Telefonterror.......

Med jämna mellanrum ringer det från olika företag som vill sälja saker till oss. Det är allt från tidningar och böcker till Säkerhet av olika slag. För det allra mesta lägger jag på luren med orden : Jag är inte intresserad. Inte för att det hjälper, det ringer igen och igen. Jag vet inte hur många gånger jag tackat nej till Bamsetidningar, bokklubbs medlemskap, sock -och trosförsäljning och nu det senaste att få köpa skyddstjänster för att hitta borttappade  nycklar, borttappade kort, en tjänst som skulle skydda mot att mitt personnummer kunde bli kapat!  I början lyssnade jag och försökte säga på ett vänligt sätt att jag inte var intresserad, det fungerade någorlunda. Men nu är det en ny sorts säljare som pratar på både in- och ut andning, dom är inte kontaktbara utan munnen går i ett. Detta har föranlett mig att när jag får frågan om det är jag som svarar vem skulle det annars vara, kan man ju undra? Svaret blir ett jättesnabbt JA med tillägget jag är inte intresserad , och sen avsluta samtalen med att lägga på luren. Nu lever vi på hoppet  att denna uttröttningsmetod ska fungera .

Nu är det en ny sorts  bedragare i farten, det ringer, på displayen lyser texten okänt nr, när jag svarar hörs ett prassel och rassel i luren och efter en stund kommer det; Hallo this is from Indien eller Paraguay eller nåt annat land långt bort ifrån. I need money är nästa fras, varvid jag alltid och i all framtid kommer att lägga på luren i örat på människan som ringer upp. Jag blir tokig. Hur får man bort sådant skräp??

Nu ringer min mobil och säger att tvätten är klar så då pausar jag en stund....


Stunden blev till kväll, natt och en ny morgon. Idag har jag ägnat mig åt att städa köket! Startade med att ta ner gardiner och ta bort fönsterkrukor. Nästa steg ta fram alla putsgrejor och se så fina fönstren blev efter ett väl utfört arbete utan stress. Nystrukna lila gardiner och vita blommor i fönstret. Tjusigt.Jag har tre fönster i mitt stora, stora kök så det tog sin tid , tröttheten hade börjat kännas i ryggen och lite i huvudet men skam den som ger sig. Jag fortsatte med att våttorka golvet, lägga ny duk på borden, ny blomma och lila ljus i den fina ljusstaken jag fick av bästaste Annica en gång för längesedan. Sen var det dags för vardagsrummet som för vår del verkligen är ett vardags rum. Vi är där varje dag. Maken kollar in sport och nyheter  på TV,eller tar sig en middagslur i favoritfåtöljen. Jag sitter i min favoritstol och stickar, syr, läser eller tittar på nyheter, eller något annat bra program på TV. Jag är ingen sportfåne, men i mellan åt ser jag längskidor, konståkning, ishockey och fotboll.
Vi tar också kaffepaus och kvällsmat härinne och det bästa av allt vi eldar i vår fina kakelugn.
Av denna anledning hittade dammsugaren små trådbitar, brödsmulor, äppelkärnor, pappersbitar, skräp från vedkorgen, nötskal m.m. Det är en skön känsla när det är rent omkring mig. Jag har inget emot att städa blir däremot rätt fort trött nu för tiden, men så har ju också mer tid och kan lägga ut städningen på flera veckor om jag vill.
Efter detta dagsverke bjöd maken på stekt Rishultskorv, denna underbart goda korv, med bröd. Disken fick jag ta och nu sover han antagligen sin skönhetssömn. Ute lyser solen för en sekund eller två, strax ska jag byta till promenadkläder och gå ut och bara njuta en timme eller två av det sköna vädret.
Sen ska ni veta att när jag kommer hem ska det korrekturläsas åt dottern som skriver uppsats, om inlärningsmetoder. Roligt att bli tillfrågad om jag vill, det känns som en förmån att hon tror att jag hjälpa henne med saker ännu. Imorgon blir det en tur till Hasselkroken och umgänge med älskade barnbarn, på agendan står, "Hajning", bullbak, och måla i målarbok!!  Vad betyder "Hajning"? Så enkelt,  fäktas med Kapten Sabelkrok d.v.s yngsta barnbarnet Isac 3½ år!  Här skulle varit en bild men idag får jag inte till det, så den får komma en annan dag. Fast egentligen blir annandagskakan aldrig bakt!!
NU ! kom bilden som jag ville ha den. Tack för det och Trevlig Helg.

Trygghetsboende....................

I BLT den 4 februari, kunde man läsa att NU ska det byggas lägenheter i Kyrkhult. Olofströmshus styrelse har bestämt sig för att placera ett trygghetsboende i anslutning till äldreboendet Garvare- gården och kommunen är intresserad av att leta efter privata intressenter som vill bygga mark-lägenheter i Kyrkhult.  Trygghetsboende har debatterats sen den 9 februari 2012 när det första informationsmötet hölls i Kyrkhult och  marklägenheter i Kyrkhult  är utvecklingsgruppen "Kyrkhult äger" önskemål. För trygghetsboendet finns inget fastslaget datum för byggstart, eftersom fastighetsköp måste göras först , därefter ska också en kostnadskalkyl göras. Kommunalrådet Sara Rudolfsson säger dock att byggstart i Kyrkhult kommer att bli före det planerade trygghetsboende i Vilboken i Olofström.

För mig låter det  bra och trevligt med trygghetsboende för den som är 70+, och marklägenheter. Då finns det ju valmöjlighet. Låt oss nu tro att detta blir av och inte bara är ett sätt att locka väljare.
För min egen del planerar jag att bo kvar i mitt eget trygghetsboende så länge det går och det hoppas jag/vi ska bli länge än.  Kyrkhult är ett  fantastiskt ställe att bo på. Med en fin natur inpå knutarna, en bra skola och barnomsorg. Förhoppningsvis en egen församling att fira gudstjänst i om vi får en sökande till kyrkoherdetjänsten och om vi inte får någon sökande blir det säkert en bra gudstjänst- firande församling ändå,  tillsammans med Jämshögs församling. Vi kanske kan ha både  gudstjänster och högmässor. Varför inte  pröva med  olika tider? Det är ju inte säkert att  klockan tio passar alla. Kanske vill några gå i högmässa,  andra i familjegudstjänster, barngudstjänster eller bara en liten kvällsmässa.Vad har vi mer att erbjuda i Kyrkhult?En Livsmedelsaffär finns kvar, kanske kan den överleva, blomsterhandeln inne i byn är en fantastisk affär med stort urval och kunnig ägare och personal. Sen har vi två handelsträdgårdar som ligger lite utanför byn som också är bra och välkända runt om i landet. Vi har vårt vackra Forneboda, en lokal att umgås i och vi har ett Folkets Hus som kan ta emot än mer folk. Jag har alltid undrat vad Folkets Hus egentligen betyder? Den disskussionen får vi ta en annan gång.
 Men det som inte finns är kommunikationer. Jag önskar mig en busslinje till Olofström som går en gång i timmen. Då kan man åka kollektivt för att utnyttja Olofströms kommuns centrums faciliteter, och ta sig vidare ut i världen.Med buss till Bromölla för vidare transport med tåg till Kastrup och sen öppnar sig hela världen för en liten Kyrkhultsbo. Bussarna går också till Älmhult, därifrån kommer man med tåg till övre Norrland om man vill eller Göteborg och Stockholm. Naturligtvis går bussen också till Karlshamn och Karlskrona och vårt fina Blekingesjukhus.

Det var fasligt vad mycket tankar det kom ut  av ett litet reportage i BLT. Nu är klockan sen kväll och jag vill avsluta kvällen med Morfar skrev inga memoarer , samt ställa väckarklockan på ringning för imorgon ska ni tro ska jag medverka i beredningsgruppen i Kyrkhults församling. Vad vi ska bereda? Naturligtvis en agenda till det kommande kyrkorådet. Alltid lika spännande att se och höra vad mina medarbetare i denna grupp har att säga. Två kvinnor och tre distinkta herrar i denna grupp. Om det är svårt att göra sin röst hörd ? Inte alls det gäller bara att veta när det lönar sig att ha en åsikt och det vet jag. Dess i mellan kan jag ägna mig åt att lyssna och lära inför framtiden.
Sov Gott i denna kyliga vinterkväll.

En inte helt vanlig dag..................

 

Idag var inte en helt vanlig dag i vårt pensionärsliv. Vi vaknade av att väckarklockan ringde! Det gör vi aldrig en helt vanlig dag. Vi låg inte kvar i sängarna och drog oss utan klev upp nästan direkt. Det gör vi inte heller en helt vanlig dag.

 

Frukosten däremot var väldigt vanlig och precis likadan som alltid. Morgonmedicinen intages med ett glas vatten. Gott kallt vatten från Halen! Sen är det youghurt med som våra barnbarn säger "hundmat", d.v.s havrefras ringar som verkligen ser ut som Lady Di:s mat. Ovanpå dessa havrefras ringar lägger vi pumpafrö, linfrö och solrosfrö. Toppar gärna med lite färsk frukt idag var det Ingmarie från Hemsjö utan det minsta lilla besprutningsgift. Sen blir det kaffe och hembakat bröd med någon form av pålägg.

 

Fortsättningen av dagen var helt annorlunda. Vi åkte buss från Olofström till Karlshamn. Det har vi aldrig prövat förr, men det funkade alldeles utmärkt. Maken skulle till fotvården, för att få sina fötter i ordninggjorda. Detta var av stort behov, vilket han själv inte alls tyckte, men för husfridens skull och då hans diabetessköterska också tyckte så, gick han med på att besöka fotvården.  Besöket skulle ta ungefär en timme och då passade jag  på att besöka Coop Forum som ligger i Strömma. Där kan man inhandla en rökt korv som maken gillar. De hade också plommontomater och ett Spiderman puzzle till Isac vårt yngsta barnbarn. Jag promenerade  på en gång och cykelväg mellan sjukhuset och Coop Forum. Under en blå himmel med en vårkall vind i ansiktet och en gul sol som värmde mig. Promenader i staden är inte att jämföra med mina promenader i skog och mark - men det var en trivsam liten promenad och massor av frisk luft fick jag in i mina lungor. När jag kom tillbaka var maken inte klar så jag satte mig att läsa "Morfar skrev inga memoarer" av Gustav Fridolin. Det är en kärleksfull skildring av ett barnbarn , en berättelse som man blir engagerad och lite tagen av. Morfar föds i fattigsverige, där barn kunde kallas fosterungar eller ännu värre horungar. Där fattiga människor verkligen inte hade något egenvärde. De var arbetshästar till det rika folket! Jag tänker på min egen pappa som föddes till en värld av hugg, slag och hunger. Hans lycka blev en lärarinna som såg och förstod den stackars gossen. Med hennes hjälp blev han en duktig arbetare som försörjde sin familj och älskade sitt enda barn över allt ting för att inte tala om de tre barnbarn han fick uppleva det var alla hans ögonstenar.

 

Helt inne i boken väcktes jag av ett HEJ! Det var en av makens alla miljoner kompisar som också var på besök på sjukhuset. Vi hann avhandla hur det var med maken och med kompisens fru, väder och vind, pensioner och hur jakten gått i år för maken. När han gått hörde jag makens glada stämma och strax stog han bredvid mig och log med hela ansiktet. Att få fötterna omskötta kan ge en gammal man en glad dag, det vet han nu.

 

Nu hade emellertid klockan slagit lunch  och vi gick till restaurangen för att äta dagens. Potatismos och biffar?? Jag var lite frågande till den kombinationen, men vi må pröve som dansken säger. Biffarna, lingonsylten och den fantastiska salladen gjorde hela lunchen, med lite lite potatismos till. Det var väldigt gott men jag vill hellre ha saus o pära till biffen.

 

Sen var det dags att åka buss hem igen och innan vi tog bilen till Kyrkhult hann vi besöka Willys för att inhandla lite dagligvaror. Det var första gången sen  den 10 december 2013 som maken var med och körde inköpsvagnen. Han såg lite prövad ut mot slutet men det gick bra. Han packade och jag lyfte och bar alla tunga kassarbåde ut från affären och in i vårt hus.

 

Eftermiddagskaffe är ett måste och idag blev det smalknäcke med gräslöksost som tilltugg. Efter kaffe tog jag mig an att vara sällskapsdam till Lady Di. Det var nästan mörkt när vi gick ut så det fick bli lite promenad runt i villaområdena. Motionsslingan tänker jag mig att man måste ha ispiggar under skorna efter dagar med töväder och nu minusgrader. Det blev en skön kvällspromenad som gjord för lite tankar bakåt och framåt i tiden. Det slog mig att idag är det väldigt enkelt att ta sig fram här i värden. Det flesta människor har en bil, annars kan man åka kollektivt, buss, tåg och till och med flyg eller båt, om man ska långt bort vill säga, och det ska jag för det mesta inte. Då är cykel ett bra fordon om än inte  på vintern, även om min mamma cyklade vintertid gärna med trätofflor  på fötterna. Det gör dock icke jag. Annat var det när jag föddes 1945 i Alingsås. Jag antar men vet inte , att jag och min mamma åkte hem med bil, taxi eller kanske en granne som hade bil att låna ut med chaufför. Den stunden på sjukhuset och färden hem till Lerum var nog de bästa stunderna vi fick tillsammans, då vill jag tro att vi båda var lyckliga. Tre veckor senare fick jag en ny familj och flyttade till Traryd. Dit gick färden som jag hört det, med tåg. Min mamma var aldrig riktigt lycklig mer, medans jag, kan man nog säga fick det väldigt bra.

Sådana tankar kan en Tant i sina bästa år tänka när hon är ute och går med Lady Di

Äntligen!

 

 

Ett enda litet feltryck och allt blir fel! I flera veckor har jag försökt och försökt förstå hur det kunde bli som det blev när det inte blev som det skulle. Jag vet fortfarande inte varför det blev fel och vilken j-kla knapp jag tryckte på för att det skulle bli så fel!

Inte lyssnade jag på mina kära dotter, när hon på ett pedagogiskt sätt, försökte få mig att förstå att jag skulle logga ut och logga in, så skulle allt bli bra. Icke , den här sortens tant i sina bästa dagar, körde huvudet i väggen eller i snön eller vad det nu var och sa; Nä det vill jag inte, tänk OM jag inte kan logga in igen? Dottern försökte envist förklara att om hon kunde logga in och logga  ut så skulle jag också kunna det, men NÄ det  jag gör det inte.

 

Efter flera dagar i snöröjaryrket var jag helt utmattad i kväll och helt plötsligt hörde jag en tydlig stämma som sa: LOGGA UT MÄNNISKA!!!

 

Jag gick uppför trappan med bestämda steg och loggade ut. Med hjärtat i halsgropen loggade jag in igen och ; SESAM ÖPPNADE SIG !!!  Bloggen fungerar igen. Himmel och pannkaka va roligt. Nu kör jag i vind igen som den värsta matros på ett sjörövar skepp!!

 

Har fått frågan vad i hela friden min blog heter från Alingsås - Kyrkhult, av i alla fall en person som jag jobbat tillsammans med innan jag blev en tant i sina bästa dagar. Jo Alingsås är den stad där allting i mitt liv verkligen blev LIV. 1945 fanns det sjukhus i Alingsås och i detta sjukhus fanns en förlossnings avdelning. Där föddes jag den 30/5 som förmodligen var en onsdag, klockan 18.20. Jag vägde 4500 gram och var  56 cm lång. Jag var nummer fem i syskonskaran och hemmahörande, vid detta tillfälle i Lerum.  Därför ska Alingsås vara med. Det lilla - betyder vägen från Alingsås till Kyrkhult. Så var det med den saken. Mer om detta en annan gång. En gång i mitt vuxna liv har jag besökt Alingsås , då tillsammans med min lillasyster. Vi åkte tåg från Göteborg och vi gick omkring i Alingsås som två små gummor som skulle ut och gå. Vi handlade i en liten hantverksbod, små söta dukar att lägga i brödkorgar, sen fikade vi på ett kristet café,mycket gott och trevligt. Det är mitt andra besök i denna lilla stad förhoppningsvis inte det sista.

 

Idag är lite av en lyckodag, bloggen fungerar, jag har hittat en gosse som vill snöröja till oss och maken och jag har vunnit  på trisslott. Nej inte en miljon, inte ens en tusenlapp men  600 kr är inte fy skam för en tant i sina bästa dagar och hennes älskade make. Dessutom har svärsonen återuppstått inte från de döda men från de bortresta långt bort i stan. Han har jobbat i Bangalore i 14 dagar till dotterns förfäran MEN nu vet hon hur mycket hon älskar honom. Förhoppningsvis har han gjort samma erfarenhet, insett att det är underbart med hustru och barn.

Vad har mer hänt som jag kan raljera över?  Jag har lagt märke till att de flesta som kör bil på de vägar där jag kör, inte kan det svenska siffersystemet. Mellan Kyrkhult och Hässleholm förekommer ett stort antal hastighetsskyltar men inte många, förutom jag och några tanter med hatt bakom ratten höll , 30, 50, 60, 70,80, 90, 100, 110. De flesta höll 100 som en genomsnittsfart. Jag blev helt säkert omkörd av ett femtiotal bilar på den sträckan, inte bara BMW och Volvo av nyaste snittet utan även små rosthögar som skramlade förbi i 100 . Ja visst är det svårt att hinna se alla skyltar med hastigheter, avfartsmarkeringar, släppa före bilar som kommer på huvudled - MEN om lilla jag kan borde de flesta någorlunda begåvade personer kunna detta.

 

Nu vill maken sitta vid datorn så då slutar jag här men nu kommer det mer!!

När Lady Di mötte en ängel

 

Det var sen eftermiddag på 2014:s första dag. Molen hängde tunga och gråa över skogen när vi, jag och Lady Di kom gående på vår dagliga promenad.  Just när vi ska svänga av från vägen och gå in i skogen ser vi den. En sovande ängel ! Den vilar sig mot en mossig sten och den ena vingen har fått sig en smäll för det är ett stort hål i den. Vi funderar en stund på hur den hamnat just här men nog är det väl ändå så att;  Den lilla gråa ängeln hade försökt sig på att skydda alla människor under nyårsnatten? Man kan ju bli trött för mindre och kanske hade en raket träffat vingen så att den inte gick att använda?  Vi bestämde att den nog bara behövde vila sig ett tag och sen skulle den återgå till sin himmel.

 

Idag 15 dagar senare sitter den fortfarande kvar, sovandes mot en mossig sten. Hålet i vingen är också kvar , det kanske tar lång tid att växa ihop en vinge, vad vet vi? Lady Di börjar tycka att det är onödigt att stanna varje dag och kolla in den, nu vet vi ju att den är där, så nu går vi tycker hon.

 

Det doftar av gran och andra hundar hela vägen och Lady Di kastar sig från den ena sidan till andra för att hinna kolla in alla dofter. Dessutom måste hon ju själv sätta doft så alla andra vet att hon också har varit just här och just här och just här!! Lady Di har en husse som för tillfället är ur slag och det gör att den vanliga veckoturen till storskogen är inställd. Detta är ett hårt slag för en gammal jakthund som är van att ägna veckosluten åt att jag hare och äta äggmackor med husse. Men - det är inte helt fel att gå promenader med matte heller , hon stannar då och då, för att prata med alla möjliga och omöjliga damer som också är ute och går. Vad dom snackar om? Ja det vill ni inte veta, men inte är det om  harjakt i alla fall. Inga äggmackor har hon heller gömda i fickan, bara gammalt hundgodis.  Men helt fel är det inte att vara med matte för under tiden damerna pratar  och skrattar kan ju Lady Di lukta på alla bajshögar, kisspölar, blåbärsris och alla slemmiga geggapölar. Dom slemmiga geggapölarna är som gjorda för ett spabad för en äldre hunddam!!  Doften är oslagbar.
Det hela brukar sluta med ett ryck i kopplet och Lady Di får sluta lukta ,böka och bada i geggapölar och raskt  promenera hemåt. Väl hemma serverades det idag kycklinggryta med ris på äldreboendet "Vi som gillar skogen".
Efter den goda och stadiga middagen var det dags för Lady Di att vila sina gamla ben och för mig var det dags att laga middag, stryka tvätt, plantera om blommor och diska. Dagen fick en bra avslutning med ett besök hos min eminenta blomsterhandlare Ottosson. Alltid lika fina och fräsch snittblommor och  krukväxter . För att inte tala om alla snygga ytterkrukor. Jag ville genast handla hur mycket som helst men idag gjorde jag som min käre make brukar säga ; tänk ytterligare en gång innan du köper fler ytterkrukor, det svämmar över i källaren! Det blev en vacker gammalrosa ros och en bukett tulpaner. Väl hemma igen blev eftermiddags kaffe och hemlagad glass med chokladsås. Jag gör då och då glass fast jag inte har en glassmaskin, och den blir alltid lika god.  Lev väl alla ni som läser mina skrönor så ses vi när skrivlusten gör sig hörd nästa gång.

Akutmottagningen

 

Jag är snart 69 år och det är inte många gånger under den tiden jag  besökt en akutmottagning.

 Några stycken har det ju blivit under årens lopp trots allt, med mer eller mindre lyckade utgångar.

 

 

Nu har jag för första gången varit på Karlskrona  Blekingesjukhusets akutmottagning.Kom in via ambulans som medföljare till en sjuk make.

Vi hamnade på rum 3 , med hjälp av den fantastiska ambulanspersonalen, sen återstod många många timmar av väntan. Eftersom det blev följden av att vi besökte vår fantastiska familjeläkare  för att lägga om sår så var vi helt oförberedda  på vad som komma skulle.

 

Det tog ungefär en timme innan den första sjuksköterskan uppenbarade sig och tog EKG och blodprover, när han avlägsnade sig dristade jag mig till att fråga när det eventuellt skulle komma en läkare och kolla in maken. Gossen så olycklig ut och sa proverna tar minst en timme och innan dess lär det inte komma någon läkare. Vi var hungriga och törstiga och ville meddela våra barn hur läget var, så  jag tänkte börja med att ringa barnen och berätta hur läget var när jag såg ett ANSLAG !!
Ett anslag som berättade att det var absolut förbjudet att använda mobiltelefoner! Detta föranledde mig att ge mig ut i korridoren för att leta efter någon personal att fråga om jag kunde låna en telefon. Det visade sig att det var ett myller av stressade halvspringande människor i olikfärgade sjukhuskläder i korridoren blandat med poliser, anhöriga och sjuka människor. Ingen såg ut att vara talbar, varför jag gick runt ett hörn och ett hörn till och se där uppenbarade sig en informationsdisk. Också den bemannad med ett flertal stressade anställda i olikafärgade arbetskläder, alla totalt ointresserade av den lilla runda tanten i sina bästa år. Nu var ju inte denna tant någon man leker med hur som helst utan jag ställde frågan rakt ut i luften i lagom hög ton, är det någon som vet något om patienten i rum 3??  Då rörde det sig under ett stort svart hår och en vänlig blick mötte min; Ja det är Christer med bröstsmärtor?  Vilket jag kunde verifiera med ett JA!
  Han var antecknad och dr skulle komma men när det visste ingen!! Nästa fråga: Maken är diabetiker och har inte ätit sedan kl 07.00 och har inte fått sin middagsmedicin, hur gör vi med det? Ingen fara har får vänta tills dr sagt sitt. Att jag var hungrig föll mig inte in att påpeka utan istället frågade jag om telefon,jodå det fanns till utlåning. Jag tiggde till mig lite plastmuggar så att vi åtminstone skulle kunna dricka oss  otörstiga.  Lommade sen tillbaka i korridorsvängarna och satte mig att vänta och vänta och vänta. Klockan 17 uppenbarade sig en väldigt trevlig och intresserad dr. Han ställde diverse frågor och beslutade sig sen för att ringa kardiologen för att kolla om maken skulle läggas in och bad att få återkomma med besked. När frågade jag lite försynt och svaret blev. Så fort jag bara kan.Vilket
 i detta fallet betydde 20 minuter. Svaret blev lite som vi väntat, inläggning  på thorax avd 55.
Men innan vi skulle landa  på avd 55 skulle lungorna röntgas. Nu kom en ny liten sköterska in och tog blodtryck och skrev i det som jag antar var inläggningsjournalen, hon hade en skylt på sin arbetsrock som talade om att hon jobbade på infektion-barn!! Maken är  70 och har bröstsmärtor, det blir alltmer likt en fars, sen uppenbarar sig en lite äldre sjuksköterska som undrar om maken kan gå till röntgen, det kan han inte lät jag meddela , han är trött och hungrig och dessutom diabetiker. Då säger lilla damen i vit rock i en mycket anklagande ton; Varför har ni inte sagt till? Vi har ju mat vi kan bjuda våra patienter på om dom fått vänta länge!! Jag kände en stor trötthet komma över mig, jag hade vid ett flertal tillfällen påpekat för människorna i receptionen att maken var trött och hungrig och diabetiker!! Denna lilla varelse i vitt som kunde påpeka kunde ju också ordnat lite mat men nej nu skulle vi till röntgen och sen var vi ju inte hennes bekymmer mer. 19.30 prick rullade vi in på avd 55 och där kunde dom servera maken crepes och mackor och till och med jag fick mackor och kaffe!! Han blev kvar och jag åkte hem, nu väntar och väntar och vänta vi igen på vad som ska hända idag och imorgon och framledes. Mitt råd besök aldrig en akutmottagning utan kaffe och medhavd matsäck. Sköt om er,
 

Halt utan snö och is?

 

 

I strömmande vatten inplastad från topp till tå, påbörjade vi vår lilla promenad idag Lady Di och jag.

Insupande underbara dofter av våt jord och våta träd, tillsammans med ett blickfång som skulle fångats på en tavla, gick jag som i en dröm. De gröna granarna var skinande rena och blåbärsriset lyster vackert grönt mot vissna bräken vars bruna färg mera var mer orange än brun. En och annan svart gren med vattendiamanter som liknade tårar, hängde graciöst ner över marken. Lady Di hade skådat in lite annat,en förtjusande grästuva som måtte ha doftat underbart för med ett skutt for hon mot grästuvan och jag - jag for i backen hela korta jag. Där var det  inte rent utan lerigt och kletigt som bare den. Lady Di tittade förstört på lilla tanten som låg raklång på stigen och gav mig en hastig puss med samma tunga som strax innan lapat i sig vatten från en kletig och smetig vatten puss. När jag rest mig upp och torkat av den mesta geggan kunde jag konstatera att benskör är jag inte!  Jag har övat mig i att ramla omkull under åren , nerför branta stentrappor, utför slemmiga gräskanter och under alla promenader i skogen på allt från liten liten sten till en gren som legat och snott in sig i mina ben. Inte ens när ,Lady Di och jag under älgjakten råkade komma i vägen en för en älgtjur, som letat sig lite fel och hamnat mitt i vårt promenadstråk, bröt jag ett  litet ben när vi flydde in i buskaget.

 

Vi fortsatte promenaden medan regnet öste ner och jag kunde fortsätta att njuta av att det regnade. Det var inte kallt och det blåste inte och som sagt jag var inplastad från topp till tå. Lite längre fram gick vi ifatt ett äldre par som med hjälp av kryckor tog sig fram i en ganska eländig terräng, ingen asfalterad väg precis, utan sten och stubb, grenar och hala löv. Dessutom hade de glömt regnkläder så det såg både vått och tröttsamt ut.

 

Väl hemma blev det en varm dusch för mig och Lady Di blev torrtorkad och fick komma in i sin varma lilla etta på äldreboendet " Vi som gillar skogen".

Regnet öser fortfarande ner och jag ska strax byta från att vara en  liten tant i sin bästa ålder, till att bli en dam som ska sammanträda med flera distinkta herrar. Må Gud vara med mig alldeles särskilt under detta sammanträde idag.

Lev väl vi hörs en annan dag.