Hur är det möjligt att golva en tant...

För cirka tre veckor sedan började mitt halsont. Första dagen lät jag det bero, andra dagen prövades "bästatanthalsontrecept". Calvados ungefär 2 cl, lite honung på sked och en alvedon. Dag tre precis lika ont i halsen. Nu var det dags att ta till storsläggan Sinova, nässpray och Calvados!  Jo då tre dagar senare var jag  mycket bättre och nu kunde jag  fortsätta ränna runt som en hamster i en snurra. MEN - efter ungefär en vecka kom halsvärken tillbaka och nu hade den lite täpptnäsa och rinnande ögon med sig. Jag är ingen tålmodig madame som vilar mig och läser böcker när jag är sjuk , nej här tas den ena hästkuren efter den andra och i lördags hände det. Jag kände mig riktigt bra.Glad i hågen steg jag upp på söndagen och kände  i och för sig en  liten trötthet, men va då 
da´n efter en lördag, klart tanten är trött då. Downton Abbey på TV och allting!!

Travade till högmässan efter frukosten och hemma igen tog jag en rask promenad i det vackra vädret. Mötte för övrigt ett sällskap där en av männen var mig bekant på nåt sätt? Vi hälsade snyggt på varandra och SEN ramlade poletten ner. Det var Johan Höög!!!  Det var väldigt vad den lille gossen blivit lång och stilig. Ja jag vet vad ni tänker, om hon nu är 70 snart så måste ju Johan vara si så där en 25 år och inte 5 år längre!!  Tänka sig vad tiden går. Efter middagen skulle jag och bästa svägerskan gå på teater i Olofström hade vi tänkt. Clas Göran Ohlssons uppsättning av S.E. Saljes Vingslag i natten. Då kom golvningen, jag började frysa, näsan rann och ögon rann och jag fick tillslut gå med på att gå och lägga mig. Efter en stund insåg jag att det här går bara inte, jag kan inte åka på teater. Ringa återbud och lägga mig var vad jag fick göra. Sov i säkert flera timmar och det tog faktiskt en hel natt att återställa ordningen. Trots Calvados, alvedon, nässpray och allergi medicin !! Men nu är jag snart klar för att börja slåss med världen igen. 
Nu ska jag baka imorgon har jag tänkt, lite chokladkakor, kanske lite matbröd och varför inte franska våfflor det var längese´s minsann.
Lev livet medans det finns ett liv att leva mina vänner.För det tänker jag göra. 

Människor på resande fot......

Det är förunderligt vilka upplevelser man får när man är ute och reser. Under en resa till Hässleholm, hinner jag möta glada, arga, dumma, snälla och elaka människor. Barn i nästan alla åldrar, tonåringar med och utan  massor av skrot i ansiktet . Äldre damer och yngre damer, herrar i alla åldrar. 

Resan startade i Olofström med buss, redan vid bussterminalen var det många som steg på och sedan fyllde det på hela vägen ner till Bromölla. I en buss kan man inte undvika att höra vad de andra passagerarna säger , vilket gör att man ofrivilligt vet vilken destination dom skall till. Här var det Sölvesborg, Kristianstad, Malmö, Köpenhamn och Thailand. Själv skulle jag som sagt till Hässleholm och träffa fyran och femman i barnbarnskaran. När tåget kom från Karlskrona var det fyllt till bristningsgränsen så det blev att stå, den timmen det tar till Hässleholm. Gick hur bra som helst, ägnade mig åt att hålla fast mig när tåget svänger i hög fart och kolla in mina med passagerare. Roligt värre. Ett glatt gäng med damer i 30-60 års åldern var ute  på vift utan en enda karl i släptåg. Av jargongen att döma jobbade de antingen i vården eller i skolan. Lite värme innanför blusen hade dom skaffat sig hela högen och skrattade högt och hjärtligt hela tiden. Två stycken unga pojkar förgyllde min utsikt, väldigt vackra och rara gossar som inte heller hittat någonstans att sitta. Lite problem att få ut en läsk ur läsk apparaten hade de, men efter ett antal försök och många skratt kom det en burk i alla fall. Sen var det alla som skulle på toa, jag hade placerat mig exakt mitt emot bekvämlighetsinrättningen. En liten tjej med sin pappa gick in och ut och efter en liten stund kom pappan tillbaka och se han hittade enkronan som tösungen glömt vid tvätt vasken. Säkert stor glädje för tösen. En och annan portföljsnubbe med ölburk i handen behövde också lätta på trycket. När tåget närmade sig Hässleholm tog jag mig sakta fram genom en knökfull korridor och snart kunde jag passera ut genom dörren och få kramar av  de små änglarna som väntade med sin mamma på perrongen. 

Nu när jag kommit hem kan jag jämföra bort resan med hemresan och konstatera att hemresan var betydligt mer händelserik. Det första som hände var att en lite äldre man, hyfsat snygg och ordentlig bjöd oss på godis. Naturligtvis var han inte en ur innevånare från Sverige utan kanske från ett land i Asien av utseendet att döma. Väl på tåget, som också nu var rätt fullt, hittade jag en plats bredvid en söt tjej. Hon hade en liten valp, nio veckor gammal, i sin handväska. Den var som en liten ulltuss hela den. Vi inledde ett litet samtal som handlade om vovven och det var höst och kallt ute. Plötsligt utbröt ett förskräckligt väsen lite längre bak i vagnen. Det var en ilsken bonne tror jag, av dialekten att döma från Lister, och hans inte mindre ilskna fru. De hade för f-n köpt sittplatsbiljett och det var dessutom fönsterplats!!  Nu råkade det sitta en liten tjej, 7-8 år , hennes mamma och pappa på deras platser. Familjen var förmodligen immigranter eller flyktingar och hade inte helt kolla på hur allt fungerar i Sverige och dessutom lite problem att förstå det argsinta paret. Tjejen blev ledsen och kanske lite rädd och mamman såg också lite rädd ut när dom gick förbi, pappan försökte prata med paret men det gick inte så bra, det hela slutade med att dom försvann till en annan vagn. Blir man så arg när man varit  på semester vill jag aldrig åka på semester. Nästa fadäs var att när konduktören skulle klippa biljetter, det satt  en herre strax bakom mig som visade fram en liten hög med gula biljetter!  De två konduktörerna, de var faktiskt två,  var av lite annan kaliber än den förmodade Listerbonnen, de försökte prata engelska med mannen som visade sig komma från Hanöhus, det senaste flyktingboendet i Blekinge, han skulle alltså stiga av i Sölvesborg,  och de gula biljetterna gällde bara i Blekinge. Flickorna löste det hela med klippa biljetten och förklara att han skulle fråga lite mer om var och när de här biljetterna gällde. Nu bromsade tåget in, vi var strax i Bromölla och nu gällde det att hinna med bussen till Olofström. Jodå det gick bra, bussen kom iväg och lilla jag var med, men inne i Bromölla klev det på en man i 40 års åldern, arg som ett bi, han hade fan polisbiljett och hade suttit häktad för att han skjutit i sin lägenhet i Olofström, men va fan vem som helst kan väl dra av ett vådaskott, eller ? Den mycket tålmodige busschauffören undrade VAR han hade biljetten. Fick till svar jag har fan tappat hela j-la plånboken. Gå och sätt dig, sade den tålmodige chauffören och sen fortsatte färden mot Olofström. Hela vägen pratade denne man om vilka fina bilar han hade till försäljning och att Blekinge var ett jä-la träsk nu skulle han dra till Skåne för där var han inte känd!!!!

Men vi kom fram till bussterminalen , där satt min käraste lille man( liten är kanske fel ord) men i alla fall, han väntade i den gamla vanliga bilen och vi for hem till Tulseboda och det blev kaffe och nybakat bröd (Makens special). Tystnaden kändes så skön efter två dagar med änglabarnen och denna vansinnesresa hem. 

Stekt korkplatta med mycket röksmak--------

Stekt korkplatta med mycket röksmak -----

Kunde blivit lunch meny igår hos familjen Nilsson i Tulseboda. Inte direkt gott men doftrikt. Hela huset luktade brandrök.

Torsdagen var en helt blank dag i kalendern. Kändes skönt, tyckte jag på onsdagskvällen, när jag för säkerhets skull kollade att det var blanka sidor i kalendern. Satt på sängkanten och begrundade onsdagens små förtretligheter. Det började med att vi  åkte till Olofström för att uträtta diverse ärenden. Vi inhandlade ägg, potatis, morötter och päron på Ekne gård först, sen blev det ett litet stopp vid Maxi, rea  på kaffe 4 pkt Gevalia för 99 kr. Det ville vi ha. Jag tog fyra paket och scannade och när jag sen stod framför terminalen lät den meddela att jag skulle tillkalla personal. Lättare sagt än gjort eftersom all personal i Informationsdisken var fullt upptagna men till slut kom Mona en barndomskamrat och hjälpte mig. Kontroll med andra ord, ett sätt att kolla att  jag inte lurades och hade fler varor i korgen än jag hade scannat. Lätt gjort - MEN - ett litet aber -  för att få 4 paket kaffe för 99 kr skulle det handlats andra varor för 200 kr!!  Kön var lång bakom mig och jag kände inte för att göra återköp och börja om igen, så jo jag betalade full pris utan att röra en min. Sen ställde jag mig i kö för att köpa en kolsyre tub. Ny  låååång kö. Jag hade 122 och 116 expierades. Ett yngre par med tingeltangel i hela ansiktet och stora "tratueringar" ,som ett av mina barnbarn sa när hon var liten , orsakade att en expedit blev upptagen med att ringa och ringa och ringa. Nästa kund hade en hel säck som han lämnade in och det var tydligen tvunget att ta om hand  den direkt. Sen kom det två barn i tioårsåldern som ville lämna tillbaka ett paket. Såg ut att vara flyktingbarn som inte varit så länge i Sverige, att de hunnit lära sig svenska så bra. Expediten kommunicerade på ett bra sätt med dem, det tog trots allt lite tid, vilket fick några äldre damer att fullständigt braka ihop! Stå här och vänta, att det skulle behöva ta så lång tid ojojoj!! Sen var det äntligen min tur och mitt ärende var snart avklarat. Ut ur detta varuhus och in i bilen till en make som undrade om jag gått till Jämshög och handlat.

Till Klinten med maken , inte för förvaring, utan för att han skulle hälsa på sin bror Lars som nu för tiden bor där. Jag for vidare , parkerade bilen på stora parkeringsplatsen vid gamla Domus, där kan man går ur bilen utan att slå sönder den som står bredvid, det finns plats att vända och backa om man skulle vilja det, man skulle till och med kunna breda ut en filt bredvid bilen och ta en fika om man hade velat. Helt kort, perfekt parkeringsplats för en äldre tant i sina bästa år. Rusade över gatan bort till Salong Pia, makens systerdotter och min favoritfrisör. Till min fasa - en lapp på dörren- Stängt  på grund av sjukdom!!  Är det möjligt? Står det inte i Mose lag att frisörer aldrig får var sjuka? Jaså inte,nähä men vad gör man nu då? Det är snudd på katastrof ,mitt hårmousse är slut, jag MÅSTE bara ha moussen till fredag!!  

Tanter har lösningar på det mesta. Nä jag tog inte vispgrädde i håret och inte chokladmousse heller, utan jag gick till Apoteket för hämta ut min cancermedicin! Vet ni vad, receptet på medicinen hade gått ut, ja varför inte? Men de hade hårmousse och till och med utan den förbaskade parfymen.

Nu var det dags att besöka Idoffs, för att försöka få en livrem som jag köpt för minst ett år sen till maken. Nu tror ni att det gick åt hel-te det också, men si da gjoad da ente. En lång snygg och trevlig gosse i ålder med mitt äldsta barn, kom för att hjälpa mig. Ja det ser ju inte bra ut , sa  HAN. Jag har inte kvar kvittot, sa JAG Det förstår jag, sa HAN men jag vet ju vem du är ,känner igen dig, Marcus mamma är du väl. Jaaaae, så JAG. Så kom han den rare lille gossen med en sprillans ny livrem till mig. Gissa om jag ska handla där fler gånger!!  Dagen efter dagen före, skulle middagen bestå av potatismos och korv med diverse grönsaker till. Det gick lite tokigt en stund i matlagning, och egentligen är det Magdalena Anderssons fel , eftersom jag stod en stund och glodde  på TV när hon redovisade budget 2015. Därför höll det på att bli en mycket  fiberrik middag bestående av stekt korkplatta med stark röksmak till middag. När jag återvände till köket från TV bolmade det gråvit rök kring spisen och rådiga tanten ryckte bort stekpannan och vad ser hon ? En brinnande korkplatta ligger på spisen!!  Vad gör man? Rycker bort även den och spolar iskallt vatten på!!  Eftermiddagen ägnades åt att sanera spis, kasta bränd korkplatta och försöka vädra huset från brandröks oset. 

I alla fall och emedan var middagen god, potatismos i går och pärplötta idag. Inte fy skam för två pensionärer som lever loppan i kök och TVrum..

Lördagsgodis till Fredagsmys.......

Fredagsmys, detta ny gamla ord. När barnen var små  hette det lördagsgodis men fredagen var lite av en uppesittarkväll. Gärna med lite god mat och så det obligatoriska lördagsgodiset som delades ut redan på fredagskvällen efter maten. 

Vad gjorde vi efter maten? Ibland spelade vi spel men oftast sprang pojkarna ut, i alla fall  på sommarhalvåret och spelade boll eller" tennismotväggen".  Lillasyster Yster lekte med kompisen. Ibland hade de snokungar i en skokartong som skjutsades runt på cyklarna tills kompisens pappa upptäckte vad dom hade för sig i garaget mellan cykelturerna. Det var nämligen i garaget som snokungarna bodde, när dom inte var ute och gungade eller åkte cykel. Ibland for hela familjen ut och fiskade eller badade  på kvällen, om vädret tillät. Barnprogram fanns redan då och det hände att det var barnprogrammet som gällde och då tittade vi tillsammans, efteråt var det högläsning och bråk om vem som fick vara i badrummet längst. När alla barnen lagt sig brukade jag röja av och förbereda inför helgen, det var allt som oftast fotbolls matcher som skulle spelas för gossarnas del och lillasyster Yster fick hänga med. Det var resor med bil till Hemsjö, Ringamåla, Svängsta, Vilshult och Gammalstorp . Hela bilen full med glada pojkar som älskade att spela boll, och så förstås lilla syster Yster som älskade att vara med bland brödernas kompisar . Mamma var chaufför eftersom pappa jobbade i stort sett alla helger  Det var naturligtvis inte så, han körde också som en galning fram och tillbaka mellan olika fotbollsplaner. När familjen återkom till hemmet var det en hungrig familj som behövde mat och som den förståndiga mamma jag var hade jag lagat mat i förväg, vilken känsla, när den hungriga familjen bänkade sig kring matbordet för att äta och diskutera matchen, hur dum kan en domare bli? Varför tog inte största storebror den bollen? Alldeles omöjlig men vi vann ju i alla fall och det var ju bra. Sen var  det dax att ta itu med de  smutsiga fotbollskläderna som skulle tvättas och hängas till tork. Gossarna var duktiga  på att tvätta och packa sina väskor jag var aldrig inblandad i den delen av idrotten. 

Så var det då, idag har vi inte vare sig Fredagsmys eller Lördagsgodis , på detta stället!  Vi myser runt alla dagar året runt som de glada pensionärer vi är. Idag blev det en skink och korvsallad  till kvällsmat. Och till detta drack vi det goda vattnet från Halen!!  Tänk att vi inte ska ha kvar det, illa dumt beslut av kommunen, och dyrt dessutom. Planeringen för helgen ser ut som så här, lördag morgon ska jag på kvinnofrukost i församlingshemmet. Min favoritpräst nummer 1 kommer, Solveig Wollin. Maken åker ut i skogen för att försöka hitta älgarna som inte visat sig på hela veckan. Dom vet säkert att det är älgjakt och håller sig undan. Sen blir det middag framåt kvällen och innan dess ska jag hunnit med att sortera alla mina femtioelva pelargonier och ställt in dem för vinterförvaring. Funderar över om jag ska våga föreslå kaffe och en god kaka under eftermiddagen? Det tål att tänka på. Söndag innebär högmässa för mig och skogen för maken. Avslutar helgen med att dricka the och nybakade scones med mycket grovt mjöl i. Inga socker orgier här inte. 

Vad är det som händer ...

När dagen kan bli förstörd av att BLT missat lägga sporten i del 2?  När det tar mycket längre tid att äta frukost? När hela förmiddagen ägnas åt att småplocka runt i hela huset utan att få nå´t enda vettigt gjort?

Det går ju att riva ut sporten och ge den till maken så att lugnet kring frukostbordet upprättas. Frukosten kan ju snabbas upp med en stående kopp kaffe samtidigt som jag läser BLT. Det går ju faktiskt att sluta springa runt i ekorrhjulet och istället ägna tiden åt det som måste göras, så att den övriga tiden på dagen kan ägnas åt roliga saker!v

Men - OM - jag läser BLT och äter frukost i lugn och ro, och därefter bäddar och diskar medan maken motionerar med Lady Di. så har redan minst två timmar av dagen gått åt, återstår 10timmar.
Av dessa  10 timmar lägger jag minst 1 timme i badrummet, för att duscha och inte minst borsta tänderna. Förr gick detta att ordna  på en halv timme - Nu - duschen är inga problem men att numera rengöra tänderna, först mellanrums borsten  sen  el tandborsten, sen mellanrumsborsten och dess i mellan skölja med massor av vatten, Sen skölja hela munnen med FLUX, munvatten som innehåller fluor mot karies, med lite otur har jag en förkylningsblåsa och då ska den sköljas med ett annat medel. När jag äntligen är klar med munnen är det hårets tur, inte är det mycket till hår jag har men det ska i lite skum för att få styr  på testarna och sen ska det blåsas och borstas till en snygg frisyr. Nu tänker ni att nu är ju klar, men icke då. Det fattas ett ansikte! Där det förr satt snygga ögonbryn ska det sättas dit med borste och penna så att det ser ut som om det är äkta ögonbryn. Sen ska alla röda bristningar i mitt lilla face bort med lite hudcreme och sen lite "doftagott" bak lilla örat. Nu börjar det likna nåt. Dags för dagens klädsel. Det ska vara rena kläder som stämmer väl i färg med mitt humör för dagen. Ta svart människa tänker ni, men ack ibland vill jag vara tant Gredelin och ibland tant Orange eller tant Röd. Det gäller att även hitta ett par sockar i min "socklåda" som stämmer i färg. Inte helt lätt ibland. Nu har det gått flera timmar av förmiddagen och det är dax att börja tänka på dagens lunch.

Det är lätt, för det sitter en meny för flera veckor på kylskåpet.Meny för en vecka har jag gjort sen 1965 och dylika rutiner ändras inte i ett nafs. Däremot följer jag inte menyn slaviskt längre, jag fuskar, ibland äter vi på lokal och ibland hittar jag rester i frysen och då blir det dagens rest till lunch!
Sen mina vänner är resten av dagen min. Jag kan ägna mig åt att leka grävling. Krypandes omkring i trädgården i ett par gamla lappade byxor och en minst 20 år gammal fleece, lukar jag land efter land, gräver upp och gräver ner blommor, plocka sniglar och  lägga dem i dödens låda( Vatten och något av makens kemikalier som han förvarar i uthuset)!Eller så kan jag sy saker av det som ligger i min "projekt kasse", kuddar, förkläden, gardiner, näsdukar och lagningar av diverse kläder och skor. Baka gör jag också, experimenterar  för att hitta kakor och pajer till maken som inte längre ska äta vanligt vitt socker. Experimenten  går olika bra, muffinsen blev nästan godkända, äppelkakan blev riktigt bra och matbröden lyckas jag alltid med. Det som blev mindre bra var ett recept jag hittat i en tidning, säger inte vilken, en småkaka, maken definierade den som HÖNSMAT, jag var inte lika drastisk , men inte ens med smör och ost skulle den vara god om jag säger så.

Promenader kan jag ägna mig åt, genom skogar, på småvägar, längs åar och sjöar. Naturen ger mig mycket glädje. Nu har jag ett nytt nöje, Gymnastik!!  Jo då det finns även i Kyrkhult, men jag skulle vilja säga att man nog måste vara en tant för att gilla just den gymnastiken. Rolig och skön musik, mycket hit och dit, höger, vänster och klapp här och klapp där. Gå och svänga med armarna framåt och bakåt. Veva med armar och ben åt olika håll.  Mycket bra för rörlighet och koordinationen. Precis vad jag behöver. Dessutom tio glada tanter, det blir mycket skratt och livsglädje.  När det lider mot kvälls blir det antingen bloggen, bok eller korsord. TV blir det när det råkar finnas något som jag vill se, OM jag inte är trött för då kan jag sitta och sticka och titta på vad som helst t.o.m . sport!

Som det kan vara ...och som det blev när det inte blev som det skulle!!

Jojo, ibland blir det aldrig mer som jag skulle velat, att det skulle varit. Hur många gånger har jag inte tänkt så??  Men - OM - inte om hade varit hur hade det varit då? Det kan ju ingen veta förrän det redan har hänt det som inte fick hända. Hur i all sin da´r ska jag komma ur det här eländet?

Nu blev det som det blev och det blev riktigt bra. En man som följt mig genom livet, i princip aldrig klagat över min matlagning eller städning eller något annat heller för den delen. Tre underbara ungar som gett mig två fantastiska kärdöttrar och en underbar kärson och fem helt underbara, fantastiskt härliga barnbarn. Tillsammans har vi, maken och jag ,  fått uppleva massor av sorger och glädjor, vi har fått lära känna varandras syskon och deras äkta hälfter, varandras föräldrar på gott och ont. Jag har fått nya vänner för livet som jag aldrig skulle vilja vara utan.  Livet har varit som en gammal landsväg, den har svängt åt höger och åt vänster, det har varit jobbiga uppförs backar och härliga nerförs backar. Jag vill inte vara utan allt det jag upplevt men inte heller göra om mitt liv, det är så bra som det kan bli.
Idag har vi haft sovmorgon, långfrukost och morgonpromenad. Träffat roliga vänner och skrattat mycket, retat oss på konstiga beslut i riksdag och landsting. Irriterat oss över att ordet kränkt används i tid och otid. Vem i all sin dar blir kränkt av att Astrid Lindgren skrivit om en negerkung i Pippi Långstrump böckerna? Det är ju en saga eller en berättelse och inget annat.
Eftermiddagen ägnades åt att handla och handla. Potatis, ägg, lax, räksallad, franskbrödsbullar, och en jäkla massa andra saker, trots att vi hade en mängd kassar med hem fattades det Cider och present till Stina!!Morgondagen får bli en dag när glömskan åtgärdas.
Nu ska jag sätta mig  i älsklingsfåtöljen och göra absolut ingeting!!  Slötitta på TV och sticka lite på min förminsknings halsduk! Vad det är? Jo för att jag inte hela tiden ska stoppa saker i munnen och svälja ner dem så att jag blir tjockare och tjockare så stickar jag! Allt från sockar till förminsknings-halsdukar. Det funkar jag lovar, man kan inte både sticka och stoppa saker i munnen.

Här blir inga foton av mig och maken och heller inga foton av livet överhuvudtaget. Låt fantasin tala, och lev väl. Vi hörs.

Kärlek

 Kärleken kan vara så olika

Kärlek kan vara att hjälpa någon med strumporna som inte kan ta på dom själv.

Kärlek kan vara att se sitt nyfödda barn.

 Kärlek är något varmt och skönt som får hela min kropp att skaka och bara vilja vara nära någon.

Kärlek är att se sin älskade som det vackraste i hela världen fast skäggstubben är grå

Och kindpåsar som orakade hänger och slänger när han går.

 Kärlek kan vara att veta att Gud finns, att han alltid vill hjälpa mig och alla andra skarn ibland Guds barn .

 Kärlek kan vara att se naturen födas igen och igen och igen……….

 Bokmässa i Göteborg!

Varje år är det bokmässa i Göteborg. Det är flera år sedan jag var där sist, därför var glädjen stor när jag fick erbjudandet att följa med  till Bokmässan i år!  Klockan 04.00 ringde mitt nya fina, röda väckarur,inte hörde  jag det! Maken som dessvärre hostat hela natten, var vaken och skakade liv i mig. När frukosten, i denna tidiga morgon, var avklarad var det dags att duscha bort morgontröttheten och försöka få ordning  på kropp och själ. Maken hade lovat att skjutsa mig till Kullan där mellansonens familj bor.  Han kom ner  från övervåningen något sliten efter en hård natts hosta och halsont, tog lite vatten och sin medicin och sen gav vi oss iväg. Strax före klockan sex rullade den gamla Renaulten in på uppkörseln till lilla huset på Prärien.

Maken backade bilen vinkade Hej då och återvände till Kyrkhult, morgonkaffe och morgonpromenad med Lady Di. Jag parkerade mig i baksätet på Saaben tillsammans med Trean i barnbarnsskaran och i framsätet satt mellansonen och hans fru. Kärdottern rattade vant den stora Saaben och vi vinkade Hej då till Skalman, vakt katt på stället.  Trean var ganska trött och inte särskilt talför så vi vilade tyst medan bilens motor spann lika skönt som Skalman, vaktkatten ni vet. Färden gick säkert mot Älmhult, mest känt för Ikea, vi svängde av mot just Ikea, men där var inte öppet så dags på morgonen så vi rullade vidare mot Folkets Hus i Älmhult.

Saab ska det va!!

 Där stod Gerts Buss parkerad och snabbt fylldes alla 50 platserna  och vi startade dagens färd mot Bokmässan!!  Det fanns alla sorters människor med på denna bussresa, familjer som vi, damer och herrar i alla åldrar, fnittriga tonårsflickor och en och annan sömnig gosse i de övre tonåren. Alla hade vi en sak gemensamt, vi älskar att läsa böcker! Det var ABF i Älmhult som anordnat resan och när alla var inräknade och alla hade kollat in alla och hittat sina platser, rullade vi ut mot Göteborg i en lite kall höstmorgon. ABF hade lagt ut lite frågor som skulle lösas, och en påse med frukt och kexchoklad till alla resenärer, i den lilla fickan på framförvarande ryggstöd. Trean och jag påbörjade frågorna, pratade om vad vi skulle se och höra på Bokmässan OCH kollade frukten och kexchokladen . Efter en stund sov de flesta i bussen dock inte Trean och hennes mamma. Jag halvslumrade och vips var i Falkenberg och sen var det ett litet stopp i Björkängen ( jag tror att rastplatsen hette så) för att fika och kissa. Som vanligt lång kö mest damer. Jag har funderat över varför  herrar inte blir kissnödiga lika fort som damer. Har inget bra svar på den frågan.  Trettio minuter senare var vi on the road again! Lite piggare efter kaffepaus, det hördes mer skratt och mer surr i bussen nu. Nästan prick klockan 10 landade vi utanför Svenska Mässan i Göteborg,m nu skulle alla  packa om  sina ryggsäckar, kolla in var bussen kommer att stå när vi ska hem och vilken tid den avgår, sen var det dags att uppleva! Uppleva Bokmässan, det är en riktigt fin upplevelse. Min fantastiska svärdotter hade via internet fixat" inträdesbilletterna" via Internet, så inte behövde vi stå i 45 minuters kön inte. Nej , vi seglade in som de värsta kungligheter, i en egen lite kö vid sidan om. Trean och jag kollade in var det fanns toaletter för nu var det lite kris!  10 meter kö ungefär, endast damer!!  Åter igen varför är det alltid så? När den lilla skaran på fyra personer var färdigkissade och hade  plockat av sig ytterkläder och packat ner i ryggsäckarna, klara , färdiga , GÅ!!

Oh kolla där är ju Vänsterpartiets förre partiledare, Lars Ohly ! Ja han var ju rätt snygg, med silver i håret och skratt i ögon och mun. Nej men titta där är ju f.d. Ärkebiskopen, han ser också väldigt trevlig ut. Snygg skjorta hade han också. Nu var vi framme vid  De litterära sällskapens montrar och vem stod  på scenen  om inte Birgit Carlsén. Hon läster ur Anders Henrikssons fantastiska små dikter och ledord. Hela hon är ju så otroligt charmig och Henrikssons texter verkar vara skrivna för just henne. Där blev vi, d.v.s. Kärdottern och jag kvar en lång stund , Trean och hennes pappa gick vidare till serier och filmmontrarna. När vi återförenades blev det, titta lite här och titta lite där. Hoppsan där var Ninnis cafe i Mörrum , måste ha hennes nya bakbok. Nu hade resten av familjen försvunnit men helt plötsligt var de där igen. Vidare vandrade vi. Såg så mycket, vackra julkort, brickor, böcker om idrott, trädgård, mat, stora och små romaner, försäljning av väskor och glasögon?, vad gjorde de där? Massor av små café och matställen. Alla dessa barnböcker av alla de slag, en liten hörna där barn kunde sitta och läsa ur böcker som bara var  för utlåning. 

Nu var hela familjen hungrig, och då påbörjades en vandring mot en restaurang som hette Estrad! Den fanns på andra våningen och dit kom vi med rulltrappan - men - sen gick och gick  vi , såg massor under tiden vi gick, choklad till  försäljning, matlagning med Leif Mannerström och hans kollega som jag inte vet namnet på och en glad Plura som också lagade någon forma av mat samtidigt som han berättade valda delar ur sitt liv, en  trädgårdsscen med olika föreläsare. Det blev en lång vandring mot Estrad men det var den värd. God mat och kaffe samt vila av ben gjorde att vi kunde ta itu med eftermiddagens vandring i den litterära världen. I ögonvrån såg jag Majgull Axelssons bok,
 "Jag heter inte Miriam" sväva förbi och lite längre bort  jag mötte en bekant, Kerstin Ericson , från Kyrkhult som numera heter något annat i efternamn och bor i Eksjö. Hej, hej, det var inte igår och så var vi borta från varandra igen. Jamen där är ju Paulina från Olofström med sin Kenneth från A - Ö, Hej hej igen och så vidare, Nu fick mellansonen fart han såg sin favoritförfattare Hans Rosenfelt och hans författar kollega Michael Hjort och deras  nya deckare " Den stumma flickan".  Kärdottern och Trean orkade inte mer de slog sig ner på golvet och väntade ut oss som sprang tillbaka och det blev en  signerad bok och ett foto på tre  glad boys. Mycket lycklig mellanson. Nu avslutade vi vårt besök på Bokmässan utan att jag hittat boken "Vems lilla mössa flyger?" av Barbro Lindgren, den får inhandlas från Adlibris, som det mesta jag köper  i bokväg, och gick till Liseberg,till Treans glädje. Dock var det så att det första som gjordes på Liseberg var inte att åka karusell och äta karamell utan  att se till att Farmor fick Kaffe!! Tanten började se lömsk ut, men efter glass och kaffe kändes det bättre. Som en "gube i låddan" dök lillasyster med make och barn upp, och min systerson John med sin familj som jag inte sett på ja, tio år tror jag.  Stort puss och kramkalas.

Det var då det 1979 på Liseberg......

 När klockan var 21.25 landade vi i Kyrkhult och  Trean kunde visa farfar sina fantastiska vinster från besöket på Liseberg,en megastor Toblerone och en  liten Paradis. Efter diverse kramar åkte Trean med familj vidare till Kullan och Skalman och jag satte mig tillrätta i älsklingsfåtöljen för att se näst sista avsnittet av "Det blodröda fältet", och  maken lägger sig tillrätta i gästsängen  för att  se slutet på fotbollsmatchen mellan  Genoa - Sampdoria.  Det slår mig att vi har det bra, väldigt bra i Sverige. Kan förflytta oss som vi vill nästan i alla fall, inget krig, inget terrordåd, ingen matbrist, kan se vad vi vill på TV och läsa vilka böcker vi vill och faktiskt uttrycka våra åsikter utan att hamna i fängelse.  Jag är glad att bo i Sverige och allra bäst är det nog att bo i Kyrkhult tror jag. Särskilt i Tulseboda. Nu får det bli godnatt för denna gången!

Natten närmar sig Tulseboda.