Halkskydd och respekt......

Lilla tanten och lilla farbror´n fick för ett antal år sedan halkskydd av barnen . Givetvis för att de inte skulle ramla  när kylan kom och promenadvägarna blev hala och bryta lårbens halsen. Lilla tanten har vid ett flertal tillfällen provat dessa halkskydd, lilla farbror´n har tvärvägrat att ens försöka. Hur som helst har det inte fallit oss i smaken att tampas med halkskydd av och på. Vi har dessutom tyckt att de var tunga att gå med. Varje vinter har Lilla tanten  plockat fram dem hängt ut dem i farstun och lagt tillbaka dem för sommarförvarning utan att vi använt dem.
Men så förstår ni, fick Lilla tanten en idé att kanske ändå vore det bra att ha dem när det är halt. Tog ner dem och med stor ansträngning fick Lilla tanten dem över vinterkängorna. Ja, just det, det går inte att ta på kängorna inne eftersom vi inte har en 5 cm tjock matta  på golvet i farstun och dessutom måste gå över ett altangolv av trä innan Lilla tanten kommer ut till stentrappan. Funderar ! Beslutar att kängorna får tagas på i uthuset, dit bär Lilla tanten bär  dem i en spann. Nu ska vi börja från början, först en undertröja,  storlek mindre snörliv på överkroppen, sen långkalsonger, sockar och ett par termobyxor, som genom att Lilla tanten håller sig  i elementet, går att komma i utan att ramla. Ytterligare en tröja och nu till flärden en rosa halsduk och en toksnygg mössa på skulten också den i rosa. Ovanpå allt detta en röd jacka modell 2000.  Dra  upp kedjan i jackan, lägga telefonen  på plast och så Tofflorna!!  Lilla tanten måste ju för fasen ha nåt på fötterna medans hon halkar sig fram på en dåligt skottad liten stig till uthuset, med en spann med kängor i. När Lilla tanten står i uthuset slår det henne att hon kan inte ta på kängorna utan skohorn!!  Det hänger i farstun. Tillbaka i tofflorna halkar Lilla tanten hit och dit och tillbaka till uthuset. Så, på med kängorna ,men va (fult ord) snöskyffeln står på altanen längst in mot väggen!!  Av med kängorna  på med tofflorna, kasar omkring och tillbaka. På med kängorna och nu kan hon äntligen och alldeles genomsvett påbörja snöskottningen. I ungefär tio minuter skottar Lilla tanten sen känner hon att halkskyddet har halkat av!!!  Det heter ju halkskydd men inte trodde Lilla tanten att det betydde att det kunde halka av kängan. Eftersom det är totalt omöjligt för en Liten tant att dra på/av halkskydd på en känga som sitter fast på en fot, fanns det bara en sak att göra . Gå tillbaka till ruta 1 och börja om. En liten muttrande tant, dessutom genomsvett kände inte för att krångla mer, av med kängor och bort med de förbaskade halkskydden. På med kängorna och ut och skotta det som skottas skulle. Halt eller inte , lilla tanten ramlade inte en enda gång. Lite tjusiga nigningar och en och annan salsa runda blev det men det var det värt. Vi kunde hämta posten, gå till uthuset, hundgården och garaget och det var ju det som var meningen.

 Ja sen var det ordet respekt som Lilla tanten funderat över. Vad betyder egentligen respekt? För Lilla tanten är det solklart, aktning, hänsyn och uppskattning. Lilla tanten lyssnar då och då på P 1 och där diskuterades detta ord häromdagen. Det kunde uppfattas som fruktan , rädsla men även pondus, sades det. Ja visst , uppträd med  pondus så får du respekt,  har Lilla tanten sagt till dottern som inte alls är en liten tant utan mera en tjusig dam. Visst kan respekt översättas till rädsla men Lilla tanten har aldrig tänkt så. Respekt för lärare, vuxna människor och särskilt för ilskna kor hade jag när jag var en liten tös. Numera har jag fortfarande respekt för ilskna kor, de flesta kor är folkilskna (tycker tanten i alla fall), lärare har jag alltid kommit bra överens med, träffar dem inte så ofta nu för tiden. Lilla tantens barn är vuxna och går inte i skolan längre. Vuxna människor får min respekt om de förtjänar det. Långt ifrån alla gör det nu för tiden. Va i hela friden har halkskydd och respekt med varandra att göra ? Inte ett dugg, det är som vanligt bara, Litentantfunderingar som inte hör ihop.

Leksaker, lekstuga, lekland........

Som alltid,det första jag gör när jag kommit ner i köket varje morgon, oavsett vad det är för dag eller årstid, startar jag min lilla fina radio, föra att lyssna till P1 denna kanal som har så många bra program, som handlar om väder och vind, nyheter, musik, teater, böcker och mycket mer. Just idag handlade det om barn och deras lekar.Hur barn leker i olika länder, hur kultur för barn ser ut i olika länder , hur vuxna ser på barnböcker och barnprogram. Mycket intressant. Ordet LEKA förekom ofta och i olika sammanhang, vilket fick mig att vilja blogga om just LEKEN. Så viktig för alla barn, dessvärre är det många barn som aldrig får leka, för att det är krig för att mamma och pappa är så fattiga att det är nödvändigt att även barnen arbetar o.s. v.

En liten varning i denna text kommer det att finnas ord på dialekt men en konstig stavning. Begriper ni inte direkt , rekommenderar jag att försöka uttala ordet precis som det står. Begriper ni inte ändå får ni helt enkelt gissa. Orden behövs för att berättelsen.

Ordet Lekland kom upp och jag mindes mitt eget lekland. Om man som lilla tanten är född på 40-talet så fanns det lekland lite varstans. Inte som idag i stora hus, typ hangar där man måste betala för att få vara. Nej, nej. För min del var det skogen, ängarna, vägarna ,sjöarna och andra små vattendrag som en dyig bäck till exempel.Så mycket roligt jag hade i mosabäcken i Kullan. Grävde upp äcklig lera , stampade med stövlarna i bäcken fortare och fortare så dyvannet skvätte över hela mig och stövlarna blev fulla med gyttja och i värsta fall fastande de i bäcken. Då klev jag helt enkelt ur stövlarna, drog upp dem varpå det nästan alltid blev så att jag ramlade, gärna på rygg så att alla kläder blev blöta och håret fick en inpackning av bara farten. Hem och byta  till torra kläder, ut igen, kanske var det eken som hägrade . Där kunde jag klättra högt upp, titta ut mellan lövverket och se ner till Svansjön. Ibland hade jag dockvagn och docka med på dessa vanskliga utfärder och det går det vet jag, att ta med en dockvagn upp i en stor ek!!Cykla ner till Svansjön och hoppa runt på stenar längs kanten och akta sig för att ramla i vattnet, var en annan lek som jag praktiserade ibland. Leklandet innehöll också en lekstuga. Den stod vid väggen på Loen om ni råkar veta vad det är! Hade fyra väggar och tak, en dörr men hemska tanke inget FÖNSTER. Målad med överbliven röfärg. Full av kreativitet byggde jag till ett uterum eller ska vi kalla det vinterträdgård.Jag hittade  gamla tegelstenar och en massa spisringar som jag släpade hem, lite taggtråd, en övergiven kaffekedel o några gamla glas. Med detta som bas började jag bygga till lekstugan. Gjorde ett besök i uthuset, hittade lite vedklampar, lite brädor en och annan gammal trälåda. Av detta byggde jag min eget lilla uterum. Det hade varken väggar eller tak men där stektes sill,  bakades bröd och kokades kaffe. Hela naturen runt om fanns att tillgå för att hitta ingredienser  som i min fantasi blev  spätta eller sill, frökapslar blev blev kaffebönor, lera från bäcken, vilken fantastisk deg. Allt dekorerades med blommor, gräs och fina stenar. Endast dagar med mycket regn tillbringades inne i lekstugan som pappa byggt. Det sista som gjordes innan jag avslutade dagen ute i leklandet var alltid det samma. Kvasten som var inköpt av Quasta-Frida hämtades och så städades det lite, bort med sand och sten och annat skräp, lite dyvatten från bäcken fräschade upp golv o tegelsten  och gav en angenäm doft av sur mosse. Därefter ställdes Ouasten   på sin plats och jag gick vidare för att äta middag, rita vid köksbordet  eller bara sitta nära den varma vedspisen och klappa Sickan eller Silkestass som var några av våra katter. Alla ligger begravda på kattkyrkogården i Vången, i en skokartong med lite trasor i. Pappa agerade kyrkogårdsarbetare och jag bestämde psalm,  alltid samma Tryggare kan ingen vara. Vi sjöng tillsammans, det ni. Vilken härlig pappa jag hade.
Annandagskaka blir sällan bakt, sa min min bästa och äldsta väninna alltid. Hon finns inte mer i den här världen men jag har anammat hennes uttalande . De behövs alltid. Idag blev kakan bakt i alla fall.

Mörker och Ljus, allting och absolut inget ......

Genom mitt fönster ser jag lampor som lyser i mörkret. Fönsterlampor, gatlampor, ficklampor och  billyktor, de bara finns där. Ger hopp om ljusare tider. Här inne doftar köket av nybakat bröd och den för länge sedan uppätna kycklingen. Den vita och röda rosen står så fina på mammas broderade adventsduk i mörkrött och vitt. Jag har tänt ljus  i hela huset och det känns bra, för oss två gamlingar som tassar runt i huset, en känsla så bra som någon annan.

En liten kvällspromenad i mörkret längs vägar med gatlyse och den kalla vinden  på kinden. Se där ett litet rim mitt i allt detta. Hur som helst det är skönt att promenera i rask takt med stavar. Tankeflödet bara  löper på, rädslan finns inte, vad skulle jag vara rädd för i Kyrkhult?
Mörkret? Nej det är längesedan jag var rädd för mörkret och dessutom är det inte mörkt på det sättet som det var när jag var en liten grebba. Tänk er en mörk kväll i november  när tösabiten skulle ut på dass som låg en bit bort med mörk granskog bakom.   Kissnödig och livrädd för spöken och Svarta Damen som alla skrämdes för på 50-talet. Ingen hade sett henne men hon fanns, det visste alla. En liten ficklampa i ena handen, tofflor  på fötterna och så en springrunda  kanske 25 meter till dasset. Tack och lov för inomhus toalett och en egen binge att slöa i, kan inte bli bättre. TV fanns inte heller när jag var liten, men radion detta underbara medium,  med Carl-Gustav Lindstedt och Arne Källerud, Frukostklubben med Kaffe-Petter, Barnens Brevlåda med Sven Jerring och mycket mer.
Pappa och jag lyssnade mycket  på radion, mamma hade alltid att göra , baka, städa, laga mat eller sy kläder. Tänk vad kläder  mamma sydde till mig och till sig själv.När jag var riktigt liten , fyra-fem år, sydde hon kläder i sin egen syateljé till tanter som kom och provade. Sen kom katalogerna som Ellos och Algots m.fl. , billigare kläder och lika snygga tyckte nog gemene man och så fick mamma lägga ner sin syateljé. Nu åkte vi istället till Olofström och Sölvesborg och handlade kläder. Det var också roligt men det blev ju dyrare helt klart. Vi hade ingen bil, men tåget gick mellan Älmhult och Sölvesborg på 50-talet, i Wilshult fanns då en station där man kunde köpa biljetter och åka tåg till Olofström eller Sölvesborg.  Till dessa resor hörde  ett cafébesök. Kaffe och wienerbröd till mamma och läskedryck och fransk våffla till lilla mig. Det var tider det.

Nu har tiden förändrats, tåget går inte längre och katalogfirmorna finns på  nätet,  även jag gamla människan handlar över nätet. Smidigt och enkelt, när man nu ä blen sau gammel att en inte vell köra bil längre överallt och absolut inte när det är mörkt. Det mesta kommer direkt i postlådan, stora paket får hämtas på Maxi(Olofström)eller Kyrkhultar´n. Matbutiker finns det gott om, så dem besöker vi ett par gånger per månad för att fylla på matförråden.
Vad mer gör en gammal människa. Tittar på TV, Moreus, Skavlan, På spåret, Downton Abbey, Bron och så lite idrott i mellan åt. Aktuellt eller Rapport är ett måste i alla fall nån gång i veckan. Jag använder radion P1 och endast P1, där finns så många bra program. Lillasyster i familjen var lite less på sin mamma eftersom, enligt henne, alla andra barn i hennes klass fick lyssna  på P3 och än värre Radio Blekinge!!
Det blev flera dagar innan jag kom hit igen. Det kom en rasande massa snö i lördags natt, varför jag fick ge mig och skotta, i söndags morse. Det är kanske bra motion men fy så tråkigt och jobbigt. Ända gjorde jag bara små rännor till att gå i. Vi har numera en fantastisk kille som kommer och röjer den JÄTTE stora uppfarten och gårdsplanen!!  Den är verkligen stor med mina mått mätt jag vet att maken tycker annorlunda, men i alla fall. På en liten liten stund är det plogat och klart och det går att köra ut bilen ur garaget och ge sig iväg på galej om man nu skulle vilja det. Det vill jag inte, jo förresten ikväll ska jag åka iväg och lyssna på skolorkestern , där nr 3 i barnbarnsskaran är med. Inte långt iväg och ingen snö på vägen, passar mig utmärkt.  Nähä nu knyter jag ihop säcken och byter om och blir lagom fin Farmor som går  på konsert.

Dåliga och bra nyheter ..........................................

Tidningar, TV och Radio förmedlar nyheter från hela världen,för det mesta handlar det om IS och dådet i Frankrike. Förfärligt, hemskt och så svårt att förstå.

De flesta nyheter är hemska, ta domen som förkunnades över Lisa Holms mördare. Rätt eller fel? Försvaret måste ju tro att han är oskyldig, eftersom det blev en överklagan, men varför berättar han inte vad som hänt?

Upphittad väska på Kastrup, stort polis och militärt pådrag. Bomb igen? Hur ska det fria samhället försvara sig mot terrorister? Visst kan alla sitta i sina garderober och aldrig komma ut men hur roligt är det ? Vem har sagt att livet ska vara roligt förresten? Livet är för det mesta bara arbete och ledsamheter, eller? 

Funderar i dessa dagar över vad som har varit roligt senaste veckan? Måste hämta min dagbok och kolla. För en vecka sedan fyllde maken 72 år. Det var en fin dag som blev ännu bättre, när gamla Renault gick igenom ytterligare en besiktning. Vi fick dessutom besök av min storebror Björn och hans fru Anita, två storfiskare som även jagar gjorde att eftermiddagen ägnades åt att berätta historier mer eller mindre sanna, om otroliga fisketurer och lyckade jakter. En av de goaste vänner vi har ringde och sjöng en födelsedagsvisa som verkligen uppskattades! Dagen efter fick vi en ny blandare till tvättstället och eftersom den gamla var minst 30 år gammal var det också roligt. Äldsta gossen kom och sågade ved och högg upp den fint. Härligt. Äldsta barnbarnet hade namnsdag vilket föranledde hans farmor att gratta visa sms!! Jodå farmor kan sms och kolla på FB. Å så var det ju den härliga julmarknaden i Gränum. Som gjord för två gamlingar som inte orkar gå runt i fem timmar och äta korv, munkar, karameller och annat smått och gott. Trevliga hantverk och gott kaffe med hembakat, kan inte bli bättre.  Så blev det måndag, nu var det dags att åka till Karlskrona och få besked, som vi inte ens ville höra. Men med dottern som chaufför och medföljare gick även det bra, lite mat på Mac Donalds på hemvägen och kaffe och kanelbulle i vårt eget fina kök, det var också en bra dag.  För att inte tala om den dagen när jag på min vanliga skogsrunda, plötsligt hörde glada barnröster mitt i skogen. Långt bort i skogen lekte dagisbarn, byggde kojor, skrattade och stojade. Rosiga barnakinder och härliga tunna röster. Tänk vilket härligt dagis vi har här i denna fantastiska by. Sverige vann över Danmark till och med Zlatan log och var riktigt glad, det kändes bra. Vi har fått en pizzeria i byn. Millis Pizza. Roligt för alla, ungdomarna har någonstans att hänga och vi lite äldre kan njuta av deras goda pizza , kanske inte i pizzerian men så gott att ta hem ibland. Dessutom blir det lite mer liv och rörelse även på kvällarna. 

Det finns bra saker att berätta om , om man bara tänker efter. Men visst , det börjar bli kallt ute, löven ramlar och ramlar och jag krattar och krattar och får så ont i alla muskler som inte är använda på ett tag. Det blir ALDRIG tid till den motion jag älskar allra mest, Simma! Varje gång jag ens tänker simma händer det saker som gör att jag inte kan. Hur ska jag ta mig an detta problem, jag kanske ska tänka kratta löv istället och sen ge mig iväg för att simma? Värt att pröva. En god vän till mig sa när jag ojade mig över att jag inte blir färdig att blogga, skriv av dig. Tack för det rådet bästa vännen!! Nu gör jag det.  Nu måste jag i alla fall sluta med detta bloggande för idag och göra andra saker som att kolla om vi fått post i lådan, fundera över middagsmaten och kanske men bara kanske klistra in kort. 

November, älgstek och lövkrattning

November snart december. Ute är det mörkt redan kl 17.00. Inne brinner det en brasa i kakelugnen, den sprider värme och trygghet. På bordet står ljuslyktan och ger ännu mer värme och glädje.

Inte alla som har det så bra som just vi,  just nu. Några flyr för sina liv från bomber som vräks ner. Andra sitter och huttrar i ett gamla tält och skjul för att det inte finns någon annanstans att ta vägen. Har vi valt våra liv? Kanske , kanske inte. Man föds utan att veta var man hamnar och alla som föds blir ju en dag  vuxna, ja inte alla förstås, en del barn dör unga . Faller offer för våld och terror. De som överlever till trots, måste en dag ta ansvar för sig själva, kanske sin familj och ibland än mer för en hel värld. Ju äldre jag blir ju mer funderar jag över, att just jag kunde ha sån tur att födas i Sverige till att börja med. Att den fanns en familj som ville ha just mig. Att jag alltid fått äta mig mätt, gå i skolan, hittat ett jobb, skapat en familj tillsammans med en man som jag tycker om och valt själv, det är inte alla som får välja sin man själv , fast vi lever i 2000-talet. Oj vad jag blev djuplodande, hur ska jag ta mig ur detta?

 Jo men visst jag bestämmer vad jag vill prata om och nu vill jag prata om min trädgård. Idag har Lilla tanten krattat löv och lagt över växterna i landen , gjort fina vinter bäddar till växterna. Klippt ner en Kaprifol som var elakt ful. Riset växte liksom över blommor och blader. Inte visste hon vad som händer när man klipper ner en Kaprifol, men det mesta som växer går att klippa ner och det kommer snällt tillbaka. Förra veckan fick vindruvsrankan en ny frisyr, till Lilla farbrorns förfäran. Den kommer inte att överleva, såg Lilla Tanten  att han tänkte. Hoppas det tänkte Lilla tanten elakt, eftersom hon är trött på den. Massor av små små ynkliga vindruvor som är fulla med kärnor och att äta bara skalet smakar usch och pi!!Fåglarna gillar dem i och för sig, men nu vill Lilla tanten ha björnbär där i stället, de är större, godare och användbara. Till exempel kan man göra marmelad, sylt, lägga dem i älggrytan, om man har älgstek i frysen och det har Lilla tanten, ibland i allafall, frysa ner dem och gör björnbärsparfait eller smaksätta glass, ja ni hör. Vad gör man med sura vindruvor. Absolut inget!! Som sagt  Lilla tanten fick också för sig att kratta mängder med löv och när hon liten och rund, stod stadigt och bredbent för att lasta den gamla TUNGA skottkärran så hände följande. Ett enda steg framåt fick Lilla tanten på fall!  Råkade trampa på ett nerfallet äpple och vips slant högerfoten. Med krattan i högsta hugg föll hon framåt, för att snabbt som en större val kasta sig åt sidan och med den lediga vänsterhanden hugga tag i stängslet runt den före detta hundgården. Där blev hon hängande som en vettskrämd uggla i några sekunder. Sen tittade hon sig förskräckt omkring, ingen , inte ens lilla farbrorn såg fadäsen. Pustade ut och satte bägge fötterna  på gräsmattan och rättade till keps och jacka och kände efter om det gjorde ont någonstans. Det gjorde det INTE. Inte ett ljud nu till någon om detta, lova det !!

Förmiddagen avslutades med en låååång promenad till det som vi kan kalla miljöstation för hela Kyrkhult, där alla får lägga trädgårdsavfall. Och det gör alla, nästan i alla fall. Så för det mesta när Lilla tanten kommer travande med den TUNGA skottkärran är där fullt långt ut på trottoaren. Vad göra: Städa undan naturligtvis det gör alla riktiga tanter, men det medför att Lilla tanten släpar sig fram med den tomma skottkärran när hon återvänder mot hemmet. Vilken tur att det finns dusch, tänk att inte få duscha när man är varm och smutsig. Det finns mycket att vara tacksam över. 

Ja det var det om detta. Ha det så bra kära vänner för det tänker jag ha. Nu ska här stickas slangkostym så det ryker om det!!  Ja vad det är kan ni fundera över till nästa gång så ska jag skicka med bild och användningsområde. 

En helt vanlig vecka i oktober ........................

Lilla tanten har fått en ny kompis. En mycket vacker liten dam med gröna ögon tror jag , eftersom hennes frisyr med väldigt lång lugg gör att de vackra snälla och pigga ögonen knappt syns. Det är en mycket tystlåten ung dam som helst brer ut sig i soffan och vilar sig när hon inte drar med sig Lilla tanten på snabba promenader, gärna i skogen, igår gick snabbpromenaden längs lite skogsvägar och det var väldigt intressant att snusa sig fram. Varje litet grässtrå måste ingående betittas, luktas och gärna slickas på,  därefter måste absolut ett litet minikiss tryckas fram. Varje liten pinne, sten eller rörelse i skogen uppmärksammades och betittades länge! Sen återgick  Udda, som damen heter till att sprinta fram över stock och sten med en Liten Tant hängande i längst bak i kopplet. Udda är en förtjusande dam eller egentligen en flicka som efter den snabba promenaden gärna ville ligga i sängen bredvid Lilla tanten och bli klappad. Helt underbar är hon.

Nämen va fasen, är det som händer??Nu tror jag att det sitter en liten rackare inne i datorn och skickar ut mitt blogginlägg innan det är färdigt!!  Hur gick detta till?

Alla som hunnit läsa undrar förstås vem denna lilla kompis är? Det är en fyrbent varelse med en chokladfärgad päls, av rasen Lagotta Romagnola, det är inte Lilla Tantens hund, utan bara en liten besöksvovve, som Lilla Tanten fick äran att ha häromdagen.
Sedan dess har det ju hänt en del förstås. Lilla tanten och  Lilla farbror´n har ägnat sig åt att bära saker från "stänget" på uthuset, om nån nu levande varelse mer än Lilla tanten vet vad detta ord betyder. Hur som helst är det en lång trappa upp till övervåningen på uthuset, som här benämns "stänget". Kan vara dialekt och bara jag som använder detta ord nu för tiden. På väg ner för den långa trappan med en juniorsäng i ena handen och andra handen på järnräcket snubblade lilla farbrorn och föll från det sista trappsteget. Lilla tantens hjärta for nästan ut genom munnen men tack och lov rullade han ihop sig till en boll och klarade sig från benbrott. Sen lastade vi in i en övertäckt släp och körde till Flyktinghjälpen i Vilshult och lastade ur! Sen hade vi ont i ryggen, benen och fingrarna resten av dagen.

Lördagen ägnade Lilla tanten åt att tillsammans med dottern sy Halloween kläder till barnbarn nr 4 och nr 5. Först en stunds bilkörning genom ett landskap klätt i de vackraste höstfärger som finns. Synd att solen inte sken från klarblå himmel men man kan ju inte få allt. Många skyltar med frukt,potatis och ägg körde jag förbi. Massor av äppelträd i raka rader , vackra små hus med välskötta trädgårdar, stora bondgårdar, djur som betade i hagar. Bilder vackra som tavlor. Väl framme hos dottern och efter lite kramar från 4 och 5 och lite kaffe och knäckebröd, satte vi saxen i ett gammalt lucianattlinne, lila tyg och ett lakan. Efter diverse turer hade vi skapat Lilla Spöket Laban i köket och en klänning som storasyster skulle ha. Jag kan inte komma ihåg vad 4 skulle föreställa men säkert en fuling från film eller leksaksvärlden.  När jag körde hem, var det mycket dekorer som skulle sättas fast, svarta skelett, spindlar , hjärtan och sen skulle det blandas till fuskblod som skulle spillas ut över dräkterna!! Detta arbete överlät jag med glädje till dottern och nu hoppas jag på lite bilder när dessa söta barnbarn är redo för Halloween fest.
 Ja det är vad som händer Lilla Tantens värld en helt vanlig vecka i oktober.

Inte trodde jag ....

Inte trodde jag att en skördemässa skulle kunna vara så betagande , fantastisk och underbar. Bara detta att det aviserades att det skulle dansas i kyrkan!  Dansa i kyrkan , Gud förbjude. Men vet ni vad det var så fantastiskt bra. Dansarna dansade sakta , så sakta att takten riktigt kändes i hela kroppen, till musik av Per Harling, Träd in i dansen.  Per Harling är ju i sig en fantastisk skapare av musik  och alla medverkande hade verkligen tagit den till sig. Jag körde hem glad och tillfreds med livet efter att igen fått känna den fina gemenskapen i härlig musik, böner och predikan. Gudstjänster och mässor är en lisa för själen.Väl hemma blev det till att laga lite mat , lilla farbrorn var hungrig. Vi matfuskade, hamburgare och pommes frites. Inte precis den kost dietisten, skulle önska att en diabetiker äter. För skams skull fanns där tomater och bönor också. Hur som helst det var gott och till efterrätt blev det krusbärspuré med ett vinbärspuréhjärta i mitten och vispgrädde. Himmelsk gott. Nu ska Lilla tanten titta på TV och sticka färdigt ett par sockar till barnbarn nr 2. Också en härlig känsla att få göra och få se att sockarna blir använda.
Trädgården börjar anta former inför hösten, jag använder en del tid till att klippa, hacka, luka, gräva och köra skottkärra, men idag ska ni tro kom storebror med fru och gav gräsmattan en sista omgång inför vintern och röjde runt häckar och land. Klippte ner lite grenar från fruktträden och  körde iväg trädgårdsavfallet till den kommunala tippen. Därefter serverades kaffe och nästan nybakade frallor med ost och marmelad. Bra diskussioner och glada skratt är aldrig fel. Vilken härlig söndag det blev.

Nåväl efter söndag kommer måndag och ......
Väckarklockan skrällde och Lilla tanten fick nästan hjärtinfarkt så rädd blev hon! I uppvaknandets dimma var det svårt att hitta avstängningsknappen, på denna nya väckarklocka sitter inte den på samma ställe som på andra klockor jag haft, utan på baksidan av klockan. Dessutom ska man dra knappen upp och inte ner. Efter ett antal försök att dra knappen neråt räddade hjärnan mig och jag kunde stänga av den. Så skönt när det blev tyst. Nu gällde det att snabbt svänga benen över sängkanten, innan medvetslösheten slog till igen. Lilla tantens snabbhet är numera mer en vals än en vessla. Tillslut satt jag i alla fall och hängde med benen över sängkanten och funderade över nästa steg i livet. Oktober månad kom med kyla och mörker och det gör inte det lättare att stiga upp i svinottan, nåja svinotta och svinotta klockan var nu närmare 06.30, så egentligen var det inte så mycket att gnälla över.Hur som helst när frukosten var avklarad , sängarna bäddade och Lilla Tanten hade avancerat från en "nymornad" tant till en ordentlig tant med stor stor handväska, jacka, halsduk och vantar så var vi strax på väg. Vart undrar ni ? Familjeläkarna där har vi klippkort numera, för provtagning och omläggning på Lilla Farbrorn. Ute kändes det som femtio minusgrader trots alla kläder. Ja, jo det kommer ju höst och vinter varje år, men det är långt mellan gångerna och jag tror alltid att i år blir det tjugo grader plus hela året. När det sen blir riktig vinter och kallt i ordets rätta bemärkelse då har jag slutat frysa och det beror ju  på att då har jag hittat långkalsonger, thermobyxor, vinterkängor,  yllemössa, vantar och vinterjacka. Efter besöket i Olofström for dagen iväg med soppkokning, blåbärspajbakning och  trevligt besök av goda vänner.   Dagen avslutades med lite räfsning i trädgården, bära in pelargoner för vinterförvaring och tankepromenad i härligt höstväder. Vackra färger, hög luft och underbara dofter från mark och skog.