Heja Olofström.........

Oj vad bra att vi har en simhall i Olofström. Det är också många som badar, leker och simmar där varje dag. Idag var det simskola för äldre elever typ gymnasiet. Både flickor och pojkar. Livräddning stod på programmet. Jag simmade mina 1000 m och sen gick jag ner för att duscha och byta om, kallt att åka hem i baddräkt idag, nejdå bli inte rädda nu, jag brukar byta om till heltäckande kläder innan jag lämnar hallen. I alla fall, när jag kom ner var det tre stycken flicksnärtor som viftade ikring bland duscharna och snattrade som bare den, inget konstigt med det om det inte varit för att det fanns ytterligare en flicka i duschhallen - men - hon fick inte vara med. De tre musketörerna bevärdigade henne inte med en blick, hon fanns inte. Hon såg rar och go ut men passade väl inte in i de gladas gäng. Likadant när jag kom upp i entrén , hon står själv och de andra tre far runt och pratar och skrattar. Jag far illa när det är så tydligt att man utelämnar en person. Inne i badhallen med simläraren fick hon vara med men inte sen. Jag blir ledsen.

Nästa upplevelse var biblioteket, det är också en fin inrättning vi har den ska vi vara stolta över i kommunen. Alltid lika goa och trevliga människor som hjälper en Liten tant tillrätta. Det blev tre böcker idag, Pojken med pilbågen av Sven Wollter, Krigsdagbok av Astrid Lindgren och Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Träffade på en gammal bekant från min ungdom , blev lite tantprat om livet , kärleken och döden. Hon är lika söt som alltid men Lilla tanten är minsann inte så rälig hon heller, så det så!

En annan upplevelse var söndagens gudstjänst. Det var familjegudstjänst och det var verkligen många barnfamiljer i kyrkan. Hela första kvarteret var fullt, Eftisgruppen sjöng så fina sånger och vår komminister Martin pratade med barnen om Jungfru Maria på ett sätt som vilken unge som helst skulle gillat. Sen blev det en stunds prat till alla vuxna också och för min del var det precis vad jag behövde. När den stökiga, röriga , varma och härliga gudstjänsten var slut serverades det kaffe och dagen till ära TÅRTA till alla besökare, dopbarnen från 2015 och deras föräldrar, morföräldrar och farföräldrar och så alla vi andra. Jag ville inte ha kaffe utan gick till mina föräldrars grav och tog hem gravlyktan och där blommade snödropparna. Hemma blev det middag med Lilla farbror´n, sen ett besök i Antikskjulet. Detta underbara ställe i vår lilla by där man fynda  porslin, glas, lampor, dukar, leksaker och väldigt mycket mer. För min del blev två stycken bomullslakan, ett par glas manschetter till vårljusen. De var nämligen riktigt vårgröna med lite guld  på kanten. Dessutom fyndade jag en röd fin sportbil till nummer  fem i barnbarnskaran. Just nu är han på semester i Sälen med sin familj, men när han återvänder till södern står den i leksakskåpet och väntar.

Vår, eller ?

Ännu en vecka till ända. Så går ett år ganska fort. För mig började livet en försommardag 1945 i Alingsås. Sedan dess har det varit många årstider som rusat förbi, men det känns som om de rusar fortare och fortare ju äldre jag blir. Igår trodde jag att vintern var slut och att våren verkligen kommit till Tulseboda. Förmiddagen gick i ett enda huj, bädda rent i sängarna, diska efter lördagsfrukosten och lägga om lilla farbrorn´s sår. Strax var det middag och älskade nr 2 i barnbarnsskaran kom för att äta med oss. Det blev mycket snack över bordet mellan farfar och Tvåan om TAIF och hur det ska gå. Upp eller stanna kvar det var frågan ???? När alla var mätta och glada körde farfar hem gossen med ett litet mellanspel i vår lilla affär för inhandling av diverse matvaror. Under tiden tog Lilla tanten sig an disken, när allt såg snyggt ut i köket blev det ombyte till promenadkläder. Solen sken från blå himmel, lite sval vind som smekte ansiktet och stavar i händerna.

 Med raska steg mot den lilla stigen genom skogen, fram till den stora farliga vägen med många bilar, som kör som galningar. Kvickt över vägen,  in på en liten väg som är fullständigt förstörd av en stor maskins stora hjul. Ungefär som mors lilla kråka som skulle ut och åka, än slank det hit och än slank det dit men ner i diket kom inte Lilla tanten. Framme vid en lite större väg, dock inte med många bilar, pilade Lilla tanten kvickt över vägen och nerför en backe och där porlade den allra sötaste bäck. Nästan så att Lilla tanten ville bygga en barkbåt, och sätta sig på huk och leka i bäcken. Men det anstår ju inte en Liten tant att kasa över staket och förresten hade hon ingen kniv med sig till att tälja en barkbåt med. Framåt i naturen , lyssnandes på galande tuppar och kvittrande små fåglar, skuttade en glad tant. Njöt av den härliga luften och alla dofter från mark och skog. Över nästa stora väg där bilar rusar fram och in i skogen igen. Här var det tyst och stilla, inget motorsågsbuller, men väl doften från nysågad gran och så svänger vägen och snart kommer en ny stor,stor väg med många farliga bilar. Sista biten går genom en blandskog,längs  med en liten bäck som rinner så sakta och stilla att det nästan inte syns. Här kan man om man har tur höra glada barnskratt och få syn på små raringar som leker mellan träden. När Lilla tanten nu fått vara med om allt detta roliga, så känns det helt ok att gå på bygator sista biten, innan hon är hemma igen.

Nu var det dax att hämta stora tunga skottkärran, för att lassa den full med kvistar, löv och annat gammalt skräp från gräsmattan. Lilla farbror´n hade beskurit våra fruktträd under ett par dagar ,så det var mycket som skulle samlas ihop. Lilla tanten krattade o krattade, blev riktigt varm och fick ta av mössan. Lyfte upp bunt efter bunt och när det var krattat och klart under två träd var skottkärran full. 

In i garaget och hämta ett spännband( det var Lilla farbrorn´s ide), upp med den största grenen och sen binda fast. Med raska steg mot kommunens trädgårdskompost! När Lilla tanten börjar gå med skottkärran, känns det som om det vore en mil dit, efter halva vägen inser hon att det kanske i bästa fall rör sig om 500 m. Men sen den ju tömmas och köras hem igen!!  Tantbenen protesterade och vill vila, och kan ni tänka er ,som en räddande ängel kommer en rar o go väninna till Lilla tanten över och vill prata en stund. Milda makter va roligt vi hade, i säkert tjugo minuter, sen började vinden kännas kall och Lilla tanten travade hemåt. Ja men visst,då ska kärreländet in i vedboden som egentligen bara är ett vedskjul och krattan ska på plats i förrådet,  innan Lilla tanten får gå in och vila sig. Hon kände sig i alla fall väldigt duktig och kunde resten av kvällen sitta still och sticka sockar till Lilla farbror´n.

Alltid retar det nån...................

Idag har jag sett filmen Våga älska med Gita Nörby och Sven Wollter. Kan inte bli en dålig film med två av våra största giganter inom film och teater. Om man som jag numera är en liten tant kom den här filmen väldigt nära mig. Kärleken till sin strokedrabbade  livspartner visavi ny kärlek till en man som fortfarande är klar i huvudet och går att prata med?  Hur ska man förhålla sig till det?
Barnen säger: Mamma du måste tänka lite på dig själv, gå på dans och bingo och vad nu ett äldreboende kan bjuda den friske i ett förhållande. Men - när mamma sen gör det- vad händer då?
Inte lika kul längre för enda dottern eller för den delen om det funnits fler barn. Mitt i detta blir mamma lite dement och fullständigt galen, när hon inte kommer ihåg vad hon gjort eller förstår varför hon inte får bestämma vad hon vill göra.  En mycket tänkvärd film. Alla har åsikter om alla och särskilt om  kvinnors eventuella kärleksförhållande. Fick i alla fall mig att tänka att jag ska inte döma någon som vill skaffa sig en ny partner. Må varje människa göra vad den vill för att ha ett bra liv. Nog om detta. En annan tanke var att jag vill inte bo på särskilt boende. Jag vill bo i eget boende och laga min egen mat, dricka mitt vatten till maten eller vin om jag vill det. Jag vill inte spela bingo eller sitta i en ring och göra rörelser till musik. Eller bli tvungen att dansa om jag inte vill!
Nästa tanke är att fy sjutton för att bli dement och inte veta vad man gör, eller var man är, eller hur man gör för att gå på toaletten. Eller att inte kunna  äta och dricka som man gjort i hela sitt liv. Med andra ord jag vill inte bliva stur som Pippi sa, eller gammal heller för den delen.

För övrigt har ju vädret visat sig från den trevliga sidan idag. Sol, vind och blåst. Inte särskilt kallt, men alltför kallt för att vara ute och hacka och gräva i jorden eller kratta mossa i den gamla gräsmattan. Våren gör sig  påmind alltmer, vintergäcken blommar tillsammans med krokus i landen. Tvätten går att torka ute och fönstren skriker om att få bli putsade. Lilla farbror´n klipper fruktträden några i taget varje dag nu. Själv stickar jag sockar för framtida behov, läser böcker, just nu om gamla Kiruna, planterar om pelargoner tills jorden tar slut. Saknar Hörnsjöns plantskola, de öppnade tidigt och en tur dit i tidigt i mars gjorde en glad i flera dar. Imorgon ska jag ägna en del av dagen åt att steka många, många köttbullar. Bra att ha i frysen när det kommer hungriga barnbarn och barn . Den sista veckan har jag ägnat åt att sy en cape till barnbarn nr 5. I svart tunt tyg, hämtat från Lilla tantens svärfars gamla tyglager. Han var nämligen skräddare. Det fick vikas, nålas, tråcklas och sys på maskin. Idag har jag skickat iväg det, till gossen via Postnord, så det kommer antagligen fram i tid tills gossebarnet fyller år i augusti!!

Avslutningen på detta lilla epos får bli en dikt. Visserligen en Höstvisa men ändå....

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Tove Jansson

En tantfundering....

Små tanter funderar mycket, över livet och kärleken och hur allt hör ihop. Just idag har Lilla tanten funderat över om hon är gammal eller inte.
Gammal känner hon sig varje morgon när benen inte lyder och värken i ryggen känns som mest. När väl kroppen rest sig  från liggande till stående  känns åldern närmare ung än gammal, men så.....
var det dags för den dagliga "Måbrapromenaden".
Den inleds alltid  på samma sätt. Först en koll,  kallt eller varmt  ute, om det regnar, snöar eller kanske solen har hittat till Tulseboda vem vem? Sen ett toalettbesök och därefter ska det bytas kläder. Från vardagsdressen, jeans och skjorta. Ja, ja alla små tanter har inte rutig kjol och liten spetsblus, i alla fall inte till vardags. Jeansen ska hängas på sin plats och skjortan på sin, sockarna ska ligga på stolen där de brukar ligga, annars hittar hon inte dem när hon kommer tillbaka efter promenaden. Idag vill inte fötter och ben samarbeta vilket resulterade i att Lilla tanten nästan föll som en fura i skogen. Det blev till att sätta sig på en stol och först försöka få fötterna att förstå, vikten av samarbete med benen, när det gäller att få på jeansben på tantben.  När väl  fötterna förstått hur bra det är med samarbet,  gick det som en dans att få  på jeans och sockar. Nu återstod att stänga igen gylfen och knäppa knappen. Ett långt djupt andetag och vips satt jeansen där de skulle. Ja visst, nu hade Lilla tanten glömt, den underbara  undertröjan som egentligen är ett nummer för liten , nu måste gylfen öppnas  igen och med en ålande rörelse får lilla tanten  in överkroppen i undertröjan och med hjälp av skohorn, nej jag skojar bara åker den  ner i jeansen och är det bara att stänga igen!! Bra att det stod en stol precis bredvid , nu kunde tantrumpan sjunka ner och lungorna kunde  andas normalt igen. Ytterligare en tröja och halsduk måste på, innan det är dags, för  den gamla anrika jackan från början av 90-talet. Sen ska finaste julklappsmössan  sätta lite piff på tantskulten, sen kommer de gång rosa  fleecevantarna , inköpta  på Maxi för minst 10 år sedan, som ska  göra att Lilla tanten inte fryser om händerna när hon håller i stavarna. Innan dess, ska skorna på. Det betyder, att Lilla tanten viker sig i 90 graders vinkel för att knyta dessa skor. Jo det är sant, Lilla tanten kan böja sig i 90 graders vinkel utan problem, det är värre att resa sig upp. Nu är Lilla tanten genomsvett och vill bara ut genom ytterdörren, då minns  hon  med fasa att hon glömt TELEFONEN, eller mobilen som det heter nu för tiden. Den ligger i bokhyllan, som står längst in i köket,  och ler hånfullt åt henne. Ny torkat golv beträdes inte med skitiga promenadskor, eller?? Nu får Lilla tanten bekymmer , om lilla farbror´n mot allt vett och förstånd gjort någon sådant hade inte Lilla tanten blivit glad, alltså .... Ner i 90 graders vinkel igen och knyta upp och rusa in och hämta den lilla mobilen och ner i 90 graders vinkel och knyta. Om Lilla tanten var varm innan, är hon övervarm nu. Stavar och mobil i fickan och UT.  Det tar minst 10 minuter innan Lilla tanten har normal ansiktsfärg och andas normalt igen och då undrar hon är det detta tillstånd som gör att man kan kalla sig gammal om man vill??

Måbrapromenaden går genom byn , förbi vår vackra kyrka och församlingshemmet, byns nyaste företagare Millis pizzeria och ner bakom "gamla konsumbutiken" och in i skogen. Tyst, lugnt, lite snö på marken och vatten som rinner i en liten bäck bredvid stigen, över lite mossiga stenar och över en och annan nerfallen gren. Tystnaden förbyts till mullrande lastbilar och personbilar när hon närmar sig stora stora farliga vägen. Rask marsch över vägen och in i en ny skog , med granar, snö och blöta löv. Härligt blå himmel och sol och den underbara tystnaden som gör att Lilla tanten kan tänka på hur just livet ser ut för en liten tant. Ny väg och nya bilar, men strax en liten väg mellan ängar och hus. Solen lyser, tuppen gal och hästarna betar tyst och stilla på ängen. Ny väg och snart en avvikelse mot hemmet genom en ny skog, av lite mer blandade trädslag och tillslut tillbaka där allt började i Byn.

Helgdagskväll i timmerkojan ...................

Timmerkojan måste ju ligga mitt i en skog,  det är mil efter mil till lador och hus skriver Dan Andersson i sin dikt om timmerkojan. Vårt lilla hus är ju inte en timmerkoja men helgdagskväll är det i alla fall även om det är mitt i ett vinterlikt villa område i en liten by på landet.

Denna veckan började som alltid med en måndag och helt vanliga hushållsbestyr. Efter lunchen var det dags för det obligatoriska läkarbesöket och sen var måndagen nästan slut. Innan dagen var riktigt slut hade jag hittat en hel hög med kort som för flera månader sedan skulle varit inklistrade i album. Förlorade mig en stund i att titta och sortera och leta fram albumet och börja klistra in och skriva små underfundiga texter under varje kort. Tisdagen kom med frukost och den dagen blev en lång tankedag, Om det som hänt i mitt liv sen den 30 maj 1945 och fram till nu!!  Det var mycket olika saker som kom fram under dagen. Livet i Kullan som liden däka. Ungdomsåren med all den glädje jag hade tillsammans med goaste väninnan och alla danser jag svängde mina ben i. Livet som nygift, småbarns mamma och lite senare när alla barnen gav sig iväg ut i livet. Där nånstans avbröts tanken av en telefonsignal, det var lillasyster i yster i familjen som ville veta hur vi har det. Ja sen var det onsdag helt plötsligt bara så där. Vet ni vad då gav jag mig iväg till Holjebadet. För att under en timme ligga som en smal vacker sill och simma oavbrutet tills jag nått mitt mål  1000 meter. Härligt ända tills jag måste upp ur vattnet och släpa iväg den trötta kroppen med de tröttaste ben jag haft på länge. När jag efter lite omständiga ritualer  duschat och torkat mig och fått på alla kläder, ute blåste det iskall nordan, for jag iväg till Maxi. Ett utflyktsmål så gott som nåt annat. Inhandlade en dammvippa, fönsterputsmedel och katrinplommon. Vad kan det blir för middag av detta ugnsbakad dammvippa marinerad i  fönsterputs med katrinplommonsås ?? Nä det låter för äckligt. jag tror att vi hade älggryta med kokt potatis och brysselkål den dagen. Torsdagen var vikt åt begravning. Av en mycket älskad moster som hade fyllt 96 år. En liten väldigt fin begravning med vacker musik och en fantastisk officiant som med sin milda och lugna stämma ledde det hela. Nu finns det ingen kvar av mammas sex syskon. Ingen som kan berätta om det som jag inte redan vet. När en människa dör försvinner den sista hemligheten, så är det för oss alla. Begravningar är ju inte särskilt roliga tillställningar men detta till trots blev det en eftersittning där kusiner möttes som inte ses varje dag precis. Kusinerna har ju precis som jag blivit äldre, skaffat familjer och där fanns många ansikte jag inte kände igen. Då och just där fanns inte sorgen så påtagligt, många glada och roliga samtal om den värld som en gång fanns och delvis var gemensam.  Sen blev det fredag och då var det pudersnö på gran och tall när jag promenerade i skogen. Väl hemma igen blev det fastlagsbullar med pudersnö på till kaffet. Ja så tog även denna veckan slut och här sitter jag och tänker.  Avslutar med några rader från Alf Henriksson; Åren går sin kos och tiden rinner. Tiden rinner stillsamt , tyst och snällt. Mycket glöms, men inte allt försvinner. Alltid någon minns de ord vi fällt. Alltid någon minns hur det var ställt.  Trevlig Helg.

Jo men visst gör det ont......

I måndags var Lilla tanten kaxig. Hade inte ont nånstans efter stora fallet, men  i tisdags gjorde revbensbågen sig påmind, varje rörelse generade ONT. I onsdags var det dax för ljumskarna att beklaga sig. Varje liten rörelse med benen,vilket är svårt att undvika en helt vanlig dag i Lilla tantens liv, kändes som ett lossat kycklinglår. Alvedon och Diklofenak letades fram. Diklofenak visade sig vara helt värdelöst men alvedon gick bra att sova på. Onsdagseftermiddagen ägnades åt en promenad i sakta mak eftersom Lilla tanten tror stenhårt på ,att inte sitta still för då blir man bara stelare. Torsdagen kom och nu hade värken nått skenbenen och axlarna. Ett evigt stönade hela dagen , i går däremot var det lite bättre för att idag göra ont i armarna. Imorgon skulle det ju kunna bli huvudvärk eller ont i fötterna, va tror ni? Lilla tanten satsar, på långpromenad, långsittning i kyrkbänk, alvedon, honung och mycket vatten.

Idag har Lilla tanten återigen varit på långpromenad genom skog och ängar. Det är både vinter och vår just nu, vinden är kall och himlen grå, men fåglarna kvittrar och i trädgården syns det knoppar på den röda julrosen och vintergäcken kommer så smått. Varför heter Julrosen, Julros? Den blommar inte vid jul mera nu i mars eller april , inte heller den vita julrosen behagar blomma vid jul så varför heter den Julros, jag bara undrar.  I Lilla tantens kök jäser en bröddeg,  om ett par timmar kommer hela huset dofta av nybakat. Doften av nybakat leder Lilla tanten in på andra dofter, dofter från sitt barndomsland . Till exempel en tät fuktig källardoft som fanns när Lilla tanten skulle hämta upp lingonsylt från källaren. Öppna dörren med den stora nyckeln , stampa i golvet utifall där kanske satt en jättestor råtta och glodde, gå in och försiktigt öppna den nätförsedda dörren till källarskafferiet . Där fanns inlagda gurkor och rödbetor. Lingonsylt och hallonsylt. Konservburkar med köttbullar och revben och ibland ett par flaskor saft på hallon och vinbär.  Det luktade lite potatis från potatisbingen och lite fukt från de tjocka stenväggarna och än idag tycker jag det luktar hemma.

Likadant  när det doftar från vått gräs eller våta löv  blandat med jordlukt, det minner henne om alla härliga utflykter hon gjorde till Måsabäcken i Vången. För att inte tala om doften från mammas syhörna i verandan. Ylletyger, bomullstyger, lite sidentyger och alla garner och knappar som fanns att titta på men inte röra. Kåldoften som spred sig i hela huset när mamma gjorde massor av kåldolmar , det luktade inte gott men var gott att äta. Eller när farbror Emil hade gödslat åkrarna , det är också en doft från ett barndomsland. Tillslut doften av ren tvätt precis intagen från linan en vårdag den är också speciell.

Ja just det nu ska det sista av veckotvätten strykas, den är inte torkad utomhus men den är ren i alla fall. När den är klar ska Lilla tanten baka bröd och  laga middag. Idag ska det bli kalkonfilé med hasselbackspotatis. Till efterrätt ,eftersom det är lördag, hemlagad mintchokladmousse med grädde och lite mixad frukt, typ, blåbär, kiwi, jordgubbar och apelsin.

Söndag.................

Så blev det söndag och Lilla tanten gav sig iväg till kyrkan, mitt i byn för att deltag i högmässan.
Ett bra sätt att avsluta eller börja veckan. Välj själva om söndag är start eller slut på en arbetsvecka.
Att sitta ner i kyrkbänken tillsammans med många andra människor och deltag i bön och psalmsång är för mig en stunds vila från en värld som inte alltid är så trevlig. Men allt som är bra eller roligt har sitt slut och efter ungefär en och en halv timme var Lilla tanten på väg hem igen.
Det blåser snålt runt om Lilla tanten där hon  går i rask takt mot hemmet och Lilla farbror´n. Lilla tanten har för dagen iklätt kjol och lite längre jacka. Mössan sitter på skulten och handväskan dinglar från axeln. Lilla tanten tänker inte så mycket, benen rör sig i takt med armarna och det är då det händer. Plötsligt utan förvarning försvinner ena vänsterfoten ut till vänster och överkroppen lutar betänkligt framåt. Armarna börja veva och handväskan slängs åt vänster och höger i häftiga rörelser. Lilla tanten hinner registrera att det pågår reklamutdelning lite längre fram på vägen, medan sekunderna rusar iväg. Det visar sig stört omöjligt att få Lilla tantens överkropp i upprätt läge. Istället far även högerfoten iväg åt höger och nu blir det total oreda. Allting går runt, upp och ner , till vänster och till höger och PLADASK ligger där en liten rund tant ute på vägbanan utan att riktigt hunnit fatta hur hon hamnat där. En förstörd gentleman kommer rusande nånstans ifrån och frågar med skräck i blicken: Hur gick det? Slog du dig?
Totalt utmattad började Lilla tanten kravla i modden, i ett hjälplöst försök att komma upp och stå på benen och återta befälet! Gick så där, den förtjusande mannen fick räcka ut sin hand och försöka dra upp resterna av tanten. Tillslut med gemensamma krafter stod Lilla tanten i upprätt ställning, med grus på jackan och lervälling som dröp från benen. Inte ett enda brutet litet ben, vare sig i hand eller ben, inga sönderslagna glasögon eller blodvite någonstans. Tack till skyddsängeln som säkert hade sitt finger med i spelet. Och ett stort tack till denne förtjusande man som fick se ett skådespel värre än ja vad vet Lilla tanten. Han blev nog räddare än Lilla tanten, som hade fullt upp med att försöka hamna på fötterna när allt hände. Hur som helst, idag lite små märken  på höger knä och lite ont i revbenen på vänster sida. Känns bra att vara en Liten tant som är smidig som en mindre valfisk och att inte vara benskör!!Som grädde på moset fick en av Lilla tantens småkronor( nu menar jag inte ishockeylag) utan småkronorna i munnen, för sig att nästan men bara nästan ramla ut. Så idag blev det en tur till Karlshamn och Lilla Tantens fantastisk tandläkare för  reparation. I ösregn och mörker fick Lilla tanten ensam ratta bilen hem från stora staden Karlshamn . Inte en enda älg, rådjur eller vildsvin såg hon, men däremot en  massa bilar med otäckt ljus . Nu ska här inte köras en meter till förrän på onsdag då ska jag hämta Tvåan i barnbarnsskaran och skjutsa honom till skolan. Imorgon är en annan dag , få se vad den bär med sig av sorger och glädjor.