer gnälla över att det är trångt, fyllt med diverse saker!  Det har en dörr som  öppnas genom att trycka ner ett handtag och sen kan vilken som helst köra in sin bil där, d. v. s. om inte vår egen gamla trogna bil står där. Det gör den ju för det mesta egentligen. Inte så ofta vi är ute och kör nu för tiden. Det flesta resorna går till Olofström, Lönnemåla, Hemsjö, Kullan,Vinslöv, Tingsryd och Hasselkroken. Inte illa alls, vi trivs bäst hemma, med att gå o palta bland blommor och blader. Besöka en och annan unge och alla deras ungar. Lite läkar- och tandläkarbesök och så Loppisar förstås, maken och mitt gemensamma intresse, att samla på oss mer prylar än vi har plats till. Låter värre än det är, det köps bara när priset är bra och det är något vi vill ha,  jag har hittat delar till min Arabia servis, äggkoppar av olika slag och vackra lakan och örngott med virkade spetsar och snygga broderiet. Maken letar alltid efter glas till sin samling, ibland gör han ett och annat fynd.
Loppisdagarna brukar också innebära att vi äter på lokal som man sa förr. Det finns en massa roliga och bra matställe runt om i Sverige. Caféerna är inte att förakta, tänk er vaniljhjärtan och kanelbullar. Mums för en lagom rund tant i sina bästa år och hennes charmerande make.

Nu har vädret blivit lite mer i min smak, sol,blå himmel och en skön bris som smeker kinden. Då går det att städa och baka utan att nästa få hjärnsläpp. Vattnet i Södersjön är fortfarande varmt och gott och kvällarna underbara. Havet har jag inte orkat ta mig till i år, det är för varmt för att sitta i bilen i en timme eller mer, beroende på vilken av alla de vackra badplatser som Blekinge kan erbjuda. Kollevik, Elleholm,  Pukavik, Norje havsbad, Sandviken och  Hällevik. Varför lägga pengar på att åka till Maldiverna eller Thailand när Södersjön finns runt hörnet?

Dåligt kom ihåg....

Idag kom jag på, att ett av mina blogginlägg slutade med att jag funderade över varför det finns så mycket hat i världen? Minns också att jag lovade återkomma i detta ämne. Lite fel att starta kl 22.36 en torsdagskväll när jag vet att imorgon ska jag stiga  upp kl 05.00, men i alla fall .......

Läser en bok av Astrid Lindgren och  Sara  Scharwts. Boken är en autentisk historia  om brevväxlingen mellan Astrid och en tonårig flicka. I ett av brev skriver Astrid att  hon tror, att det finns djävulskap likaväl som kärlek i alla människor. Fan vet om hon inte har rätt. Om hennes antagande är rätt blir jag lite orolig för vad jag själv skulle kunna hitta på för djävulskap och elakheter mot andra människor? 

Vi kan ju ta det hat som finns lite överallt runt omkring oss i världen,mot invandrare, mot judar, mot muslimer, mot romer, mot homosexuella och mycket mycket mer. Varför?
När det är krig i ett land är det kanske lite lättare att förstå varför människor flyr bort från eländet men det är ju inte annorlunda än att fly från fattigdom eller annan förföljelse? Det är egentligen maken som fått mig att tänka efter, han sa vid ett tillfälle att ;  Är det värre att romer från Rumänien åker till Sverige för att försöka hitta ett bättre liv för sig och sin familj än att syrier flyr undan krig och förstörelse? På denna fråga kunde jag bara säga; Nej det är lika förfärligt men graden av förfärlighet är kanske värre, för den som utsätts för krigshandlingar. Att se sina nära och kära misshandlas, våldtas eller torteras är nog bland det värsta en människa kan uppleva.
 Det är inte värdigt att människor ska behöva tigga för att få mat för dagen och inte ha ett eget lite rum med en dörr att låsa om sig  på kvällen. För den rika världens människor är det inte heller värdigt att låta  människor hamna  på gatan som  tiggare eller uteliggare. Hur ska vi då göra för att alla människor ska ha ett bra liv? Jag vet inte och våra politiker verkar inte heller veta . OM vi nu ska vara ett enat Europa, så kanske vi ska ha samma regler och lagar för alla Europas medborgare. Men ska de rika länderna bli lite mindre rika på bekostnad av att de fattiga länderna blir lite mindre fattiga? Vill den rika världen detta ? Ska alla fattiga, utsatta människor kunna åka fritt runt i Europa och tigga sig fram, sova på gatan eller i skogen? Eller - borde EU ställa krav på att alla medlemsländer ska ta väl hand om sina egna medborgare? 

Jag vet inte jag vet bara att jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig. Jag har alltid haft en egen säng att sova i  och aldrig behövt vara rädd för att bli våldtagen, torterad och kanske avrättad, så vem är jag att döma en fattig rom som sitter och tigger, eller en flykting som rest  på farliga vägar under lång tid för att hitta ett bättre liv? 

Hela världens härskare borde få var sitt par Jesusglasögon för att se att alla människor är lika mycket värda. Fattig som rik, jude som grek. Just nu önskar jag mig fred  på jorden och att alla människor ska få leva sina liv som dom vill. Och genast slår mig tanken, vill jag verkligen det? Att alla människor ska få leva sina liv precis som dom vill? Inte ska notoriska våldtäktsmän få fortsätta våldta? Eller mordbrännare fortsätta bränna ner vartenda hus dom ser? Nej, jag önskar mig en fredlig värld, en värld där död och förstörelse inte finns. Hur får vi en sån  värld? Det  behövs bra ledare med goda tankar och god vilja och var finns dom? Så länge pengarna får styra och människor tror att pengar ger lycka kommer världen att vara ett litet helvete att bo  på. Nu måste jag sluta får klockan är snart 23.30 och jag kommer att vara trött som en ros i Sahara!

Jag var trött som en ros i Sahara dagen efter, och nu när jag redigerar, flera dagar senare,  känner jag att jag måste ha ett tillägg. . Inte bara världens stora ledare behöver Jesus glasögon, det finns många i vår värld som behöver Jesus glasögon bland oss som inte är några stora ledare, men  stora i orden fast små på jorden!!

God morgon god morgon ---- sjöng Sigge Furst i Frukostklubben på 50-talet.

Att vakna utvilad varje morgon är en nåd att stilla bedja om. Om det dessutom är sommarblå himmel och vindstilla utanför sovrumsfönstret  redan kl. 07.00 blir jag glad,gladare,gladast i världen. Nybryggt kaffe och makens hembakade grovbröd med solmogna tomater, kan det bli bättre?

Morgonpromenad längs Södersjön som ligger blank och sammetsvart,tillsammans med Lady Di och maken,i rask promenadtakt. En liten sjöbris svalkar våra svettiga kroppar, även Lady Di är varm,

tungan hänger en bit utanför munnen. Hon kommer att precis som vi dricka mycket när vi kommer hem.

Cykeltur till sjön för ett morgondopp. Bara jag och måsarna. Blankt stilla sammetssvart vatten som håller ca 25 grader, det ger ingen svalka men är ändå så skönt. Sitter en stund på bryggan insvept i handduken innan jag kläderna åker på och jag trampar hemåt, nöjd och belåten med livet.

Vid lunchen kommer Tvåan i barnbarnsgruppen för att äta med oss gamlingar. Det serveras bacon, stekt potatis, stekt ägg, sallad och stekt falukorv. Vi äter under lite småprat om ditten och datten och sen skjutsar farfar honom till affären för lite inköp innan han åker hem för att sova ytterligare några timmar. Storebror som är nr Ett i barnbarnskaran jobbar den här dagen så han blir utan det goda baconet. När disken är avklarad och maken kommit tillbaka svidar vi om och kör till Lönsboda för att gå  på Loppis. Vårt nya gemensamma intresse; Att bära hem fler saker till ett hem som redan har alldeles för många saker. Det händer att vi bär ut saker också men det är mera sällan. Nu måste vi snart bli färdiga med skåpet som står i garaget, så att vi har någonstans att sätta alla saker som vi bär hem. Men - innan skåpet kan komma in måste ett annat skåp ut och det är inte enkelt när vi inte orkar bära själva utan måste ha hjälp av barn och barnbarn!  Dylika händelser måste planeras och det är inte helt lätt att få logistiken att gå ihop.

Efter Lönsbodabesöket hamnade vi i Vilshult och DÄR har det startat en glassfabrik!!  Inte vilken jäkla glassfabrik som helst utan en som tillverkar Italiensk glass i källaren i den gamla banklokalen!!

Jag har ju jobbat i många år i Kyrkhults Sparbank, den finns inte längre, men då vikarierade jag ofta i Vilshult när ordinarie kassören hade t.ex semester. Det var med blandade känslor som jag klev in i den gamla banklokalen, likadant men ändå inte. En glassdisk med fantastiska glasslådor, citronglass, hallon o jordgubbsglass, chokladglass, glass med smak av äppelkaka och vaniljglass. Snyggt upplagda i glass burkar- smaken var bara så helt fantastisk och betjäningen jättetrevlig. Tänk er att sitta en solig sommardag i lilla Vilshult och äta Italiensk glass utomhus!!  Vem behöver åka söderöver? 30 grader varmt, blå himmel, utemöbler och parasoll och GLASS!! Det måste vi göra om.

Hemma igen blev det solstolen i skuggan och en bok. Dina brev lägger jag under madrassen av Astrid Lindgren och Sara Schwardt, lånad på det fantastiska biblioteket i vår fina kyrka i Kyrkhult. Bad en gång till idag i Södersjön och sen kvällsmat på altanen.

Att säga Ja till kärleken och hålla ut.....

Idag är det 49 år sedan jag och min älskade make sa Ja till varandra i Kyrkhults kyrka.
Som vanligt hade jag bestämt ,  JAG ska ha en lång slöja och en lång klänning,  hur modernt det än var med kort klänning och kort slöja. Mamma ville inte sy min brudklänning , hon som annars sydde allt jag bad henne om. Istället blev det en sömmerska i Olofström som sydde upp den, i vit brokad. Modell "prinsess" med smal midja och en lång böljande kjol. Ärmarna var långa och slutade med en liten spets som gick ner  på handen, ringningen var mycket liten och rund. Slöjan var lång och i tyll med blomsterbroderier längst ner. Prinsessan Margareta hade gift sig några år innan och hon hade vita spetshandskar och det skulle jag bara ha, mina konfirmationshandskar fick duga, dom var inköpta på NK i Stockholm på en skolresa i sjätte klass. Jag hade Kyrkhults kyrka prinsesskrona på huvudet och har aldrig någonsin vare sig före eller efter bröllopet känt mig så fin. Maken och marskalkarna  hade frack och tärnorna långa klänningar. Jag var så nöjd med mitt bröllop och än idag minns jag det med glädje. Brudbuketten hade fina Edit Svensson, fru till Ove i  Oves Blomsterhandel gjort och det var röda rosor och prästkragar med hängande framsida. Så snyggt!! Bröllopsmiddag i Vilshults Medborgarhus och bröllopsresa till Gotland.
Så var det då och idag 49 år senare;
Efter frukost, motionsrunda för maken med Lady Di,  dammsugning av altanen och lite vatten till alla mina blommor, var det dags att snygga till gamlingarna. När detta var överstökat tog vi bilen och gav oss iväg. Norröver blev det idag. Första stoppet blev i Ryd för att hämta lite pengar i uttagsautomaten. Färden gick nu mot Urshult, där vi hade en plan att ta oss till Sirkön. Men allt som är bestämt går att ändra och i Urshult fick vi syn på en Loppis skylt, raskt vek maken av till vänster och vi körde och körde, ganska långt kanske en kilometer. I ett rött hus med två små flickor som lekte i ett miserabelt växthus fanns loppisen!  Där hittade jag tre små blå äggkoppar från Japan och maken hittade en mängd glas som han ville ha. Han prutade och betalade och jag packade in i bilen. Nu var det till att vända och nu gick bilen ända till "Ladan", en restaurang inrymd i en gammal lada. God mat och trevlig miljö men lilla servitrisen hade nog vaknat på fel sida, hon var sur så in i!! Vi åt sallad helt underbar, bakad potatis med räkröra mycket god och till detta drack vi lingonvatten. När tallrikarna var helt renskrapade begav vi oss mot Sirkön. En  härligt slingrande lagom smal väg, med lagom mycket mötande trafik. Röda stugor, bokskogar, äppelträd, gröna ängar och stor gammal granskog for vi igenom och se där en ny skylt om Loppis. Vi körde ungefär nio kilometer längs med Åsnen och kom fram till en liten gård. Loppis och Porslinsmuseum. Loppisen var si så där, väldigt mycket saker, och ganska smutsigt, inte alls intressant. På väg till museet fick vi bevittna ett rått överfall!! En liten unge föll ur svalornas bo, och från ingenstans kom en stor lurvig katt och vips var fågelungen död och nästan uppäten!! Katten var för övrigt riktigt mysig och kelen när han/hon eller kanske hen? inte jagade fåglar.
Museet ville ha trettio kronor för att vi skulle få se samlingen och då blev jag lite snål eller kanske rejält snål egentligen, och sa : Vi sk-er i detta!!  Vägen till Sirkön var lika snirklig hela tiden, gårdar och kom och gårdar försvann, vi körde långa sträckor utan att se ett enda hus och så helt plötsligt dök den ena tjusiga villan efter den andra upp. Vet ni vad ? Amy´s café kom också som en liten överraskning en riktigt trevlig sådan. Gott kaffe och massor av hembakade kakor. Det blev ju en och annan kaka för mycket ,dröm var ju tvunget och chokladbröd och sirapsbröd likaså, för att inte tala om toscakaka och drömtårta! Ja ja jag vet det lägger sig runt midjan som fanns en gång för 49 år sen. Åtgärdat när vi kom hem. Tog "bingorundan" i rask takt tillsammans med maken och sen simmade jag säkert minst 25 meter fram och tillbaka i Södersjön ett antal gånger!!
Nu är även kvällsmaten avklarad, nyplockade kantareller( fått av storbror igår kväll) smörstekta med lite grädde och lök på danskt rågbröd. Vilken härlig dag vi haft maken och jag. Imorgon börjar allvaret igen, med tvätt, städ, handla och sätta nya blommor på våra gravar!!