Hosebysa o annat oty......

I alla tider har någon form av klädnad för benen behövts,både till män o kvinnor. För en liten tant var det , när hon var en liten spinkig jäntunge, livstycke i grå randig bomull med strumpeband som fästes i den grårandiga bomullsstrumpan som gällde. För den goda sakens skull kommer här samma mening på Vilshultsdialekt. Livstycke i grauranditt bomullsty mä hosebaunn som fäjstes i hosena som va i graurandet bomullsty! Förekom att hosena va au yllety da kliade rälitt. När Lilla tanten trodde hon var vuxen,dvs i trettonårsåldern var det dags för korsett. Detta plagg som skulle få kvinnor att se smärta ut, kunde vara rejäla saker som till vardags kallades snörliv! Var avsett för lite äldre damer i behov av insnörning av vissa kroppsdelar. För spinkiga tonårsflickor ett litet tygstycke med vidhängande strumpeband att fästa i"najlonhosan" som hade en söm mittbak som skulle sitta rakt. Gissa om det var svårt att vrida kroppen i nittio graders vinkel för att få denna söm rakt! För att fem minuter senare konstatera vid kontroll i spegeln att det var käpprakt åt skogen med den saken. Dessutom blev det ett mellanrum mellan ånnebysan o hosan med risk för frostskador vintertid! Här någonstans under Lilla tantens tonårstid kom den fantastiska uppfinningen,en extra byxa i färg o gärna med spets, benämnd mameluck. Lilla tantens mamma inhandlade genast ett par mamelucker till din tonåring!!! Hellre frostskador än att använda detta förfärliga plagg,det var alla tonårsflickor överens om. Naturligtvis,mammor på 50-60 talet var inget man bråkade med,då mamelucker på när hemmet lämnades o av bakom närmaste knut o ner i lilla handväskan, för att lite senare på bakom samma knut innan hemkomsten.

När fenomenet strumpbyxor kom var lyckan gjord, nu var modet bekvämt och inga sömmar som skulle vara raka. Lätt att hitta rätt storlek och färg. Inga mamelucker behövdes längre. Skönt. Dessutom hade långbyxor till flickor och damer gjort sig kända. Detta underbara plagg som fanns i bomull i olika färger och inte bara i tjockt ylletyg. Lilla tantens första långbyxor, som hon minns var sydda av Lilla tantens mamma,  just i tjockt ylletyg. Avsedda för vinterbruk, de blev snabbt genomblöta och fick bytas ut mot torra. De blöta torkades över vedspisen tog så där en halv dag, så när två par hade blivit blöta fick Lilla tanten vara inne resten av den dagen. 

Men nu , just nu , skulle Lilla tanten inhandla ett eller kanske två par strumpbyxor . Det var en hel avdelning för detta plagg, i alla olika storlekar, tjocklekar , färger och mönster. Lilla tanten insåg att detta kommer att bli svårt. Vilken storlek, xs, s, m, l, xl och xxl, vilken skulle hon välja?  Vilken tjocklek, allt från tunnaste tunna till tjockaste tjocka och sen färg och mönster? Efter lite tänkande och funderande kom Lilla tanten fram till att storlek M borde vara lagom, färgen borde grå eller svart och och strumpbyxan skulle också vara lagom tjock. Där var två stycken som såg bra ut. Lilla tanten slog till och inhandlade dessa klädesplagg för  ca 200 kr. Nu till det roliga i den historien. Väl hemma i sitt eget sovrum utan publik, plockades strumpbyxorna ut från sin paket, bara det tog en stund att pilla med plast och papper. Men.... nu skulle det provas!!  Visst bredden på byxan var helt ok, tjockleken  och färgen också MEN längden !!!  Efter att ha dragit upp plagget så att det landat strax under hakan, var där ändå många meter tyg kvar. Det blev som det sades när Lilla tanten var en spinkig flickunge , DÄ korvar se!!  Det blir en senare fråga hur detta ska åtgärdas, tvättat och torktumlas? Klippas av i lämpliga längder och sys ihop igen? Eller tillåta att det korvar sig och minnas skolgången med "graurandiga bomullshosa" som alltid korvade sig. 

 Hur Lilla tanten ska förhålla sig till dessa klädesplagg vet ingen ännu. 

Två små gummor skulle ut o gå........

Över stock o sten gick gummorna fram, förbi stugor så rara, sjöar som glittrar i solsken ,granskog så mörkgrön o doftande i vårvinterns vackra dag.

Så var det inte, naturligtvis!  Iförda våra motionskläder,som inte är tajts o åtsmitande jackor, utan rejäla långbyxor som rymmer en tantrumpa ,långkalsong inräknad,vinterjacka,mössa och vantar.Vinterkängor på fötterna,man vet aldrig hur blött det kan vara i skogen. Obligatoriskt vid tant utfärder STAVAR. Väl rustade gick tanterna i rask takt förbi diverse hus. Alla med sin historia, så diskussionen var ,vem bor här nu? Husen finns ju kvar i långliga tider medans människorna som bor i husen ändras. Barnfamiljer blir tonårsfamiljer, som blir pensionärsboende som blir sommarboende när de gamla ägarna flyttat vidare, till annat boende eller kanske till och med till kyrkogården.
Snart skymtade vi sjön som inte alls glittrade idag ,den var isbelagd, såg ut att vara fin is,för skridskoåkningen eller isfiske. Mera villor och några äldre stora bondgårdar som idag är vanliga enfamiljshus. Titta, sa den ena tanten till den andra, där sitter en stork!! Uppflugen i ett träd!!  Vid närmare besiktning visade det sig att den var av betong. Tjusig hur som helst.

Dags att göra en vänstersväng, in mot skogen och en ny sjö. Vägen slingrar fram mellan kalhygget och skogen. Blåbärsriset står så fint längs kanterna , bron över den lilla bäcken är belagd med kycklingnät för att ingen liten tant ska halka och bryta lårbenshalsen. Lite glashala fläckar av is här och där, men de här två tanterna rör sig, som två gaseller eller kanske hellre elefanter , mellan isfläckarna. Nu letar vi efter en stig, ja inte ett karaskrälle, utan en skogsstig, som ska ta oss tillbaka till civilisationen. Här är den, men oj ett elstaket, det inte gick att forcera. Lite längre fram ett öppet "leahål", in över ängarna bär det av med tjo och tjim. Stigen är som bortblåst, " Taggatrau o staingäa är vad vi ser. Överläggningen kommer fram till att, nä inte staingäa och kryba övaa ella taggatrau och kryba onne. Inget för tanter. Vi vänder, följer staingäat och tillbaka på ruta ett. Men titta där , där är ju stigen. Sagt och gjort, efter ett par meter blir stigen mer och mer osynlig,  ja jädrar i detta,plötsligt står vi mitt inne i ett grantäte!!  Vad göra? Marschera framåt, grangrenar som slår oss i ansiktet och kala buskar som tvärvägrar att flytta sig. Tanter har inte för vana att ge sig, så vi går på och  där ligger huset vi ville se!!  Återstår lite stainhalla och lide mossa o sen är vi på asfalt igen. Skönt att kunna gå lite lättare utan risk för benbrott. Åter en avfart mot vänster och ja, men ska vi ändå inte ta en tur över kyrkogården ? Nu när vi är så nära? Jo det gör vi. En stilla promenad mellan gravstenar , där vi minns kära och nära och alla andra som bott i vår lilla by. En del stenar är tröttare än andra och lutar betänkligt medan andra står raka som furor i en feabacke.

Nu har tanterna fått motion av hela kroppen, vi har gått, krupit och snubblat. Pratat, skrattat och varit eftertänksamma över vad livet gett oss. Totalt överens om att vi har det bra säger vi Hej vi ses en annan dag och går var och en till sitt,  för att kanske  göra lite hushållsarbete innan det skymmer. Eller ta oss varsin kopp starkt kaffe.

Morgonstund har guld i mund.....

Söndagsmorgon.

Sovit lite längre än vanligt och gott dessutom.  Om inte hotellfrukost så näst inpå. Kokt ägg, sill, Vrigstad hemost, bregott,äppelhonung och  nybakade frallor och gott kaffe. Ingen juice men gott vatten fanns och det blev en lång och skön frukost. En bra start på söndagen, utsikten från köksfönstret bjöd inte på roligt fågelliv idag, ingen Skatan Beata eller ekorre, men gräsmattan är grön och bärbuskarna skjuter knopp.

Fylld av energi bytte jag lakan i sängarna och fyllde tvättkorten till max. Tvättkorgen hamnade i tvättstugan för sortering inför tvättdagen som kommer att infall senare idag eller imorgon.
Därefter mina vänner gjorde jag det jag velat länge men inte kommit mig för. Körde till min barndomsby och gick " min skolväg". Vilken upplevelse, att gå på samma väg, den ser nästan likadan ut, komma ihåg vilka som bodde i husen då, minnas dofterna av vedeldning, syren och pion, liksom koskit och annan dynga. Se framför mig när jag och alla lekkamraterna sprang över stock och sten. Hittade nya lekplatser mest varje dag. Backar fyllda av vitsippor, blåsippor, gullvivor och liljekonvaljer.  Minnas smaken av smultron vi plockade på strå, björnbären som stacks när vi plockade dem.  Blunda och se fram för mig när jag och Anders åkte skidor i backarna som då kändes som stora fjäll men idag är små runda kullar. Känna hur kallt och lite dyigt vattnet var i ån eller sjön när vi badade och simmade långt ut, säkert 25 meter från den platta stenen som var stranden.

Den långa nerförsbacken som slutade vid den första skolvägskompisen jag hade, vi följdes åt i några terminer, tills vi upptäckte att den ena var en pojke och den andra en flicka. Så tog det roliga slut och vi cyklade var för sig i fortsättningen. Uppförsbacken som gick strax intill ett jättestort boningshus, tyckte jag då, där det bodde en en farbror som jag var lite rädd för . Han såg arg ut, inte vet jag om han var det, men jag uppförde mig alltid ordentligt när jag cyklade eller gick förbi just det huset. Det går fortfarande att gå där men numera ligger det flera hus runt omkring och vem eller vilka som bor här eller där vet jag inte.  Nu mera har vägen en annan dragning än när jag var liten MEN....  husen finns kvar, Huset med de stora garagen där det fanns lastbilar när jag var barn, brandstationen, med skylten Brandstation fanns kvar. Antagligen ingen brandbil i garaget längre. Vägen till Filadelfia där jag gick i söndagsskolan finns också kvar och huset ligger på samma plats men inte är där söndagsskola längre. Jag minns mina söndagsskoltanter Edit och Jenny med stor glädje.

Koppran den kära affären är numera ett vanligt bostadshus, men oj va grejor man handlade där, hosebaunn, haura karameller, saltsill, smör , spig och hönsafoa och en hel del annat. Fransbröd köpte min mamma ibland och de smörgåsarna var inte att leka med. Hallonmarmelad  inköpt på Koppran i en vit pappburk, smör och kall mjölk, inte mycket som slår det barndomsminnet.  Skulle i så fall vara de snurrade haura karamellerna jag köpte i bageriet , jo ,det fanns ett bageri  när jag var liten i byn, där jobbade förövrigt Ingeborg och Harry, dessa snurringarna gick förövrigt alldeles  utmärkt att sätta i halsen,  varefter det alltid kom en vuxen person och skakade och bankade mig i ryggen. Därefter blev jag tillsagd att gör inte om det här, det är farligt  lilla vän. Som vanligt lyssnade inte lilla vännen , utan efter några dagar var det dax samma procedur igen.

Flera backar och fler hus som gjorde nostalgi turen till  något ut över det vanliga dök upp hela tiden, men får bli en annan historia.

Den bästa dagen....

Idag har Lilla tanten varit på turné. Det absoluta bästa med denna dag, är att jag fått träffa en fantastisk människa, som med sitt sätt att vara, fått Lilla tanten  att förstå att inga strategier eller prioriteringar i hela världen kan få en stor sorg att försvinna. Det är andra regler som gäller, olika för olika personer. Just nu vet Lilla tanten  hur dagen idag fungerat, hur det ser ut imorgon går inte att förutspå. I söndags var Lilla tanten i gudstjänsten i den fina kyrkan i Byn. Det finns tusen sätt att lära sig hantera sorg. I psalmboken finns det många fina psalmer som kan vara läkande om man är troende. Är man inte det kan man ju bli det. Alla har chansen att lära känna Jesus..... Han gillar även små tjocka tanter som är hysteriskt ledsna . Hur som helst Lilla tanten hittade en ny psalm som hon gillade. Psalm 303, Det finns en väg till himmelen... Den lägges till alla andra som hon gillar, nr 48  vilken vän vi har i Jesus är en annan tröstepsalm som hon sjunger i sin ensamhet ibland med en röst som är skrovlig och omöjlig att styra , men det gör inget för ingen hör henne. Ni kan ju tänka er , Lilla tanten  på sängkanten iförd flanellsärk av bästa slag med bomullshosa pau födana, vilt skriande psalmer som hon tycker om, innan hon växlar om till korsordet i BLT som måste lösas innan hon kan somna.

Naturligtvis skulle Lilla tanten gå i lite affärer nu när hon var i stora staden för en gångs skull. Först till skomakaren för att laga, jo så är det, en gammal kär handväska från 70-talet, ett gammalt skärp och få öljor i ett ny sytt förkläde. Sen till Cervera för att kolla in det nyaste i porslin , glas, grytor och bestick. Därefter till en matvarubutik för att inhandla kaffe. Fyra stycken 500 gr paket  för  99 kr! Super pris, vad Lilla tanten missat, var att innan man fick kaffet för 99 kr skulle man handla för 150 kr. Små tanter är inte små tanter för inte. Bra på huvudräkning och att komma ihåg vad som fattades i skafferiet, blev det precis som Lilla tanten ville. Kvargyoughurt, apelsiner, brödbullar, metallfolie, bananer, melon , senap och så kaffe förstås. Sen bar det av hemåt, den gamla vanliga vägen med en massa medtrafikanter. Stora lastbilar, miljöbovar med sina Suvar, och gamla rishögar som körde som vettvillingar och så Lilla tanten som håller hastighetsbegränsningarna men aldrig kör över  90..
En och annan bilist fick antagligen hybris när det inte gick att köra om men var och en får bära sina bördor....

Nu var ju Lilla tanten full av energi , så efter kaffe och brödbullar med hemlagad pressylta som hon fått av sin rara lilla tantgranne, blev det en promenad och bullbak. Bullar jäser bra på kvällen precis som Lilla tanten jäser i Lilla farbrorn´s TV stol när det är kväll. Om det dessutom serveras nybakade kanelbullar med mjölk så är lyckan fullständig.

En liten tants eskapader under några dagar i januari....

Nu ska ni få läsa om en liten tants eskapader i början av denna veckan.  Måndag började med att Lilla tanten var bjuden på kalas! Inte vilket kalas som helst. Det hela utspelade sig på Pizzerian i tantens lilla by. Jodå, det finns  pizzeria och damfrisering i varje liten by i hela Sverige. Tror tanten i alla fall. Många voro bjudna , nästan alla kom. Tre små farbröder och en liten tant hade slagit sig samman och ordnat ett härligt kalas, med Farfars pizza, sallad och valfri dryck, som huvudmåltid.  Den ena lilla farbrorn presenterade alla gästerna, som alltså inte var inbjudna av en och samma person utan hade varsitt födelsedagsbarn att gratulera. Presenter och blommor ville de inte ha, däremot smala lappar med bilder av Greta Garbo och Astrid Lindgren var önskemålet, dessa lades i en Äska för att skickas iväg till " Operation Smile". Alla gäster fick gissa hur många ballonger som fanns i lokalen, summan av kardemumman var att lägga ihop alla fyras ålder. Två vinnare utsågs av en enväldig domare och priser delades ut till två stycken supertanter, en Dalagris och en Dalahäst  modell mini. Sen blev det hembakad tårta  och kaffe. Mycket prat och många skratt blev det , lite roliga historier och lite tråkiga, men så är det på alla kalas. Det är liksom livet.

När Lilla tanten kom hem, glad ,snäll och väldigt mätt kändes det bra att gå en sväng i Byn. En lite yngre helt förtjusande kompis inringdes och snart var de  på väg. Verkligen PÅ väg, hal och gropig var den och efter en stund fanns det inga gatlampor som lyste på isfläckarna. En tant och en förtjusande kompis, pratade och skrattade och vips var det färdigskrattat! Lilla tanten föll som en tung granruska och blev liggande på kant liksom. Förtjusande kompisen blev räddare än Lilla tanten , som är van vid att ramla både då och nu, med lite hjälp och två stavar var tanten snart på benen igen. Ingen lårbenshals eller bäcken verkade vara bruten, så promenaden fortsatte med mera prat och skratt. Kallt var det och halt, en tankeställare fick sig Lilla tanten; SMÅ TANTER SKA INTE GÅ UT PÅ HALA VÄGAR MITT I MÖRKA VINTERKVÄLLEN!!

Alltså tisdagsmorgonen , efter frukost , gick Lilla tanten sin vanliga runda i fullt dagsljus utan att ramla, trots att det var halt även då!!  Skam den som ger sig. Efter lunch blev det en tur till bästa frisören. Det långa håret byttes mot kortkort, nästan pojkklippt som i unga da´r, när Audrey Heprun var Lilla tantens stora idol. För er som läser detta och inte vet vem denna vackra filmstjärna var, så kolla på nätet, hon finns kvar på bild i alla fall. Nu var Lilla tanten riktigt i farten , apoteket fick besök, likaså Maxi och Willys därefter  hade hon bestämt träff med en trevlig dam på biblioteket. Vad den träffen rörde sig om återkommer Lilla tanten till i senare blogginlägg. Så blev det onsdag och dags att återuppta simningen. För att kunna simma mitt i smällkalla vintern gäller det att ta sig till Byns centralort  och Holjebadet. Detta fashionabla bad, där man kan simma i en  tjugofem meters bassäng, ibland helt själv , ibland får man samsas med andra små tanter eller farbröder och det går bra det också. Nu var det ett helt år sedan Lilla tanten hade simmat med någon större ordning. Men först , på vägen till centralorten hände sig följande, en stor förskräcklig lastbil kastade en sky av lera och vatten över framrutan  på bilen och till Lilla tantens fasa kom det inget vatten ur vindrutespolarna, när Lilla tanten försökte göra rent fram och bakruta. Ve och fasa!!  Lilla tanten hade ju precis konstaterat att hon kunde öppna motorhuven MEN hon hittade inte var hon skulle sätta den jäkla(förlåt ) pinnen som ska se till att motorhuven inte far ner på Lilla tanten när hon ska fylla på spolvätska!! Vet ni vad, Lilla tanten gjorde slag i saken och letade upp en bilverkstad i Centralorten, Bil och Motor, där hade de kunnig och trevlig personal som lätt som en plätt åtgärdade problemet. Lilla tanten kollade in var den Jäklapinnen ska sitta fast, när hon stoppar huvudet under motorhuven. så nästa gång kan hon själv hälla i spolarvätska. Därefter simmade, tro det eller ej, Lilla tanten 600 m i rask takt. Vilka härliga dagar en liten tant kan ha.

Livet är förunderligt...

En liten tant kan ibland bli fundersam. Egentligen ganska ofta och över väldigt mycket. Just nu bekymrar det den här lilla tanten mest att hon är så sorgsen. Glädjen når aldrig riktigt fram. Hur ska man göra för att hitta livet......

Slå runt och dansa hela natten är inte aktuellt. Små tanters nätter börjar runt 23.30 och det är just då vid den tiden som det roliga nattlivet börjar. Slå kullerbytta på stan och dra en öl på närmast PUB.
Lilla tanten vill ju egentligen inte heller vare sig slå kullerbytta på stan eller hemma på köksgolvet, det skulle bara resultera i havererade leder och spräckta bäcken. Hiva öl på en PUB,  nej fy katten , då vill små tanter hellre ta en god kopp kaffe eller varför inte smutta lite försiktigt på ett glas saft.
Teater, konserter och en god middag på en fin restaurang med godaste vänner? Må de. Kan vara roligt, men det förutsätter att Lilla tanten har goda vänner som vill gå på samma teater eller konsert. Det är också bra om vännerna vill äta på samma restaurang som Lilla tanten, annars blir det inte lika roligt! Med en liten farbror var allt enklare, han ville inte gå på teater, då gick vi på Hockey. Han ville inte gå ut och äta och då lagade Lilla tanten lite gott och maten intogs i matsalen i residens Tulseboda med ett gott glas vin till tanten och ett glas öl till farbrorn. Ja, jag vet. Jag ska inte gnälla, nu är det som det är, men fy sjutton så trist att inte ha en liten farbror att diskutera med, äta tillsammans med, blir sur på, få en kram av eller gå på hockey med. Jag saknar oväsendet på hockey matcherna, bilresan hem i kalla vinterkvällar och jag saknar värmen från brasan i kakelugnen när vi kom hem.
Samtidigt vill Lilla tanten påstå att den glädje hon kände, när hon kom hem i lördagsmorse vid 02.15, efter ett besök på Akuten i Karlskrona, över att se julgranen i all sin glans, och få en kram av storebror, den var så skön. Hon älskar ju livet, men måste det vara så svårt, tungt, jobbigt och hopplöst alltjämt. En liten stund med Jesus den jämnar allt står det i psalmen, men Lilla tanten vill bara en sak, ha tillbaka sin Lilla farbror. Livs levande, glad och full av energi .Hon vet!!!  Det går inte men det är vad hon vill. Lilla tantens vilja räknas inte i det här sammanhanget , det hjälper inte att bli arg eller ledsen. Livet är så förunderligt.......

Dags att sova för en Liten tant .........................

När Lilla tanten vaknade idag var det snö ute!!  Blåsten ruskade lite i träden och mörkret låg tätt över byn. När frukosten var avklarad , var det dags att göra sig klar för ännu en begravning. Egentligen vill Lilla tanten inte gå på fler begravningar men livet bryr sig inte om en liten tants vilja, så...
Livet är förunderligt, förra året första advent träffade Lilla tanten,Ingemo, som vi idag tog farväl av i Mörrums kyrka, hemma hos henne. Hon var glad och pratsam och det var svårt att se och förstå hur sjuk hon egentligen var. Det gick bra några dagar  men sen kom liemannen allt närmare och på luciadagen slutade hon sitt jordeliv. Lilla tanten hade känt Ingemo lika länge, som hon känt  lilla farbrorn, nästan i alla fall. Hon var lillasyster , tvillingsyster, storasyster, mamma, mormor och en god vän till väldigt många. Som sagt livet är förunderligt , samtidigt som det var så sorgligt och tungt idag blev det en fin stund i församlingshemmet och många skratt och mycket prat runt borden. Utanför fönstret började snön komma och innan Lilla tanten var hemma var det ett riktigt busväder. Snö, snö överallt. Vitt och vackert och till glädje för alla barn. Bortanför döden går livet vidare utan bedövning. Många drabbas , en del värre än andra. För Lilla tantens del är det ett nytt år med nya glädjor och sorger. Imorgon är det kaffekalas på äldreboendet och där behövs det händer som bakat, dukar, serverar och är allmänt glada och hjälpsamma. Roligt brukar det vara att träffa människor som är ännu äldre än Lilla tanten själv, där blir också många skratt och mycket sång och musik.
Jamen, nu så, ska Lilla tanten i alla fall sluta den här lilla berättelsen om livet , kärleken och döden.

Liten tantfundering så här i juletid....

Vem som helst och särskilt Lilla tanten blir  upprörd när hon får höra på Blekinge-Nytt att en annan liten tant i Gammalstorp blivit rånad i sitt egen hem!!
Tänk att ligga där i sin egen goa säng, på nymanglade lakan och nystruket örngott med veckade knytband handbroderat monogram och allting, sussande i sin allra bästa sömn  med benen insnodda i flanellsärken. Vakna  av det står en slyngel, ja inte bara en utan tre och glor på en!! Dessutom skrikande att de vill ha dina pengar och ditt guld!!
Tanter överlag är ju inte att leka med men det vete katten om inte Lilla tanten blivit som man sa, när hon var liten ; från vettet av rädsla. Tanten i Gammalstorp röt ju till dem att de skulle försvinna och det gjorde de ju också, men inte förrän de snott hennes halsband och flera andra smycken och pengar.

Lilla tantens första fundering; En älgbössa med eller utan licens och utan skott!  Det kanske skulle skrämt dem lite mer, kunde kanske viftat lite hysteriskt illvrålat som en stucken gris: Inte de, nähä. Men en laserpistol ? Eller ett basebollträ? Jaså ni tror att det blivit en liten tant som fått smaka på laserpistol och basebollträ. En plastpåse med vitpeppar att kasta i ögona på eländet, eller ännu bättre pepparspray? Egentligen skulle nog Lilla tanten klivit ur sängen, snällt sagt : vänta lide hera , ja ska bara ta på mörntöfflarna . Sin ska ja leda opp guldet o pengarna. Sau flötta pau er lide , ja mauste ta fram stien. Sau gau nu opp alla trai o ta ett par trai sti in pau vinnen. Saj ni muastoacken. Precis hin vanen ligga da aina stora laude! Vid det laget ska alla tre vara uppe på vinden och då skulle Lilla tanten stänga luckan och slå för låsen, sen kunde hon ju ringa polisen i lugn och ro. Det går nämligen inte att öppna luckan från vinden.Nej skämt åsido, det är både synd och skam att små tanter blir rånade i sina egna hem. Än värre är att det finns galningar, som kör en stor lastbil med släp rakt in i en folksamling modell större,  på en julmarknad i Berlin. Världen är inte lätt att leva i. Krig, våld och terror brer ut sig, ingen plats är helt säker längre. Ingen går att lita på längre, alla är rädda för allt. Exakt så är det terroristerna vill att alla ska vara, små tanter inbegripna. Så visst ska vi gå ut i skog o mark, på marknader och sova i våra hus, även om vi inte har en Liten farbror att lita på.

Men nu ska ni få höra, det händer trevliga och snälla saker också i den här världen. Skolavslutning i Kyrkhults skola. Inbjudan till dansk julelunch.
Först skolavslutningen, alla barn i Kyrkhults och Vilshults skolor, tillsammans i Kyrkhults kyrka.
Nästan full kyrka, barn, lärare, personal, föräldrar, syskon,  mor- o farföräldrar och så alla andra som bara var där för att lyssna till barnen och se glädjen i deras ögon. Det spelades solo av barnbarn nr 3 på trumpet, två andra tjejer spelade tvärflöjt, en tjej sjöng solo och sen alla klasserna sjöng sin julvisa. Finaste kyrkoherden pratade med barnen om julen och hela församlingen sjöng två psalmer unisont. Här fanns inga motsättningar mellan olika nationer, svensk som syrier, ryss eller någon annan nationalitet . Alla log och var stolta över sina barn, fotograferade, hälsade till höger och vänster och pratade med alla. Verklig julglädje. Lilla tanten gick hem med glädje i hjärtat och sov gott hela natten.

Nästa tillställning, en dansk julelunch idag. God mat och danskt gemyt över ett snyggt dukat bord.
Dansk currysill, mums. Lax, rejer, ägg, fläskesteg, varm leverpostej, gott hjemmelavet bröd och så den goda julölen. Ja, Lilla tanten skulle ju köra hem, så det fick bli cola eller vatten, lika bra det, det danska språket kräver övning o koncentration och det var ett tag sedan Lilla tanten var i Vaerlöse och språkade Öresunds. Om jag själv får säga det, taler jag någelunda Öresunds fortfarande, med lite övning skulle jag förmodligen kunna föra ett samtal vid ett danskt julebord, med en människa av danskt ursprung om jag försökte. Tyvärr är det ju inte varje dag jag får tillfälle att prata danska , lite dumt att stå på Maxi och försöka göra sig förstådd på danska som egentligen är Öresundsk , enligt Lilla farbrorn´s kusin i salig  åminnelse. Dessutom vet ju varenda liten expedit på Maxi, om Lilla tanten mot förmodan skulle hitta en bara så där, att Lilla tanten minsann är en redia Tjörkholtabo.