Ny vecka med nya glädjor och sorger.

Redan vecka 28, mer än halva året har redan gått.  Ute blåser det en stilla sommarvind, ja knappast mer än en liten puts. Björkarna utanför fönstret rör sig sakta i mak. Regnet hänger liksom kvar i luften vill inte riktigt bli droppar. Himlen är inte blå utan skymd av ljusgrå moln som rör sig lätt i rymden.

Så mycket har hänt sen i maj när jag planerade mitt kaffekalas. Maken är sjuk, Lady Di har sprungit över till sin hundhimmel och morbror Göran finns inte heller längre. Han har funnits sen jag var liten, Jag minns honom för att han älskade musik, broderier och dans. Han förde mig in i Louis Armstrongs och jazzens värld. Han seglade på de sju haven med Älvsnabben och köpte en docka till sin systerdotter som kunde GÅ och säga : Mama!! Jag har hittat brev som han skrev till min mamma och det sparar jag som ett minne av de båda syskonen. Han gifte sig med sin älskade Britta som han miste för ganska många år sedan. De två var gästvänliga och glada både mot mig och min familj men gjorde också en insats som är värd att tacka för , när mina föräldrar blev gamla och trötta. Må Göran ha hittat sin Britta nu och fått frid i sitt hjärta.
Lilla tanten började dagen med att gå motionsslingan i den argaste fart som hon kunde prestera. Inte precis sprinterfart men fort nog för att bli genomsvett och dra till sig en envis fluga, som irriterade ganska länge, trots ett hotfullt roterande med stavarna. Pausade med att prata med två helt underbara damer "något " äldre" än Lilla tanten. Sen blev det racerfart hem och byten till baddräkt. Cykeltur till Södersjön, där jag var i princip ensam, vatten var precis iskallt men jag simmade nog ca 10 meter.Sval o skön i flera timmar, så lätt är det för tanter att hyfsa till sig. När badkläder bytts mot mera ordinära tantkläder blev det en tur med  bästaste Gunda till Olofström för en omläggning av  hennes finger som fått sig en ordentlig smäll. Vi han både lägga om fingret, dricka kaffe på Renates och handla på Willys.Inget kul med fingret men vi hade en trevlig stund tillsammans.
Här hemma händer det inte så mycket, maken har haft en jobbig natt och förmiddag , men verkar må bättre nu. Igår hade vi besök av fyran och femman i barnbarnsskaran och deras mamma. Det blev bad i Södersjön och lek i lekstugan och lite umgänge med morfar och mormor. Innan dagen var slut kom även trean och hennes föräldrar för en liten pratstund efter uträttat verk i Lönnemåla. Nu ska lilla tanten gå ner för trappan utan att ramla och laga till en god middag åt lilla farbrorn som "viler sig" i bästa fåtöljen. Ja det blir inte mer än så , inte nu i alla fall.

En gammal ramsa från min skoltid på 50-talet i Vilshult.

Januari börjar året, 

februari kommer sen,

mars april har blom i håret,

maj och juni blommar mest,

juli, augusti och september

härlig sommar är det då. 

Men oktober och november

och december är så grå.

En gammal ramsa från min skoltid på 50-talet i Vilshult. Det är många år som gått sen den tiden med knästrumpor och sommarben. Idag är det inte sommar fast det är juli, regnet öser ner och himlen är grå. Jag har inte knästrumpor,benen  är inte somrigt bruna och lite sönderslagna av alla klättringar i träden och på stenarna i mitt älskade Kullan eller Stenstorp 1 som det hette på den tiden. 

Nej, idag var det regnjacka och keps som gällde när skogspromenaden skulle företas. Visserligen var det slipprigt och halt på den lilla stigen genom skogen mellan gräs och sly, men ramlade gjorde jag inte, ganska stadig och med stavar tar jag mig fram i en lagom hastighet numera. Inte flänger jag på cykel och står upp och trampar eller sitter ner och släpper styret nerför backarna heller. Då får man inga bruna ben och sönderslagna knä heller. Däremot, när jag äntligen efter  fyrtiofem minuter i spåret, kom fram till byn igen , for det ut en cyklist bakom mig , i en rasande fart . Jag hade regnhuvan uppe och hade inte alls hört att det fanns en cyklist bakom mig, som ville fram. Naturligtvis var det omöjligt för honom, för det var en han, iförd hjälm och nån form av elastisk dräkt med korta ben, som satt som ett dåligt korvskinn på den "lelle karen" , att göra en omkörning av en tant med stavar i lagom gångtakt. Stigen är smal och full av rötter och stenar, det finns liksom inte asfalterade vägar i skogen. Okey det kunde han ju inte veta , eller? 

Här i lilla Tulseboda råder frid och fröjd eller nästa fröjd i alla fall. Maken har fått sin första cytostatika behandling och det har gått, om inte bra så helt acceptabelt. Vi ägnar dagarna åt att se till att medicinering blir bra, äta god mat, plocka sniglar och ha ihjäl dem, rensa trädgårdslanden från ogräs, som växer och frodas i detta väder, dricka kaffe för det mesta utomhus om det inte ösregnar, och jag tar mig ett dopp i Södersjön då och då. Denna veckan har vår tredje barnbarn förgyllt våra liv i dagarna tre. Trean och jag har cyklat, lukat land, badat, promenerat och kollat på film. Maken har för det mesta vilat sig i fåtöljen eller i dagbädden. De bästa dagarna har han gått sin lilla runda men utan Lady Di. Hon blev sjuk, rejält sjuk och fick vandra vidare till " Djurhimlen", där hon säkert träffade en massa kompisar. Väldigt konstigt att inte ha en liten vovve att gå ut med men i vår värld håller vi inte på att mediciner en gammal vovve, hon hade gjort sitt och gett oss så mycket glädje, så att få somna in stilla med sin bästa husse hos sig var det absolut bästa för henne. Hon hade nämligen två hussar , maken och så den allra bäste store storebror. Jag var mera ett surrogat för dem när de inte kunde ta hand om henne.  Själv fick jag ur mig så mycket tårar den dagen att jag vill tro att de är slut. 

För att återgå till maken, nu har vi passerat Familjeläkarna, Akuten i Karlshamn, avd 49  o avd 48 i Karlskrona för att hamna på onkologen i Karlskrona och där kommer vi, eller rättare sagt maken att vara en gång i veckan i 3 månader från nu. Jag är för det mesta med, som sekreterare, pådrivare och trösterska. Vi har på vägen mött fantastiska läkare och sjuksköterskor , konstaterat att de som borde ha mest betalt för det arbete de utför alltid får minst. Bäst betalt verkar folkvalda politiker ha alla gånger. Pengar finns det säkert men inte till fler läkare och sjuksköterskor. Jag vet att jag låter sur, men visst är det landstingets största uppgift att ge sina skattebetalare en god vård? 

Vi har också sett att det finns en oändlighet av sjuka människor. I alla åldrar. Vi har också blivit imponerade av vad sjukvården kan idag och vilket samarbete som finns mellan olika sjukhus. 

Semester har vi inte nu för tiden men vi hade tänkt att åka till Gotland i år. Eftersom vi  2015 firar guldbröllop  och vår kärlek, om inte började så i alla fall satte fart på Gotland. Vi får fira 51 årsdagen där istället. Bröllopsdagen kommer vi att vara  på onkologen i Karlskrona, minsann inte många som får fira en högtidsdag där inte. Bröllopsmiddag på sjukhusets restaurang innan vi åker hem den dagen. Jajamän. Mer om hur det var med Gotland och Röshult och vår kärlek en annan gång. 

Midsommar, årets längsta dag och ljusaste natt...

En oförglömlig midsommar blir det i år, sjukdom har nästlats sig in i familjen. Inget är som vanligt.

Inte orkade eller för den delen ville vi plocka blommor och klä en midsommarstång, som vi gjort nu i många många år. Regnet vräkte ner för en stund sedan, jag hann precis hem från min motionsrunda. Hade plockat med mig lite ängsblommor för att göra en bukett till mina föräldrars grav, i ösregn plockade jag till några trädgårdsblommor, blev en fin bukett. När regnet lugnat sig lite gick jag till kyrkogården , där var så fint, tyst och stilla. Lätt att samla tankarna och bara vara. Låta händerna jobba och göra fint på graven och sen stilla vandra vidare i tystnaden. De flesta gravar var smyckade med midsommarblomster och gräset var grönt, grönt så det nästan gjorde ont i ögonen. Duktiga kyrkogårdsarbetare och vaktmästare hade gjort sitt innan de gick till helg. Jag kände mig plötsligt lite lättare om hjärtat och tillfreds med tillvaron. På hemvägen blev det en pratstund med en dam i min ålder, om sjukdom och smärta och många glädjor på äldre dar. 

Maken var på bra humör , ingen smärta i närheten och vi åt lunch i harmoni och glädje. Det fanns torr tvätt att stryka och mangla och det är en favoritsysselsättning för mig. Händer som jobbar och tanken kan löpa fritt. Inga tårar i sikte och ingen större sorg just nu. Maken tog middagslur i favoritfåtöljen, vilket är behövligt eftersom vi ska strutta över vägen till vårt traditionella midsommarfirande sedan 1978. 

Folk har kommit och gått sedan 1978 och fram  tills idag, barn har flyttat hemifrån och någon blev sjuk, några har avlidit  , så nu är vi fem personer kvar, själva firandet  flyttar runt , men i år är det Kyrkhult som gäller. Nu ska jag invertera garderoben efter lämplig klädsel. Den ska vara snygg och varm. Trevlig midsommar till er som läser detta.

Sommar ..............................

 Den årstid som de flesta människor tycker om. Ljuset, solen, den blå himlen,  vattnet  i den sammetssvarta insjön med fullt av näckrosor, eller det salta havet med sandbotten där tången ligger som en extra matta. Fisketurer i ekan i Ö Harasjön. Nystekt abborre till middag med nypotatis, inte
från det egna landet,  men väl inhandlade av en lite farbror som säljer grönsaker på Nya torget i Olofström. Gott och väldigt mycket sommar. Eller ett par timmar i en solstol med en bra bok, vid havet,sjön eller bara ute i den egna trädgården.

Bredvid detta underbara härliga sommarland, liksom bara lite bakom ytan lurar farorna. Besvikelsen över uteblivna besked, väntan på nya samtal från sjukhus och nya besked. En sorg , en oro som inte går att ta bort hur jag än försöker. Även när jag rycker ogräs finns det en liten millimeter tanke som snabbt kan bli flera meter. Det gör ont och det gör mig arg och ledsen. Bort med all oro och sorg, fram med glädje och framtidstro. Javisst men hur fasen gör jag? Det går bara inte just nu. 

Jag vill egentligen gå ut i trädgården och gräva upp lite kärleksört , för att sen  göra i ordning denna lilla hörna till gräsmatta istället för en oformlig odling. Av den tanken blev inget, istället blev det en tur till Olofström för att hämta ny smärtlindrande medicin till lilla farbror´n. När det var avklarat var det dags för eftermiddags kaffe och eftersom det efterlängtade regnet kommit blev det en kaffestund inomhus. Nu är vi ju i väntans tider så det blev en bok och bästa fåtöljen. Just nu läser jag " Det är mycket man inte måste" av Tomas Sjödin. Tänkvärt, läsvärt och givande. Jag läser ofta flera böcker på en gång så naturligtvis har jag en till igång  "Nattens änglar" av Elisabet Höglund.
Den är fruktansvärd men sanningsenlig om hur det kan vara att bli sjuk och hamna i vårdkarusellen.
Lilla farbror´, kollade på TV och där var Brasse och Magnus i full gång med att roa människor på en restaurang i Stockholm , precis som det var då det begavs sig för längesedan. Två grabbar fulla av humor och vansinnigt roligt kroppsspråk. Tänk så många roliga komiker det fanns då någonstans på 80-talet och framåt. Povel Ramel, Kardemumma, Stig Järrel och Hasse o Tage. Brasse, Magnus o Eva och 5 myror är mer än 4 elefanter är ju numera en klassiker. Finns det roliga komiker idag? Som inte svär, roar sig med bajshumor och fula ord? Antagligen finns de, men det är märkligt vad mycket det svärs i TV t.ex.
Nu ska väl inte Lilla tanten vara en språkpolis, inte alls, men fula ord särskilt könsord är jag allergisk mot. En och annan svordom hoppar ut ur min mun ibland , inte för att det behövs utan mer för att det bara blir så när jag blir arg. För några dagar sedan hörde jag på radion att någon vem har jag glömt var så upprörd över att kallas kulturtant. Hon för det var en hon, kände sig förtalad och jag vet inte allt. Kulturtanter är för mig,  det bästa som finns, de kan en massa bra saker och är självständiga kvinnor, som ser sig själva  i just den åldern de är, som vet att föra sig, som inte försöker se ut som 20 när de fyllt 60. De vet att lagom är bäst,klär sig snyggt utan att för den skull vara uppseendeväckande och tonårsaktiga.  Tanter i allmänhet  törs säga ifrån och hålla ordning på både sig själv och andra. Dock inte i meningen att vara ordningspolis, utan mera för att världen blir trevligare om alla håller ordning och följer lagar och regler. Tanter kan också sätta plåster på sår när smågossar cyklar omkull och samtidigt utdela den där underbara kramen som nästan är lika bra som plåstret på såret.   Dessutom har tanter alltid tid för den som är ledsen eller glad, har en stor varm famn att somna i och många näsdukar till hands för eventuella tårar. Jag vill slå ett slag för kulturtanten i vår tid.
Slutar här med ett grått skimmer framför ögonen som inte vill vika undan...........

12 juni 2015

Nu vill inte Lilla Tanten var rolig mer. Inte just nu i alla fall. Nu kommer det att bli eftertänksamhet och stilla ro.
Vår kyrkoherde Alve, skrev i församlingsbladet att människan är som ett grässtrå, jag vill tillägga, eller som en blomma. Den förgyller världen för en stund med sin utstrålning och glädje men en enda liten vindpust förändrar allt och plötsligt är världen mörk och jobbig och fylld av skräckfylld väntan.Ute skiner solen från klarblå himmel men vad bryr jag mig? Inte vill jag gå ut och luka land eller klippa gräs,  cykla en runda eller sola en stund.Nej hjärtat är fullt av sorg över att Lilla farbrorn är sjuk och inte lite sjuk heller. Mitt i allt elände finns vår underbara familj. Kärdöttar som bryr sig och kärson som klipper gräs. Barnen som ringer och hjälper till på alla sätt och vis och så dessa fina underbara barnbarn. Glädjen i makens ögon när de kommer gör en hel dag i hans liv bra.

Mat måste vi ha, idag blir det potatismos o korv allt enligt makens önskning. Det ska jag göra nu samtidigt som jag väntar och väntar  på samtalet som ska förändra världen. Bra eller dåligt? Det återstår att se.Telefonen ringer, inte det besked vi ville ha. Ändrade tider, ändrad information. Ringer igen. Ingen inresa på söndag men kanske på tisdag kväll. Alla dessa information sändringar, fortfarande inget besked om när, var och hur. Det bästa mitt i detta kaos är att Lilla farbrorn är hemma. Sover, äter, promenerar och kollar på TV. Läser BLT länge och väl, vi diskuterar precis som vanligt egentligen och om jag inte visste att han är sjuk skulle jag lätt tro att han är frisk.

Allt  detta sker medan livet bara löper vidare. Vilket betyder att land måste lukas och mat lagas och tvätt tvättas. Igår körde jag grästrimmer längs vårt långa staket. Jag vet att det inte är en mil, men så kändes det. Först hämta alla sladdar, lilla farbrorn var behjälplig med att dra fram och sätta i kontakten så att jag och lilla trimmern fick bra kontakt. Tog en bra stund att först kantklippa kring växterna på insidan av staketet och sen köra trimmern utanför. Allt gräs lastades i den gamla trogna skottkärran och sen sopade jag trottoaren. Fortsatte med att kantklippa några staketrutor till och krattade lite till. När skottkärran är full med gräs ser jag att det ligger en kratta, en kantklippare, många meter sladd, en trimmer, en spann och en trädgårdskorg utspritt på gräsmattan. Vem i all sin da`r har gjort detta ? Naturligtvis Lilla tanten!!  Lade säkert minst trettio minuter på att städa upp efter mig och köra skottkärran  på plats, orkade bara inte köra iväg och tömma den. Kände mig överkörd av en bulldozer efter att jag hanterat trimmern i en timme.  Satsade på att någon av mina pojkar skulle dyka upp och köra iväg den. Men vet ni vad Lilla farbrorn hittade den först och körde iväg och tömde.

 Tur att jag bor i Sverige där det finns tillgång till varmt vatten  och el dygnet runt. Att få ställa den gamla tantkroppen i duschen och låta varmt vatten  och väldoftande tvål rinna ner över den svettiga och varma kroppen gjorde att Lilla tanten snart var en fräsch liten tant som plockade blommor i trädgården ......när det kom ett skrik från någonstans. Inte ett litet måsskrik utan ett tydligt och klart  "jagharslagitmig" skrik. Lade ifrån mig trädgårdssax och blommor och sprang ner till vägen. En lite kille kanske  åtta - tio år hade cyklat omkull och låg  på vägen!! Han hann resa sig och vingla över vägen innan jag kom fram, som tur var hade han bara skrubbsår, men usch så ont de gjorde. Det blev bilplåster och tvätt med vanligt vatten innan han kunde ta sin cykel och cykla hem tillsammans med bästa kompisen. Jag kunde återvända till blommorna och ta mig till kyrkogården, där rosorna som aldrig dör var i alla fall nästa döda. Nu fick mina föräldrar en ny vacker bukett från trädgården och jag fick en pratstund med en trevlig dam som också satte blommor  på sina föräldrars grav.
När jag kom hem igen hade lilla farbrorn bestämt sig för att göra sin goda pizza och dessutom bjudit in Lilla tantens tantkompis. Det blev en trevlig kväll på altanen, med många skratt och mycket trevligt prat om allt och inget. Idag meddelade min kropp, inget trädgårdsarbete idag jag är trött. Så det blev sagobröllopet mellan prins Carl Philip och prinsessan Sofia. En helt annan värld än den jag lever i, men lagom småtrevligt att titta på när man är trött i kropp och själ.

Nu har lilla tanten fyllt 70 år.

Nu har lilla tanten fyllt 70 år.

1945 - 2015, 70 år av glädje och sorg och mycket där i mellan.  Det är till att börja med 25.200 dagar från födelsen till nu. Jag var inte särskilt efterlängtad, som nummer fem i en stor barnaskara, men mitt liv blev riktigt bra , jag fick komma till en familj som verkligen ville ha mig, där jag fick kärlek i stora portioner och en stor dos efterhållning ungefär varje dag. Det gällde att göra som man  blev tillsagd och inte hålla på med än det ena och än det andra. Jag fick leka så mycket jag ville, men där fanns en och annan fånig regel som absolut skulle följas. Jag fick inte klättra i träden och på stenarna. Flickor skulle, tyckte min mamma, vara välkammade , snälla och leka med dockor! Visst jag lekte med mina älskade dockor, men ofta var dockorna och jag på  äventyr över stock och sten och upp i träden och ner i bäckarna. Gärna över stengärdet och in i storskogen som var lika med ca 50 m från gärdet, det var så långt jag vågade gå med dockvagn och dockor. Sen vände jag och klättrade tillbaka, drog med dockvagnen över stengärdet igen. Då hade jag varit en sväng i storskogen tyckte jag. Dock hände det sig att jag blev väldigt modig och gick jag ännu lite längre fram till ödehuset, där MAN ABSOLUT INTE FICK SÄTTA IN EN ENDASTE FOT!!  Där lekte jag många gånger med mina dockor och dockvagnen förstås. Det  var hål i golvet och nästan alla brädor satt lite lösa,men inte ramlade jag ner i källaren en enda gång. Flickor skulle inte  klättra upp på höga stenar och springa ner, med påföljd att man kunde  ramla och slå sig. Det gjorde jag , inte en gång utan kanske hundra. Mamma hade alltid plåster( Salvekvick) och salva hemma så att jag kunde fortsätta mina vilda färder.

En gång tog det lite värre jag fick en knacksten i mitt knä och det blev en cykelfärd till Dr Hallberg i Olofström som plockade ut sten och gjorde rent. Sen cyklade pappa och jag till moster Margit och morbror Alfons, där fick vi kaffe, saft och radiokaka, innan vi startade återfärden till Kullan. Jag fick gå själv till skolan ca 1.5 km längs en smal grusväg som kallades för "Fäjgadene". Varför? Jo,  farbror Emils, vår granne) kor gick där till och från betet. Efter gick farbror Emil med en hasselgren som han mest viftade bort flugor med. När jag fått min första cykel och lärt mig cykla fick jag cykla till skolan, på stora vägen. Det var inte så många bilar på den tiden i Vilshult,   det droskägaren Ture på Hotellet  hade en Volvodroska och fru Björnsson hade lång päls och körde också en Volvodroska, sen var det Ivar Johnsson som körde en gammal skruttbil alla andra gick, cyklade eller körde häst o vagn. Inte körde bilarna i 100 km heller utan kanske 40-50. Vi barn däremot cyklade alltid mitt på vägen, släppte gärna styre och trampor och for i diket. Ingen blev ledsen för det utan upp igen och vidare nerför backar och  runt krökar och rakt fram.

Kanske inte så konstig att Lilla tanten är som hon är, till exempel när vi skulle plocka liljekonvaljer till Mors dag i år. Nog valde Lilla tanten och hennes tantkompis en lite svårtillgänglig backe. Det fanns en och annan gren att hugga tag i när foten slant på en mossig sten som inte syntes när Lilla tanten forsade fram i skogen. Skulle säga en halv volt med slagsida och tre snurr innan hon stod på benen rakt upp och ner igen. Ingen blev ledsen men skrattet skallade mellan berg och dal! Vi plockade fyra buketter och sen skulle vi ju tillbaka samma väg men den hittade vi inte så vi tog en liten sväng mellan stenar och taggbuskar och det gick det också. Längs Mörrums ån blommade jordgubbsplantor i en lång rader, och själva ån rann så stilla fint förbi ett litet rart hus. Vi satte oss i bilen och puttrade hem till Lilla farbror´n som var mig behjälplig med att binda buketter. Han kunde varit florist tror jag, nästan i alla fall ,så bra är han på att binda buketter och särskilt liljekonvaljer.

Lilla tanten fördrag att vara lite tokig och gå i skogen och plocka liljekonvaljer före att alltid vara så där tjusig som äldre damer är i alla modetidningar som jag tjyvläser så fort jag kommer åt. Lilla tanten skulle aldrig lägga en massa pengar på sånt trams, men visst måste jag erkänna att jag tycker det är lite kul att läsa modetidningar när jag är hos tandläkaren, doktorn eller frissan! Lilla tanten gillar praktiska kläder i vardagen , rejäla skor och handväskor som rymmer både en flaska vatten och extra underbyxor. Plus allt det andra, penna, anteckningsbok, kalender, telefon, hårborste, paraply, extra kasse för utifall att den skulle behövas, liten bok att fördriva tiden om man fastnar i en kö någonstans, ett äpple svenskt naturligtvis, om hungerns skulle ansätta henne och solglasögon och regnkappa förstås.

Idag har jag konstaterat att det är nödvändigt att jag tar mig i kragen och lukar resten av trädgårdslanden. Dillen syns inte för allt luk och löken syns visserligen men under ser man bara grönt ogräs i stället för jord. Mellan alla plattor finns det en förfärlig massa grästussar och maskrosor. Nu gäller det bara att Lilla tanten verkligen vill vara i trädgården istället för att läsa den där boken eller koka rabarbersaft eller stryka tvätt. Detta tål att tänka på får återkomma med besked om hur det gick.
Hur gick det nu då? Jo jag läste lite och lukade lite och idag blev det sista av löklandet rent från luk. det var väldigt vad ordet luk förekom ofta  på de sista raderna.
Nu återstår att se om jag kan kupa pärer också? Det får nästa skröna handla om.

Sommar , sol och nya grannar....

Vi har fått nya grannar! På andra sidan häcken har ett yngre par flyttat in för några veckor sedan. De är väldigt lika, klädda i svart o vitt, kanske har de varit i Ullared?De tar sig friheten att struttar omkring  på vår gräsmatta . Jobbar bra tillsammans , men jag tror att frun i huset blev lite sur över den sista renovering , det mesta ser ut att hänga lite löst. Kärleken fick ett snabbt slut och nu är den rangliga bostaden övergiven vad vi kan se i alla fall.
Javisst skulle det kunna varit ett homosapiens par , med tanke på hur det lätt det verkar vara idag att banka igen dörren och dra till nästa binge!  Men icke, detta var ett mycket tjusigt skatpar. De hjälptes åt att bygga i början,  i en stor prydnadsen som växer på andra sidan vår häck. Så hände det som inte fick hända, lilla frun tyckte att maken var en osedvanligt falsk typ, som umgicks med både kajfröknar och "skogskatedamer". Dessutom blev inte bygget godkänt, det hängde lite pinnar och slängde i vinden och boet blev liksom inte färdigt eftersom den vackre blåsvarte hannen med sin  långa vackra skört flörtade runt lite för mycket. Frun försvann ut till vänster och maken, ja han struttar fortfarande omkring på vår gräsmatta, men  nu utan en fru som anger tonen.

Som väl är våra grannar är  av den trogna typen , vi har inte fått nya grannar  på väldigt länge och det är bra, för vi gillar de vi har. Pratar lite då och då över häckarna och det är alldeles lagom. Vi bor ju inte i radhus som i större städer, där man kan höra när grannen spolar  på toaletten. Här finns utrymmer för att vara för sig själv om man skulle vilja det. Lilla tanten kan mycket väl vara på norrsidan och luka land utan att Lilla farbror´n  har en aning om var hon är. Det händer ibland att han letar efter henne och det kan ta lite tid att hitta en liten tant som ligger på knä under syrenbusken och rycker kirskål.Häromdagen var det liksom tvärtom. Lilla farbror´n var försvunnen. Han satt inte i sin bästa fåtölj och inte vid köksbordet. Inte heller var badrummet upptaget av en frustande ny duschad liten farbror. Ropa är inte att tänka på, då kommer halva Tulseboda och undrar varför jag skriker så dant, medan lilla farbror´n, lugnt står kvar i sin lilla bod och pysslar med fiskedragen eller gör ett litet bord till Lilla tanten. Nej, då tar jag telefonen och ringer! Genast svarar han och kan meddela att han befinner sig sydost ut några hundra meter från hemmet. Vid sopstationen , där en annan liten farbror kommit fram ur sin lilla bod och inlett ett samtal om väder och vind. Jodå så kan det vara.

När det var dags att ta lilla promenaden idag, tog Lilla tanten  ett stort beslut.  Det ska till att gå en ny runda.  Efter 6 månaders gång  på samma väg längs samma sjö, kändes det lite spännande att ta en annan väg idag. Istället för att svänga vänster som vanligt gick fötterna rakt fram, rakt fram!  På asfalt, på en  lagom stor väg där det passerar ett antal bilar på lagom avstånd från tanten. I vägrenen växer maskrosorna så vackert och lövträdens kronor vaggade i vårvinden. Solen sken och vinden var inte iskall. Lilla tanten blev rent av lite varm, men att ta av den svarta bomullsjumpern var inte att tänka på. Inte vill tanten skämma ut sig och visa alla bilringar och gäddhäng inte, nej svetten fick rinna längs ryggraden. När man använder apostlahästarna hinner man se, höra och njuta av vårens dofter.  I en trädgård hängdes det ut tvätt och på ängen gick det hästar och betade. Lite längre bort stod det några får och glodde på tanten när hon susade förbi med stavarna. Fåglarna kvittrade och gruset knastrade under skorna. Den raska promenaden tog ungefär en timme och  väl hemma igen lutade tanten sig ner över liljekonvaljerna som blommar så fint i trädgården och drog in den ljuva doften i näsan. Lite besvärligt att luta lagom mycket så det inte blev övervikt framåt, det har hänt ibland att framvikten blivit för tung och då brukar det sluta med att tanten ligger pladask i jorden. Inte så roligt med jord på kläder och i ansikte, lilla farbror´n blir så orolig när tanten kommer hem och ser ut som den värsta grävling.  Hur som helst, lilla tanten kände sig glad och gick in och gav lilla farbror´n en stor kram, vilket mottogs med glädje och utav bara farten blev det liksom en kollision mellan våra små munnar!!  Det kan kallas rakpuss, vårpuss eller bara en puss så där mitt i vardagen.