Städning, spindlar och höstfärger.

Idag utbröt stora städar dagen hos Lilla tanten. Dammsugaren drogs fram och kopplades ihop och sen började samarbetet mellan dammsugarslagen och Lilla tanten. Tyvärr är det inte alltid som det fungerar, slangen är oftast helt ovillig att förstå att det inte går till så att man river ner allt i sin väg. Idag var den samarbetsvillig och arbetet flöt på bra. Vardagsrummet, vilket fånigt ord. Vadå vardagsrum??  Jo, visst är det rum för var dag, men varför inte TV-rum eller Stora rummet? TV står där ju och stort är det. Men hur som helst, nu skulle det bli höstfint. Det dammtorkades, byttes dukar, vaser och ljusstakar. Allt för att färgskalan skulle gå i höstens färger. Blev riktigt snyggt till slut, trots att Lilla tanten som vanligt saknade en höstduk till salsbordet. Jo då Lilla tanten har ett salsbord, det kan vara litet eller hur stort som helst, det beror på hur många gäster som ska utfodras. Nästa gång Lilla tanten har vägen förbi Hemtex ska det inköpas en duk lagom till det lilla salsbordet. Skulle varit gjort för länge sedan.

När stora rummet var klart övergick Lilla tanten till köket!!  Bestämde sig för att städa bakom spisen!

Vilket borde göras varje dag och inte en gång varannan månad. Ok, dra ut spisen och då blir det ca 35 cm öppning där Lilla tanten ska trycka in sin tantkropp och torka av väggar, kakel och golv. Det gick hur bra som helst, men - sen ska Lilla tanten tillbaka ut i köket. Med vissa besvär ,krypandes baklänges ut med liten spann med vatten i, och ett antal torklasar , mötte Lilla tanten en spindel! Inte vilken spindel som helst utan en spindel i storlek med en St. Bernhardshund!!  Spindeln bestämde sig för att kliva över Lilla tantens arm , ja just den armen som hade en hand som höll i en spann med vatten. Den andra armen fungerade som stödben för att resa sig upp! Lilla tanten gillar inte spindlar vare sig små eller stora och ingen Liten farbror att skrika på . Vad göra? Naturligtvis, skakade hon förtvivlat på armen med spannen med påföljd att det blev vatten på golvet och spindeln hamnade förstås i vattnet. Innan Lilla tanten hunnit resa sig och hämta sju meter hushållspapper, att  ta den enorma spindeln i, hade den försvunnit in bakom skåpet till höger om spisen!!  Detta innebär att en dag, precis när som helst , när Lilla tanten ska ta ut en skål ur skåpet kommer hon att möta den igen!! Nu funderar Lilla tanten på att utrymma skåpet och dammsuga ordentligt, men antagligen är spindeln  smartare än så. Den ligger still tills Lilla tanten glömt hela historien och DÅ anfaller den igen.

Hu jeda mig sånt elände. 

Trots dessa hemska upplevelser blev det städat och snyggt överallt hos Lilla tanten idag. Efter lunchen som var "Dagens rest" , var det dags att ge sig iväg  på promenad. I ett svalt höstväder där höstens färger gjorde promenaden till en riktig höjdare. Lilla tanten plockade en höstbukett, blåklocka, blåbärsris, smörblomma och en gul blomma som hon inte kunde namnet på. Blev snyggt i en gammal burk från föräldrahemmet. Hemma igen blev det att klippa ner pelargoner och sätta in i uthuset för vinterförvaring, där det doftar gott  från äppellådorna. Dagen blev en bra tantdag och nu ska Lilla tanten sätta sig ner och sticka raggsockar i vackra färger. Dessa ska föräras en ung dam när de blir färdiga, när detta inträffar , är det ingen som vet, inte ens Lilla tanten. Det beror på humör och tid. 

Varför ?  Så många gånger vi ställde oss den frågan. Det fanns inga svar.

När höstmörkret sänker sig över byn, blir gatlamporna ett ljus i mörkret. När cykellyset lyser upp vägen  sent en kväll är den lilla ljusstrålen också en sorts vägledare. I fönstret lyser fönsterlampor, ljuslyktorna lyser inomhus. Det är augusti och kräfttider,  jag minns med glädje när Lilla farbror´n och barnen fiskade kräftor i Södersjön. De var inte ensamma precis, längs sjön satt det människor och grillade korv mellan varven av fisket. Alla pratade med varandra och det var var många Hej, Hallo och Hejsan Svejsan. Nån unge ramlade i vattnet och fick gå hem och byta kläder ,nån blev biten av en kräfta och plåstras om. Det är väldigt länge sedan och numera fiskas det inte kräftor i Södersjön av  Lilla farbror´n o barnen.

Idag fick Lilla tanten  en faktura  på ett besök  på sjukhuset som inte blivit avbokat!!  Den 29/6 skulle Lilla farbro´n  varit där. Rätt svårt att röntga nån som varit död sen den 23/6. Nåja, jag får ta ett samtal till Landstingets Administration. Begriper inte varför det inte kommit upp ett litet obs i datorn hos administratören, obs personen avliden o.s.v. 

Lilla tanten har räfsat idag , snälla grannar har klippt häcken och röjt med trimmer. Känns bra.
Mindre bra kändes det när jag insåg att kvällen skulle bli lång och ensam. TV är ett bra alternativ , läsa en bok ett annat alternativ. Det blev TV, tre smörgåsar med leverpastej och ny inlagda gurkor och en god kopp the med honung från Hemsjö. Gott och nyttigt efter en arbetsam eftermiddag.

Varför fortsatte Lilla tanten inte skriva klart det här lilla eposet? Antagligen för att hon inte orkade, ville eller hade lust. Nu för tiden känns det mesta svårt och oöverstigligt för en liten tant. Att inte veta vad man vill, inte veta vad som är roligt eller om det är tillåtet att ha roligt gör att en liten tant blir rysligt osäker och ångestfull. Men en dag när det ös regnar och blåser full storm återvänder glädjen till Lilla tanten. Det bakas, städas, cyklas och promeneras. Saker blir gjorda ända tills det plötsligt visar sig,  det dags att äta middag och ingen liten farbror som vill dela den med lilla tanten. Sorg och saknad väller fram som svarta moln  på himlen. Inget kan trösta eller hjälpa. Inte vill Lilla tanten ringa någon och prata, hon vill sitta  på golvet i badrummet och skrikgråta en lång stund. När tårarna tar slut och hon kan andas igen , går det så sakteliga att äta middag i ensamhet och sen fortsätta med vardagslunken. Dock - aldrig mer ska livet bli som det var förut! Det blir att lappa och laga och täppa till hålen i livets klädnad. Gå vidare och leta efter det liv som försvann. Kanske , kanske någon gång i framtiden kommer solen att lysa igen, men aldrig lika starkt som förr.
Nu är det dags att avsluta och gå till sängs, så godnatt med er kära följare av denna blogg. 

Lilla tanten har städat idag . Det var längesedan, det syntes på dammtrasan och dammsugarborsten! Känns skönt när det hela var klart, tavlor rättats till och dukar skakats.
Det tog ett par timmar att få ordning på övervåningen idag. Med hjälp av dammsugare, skurspann och dammtrasa. Kunde konstatera, att det var förbaskat många små, små saker som skulle dammtorkas och alla dessa böcker och pärmar. Varför har Lilla tanten så många pärmar till exempel? Jo, det händer ibland att Lilla tanten måste veta vad som hände den 14 januari 1978. var det då , sista spisen inhandlades? Eller när  det helt värdelösa täcket inhandlades på Ikea? Eller var det på Bergmans möbler i Lönsboda?  Då är pärmen från 1978 ovärderlig ska ni tro. Sen kanske det inte var 1978 utan 2008 ,så det tar ju en stund att reda ut hur det låg till. Så pärmarna får vara kvar. Böckerna då? Ja inte kastar man böcker, möjligen skänker bort dem, men vem vet när Lilla tanten vill läsa om, Borta med vinden, utgiven 1953 på Alb.Bonniers boktryckeri. Översatt till svenska av Maj Almquist Lorents. Den är dessutom satt i tvåspaltigt format. Lilla tantens mamma född 1913 fick den i 40 års present av sin bror Åke och hans fru Karin. När hon fick den får ni räkna ut själva. Inte kan man kasta en sådan vacker bok. NEJ DET GÅR ICKE FÖR SIG!!!

Ibland går dagarna fort och blir till veckor! Nu är Lilla tanten här igen. Morgon mellan fjällen sjöng vi i folkskolan som morgonpsalm. Sen var det Fader Vår och varsågod och sitt ner. Alla sjöng! Alla satte sig ner. Ingen hade skor eller mössa på sig. Alla räckte upp handen innan de svarade på  lärarens frågor. Det fanns inte skolmatsal när Lilla tanten började skolan, men i femte klass gick vi över vägen i samlad trupp med vår lärare i täten för att äta i skolmatsalen. Den var inredd på andra våningen och mattanten hette Inez och var hur snäll som helst. Då som nu, var inte all mat god och lite olika bland barnen var det allt, många åt med god aptit, vilket inte Lilla tanten gjorde men det berodde inte alltid på att maten inte var god utan mera att Lilla tanten som barn tyckte att mat inte var så nödvändigt att trycka i sig flera gånger per dag.

Nu är Lilla tanten en liten tant, hon sjunger inte Morgon mellan fjällen vid dagens början. hon sjunger absolut inte på morgonen, då saknaden är som störste efter Lilla farbrorn. Då är det sammanbiten tystnad som gäller. Tankarna far hit och dit. Vem ska hon dela dem med? OS feber i BLT, TV och Radio, Lilla farbrorn skulle läst, lyssnat och  tittat . Kommenterat och ibland fått svar av Lilla tanten. Lilla tanten skulle tittat på TV tillsammans med Lilla farbrorn och samtidigt stickat strumpor i all oändlighet. Livet på landet hade varit mycket roligare. Inte ska väl livet vara roligt hela tiden, eller? Det underlättar hur som helst om det är lite roligt ibland i alla fall.

Dagarna blir till veckor och månader och år. Att tiden skulle läka såren är ett fånigt uttryck, det är nog så att tiden gör, att det gör mindre ont, men smärtan och sorgen finns för alltid kvar. Lilla tanten har precis påbörjat sin vandring i världen, för att försöka  hitta sitt nya liv utan lilla farbrorn. Det som krävs är tålamod, envishet, humor och att våga vara hysteriskt ledsen. Lilla Tanten har alla egenskaperna utan tålamod, det är en bristvara i hennes kompetens. Gissa om det är svårt att gå själv på gungfly utan tålamod?

Nä nu ska Lilla Tanten duscha bort tårar och saknad och sen blir det Gylsboda festivalen för en stund tillsammans med en annan Liten Tant. Lev väl och var rädda om varandra.

Det är inte lätt för en liten tant att bli utan sin lilla farbror!!

Tyst, ingen att prata med vid köksbordet. Ingen som kommenterar dagen tidningsartiklar. Ingen som säger att maten var god eller frågar om det inte är kaffe snart.
Så många saker som jag inte kan ,för att jag aldrig gjort det, klippa gräs, tanka bilen, flytta på frysskåpet för att städa bakom det. Gräva ner växter är en annan sak som Lilla tanten numera måste göra själv, hur ont det än gör i ryggen.

Javisst går det att lära sig klippa gräs det vet Lilla tanter för hon har övat flitigt ett tag nu. Lite jobbigt att köra runt alla förbaskade buskar och träd som utspridda överallt i trädgården. Men det går, hon blir varm och trött men numera kan Lilla tanten bada i Södersjöns sammetssvarta vatten, det är lagom temperatur och inte alltför många som barrikaderat sig  på bästa badbryggan.

Tröttheten kan lösas med att sitta i solstolen och läsa en god bok, just nu läses Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango, av Owe Wikström. Rekommenderas. Tanka bilen gick också att lära sig, bara det inte blir lång kö bakom, för då blir Lilla tanten nervös och då kan vad som helst hända. Funderar över om hon ändå inte ska börja på gym med barnbarn nr två som instruktör, så kanske Lilla tanten kan flytta frysskåp själv så småningom. Gräva i jorden är sådär, tungt och svårt , har inte det rätta trycket i foten , stackars lilla tant. Det finns dock roliga dagar också. En sån dag var när lilla tanten var på tivoli med lillasyster ysters familj. Att mini betyder liten i Sverige är ju en sak men i Danmark betyder det nåt helt annat, tror lilla tanten, efter att ha åkt miniulven med barnbarn nr 4!!!  Hög fart, knyckigt, svängigt, nerför och uppför i en och en halv minut är fullt tillräckligt för att små tanter närapå dör av förskräckelse. För övrigt en trevlig dag med god mat, mycket att titta på. För att inte tala om alla dofter, av mat, spunnet socker, disel, öl, popcorn och cigarrök i en salig blandning.
Blåbärsplockning i omgångar är roligt, särskilt när det är så mycket bär i skogen. Inte bara bären drar, utan vägen dit, genom skog och hagar.

Grusväg med stengärdsgårdar så fina, kor som betar stilla och lugnt. Krökar och uppgör och nerför och hela tiden nya vackra vyer. Sjöar stilla eller lite svaga krusningar i vatten ytan , människor som grillar och fiskar. Vilket underbart land vi bor i.

Trädgården med lukning och vattning är en ständig källa till förnyelse. Visst känns det härligt att kunna plocka blommor och sätta in i en fin gammal vas. Nu blir det inte mer för stunden. Avslutar med Godnatt vi hörs en annan dag.

Känns som en evighet......

Vad är en evighet? Finns evigheten? Ja om man är troende finns evigheten fast i en annan dimension! Men annars , vem vill leva i en evighet och hur skulle livet då se ut? Inte behöver man göra något nu, det kan ju göras senare om det går att leva i en evighet, eller? Tristess och tråkigt skulle nog livet bli.
Livet går ju allt som oftast ut på att göra så  mycket som möjligt så fort som möjligt eftersom livet tar slut en dag på ett eller annan sätt. Några av oss får leva tills vi blir hundra andra dör väldigt unga.
Just nu känns det som en evighet sen Lilla tanten var ung, och livet lekte och allt var möjligt.
Ja allt var möjligt och mycket blev möjligt. Lilla tanten har hunnit med en del under sitt långa liv. Fast oönskad i moderlivet blev livet gott. Älskad av  adoptivföräldrar, förmånen att haft en farmor som bara älskade den lilla tösungen. Fått gå i skolan och lära sig läsa, skriva och räkna och mycket mer. Träffat Lilla farbror´n som lärt lilla tanten fiska, plocka blåbär och tillslut bli intresserad av både hockey och fotboll. Många långa år med Lilla farbror`n blev det och tre fantastiska barn som införlivat tre underbara människor till i familjen. Å så blev det underbara, härliga och roliga barnbarn. Kunde inte blivit bättre. Många resor har vi gjort under åren, både i Sverige och utomlands. Underbara resor till Kiruna för att fiska och vandra, liksom resor till sol och värme.
För en evighet sedan  började Lilla tanten och Lilla farbrorn ytterligare en resa , som inte var av den trevliga  sorten. En resa med Cancer som reseledare......
 Det blev många resor mellan olika sjukhus och läkarstationer . Vi hann prova att köra bil på E 22 österut ett antal gånger. Lilla tanten avskyr att köra bil på just den vägen. Bilarna rusar fram i höga hastigheter, både stora och små. Nära, nära kommer de i omkörningarna och på andra sidan finns det vajer räcke!!  Kan bara tänka mig hur det skulle kännas att braka rakt in i detta räcke, eller för den delen bli inputtad av storebror långtradare med släp och släp. Därför kör Lilla tanten i max 90 km vilket tycks vara onormalt sakta på denna väg. Med den hastigheten och djup koncentration går det bra och Lilla tanten slipper att vara rädd hela tiden, så Lilla tanten tänker mer  på sig själv än alla bilister som kör om som om dom "stolet" bilarna ( Lite dialekt piggar upp).
Vi har också provat att åka kollektivt med Bergkvara Buss. Mycket komfortabelt, lagom temperatur i bussen, Lilla tanten kan ägna sig åt att läsa eller sms med diverse människor och Lilla farbrorn sover avslappnat bredvid. Slipper leta parkering och betala dyra pengar för att bli av med bilen. Har aldrig förstått varför det inte kan vara inloggning och utloggning med påföljd att betalningen blir exakt för den tid som bilen står på parkeringen. Det är ju omöjligt att veta hur länge ett läkarbesök tar, läkaren kan ju få förhinder i ett antal minuter 15 eller mer, samtalet kan ta längre tid, maskiner kan gå sönder o.s.v. Fördelen med att köra egen bil är ju att det går att stanna och äta på vägen hem. Det kan ju inte kollektiv trafiken ställa upp med även om chaufförerna är otroligt charmiga och hjälpsamma.
Sen har ju Lilla tanten och Lilla farbrorn ett antal barn som snällt kör runt på sina gamla föräldrar, de resorna är ju de bästa. Bra komfort, bra hjälp med det mesta och så alla glada skratt och roliga samtalsämnen som extra bonus. Den fantastisk resan som nu pågått i ett år ungefär har inneburit både tårar och skratt. Smärtor som varit förfärliga och dagar av ångest och oro. Men också många möten med underbara läkare och sjuksköterskor, både i privat vård, landstingsvård och hemsjukvård. Möte med människor vi aldrig skulle mött någon annanstans. Alla dessa sjuka människor som trotsar sin sjukdom och lever ett gott liv. Som aldrig slutar hoppas, trots tusen bakslag. Det är nog som min mamma alltid sa: Det är inte hur man har det utan hur man tar det utan hur man tar det som ger livskvalité! Vi har lärt oss massor om mediciner och behandlingar, en del upplevelser har varit smärtsamma, en del har gett oss bra livskvalité och mycket glädje. Det är lätt att inse att sjukvården i Sverige är fantastisk, skattefinansierad så att ALLA får samma vård oavsett hur stor börsen är. Dessutom alla dessa mediciner som skulle kostat oss en förmögenhet om inte högkostnadsskyddet funnits. Överallt där vi varit har vi mötts av människor som varit trevliga och tillmötesgående, vilket gör att det känns bra även om själva roten till det onda inte går att åtgärda.
Det  känns som en evighet tänkte Lilla tanten idag när hon läste tillbaka i dagboken om hur alla turer varit i denna resa. Det känns också som en evighet sen första beskedet om gallstenar , lite senare nytt besked om cancer och operation i Kalmar. Idag den 12 juli finns inte Lilla farbror´n längre. Evigheten har fått ett annat perspektiv......
Som avslutning Alla läkare och sjuksköterskor vi mötte var inte trevliga och duktiga men det gäller som alltid att fokusera på det som var bra och blev bra även om slutet var en katastrof.

Ytterligare en eller två tantfunderingar.

Hur kan det komma sig att det mera sällan nu för tiden skrivs med stora rubriker när det hänt något roligt eller bra? Däremot varje dag fylls tidningar, radio och TV av hemska händelser, eller tråkiga händelser, död och elände.
I vårt lilla län debatterar landstings fullmäktiges ledamöter den eviga frågan om ett nytt sjukhus, två gamla sjukhus eller ett gammalt sjukhus. Alla har sina fantastiska uträkningar på hur största och bästa vinsten ska åstadkommas. Varenda liten politiker i länet vägrar se helheten, mera fördelen för den egna lilla sfären. Om det nu är så att det blir allvar av region Skåne-Blekinge, så finns det ju gott om sjukhus i den nya regionen, UTAN  att vi ska lägga många miljarder på att bygga ett nytt sjukhus i Blekinge. Följdfråga på detta, hur kan det bli en vinst att bygga nytt, om det inte går att avyttra de två nu fungerande sjukhusen? Vem vill köpa två gamla uttjänta sjukhus, för det måste de ju vara, eftersom de inte går att använda mer, eller tänker Lilla tanten fel nu ?  Vore det inte bättre att försöka hitta källan till den dåliga ekonomin i den nu rådande situationen?  Dålig arbetstider? Dåliga löner? Inga möjligheter till att vara sjukledig, hemma med sjuka barn, semester eller utbildning? Stafettläkare, stafettsköterskor? Brist på läkarsekreterare och duktiga och kunniga städpersonal? Om var och en gör det de är bra på blir nog kostnaderna därefter. Dessutom varför en mängd politiker i fullmäktige som kostar arvoden? En liten men bra styrelse som valts efter kompetens och inte efter parti tillhörighet vore kanske en bra idé. Eller varför inte statliga sjukhus? Då kanske skulle det kunna bli en styrelse som verkligen ser vad som är bra för hela denna regionen och inte bara se sitt eget intresse i saken. Ja,  ja  Lilla tantens tyckande kanske inte är så väl genomtänkta heller när allt kommer omkring men nu fick hon  detta sagt.

Idag var det faktiskt flera lite småtrevliga reportage i BLT, som är Lilla tantens husorgan sen många år tillbaka. Dels ett reportage om en liten butik i Näsum, som sålde kläder och garner. Trevlig bild på ägarinnan och sortimentet också. Inte helt fel. Dit ska Lilla tanten en dag, nån gång, när tillfälle ges. Ett annat reportage om handarbetetes värde , läste jag också.Barn och ungdomar fick bättre resultat i skolan med textil lektionernas hjälp. Det krävdes, det har Lilla tanten vetat länge men ändå, att man såg till varje barn och lät dem ta hem sina tillverkade alster  och använda dem direkt. Alla barn gillar att tillverka saker som går att använda. På Lilla tantens tid hette det sy slöjd och det var inget kul. Först sydde vi en nåldyna, som jag har kvar än, den är faktiskt riktig fin för att vara gjord av Lilla tanten i åttaårsåldern. Sen blev det en slöjdpåse, en liten väska att förvara nålar i  men sen började eländet när Lilla tanten skulle lära sig sticka. Det var helt omöjligt att förstå, att inga maskor skulle dras åt så att det inte gick att flytta stickan! Tårar, svett och en och annan svordom när ingen hörde över den förfärliga "hosan" som aldrig blev färdig. Men sextiofem år senare är Lilla tanten en fena på att sticka sockar och roligt är det!! Nu till detta att barn inte rör på sig tillräckligt  ej heller  gillar gymnastik eller idrott!!  Nähä, men på Lilla tantens tid(nu igen) var det ingen som frågade, vad man tyckte. En timme i veckan tror jag att vi hade gymnastik i skolan i Vilshult. Ingen gymnastiksal, inga duschar, inga omklädningsrum. Flickorna bytte om i en liten skrubb utan lyse!!  En flicka stod utanför för att förhindra att de hemska "herana", ryckte upp dörren och fick se ett livstycke i grå bomull och hopplösa hosa som fästes med hosebaunn. Flickorna hade blå korta bomullsbyxor , en tröja oftast den som man redan hade på sig innan man började klä om och vita sockar. Pojkarna bytte, som jag minns det, inte kläder överhuvud taget. Sen sattes skolbänkarna åt sidan och vår eminente lärare hade exercis med oss i kostym och slips. Sommartid var vi ute och spelade brännboll eller gick till sjön och badade bland ankskit och dy. Vintertid åkte vi skidor, kälke och sparkstötting nerför Mariannebacken. Alltså inne gymnastik endast när det regnade eller blåste full storm. Lilla tanten och hennes kompisar fick gå eller cykla till skolan , de flesta föräldrarna hade ingen bil och även om de hade en bil, skulle inte tanken slagit dem att ungarna skulle ha skjuts till skolan. Dessutom klättrade vi i träd och på stenar, ramlade och slog oss men det gick ju över till vi skulle gifta oss , som Lilla tanten mamma alltid sa. Vi bodde inte heller nästgårds med bästa lekkompisen , cykel var ett bra färdmedel och användes varje dag. Vi fick väldigt mycket motion av att bara leka och ha skoj.

Oj så bra det här gick att beklaga sig över dagens unga. Det var inte Lilla tantens mening, ungarna är det inget fel på. Föräldrarna gör så de kan och lärarna gör också ett gott jobb. Vilkens är då felet? Jo Tiden!  Den moderna tiden som gör att ingen har tid och alla måste så mycket och alla dessa bilar, nätet, smartphone och så naturligtvis att barn tillåts ha en åsikt. Genomtänkt var det inte att skriva så här men kanske en tankeställare trots allt ?????

När man inte vet hur man har det, hur ska man då veta hur man ska ta det ?

Solen skiner mest varenda dag och rimligen borde humöret vara på topp. Det är det dock inte! Varför kan man ju fråga sig? Jo, livet för en liten tant är inte alltid så lätt, det kvittar om solen skiner eller regnet öser ner. Det är ju inte hur man har det, utan hur man tar det, sägs det. Lilla tanten har insett att det är så det är, och det hjälpte inte ett dugg att inse att det är så det är. Hon är inte glad ändå.
Nu är det ju så att veckan har sju dagar och idag är det söndag. Eftersom lilla tanten kan sova till elva varje dag om hon vill så stiger hon ur sängen om söndagen,  när medicinklockan ringer klockan 06.00. Söndagar startar med medicindelning, i två dosetter en  till lilla farbror´n och en till lilla tanten. Ättepau blir det te o sätta  pau kaffepannan och duka fram frukost med allt vad där tillhör. Ja sen måtte ju lilla tanten bädda sängarna och släta till överkastet och lägga  på finaste kuddarna som lilla tantens mamma broderat. Sen äntligen, var det dags att putsa upp lilla tanten, så att hon såg fräsch o fin när hon skulle till högmässan. Kollade av termometern innan hon gick ut, + 16 grader  i mars. Inte dåligt alls. Det kändes bra att i sakta mak ta sig fram på bygatan till kyrkan och hälsa till höger och vänster,  på alla hon känner efter snart femtio år som Kyrkhultsbo. Det är speciellt att sätta sig ner i kyrkbänken och i stillsam ro bara få vara. Psalmer och predikan gör också gott i ett gammalt tanthjärta och tjörkkaffet ättepau är som balsam för själen. Trevlig småprat med andra små tanter och farbröder och sen en lika stillsam promenad hem. Ni får ursäkta dialektspråket, men ibland det känns bara sau rälians gött att fau va som en ä, när en inte ble som en skulle.

När lilla farbror´n och lilla tanten ätit lunch, som idag var kalvkyckling, efter mormor Almas recept, var det så äntligen dax för veckans långpromenad. Lite trist att gå själv, men skam den som ger sig. Idag blev det Södersjö rundan. Den börjar vid Södersjön, med en promenad på motionsslingan en liten bit längs sjön. Mitt i första uppförsbacken bär det av till vänster genom en bokskog, över ängar mellan sjön och ett vackert bostadshus. Den lilla stigen är blöt och dyig och lite slirigt är det för tantbenen. Men med stavar som broms går det mesta. När stigen svänger till vänster, bär det av rakt in i granskogen , med sjön till vänster hela tiden. Stopp blev det, en stor gran hade landat rakt över stigen - MEN - tanten hade stavar. Med sin korta taxben hävde hon sig upp  på stammen, satte stavarna i maken och hoppade ner!!  Jodå så brukar Lilla tanten göra, åtminstone när ingen ser henne. Sen var det en fin stig genom granskogen över en grusplätt och en sväng vänster igen. Lite tätare med sly, smågran och buskar men så öppnar det sig  och snart var hon framme vid den lilla bäcken som rinner mellan två sjöar. Där hade det minsann blivit en ny fin bro med räcke. Sådant maner tackar Lilla tanten för. Problemen hopade sig, nedfallna träd, blött o sumpigt på stigen - men - om man som Lilla tanten är en rasker liden mänska , så hoppar man över sten och stock och vips var hon ute på Isabacken. Denna underbara plats, som trots att marken var lite frusen och hård , gav ifrån sig dofter av ängen och kommande blommor , dessutom strålade solen  från klarblå himmel. Ett skimmer av lycka spred sig hos lilla tanten. Nästa anhalt var badplatsen som dagen till ära hade fått besök av tre gentlemän från Eritrea. Lilla tanten kunde inte låta bli att prata en stund med grabbarna, som var så glada för att solen sken och att de hade fått låna två riktiga skräphögar till cyklar för att kunna ta sig från Galaxen i Slagesnäs till just Södersjön.
Allt detta sammantaget som hänt idag gör ju att även en Liten tant blir glad i sinn. Än bättre att få besök av äldsta sonen och hans söta fru som just kommit hem från Italien, tror jag att det var.
Det här blir svårt att avsluta, det får hej och tack för idag.