..................Fasta - Fastetid..................

I början av mars, detta år bestämde jag mig för att återuppta en avsomnad aktivitet. Simning!

Jag tog reda på öppet tider i Holjebadet och kollade av min kalender. Ja, jag vet pensionärer ska inte ha arbetskalender - men i mitt fall behöver jag den för att hålla reda på när maken ska till doktorn, när jag ska till doktorn, när vi ska ut och dansa, när något av de sammanträden jag vanligtvis blir kallad till ska äga rum o.s. v. Måndagar verkade vara en bra dag, inget i kalendern och tider i Holjebadet som som passade mig bra. Det vill säga att jag ska hinna med både  frukost och lunch innan jag sätter mig i bilen och drar iväg på simpass. Vad är det hon vill säga,  tänker ni säkert nu? Fasta och fastetider vad har det med simning att göra? 

Jo, nu ska ni lyssna  på mig, sa Farbror Frej. När man klätt av sig alla kläder, ställt sig i duschen och efter duschen går tillbaka till bänken för att ikläda sig en baddräkt  på en redan våt kropp! - då passerar man en SPEGEL! Här och nu blev jag varse en liten tjock kvinna i sina bästa år och tänkte det var ju en liten rulta!! Sekunden senare inser jag att rultan är JAG !!

Här kommer förklaringen, på hur simning kan höra ihop med fasta. "Rultan i speglen"  det var hon som fick mig att bestämma  mig för att i fastetider fasta!! Nu är det ju så att Fasta måste inte betyda, avstå från mat och dryck helt och hållet. Fasta betyder i den lutherska läran mera att avstå från något för att vinna något eller kämpa emot sina ovanor. Den sista tolkningen tog jag till mig, verkade lättare att avstå och kämpa emot än att  helt avstå från mat och dryck!! Jag tog raskt beslutet att hålla fast i den lutherska läran som jag tillhört i urminnes tider. Nu var det ju inte så väldigt lätt att avstå! Eller kämpa emot heller för den delen. För mig som aldrig brytt mig om att vinna  i spel eller springa som en dåre för att vinna i ett 100 meters lopp, var det ju inte så lätt att kämpa för att vinna över mina ovanor. Men skam den som ger sig. Först ta fram vad som är problemet! Jo problemet är att jag ägnar kvällarna åt att ÄTA, godis, kakor, smörgåsar o.sv.  Första dagen gick bra, istället för det vanliga springandet  i kylskåp och skafferi för att hitta något att stoppa i munnen blev det  vatten och knäckebröd. Men nästa dag och nästa dag och  nästa dag igen! Katastrofläge infann sig. Istället för att kämpa emot suget, av smörgåsar med smör och gott pålägg, drömmar, chokladbollar och havreflarn med nötcreme, la jag mig platt och satte igång springet från favoritfåtöljen till kylskåp, frys( kakor går i allmänhet att äta frusna, i alla fall om man är en tant i sina bästa dagar) och skafferi. Efter ett tag meddelade hjärnkontoret; TÖRSTIG!!  När jag försökte med vatten blev svaret: Never, din kropp behöver socker!!  Inget kan avskräcka ett sockersug. Trots mörker, kyla och  flera meter utomhus så,  på med sockar, tofflor,  mössa och jacka och ut i garaget där vi förvarar ett litet men dock lager av Coca-Cola! Det går att bära fyra stycken burkar med Coca-Cola och en stor ficklampa om man bara försöker. Så här fortsatte det sen dag efter dag tills i måndags, då började renlevnads människan vakna till liv igen . Frukost och  lunch var helt ok och till middag  serverades sallad, hargryta och en enda ynka liten potatis. Jag kände mig så nöjd men säg den glädje som varar beständigt. När jag skulle hämta vatten i kylskåpet, till maten, såg jag i ögonvrån att där stod två stycken koppar pannacotta med krusbärspuré!!  Överblivna sen söndagsmiddagen med äldste sonen och hans familj. Min hjärna som är programmerad på socker, glömde inte bort pannacottan. Efter några timmar gav jag upp min kamp mot min envisa hjärna som hela tiden tjatat om den förbaskade pannacottan i kylskåpet. Jag hämtade bägge kopparna med pannacotta och strax hade vi, maken och jag tömt kopparna på sitt innehåll och nästan slickat dom rena. Nu hade jag ju ändå fördärvat min fasta, så vá fasen, i frysen finns dom vita underbara sockerdrömmarna. Jag kunde inte stå emot så jag gjorde slut på eländet. Nu kan dom i alla fall inte fresta mig mer. Jag kan konstatera, att det kanske hade varit bättre att försöka avstå från att äta ett mål mat om dagen - men nu är jag där jag är och det var väl ändå själve den  om inte jag ska klara av att inte äta socker, d.v.s inga kakor, ingen läsk, inget godis på en hel månad. Jag startar om  min fasta, det är aldrig försent att bättra sig och med Gud vid min sida bordet det kunna gå. Om jag ber ordentligt i aftonbönen kanske jag får lite hjälp från ovan, lägger dock  in en brasklapp här , det kan hända att Gud tycker att jag ska skärpa mig och hjälpa till lite själv. Han har som vanligt helt rätt, jag ska skärpa mig men lite hjälp kan jag väl få i alla fall??

Sommaren är här , nästan i alla fall........

Ute är det fortfarande kallt och framför allt är det grått och dimmigt. Men inne mina vänner där råder solsken och glädje. Jag fick nämligen av mina yngsta svärdotter en lagom stor gren från deras fina Magnolia.
Den satte jag i varmt vatten i min egenhändigt blåsta glaskaraff. Varje dag har jag duschat grenarna och glatt mig åt att den hela tiden har fått större och större knoppar. Foderbladen,så heter det väl, trillade av den största knoppen i fredags och sen formligen exploderade den och idag var den helt utslagen. Triggade av den första knoppen kommer där nu flera stycken som jag hoppas också ska bli vackra blommor.
När det nu var sommar i alla fall,  nästan inomhus ,bestämde jag mig för att återuppta den avsomnade motionsformen simning. Det är nog nästan ett år sedan  jag simmade i vårt förnämliga inomhusbad i kommunen.
Jag kollade öppettiderna och började packa ryggsäcken med badhanduk, baddräkter, jo det ska vara i pluralis för jag var inte helt säker på vilken av baddräkterna som krympt under tiden de legat i byrålådan!
En liten väska med duschtvål, shampoo, diverse krämer att smörja in den nybadade kroppen med och så mousse till håret och en hårborste. Just när detta var klart kom jag ihåg,  att till vårt inomhusbad,  måste man medtaga eget hänglås till förvaringsskåpet i omklädningsrummet. Den låg inte i ryggsäcken i en svart nätpåse som den brukat göra i alla år! Var hade jag nu lagt den, i min iver att vara ordentlig? Maken som hitintills inte gjort mycket väsen av sig stod plötsligt bredvid mig och sa: Jag har sett den lilla påsen med hänglås i, men jag minns inte var! Jaha var skulle jag ha lagt påsen så att maken skulle sprungit på den? Efter en del funderande och medan jag letat i ett flertal tänkbara lådor i kök och hall kom min käraste make på att det var ju för farao när jag skulle ha en ryggsäck häromdagen! In i skrubben i köket och ner i säcken med ryggsäckar, jodå,  vi har minst fyra eller fem gamla ryggsäckar som vi använder då och nu. Tro det eller ej men i en av alla dessa, Björn Borg ryggsäcken som han fick i present av dottern för många år sedan, där låg den. Gummibandet som nyckeln satt i hade torkat och var i småsmulor men jag hade fler gummiband så det ordnade sig till det bästa. Med en välfylld ryggsäck som nu också hade en vattenflaska, en mobil, en minibörs och hänglås for jag till Olofström. Hittade en parkering nära inomhusbadet, vilket inte är helt lätt. Innan ombyggnad av nya torget och tillkomsten av det tjusiga badhuset fanns det gott om parkeringsplatser, numera är det fullt redan en kvart över nio på morgonen. Vad det beror på tvistar de lärde om. För lite parkeringsplatser? Människor parkerar nära sin arbetsplats, struntar i om det är avsett för kunder eller badgäster? Eller är det mera bilburna gäster i city av Olofström? Hur som helst , jag parkerade och travade in i simhallen. Ingen lång kö precis men ett par framför mig, som köpt badbiljett, hade inget hänglås med till förvaringsskåpet och till min stora häpnad kunde man inte få LÅNA ett hänglås utan då måste man köpa ett ! Betänk att man är på besök i Olofström och vill besöka badhuset som det dessutom görs mycket reklam för, och så kan man inte få låna ett hänglås! Dåligt. Dessutom upplyste lilla damen i kassan om att lämna för all del inga värdesaker eller kläder i förvaringsskåpet utan att låsa. Vi har mycket stölder här. Ta med väska och kläder in i simhallen. Lite undrandes över detta att ta med allt, kläder, börs, telefon och väska in i simhallen?  Medan jag simmar i stora bassängen kan ju precis vem som helst ta min väska m.m. och sen bara gå? Ska det både badas och bevakas ja då är ju hela grejen med att bada inte lika rolig längre! Nåväl jag fick min biljett, hittade ett skåp och stängde och låste om alla mina ägodelar och gick vidare till duscharna. För att upptäcka att jag glömt dusch tvålen !!  Kan man tvätta sig i shampoo? Nöden har ingen lag, jag blev ren och smutsade inte ner badvattnet. Nästa problem, ta på en torr baddräkt på en våt kropp! Den satt bättre än min mammas korsett, när jag jobbat en kvart med att dra lite här och lite, samt vridit  på kroppen i en sorts sambarörelse för att få alla små valkar på plats.  Väl uppe i simhallen kunde jag konstatera att det var mycket män i bassängen och det betyder att det inte är så lätt att simma stilla och lugnt,  eftersom män har en tendens att leka valrossar i vattnet. Det vill säga , frusta, sparka med benen och kasta sig framåt så att svallvågor uppstår och sköljer över alla små tanter som försöker sig på en stilla och lugn simtur. EN bana var dock  ledig och  som gjord för mig. Det dröjde dock inte länge innan det kom ytterligare en man som ville leka valross i vattnet och nu gällde det att hitta en liten smal kanal där jag kunde simma lugnt och stilla.  Vi samsades rätt bra jag och valrossarna, jag fick simma i min lilla kanal och valrossarna vältrade sig i resten av bassängen.  Efter  1000 meter frisim var jag klar och överlät hela bassängen till valrossarna. Det finns inget så avslappnande och tankefritt som frisim. Vattnet smyger sig runt kroppen och det går lekandes lätt att röra sig i vatten. Detta ska göras till en vana att en gång i veckan simma 1000 m.
Nu återstår att imorgon bittida känna efter  om jag har träningsvärk eller inte. Det var länge sedan sist som musklerna i sidan och ryggen överhuvudtaget fick röra på sig.
Dagen fick avslutas med ärtsoppa till middag och kvällskaffe med hembakad Tigerkaka och min favoritserie  på TV " Blod är tjockare än vatten". Spänningen stiger för varje avsnitt, en bror bränner ner sin restaurang, nästa bror har nog slagit ihjäl minst en människa och sänkt den i havet, lillasyster har retat upp bröder och käraste. Hur ska detta gå?

Är det av intresse att veta vad en gammal dam tycker och tänker?

Antagligen inte men det är ju inte därför jag skriver heller. Jag vill egentligen roa och oroa alla som läser min blogg. Om jag inte har helt fel för mig, så var det hos handlaren i byn som man fick veta nyheterna och sladdret, när det fanns en handelsbod i varje liten by. Jag kan konstatera att det är precis likadant idag fast idag är det stora varuhus i centrum av kommunerna. Idag var vi först till det stora fina Maxi som nyss byggt om och förändrat precis allting. Det är stort, ljust och mycket trevligt men precis omöjligt att hitta i, när man kommer som ny kund. Fruktdisken låg på samma ställe som före ombyggnaden kunde vi konstatera,och där inhandlade vi god svensk frukt för betydligt mer pengar än om vi köpt frukt från ett annat land.
 Lite fundersam blir jag ju? Hur är det möjligt att äpplen från södra Europa kan kosta mindre än svenska äpplen från Vånga? Med tanke på hur långt det är från Olofström till Spanien, Holland och Frankrike och hur nära det är mellan Vånga och Olofström? Dessutom misstänker jag att frukt från Vånga är mindre besprutad än frukt från södra Europa, och därmed nyttigare att äta.  

På väg till betalterminalen, jag har minsann lärt mig scanna varor nu för tiden, hittade vi lite andra produkter som vi också tyckte att vi behövde, som svensk blandfärs t.ex. Likadant här, varför måste svenskt kött vara dyrare än utländskt? Vi hann också stöta ihop med ett flertal personer som vi kände och avhandla väder, vind, sjukdomar och lite barn och barnbarn. På parkeringen blev det tid till ett trevligt samtal med en äldre herre som alltid är lika mysig och glad. 

Nästa stopp var Willy´s, där hade  inga större förändringar skett men det kommer är jag rädd för. Ska försöka lära mig navigera efter GPS det borde fungera även i ett varuhus. När varuvagnen började likna Eiffeltornet i höjd var vi färdiga och nu återstod att ta sig till kassan och betala. Damen i kassan kallade mig tanten, vilket gjorde mig lite upprörd, jag är inte tant med vem som helst och absolut  inte med en dam  med blonda lockar i 60 års åldern!!  Basta lilla fröken röken!!  

Väl hemma börjar nästa arbetspass, tömma alla 10 kassar och lägga allt på den plats där det hör hemma. Tar sina modiga minuter och halvtimmar, och då börjar magen tala om att den var hungrig månntro vi glömt bort lunchen helt??

Efter lunchen vilade maken en liten stund , jag fördrev tiden med att fylla i en blankett till SCB. Jag var utvald, bevars väl, att deltag i en undersökning som ska utmynna att Landstinget i Blekinge ska veta hur landstingets invånare mår. Intressanta frågor? Delvis handlade den ju om vad jag åt och drack och om jag rörde  på mig eller satt stilla hela dagarna. Rökte jag månntro? Åt en massa konstiga mediciner? Höll till med knarkare och alkoholister? Behövde jag hjälp att bli en bättre människa och hade jag varit inlagd på sjukhus eller varit hos tandläkaren var  frågor dom ville ha svar på. Dessutom ville dom veta om jag hade 15.000 kr att plocka fram om det helt plötsligt utan förvarning skulle behövas?

Mina väl genomtänkta svar ska nu skickas till SCB och sen ska denna undersökning vara , våra politiska makthavare, till hjälp när dom ska fatta sina beslut. Ja att det behövs fler och bättre underlag för landstingets politiker, när dom ska fatta beslut, det har vi  förstått genom att läsa BLT:s rapportering, men inte trodde jag att lilla jag skulle kunna bidraga med min enkla kunskap. Eller jo, det tror jag att jag skulle kunna. Jag skulle kunna lära dem att inte underbudgetera och att hålla den budget som är beslutad. Jag skulle också kunna berätta att om man konstant och alltid delar ut för lite pengar till verksamheterna kommer dom aldrig att kunna hålla sin budget! Antagligen kommer Calle Sandström i landstinget att besluta precis som han alltid gör tillsammans med sina partikompisar helt utan att ta hänsyn till mina enkla påpekande och naturligtvis kommer det som vanligt vara Alexander Wendt som påpekar att det är åt Häcklefjäll ( ett ord som min mormor använde istället för svärord) med besluten. 

Hursomhelst med detta, eftermiddagen ägnades åt att promenera i lite kallt och grått vårväder, lyssnandes till fågelkvitter och vindens sus. Vi träffade ett antal trevliga och roliga personer längs vägen som bidrog med glada tillrop åt makens tillfrisknande. Dagen avslutades med bakning. Detta något bortglömda göromål i svenska kök. Det doftar nybakade frallor, spröda drömmar och marmorerad kaka, denna kaka som när jag var en liten tös hette Tigerkaka .Kakorna är avsmakade och godkända och doften av nybakat  dröjer sig kvar i huset. Den mörka vårkvällen finns utanför fönstret men inne lyser små rara lampor  med sitt trivselljus. 

Funderingar över olika ord............

Folkets Hus står det med stora bokstäver på byggnader ibland. Ofta är det en stor byggnad som ligger lite utanför samhället  eller mitt i samhället. Vad betyder namnet för mig och för alla andra?
På 50-och 60-talet när jag var ute och dansade var det ofta i ett Folkets Hus. Vi som var unga då sa ordet i ett ord, Folketshus. Inte tänkte jag tanken på varför  någon byggt det eller ännu mindre vem som sett till att det blev byggt.
Det är först nu 50 år senare som jag börjat fundera över just Folkets Hus. Jag  vill påstå att det  var arbetarrörelsen som ville ha en lokal för olika sammankomster och det fanns kanske inte så många att tillgå på 30-talet. Särskilt de unga arbetarungdomarna ville ha någonstans att vara och de bidrog ofta själva med arbete och även material ibland. Det fanns en önskan hos folket, massan, arbetarrörelsens att få tillgång till kultur som film och teater. Man ville få tillgång   till att läsa böcker, så kom folkbiblioteket till. Många är de danskvällar som anordnades i Folkets Hus.  I Folkets Hus anordnas olika kurser, allteftersom behovet tillkom. Det kunde vara sykurser, matlagningskurser eller snickarkurser men likaväl en kurs i engelska eller hur man skulle kunna få en bättre ekonomi.  Då när arbetarrörelsen startade var Folket lika med en folkmassa eller arbetare d.v.s löntagare. Därav namnet Folkets Hus.
Idag är Folkets Hus  inte lika hårt förknippat med arbetarrörelsen som då. Vem som helst kan hyra en lokal i Folkets Hus och betala hyran  och varför inte? Alla är ju ett folk som bor i ett främmande land, eller ?
Jag har försökt hitta skillnaden mellan medborgare och folk, inte helt lätt. Det finns Medborgarhus, Medborgarplatser o.s. v.  Medborgare är synonymt med invånare och folk är synonymt med befolkning men också stora massor. Kanske kände sig en arbetare som var löneanställd som bonddräng eller fabriksarbetare mer som en stor massa än som en invånare? Har det med Adel, präster, borgare och bönder att göra? I den indelningen finns ju inte bonddräng, piga, kokerska, kusk eller korgmakare med?
Slutfunderat.

Nu är det tydligt att våren är här. I trädgården blommor krokus och vintergäck. Marken doftar av våt jord och vått gräs. Isen ligger bara runt kanterna på sjön och vägarna är snöfria och lätta att gå på. Inomhus är det plötsligt roligt att putsa fönster och städa ur en låda. Sortera ut gamla kläder och plocka fram lite vår och sommar ur garderoberna. Bilen blir tvättad och städad och cykeln kommer fram och får en uppfräschning inför årets cykelsäsong. Pelargonkrukorna plockas fram, klipps och får lite ny jord och vatten och får komma fram i solljuset. Granriset som skyddat rosorna från frosten kan plockas bort och gruset från snöröjningen kan krattas bort från landen. Plötsligt ser jag att skorsten behöver lite omsorg och det får bli ett litet samtal till muraren som får komma och åtgärda det vintern ställt till. Fåglarna kvittar glatt i häcken och grannens katt smyger kring och försöker sig på att döda en annan fågel. De flesta klarar sig och jag är ute och ryter till kattskrället att försvinna. Haren som besökt oss i vinter har slutat komma och de sista äpplena blir kvar. Snart kommer ekorren och Igelkotten. Snart grönskar gräs och blommor tittar upp. Kunde konstatera igår vid en promenad genom byn att det sista som överger ett ödehus är vårblommor, perenner, buskar och träd. Snart blommar Magnolian vid Ödehuset lika vackert som alltid, nu till glädje för oss som passerar förbi. Ägaren har flytt bara skräpet och blommorna är kvar.

Onsdagen den 19 februari

Promenader är till för att tänka, det vill jag säga i alla fall. Helt själv på en skogsväg går det inte att undvika tankar som far genom hjärnan hela tiden. En del försvinner och kommer inte tillbaka. Andra gör sig påminda igen och igen, kanske för att dom vill att jag ska tänka igenom tanken från många håll.

Två gånger har jag varit i Alingsås en stad i Västergötland.  Jag föddes där 1945 på dåvarande sjukhusets förlossningsavdelning. Av detta har jag inget minne alls. Nästa besök i Alingsås var någon gång i början av 2000- talet, tillsammans med min lillasyster. Vi kom med tåget från Göteborg, åt en god lunch och tittade oss omkring och sen åkte vi tillbaka till Göteborg. Ska det bli ett tredje besök? Det vore intressant att lära känna staden lite mer. Ett sätt är att googla på Alingsås och kolla in kommunens historik vilket jag gjorde. Alingsås fick stadsrättigheter 1619. 1952 genomfördes en kommun sammanslagning där Alingsås landskommun och Rödene kommun fördes  till  Alingsås stad. 1955 tillkom Bälinge och 1971 bytte Alingsås stad namn till Alingsås kommun. År 1975 fördes norra delen av Östads församling till Alingsås kommun från Lerums kommun. Lite historia kring min födelsestad. Numera är Alingsås kommun stor och har en vision  som heter Alingsås Vision 2019. 

En sammanfattning av Alingsås Vision 2019; För att Alingsås sak växa och utvecklas behöver vi alla sträva åt samma håll. Vår vision är att Alingsås ska förena småstadens fördelar med närheten till storstaden och dess möjligheter. Vi satsar på hållbarhet och livskvalitet för alla kommuninnevånare. Denna vision ska finnas med som bakgrund i varje beslut som tas i kommunen. 

Låter som en trevlig plats att bo på, men jag vill inte flytta från mitt fina hus och mina goa vänner och hela mitt sociala liv. Dessutom skulle jag , skogsmänniska som jag är , aldrig trivas med att travalla runt i en stad även om den inte är så stor. Besöka den vill jag däremot, mer och mer, ju mer jag läser om den.  

Det var en av alla tankar som jag fick idag under min promenad. Här kommer den andra tanken som jag alltid bär med mig egentligen. Jag vill att alla människor ska ha det bra, bostad, mat och kläder  på kroppen.

Jag har alltid tyckt så, aldrig har det fallit mig in att utesluta människor, att inte tycka om människor för deras hudfärg, deras åsikter, deras politiska hemvist eller religiösa åsikter - eller??  När jag var liten var romer eller zigenare som det hette då, människor som ansågs av alla jag kände, som mindre värda, farliga och oärliga. Jag vet att dom inte var farliga för jag, behagade utan mammas vetskap, ägna mig åt att leka med en flicka i min egen ålder och jag fick något att äta och dricka och inte dog jag av det. Vad värre var, att när jag kom hem kändes det ju på doften av fotogen ( de eldade med fotogen i en liten kamin i tältet där de bodde), var jag hade varit hela eftermiddagen . Bassning och order om att inte göra om det. Det gjorde jag ju i alla fall men såg till att vara utomhus. Dum var jag inte då och inte nu heller. Jag kan också komma på mig med att visst gör jag skillnad  på folk och folk. Har åsikter om vad dom gör och hur dom gör det osv.  Så visst det är lätt att tycka om människor om dom bara inte är precis i närheten. Som vuxen har jag också lärt mig att omvärdera människor, alla är inte trevliga och bra rakt igenom. Så mycket falskhet bor det där......

Frågan är då om det är  mitt tyckande som är ledande när det gäller hur människor vill ha det? Må hända att människor ska få göra som de vill? Bo i skogen i en koja och aldrig tvätta sig? Äta den mat de tycker om även om jag tycker att det är dålig mat? Vad är då att ha det bra? Jag hävdar med en dåres envishet att det borde vara en rättighet att ha en egen binge under tak att sova i och att få äta sig mätt! I den värld vi lever i idag, är det långt ifrån alla människor på vår jord som har det så. Istället är varje dag en ständig kamp för att överleva i det lilla liv man har. 

Nähä nu får det var färdigtänkt för idag ,nu blir det lite kräm med mjölk innan kvällens kyrkoråd.

Lev väl vänner var ni än i världen bor.

Ny dag, ny vecka  och ljusare tider?

Hur tar man reda på om det är snöfritt på stigen i skogen  där jag brukar promenera? Jo naturligtvis genom att ta en promenad i skogen.  Det gjorde jag idag och jo det var nästan snöfritt och absolut halkfritt. Passagen genom  lövskogen  var helt fri från allt vad som menas med  snö och is halka. När jag närmade mig kalhygget och storskogen fanns det is fläckar och lite snö här och där men helt klart promenadvänligt. Där stigen övergår i en  grusväg hade någon kört moped med "nabbadäck" som vi sa i Vilshult på 50-talet! Skogsmaskinen hade också passerat och gjort än större djuphålor i vägen med sina stora däck och sin enorma tyngd i den mjuka marken. Vatten och is hör liksom ihop, men det fanns gott om plats för mina 37:or att gå bredvid på gräsmark. Det doftade skog och gyttja, men  det kändes som ett bud om att det kommer en vår även i år. 

Lady Di och jag får ta en promenad när sportlovet är över, om det nu inte envisas med att snöa igen och kullkasta mina planer. Jag kan tänka mig att Lady Di har saknat våra skogspromenader men det är inte läge för lårbensfrakturer varken på hunddamen  i 14 års åldern eller tanten som hänger i kopplet. Lady Di har en ovana eller kanske är det en vana? Hon läser tidningen med nosen när vi är ute på promenad. Varenda bajs eller kiss ställe måste nosas igenom väldigt ordentligt
 Om vi för skoj skull gör en undersökning som går ut på att  att jämföra en hundlady på 14 år och en tant  på snart 70, så kanske det inte är stor skillnad.
 Vi börjar med tidningsläsning:  Lady Di läser tidningen med sin nos längs promenaden, jag läser hemma vid köksbordet eller i favoritfåtöljen med mina ögon. Kanske ser Lady Di genom sin nos samma som jag med mina ögon, hon kollar vad som hänt sen sist? Gammal hund, sjuk hund, kattskrälle, kanske en hare eller räv. Eller ännu värre ett rådjur, som finns inte för henne, hon är rådjusren som det heter på jägarspråk.  Hon ser kanske  en tjusig Hanhund med vackra muskler och fin päls , eller ser hon  en gammal snuskig överårig hanhund med raggig päls,? Kanske  är det då hon bara sniffar en halv sekund för att sen rusa vidare? Eller ser hon en ung hanhund med hormoner som studsar runt i kroppen, vilket gör att han tycker sig vara odödlig ? Den tidningsnotisen hoppar hon över för att strax hitta en ny att engagera sig i.
Jag läser BLT, Vison, Veteranen eller Kyrkans Tidning eller vad det nu kan vara som ligger i tidningskorgen. Vad ser jag då när jag läser tidningen? Jag kollar vad som hänt i världen och i närområdet. Kollar in sporten för att kunna hänga med i makens resonemang gällande OS, hockey och fotboll. Jag tittar  också på bilder. Av hockeyspelare, regeringsmedlemmar,biskopskandidater, chefredaktörer och annat löst folk. Är det någon som jag känner tittar jag naturligtvis lite mer, även en snygg man kan ju få min blick att fastna lite längre. Även bilder på det kvinnliga könet kan fånga mitt intresse.
När det gäller tikar för Lady Di:s del är det så här: Hon  gillar inte unga tikar som tror att det är dom som bestämmer eller gamla sura tikar som inte vill umgås. De bästa tikarna är de som förstår dels att Lady Di bestämmer när, var och hur det ska umgås. De ska också med omedelbar verkan lägga sig ner och visa hals och mage. Det vill säga på hundspråk visa sin underdånighet!
Jag har inte alls de önskemålen  på det kvinnliga könet. Jag vill att dom ska kläder på sig så att vare sig rumpa eller mage syns. Det är också bra om de är glada, talföra och inte alltför arga. Skulle aldrig få för mig att be dom kasta sig på golvet och visa hals och mage. För det första skulle dom aldrig mer komma upp utan hjälp och var skulle vi hitta den. Ont om lyftkranar nu för tiden. Maken t.ex kan numera lyfta endast 2 kg i varje hand och det är sällan mina väninnor väger så lite!! För det andra blir det så besvärligt att komma åt att se halsen , eftersom det är halsdukar och smycken  i vägen. Magen är som väl är, gömd bakom ett lager kläder som inte går att riva av så där i farten bara.
 Andra jämförelser som man kan göra mellan mig och Lady Di, är våra sovvanor. Jag sover aldrig  på dagen men alltid  på natten. Lady Di sover alltid på dagen och för det mesta  på natten. Om det inte är så att, hon , som annars är rätt så döv, hör en räv eller en igelkott som är ute och går på natten. Då kastar hon sig ut och ylskäller hysteriskt så att nästan hela kvarteret vaknar, dock icke maken och jag vi har sovrummet åt andra hållet.  Jag ylar aldrig vare sig dag eller natt , även om maken tycker att jag för väsen ibland om nätterna. När jag missar vattenglaset med en millimeter och häller ut ½ liter vatten över mig själv, sängen eller golvet. Det har också hänt nån gång att jag stulit hans täcke och vägrat lämna tillbaka det. Efter lite ordväxling som jag
inte vill återge i text fick jag i mitt sovande tillstånd ge mig eller rättare sagt täcket blev fråntaget mig av  en mycket frusen och ilsken make.Vad kom då ut av denna enkla undersökning? Jo att det kvinnliga könet oavsett om det gäller en hund ellermänniska är intresserad av nyheter gärna i bildform, vill bestämma över sitt eget liv, är intresserad av både manligt och kvinnligt  kön, i lagom stora doser och alltid med förbehållet att det är HON som bestämmer. Säkert många som inte skulle hålla med om detta. Hur som helst ska jag nu gå ner och sno åt mig TV av maken!  Ha det!!

Vilken morgon , vilken dag och hur ska kvällen bli?

Vaknar inte av väckarklocka eller att maken hostar, sin vanliga vulkanutbrotts hosta utan av att jag har kramp! I mitt vänstra lår på insida och i foten!!  Att ta sig från liggande läge när man ligger inrullad i täcket som en liten kåldolme visade sig inte var helt lätt. Varje rörelse gör ont och inte lite ont heller. Men först rulla till vänster och sen kasa sakta neråt för att inte riva ner allt som står  på mitt sängbord. Få fötterna ur täcket,ner på golvet och av någon konstig anledning känns det inte som om hela benet och absolut inte hela kroppen vill följa med. Tillslut efter mycket möda och besvär står jag på golvet och försöker förflytta mig till sängändan för att försöka tvinga bort krampen! Då rör det sig mycket lojt och med utsträckta leder i den andra delen av sängen, maken visar upp ett sömnigt ansikte och en lite frånvarande blick: Va i hela friden håller du på med? kommer det ur den trötte makens mun.Jag har kramp, väser jag ilsket som en huggorm.

Jaha,blir svaret och sen fortsätter den lite loja rörelsen i sängen, till  viss del likt en panters rörelse , ända tills han med en gungande rörelse kastar sig ur sängen, då blir det mer likt en elefants rörelse.  Måste säga att för att vara 70 år är han ganska vig ibland.
Sängbord ja ,någon kanske undrar vad i hela friden som står på mitt sängbord? Jo Dagboken ligger där, den som jag varje kväll skriver några korta rader i, om livet  kärleken och om alltings djävlighet. Sen ligger där en hög med böcker, Mammas gata av Kjell Johansson, jättebra,Torgny om Lindgren i samtal med Kaj Schueler, Nära hem av Alice Munro, Döden var god dröj av Lennart Lauenstein och Nils Bolanders Ändå måste jag, denna sista bok  är till för ledsna stunder och när jag tycker att hela världen är pest och kolera på en gång. Sen är där fyra olika sorters fotsalvor,Bafucin med mintsmak för hostan om den skulle komma, två pennor en till dagboken och en till korsorden och ett suddgummi. Dessutom står den nya fina röda väckarklockan  där, jag kan titta på den mitt i mörka natten och som genom ett trollslag kan jag få den att lysa så att jag ser hur mycket klockan är, Tillslut sår där också  ett glas med vatten!!Jag har nämligen alltid ock då menar jag alltid druckit cirka ½ liter vatten varje natt i mitt liv. Nej då jag har inte diabetes och jag är inte tossigare än andra tanter i sina bästa dar. Som liten tös hade jag en rostfri mugg och drack ur, den hade förresten min älskade pappa gjort och  den rymde också ½ liter vatten.

Efter detta uppvaknande behövdes en god frukost. Starkt kaffe, goda mackor av bröd som maken bakat, de beryktade" hundmatsringarna" med linfrö, solrosfrö och pumpafrö. Lite skivad banan och youghurt. Detta räddade min dag. Till den milda grad att jag bestämde mig för att gå  på promenad redan klockan tio. Det var bara det att det snöade och blåste ganska rejält, men skam den som ger sig. På med långkalsonger, varmaste tröjan, Ovanpå detta regnbyxor, fliströja och regnjacka. Snygg lila Lindbergmösa och tillika vantar i samma färg. Tillslut bästa vinterkängorna på fötterna och stavar. Raskt marscherade jag iväg, eftersom jag inte  litar på att all snö är borta från skogsvägarna så det blev söderut på Olofströmsvägen, förbi skolan, lite villor och nerför en ganska hög backe och ut på stora stora vägen där det kommer stora stora bilar i 400 kilometer.Ingen hänsyn tages till tanten som kanske mer liknade en liten murrig stubbe som rörde sig i ganska snabb takt vad vet jag. Snön yrde rakt in i ansiktet när jag gick mot söder. Blött, hårt och kallt. Men halva vägen hade jag snön i ryggen eftersom jag gick mot norr. Inte en enda människa mötte jag och blöt blev jag men väldigt nöjd med mig själv. Hann precis hem så att jag fick se det fantastiska skidloppet av Charlotte Kalla. Jag kunde inte sitta still och inte maken heller , men vi avstod från att kramas det kändes liksom onödigt vi kan ta det en annan dag, fast annandagskaka blir aldrig bakt sa alltid min kära "vänninnatant" som var mycket äldre än jag.

Kanske jag skulle avsluta skrivande och gå ner och krama maken? Bara det nu inte blir en vana att kramas menar jag, det kan ju aldrig var bara, eller hur?
Nu har jag tänkt till, jag går ner och gör fastlagsbullar till eftermiddagskaffet. Kramen då? Jodå han ska få sin kram men först blir det kaffe. Trevlig Helg.