Efter regn kommer solsken ................

sägs det, idag blev det om inte solsken så ett ganska skönt väder att promenera runt Södersjön så här på kvällskvisten. Dimman hade precis börjat lägga sig över sjön samtidigt som solen häll på att gå ned. Det var blött och fuktigt men kändes som att världen var helt ren. Äppelträden blommor intensivt just nu med sina rosavita blommor. Lönnlöven ser ut som sidenblad så tunna är dom, i dikena blommor liljekonvaljer. Häggen har inte blommat över och dofterna sköljer över mig när jag forcerar slingans ny lagda grusväg. Från fotbollsplanen hörs röster och en visselpipa som ljuder. Innan jag är hemma hinner jag se en vacker vy över husen med solnedgång i bakgrunden. Tur att kameran var med.

 Det känns konstigt att veta att imorgon ska jag och maken gå på begravning. En vän som omkommit i en olycka. Han var en glad och snäll man, en aning yngre än jag. Vi hade tonårstiden i Unga Örnar tillsammans en liten stund och sen möttes vi igen efter många år och fortsatte vänskapen där den slutat. Lite hej och lite svängom ibland, diskussion om matpriser, barn och barnbarn. Var han för god för denna världen?
Hans söta fru och deras barn och barnbarn har mist en person som älskade dom över allt i denna världen,det minnet kan dom alltid bära med sig.

Nu blir det skriva av!!
När rullgardinen åkte upp idag var det blå himmel utanför mitt fönster. Underbart att slippa se våt asfalt och våta träd och buskar och en gräsmatta som är full med vatten! Efter frukost var det dags att klä sig för att gå på begravning. Med stor sorg i hjärtat och ögonen fulla av tårar, fick vi bevista en begravning som blev en hyllning till en älskad make, pappa, morfar, lillebror. Allt var gjort med stor kärlek och omtanke precis som vår gode vän skulle velat ha det. Mitt under eftersittningen försvann strömmen en stund, aldrig roligt för kökspersonalen, men allt löstes på det bästa sätt. Familjen passade på att ta farväl med sång och små tal. Lite minnesblad lästes upp och snart kom strömmen tillbaka och med den kaffe och tårta. Vi gick hem med ett leende på läpparna och tankarna hos vännen och hans familj. Stort beröm till officianten som med lugn och trygg stämma genomförde gudstjänsten och fick oss alla att känna tryggheten av Jesu närvaro i rummet.

Kvällen avslutades med ett föredrag av Tomas Sjödin i Olofströms kyrka. Han tillhör mina favoriter, har många kloka åsikter som han delar med sig av. Vi var många,hela lilla kyrkorummet var fullt denna ekumeniska försommarkväll. Den avslutande gudstjänsten var en härlig upplevelse på många sätt. Psalmer valda med omsorg och hela kyrkan sjöng. Kunde inte varit bättre. Alla människor borde ha en vilodag, när man inte gör något man måste utan bara det man vill. Första dagen i veckan borde vara en vilodag så att man orkar med resten av veckan. Särskilt om man är pensionär, för det är ett hårt liv!!!

Lära nytt, uppleva och våga pröva om vingarna bär.....

Det blir allt svårare att lära sig nya saker Men också allt roligare, jag kan blir lyrisk när jag äntligen lärt mig hur kantklipparen fungerar. Vi har kamperat ihop i flera år och inte förrän här om dagen kom jag av en händelse  att vrida hela saxen åt vänster ! Det gick att vrida åt höger också, underlättar när man kommer från fel håll så att säga. För det mesta klipper jag med saxen i mittläge men det ibland är det lättare med höger eller vänster.
Allt svårare att klättra över stengärdsgårdar med åren. Sant, fötter, ben och lår följer inte alltid riktigt med . Jag vill också påstå att ju fler år ju vingligare,  blir allt lättare för att få övervikt bakåt eller framåt. Detta utspelade sig när vi skulle plocka gullvivor och visa storebror med fru vårt lilla smultronställe ute i skogen. Jag gick först och  med stor omtanke placerade jag  min lilla  fot precis rätt vid övergången mellan ängarna. I steget kände jag att nu hade jag inte fotfäste alls, kroppen lutade oroväckande mycket bakåt och inte en enda gran stängel att hålla sig inom synhåll. Viftandets eller kanske mer roterande, försökte jag återfå balansen med följd att jag gled än mer bakåt , som tur var uppmärksammade storebror vad som försiggick och  kom till min räddning. Han kastade sig fram, fick tag i min högra arm vilket gjorde att jag föll mer rakt ner än bakåt. Vilket  gjorde att vänster skinka fick ta smällen av stenen som annars skulle ha tagit precis i bakre delen av mitt lilla söta huvud! Jag hann tänka denna gången, att glasögonen går sönder?? Dom sitter ju på näsan och inte i nacken. Att jag inte skulle orka hålla  upp huvudet, vilken tur att storebror fanns där för lillasyster!!  En tant i sina bästa dar, värsta skulle mina barn säga, är tung när hon faller med ryggen först så maken fick assistera för att bärga mig i upprätt läge. Det gjorde ont, väldigt ont i vänster skinka,  bara det gjorde det svårt för mig att resa sig. Efter flera försök stod jag på benen och haltande återvände jag och mitt sällskap till bilen. Idag har jag, om inte tratuering som barnbarnet sa en gång i tiden, så en blåmärkes blomma som liknar en jättestor pensée på skinkan!!  Lite svårt att gå uppför en trappa men annars gasar jag på som vanligt.
Måste också berätta att jag hittat en sömmerska som syr om kläder som krympt i garderoben eller hängt ut sig till en större storlek. Hon bor i Vinslöv, är rysligt trevlig och kunnig. Nu ska min limegröna linneklänning bli som ny igen. Lagom till studentfesten för Ettan i barnbarnsskaran. Det mesta faller på plats till och med presenten är klar, i alla fall i tanken. Handlandet sköter lillasyster Yster om till sin mamma.
 Söndagens begivelse var en matresa i Blekinge med Elin Carleke som reseledare. Den rara lilla tösen är en sann entreprenör! Visste inte att vi hade så många roliga småföretagare som jobbar med mat på så nära håll. Anettes Skafferi i  gamla stickeri och- spinneri fabriken i Åkeholm, med sina underbara marmelader, saft, chutney. Hittade en apelsinmarmelad med kanel och en chutney " Till köttets lustar". Här intogs det  fika på en nybyggd uteplats vid den gamla smedjan  utmed Mörrums ån. Vackrare vy får man leta efter. Nästa stopp var Röshults Vedungsbageri, doften av nybakat bröd sitter kvar länge i näsan. Nu vände bussen och for mot Riksdagsmannagården som ligger vid Törnerydsvägen . Där inhandlade jag en morotsmarmelad med citron och vilt grillkorv. En vacker plats med mycken boskap som betade på gröna ängar. Därifrån gick färden till Äggaboden!  Här fick vi lunch, en gudomlig frittata med grön sparris och kött från vilt. Till detta en sallad med små söta goda tomater som smakade som tomater gör när dom växt i solen. Här kunde vi också handla, ägg, potatis, äpple, sallad, kött och mycket mer. Nästa stopp var Spjutbygds Gård, där inhandlade jag rökt påläggskorv till maken som inte fått följa med  på denna underbara resa. Där fanns kött från lamm att köpa och lammskinns produkter om man ville ha. Som avslutning  på denna helt fantastiska resa hamnade vi på Björketorps Gård där det tillverkades glass av egen producerad mjölk. Kaffe och glass i våffla är aldrig fel. Per Brunberg och hans fru öppnade sitt hem för oss när regnet nästan kom . Jag åt en hallonsorbét som var himmelsk.

Det är mycket som kan hända en tant, både roliga, farliga och tokiga saker.

1:a Maj, arbetarnas dag.
Jag som är uppväxt med 1:a majtåget genom Olofström upp till gamla Folkets Hus, som har hört Alva Myrdal , tala i Folkets Hus i Olofström, har aldrig som vuxen varit road av politik. Jo lite grand några år i Centern. Tyckte att dom var ett parti som ville landsbygdens väl. Numera tycker jag att det är mer enskilda personer som jag gillar i  politiken, för deras åsikter men också för deras sätt att framföra dem. Mer  person än  parti !! Förlåt min vänner i Centern, men det är dagsläget som gäller för mig nu för tiden, när det gäller politik. Måste säga att gossen Fridolin tilltalar mig, för sitt vackra yttre, ja, men också för att hans åsikter när det gäller skola, miljön och landsbygden. Det betyder ju inte att jag röstar på Miljöpartiet. Finansministern tilltalar mig också, inte så mycket för hans yttre, men han är en fena på ekonomi och det gillar jag. Fredrik Reinfelt ser mest ut som en ledsen liten vovve. Vem har varit elak mot honom hela tiden, kan man undra? Lövén är ju inte mitt första alternativ och inte Annie Lööv heller, hon blir säkert bra när hon blir stor men jag gillade Maud mycket bättre! Den lille ettrige folkpartisten som ryar om skolan och ändrar hela tiden har jag inte så mycket till övers för och vänsterpartiet skulle sett till att behålla den gamle partiledaren. Feministiskt parti ger jag inte mycket för, elda hundralappar och stå skrika att att svenska män är hemska. Nej så fångar man inte mitt intresse. Dom får ha sin politik ifred för mig liksom SD. Finns inget att säga om detta parti. Ointressant.  Jag skulle behöva ett samlingsparti som lärt sig att samarbeta det skulle sitta fint.

Vi, maken och jag ägnade 1:a maj åt det som vi gjort i alla 49 åren vi varit gifta, arbetade  i trädgården. Morötter, sallad och potatis kom i jorden. Till lillasyster Yster satte vi potatis i spannar och till storebröderna lades potatisen i påsar för att transporteras till Lönnemåla och Kullan. Nu ville jag vara jätteduktig och tog stavarna och gick iväg mot Lönnemåla som var första anhalten  på potatisresan. Räknade kallt med att åka bil med maken tillbaka till Kyrkhult och  vidare till Kullan. Det skulle jag inte utsatt mig för, eftersom jag redan då kände mig lite snuvig och rosslig i halsen, men jag ska ju alltid vara värst hela tiden. Promenaden blev till en förkylning som bara är för mycket. Ögon och näsa rinner i kapp. Vad kan man lära sig av detta? Känner man sig inte helt ok, lite trött och snuvig, inte ok att ränna runt med stavar för att visa sig på styva linan. Kroppen tog för mycket stryk, lönade mig med att bli sjuk. Nåja sjuk och sjuk. Men - för mig som inte gillar att inte orka göra det jag vill,  är det inget bra läge att behöva inse sin begränsning!! Nu har jag insett att om jag ska kunna hålla igång nästa vecka, så gäller om inte sängläge så åtminstone fåtöljläge!!

Med hjälp av alvedon, allergimedicinen, sinova , calvados och några små sovpauser lyckades jag från onsdag till söndag bli nästan bra!! Idag har jag bakat kanelbullar, muffins på banan och mandelmjöl, och en rabarber/hallonkaka. Pausade med att lufsa runt i naturen och fotografer, inspirerad av bästaste vänninan i mer än 50 år , fotografera den vackra naturen just NU!! Känner riktigt hur livet återvänder när snoret slutar rinna och ögon är klara och fullt användbara.

Visst är det härligt med den spirande våren och vad kan passa bättre än att avsluta med en vers ur Alltidhult, av Harry Martinsson.

  I drömmen ser jag vårens bokar lysa

 med späda lövverk nedom Boafall,

när vägen går till Alltidhult om våren

 och skogen ter sig som en ljusblond hall

 med solens spel  på genomlysta sväv 

av friska löv, som bilda vårens väv.

Nu är det sommar, nu det sol .......

Tanter har underliga nöjen, kan det tyckas: Jag blir glad av att det är vackert väder när jag vaknar som idag,
sol och blå himmel redan kl 07.30, idag när jag rullar upp rullgardinen! Jag blir också glad av att ha ett rent golv att gå på, därför roade jag mig med att efter frukosten göra något så tråkigt som att  städa. Badrumsgolv och köksgolv var i stort behov av att rengöras. Med en stor skurspann, svabb, tandborste och trasa, varmt vatten och  rengöringsmedel med citron i kommer man långt. Massor av smutsigt vatten som måste bytas flera gånger, men sen vilken känsla att gå på ett rent golv. Ingen grus, inga brödsmulor, inget saft,kaffe, sås spill heller. Bara rent golv under fötterna.

Trädgården är ett annat av mina favoritnöjen, där  har jag idag plockat den första rabarbern som blev en  paj till förmiddagskaffet. Svärmors underbara pajdeg, till just lite syrliga frukter och bär, nyskördad rabarber  och hallon från frysen. Under tiden som pajen stod i ugnen hann jag göra vaniljsås och vi kunde avnjuta detta läckra bakverk tillsammans med gott kaffe  på altanen i strålande sol. Helt underbart.
Har man käkat god paj orkar man tas med kirskålen igen. Med friskt mod, spade, hacka och kratta fick jag i alla fall död på ytterligare några  plantor . Det är en skön känsla att se trädgårdslanden fria från ogräs med raka fina kanter ( ganska i alla fall) och veta att nu dröjer det ett tag innan jag måste luka land igen. Jag har fler nöjen, här kommer  ytterligare ett.  Steka sill! Fyrtio sillfiléer skulle bli 20 dubbla sill, fyllda med dill och stekta i smör/olja! De två äldsta barnbarnen skulle komma på middag och hade själv fått välja mellan fläskkotlett eller stekt sill. Naturligtvis valde dom sill, dessa underbara gossar . När bordet var dukat kom dom, glada och pigga och satte sig till bords och högg in på läckerheterna. Tänka sig att ungdomar i dag gillar stekt sill. Det blev "tabberas" på de flesta faten och innan dom återvände hem , fick farfar hjälp att bära ut den fina trädgårdsbänken som väger hur mycket som helst. I fjol bar vi ut den själva, den är vacker att titta på och skön att sitta på men fy så tung. I år hade vi begett tanken att reda detta själva. Vilken tur att ha två rediga gossar, till barnbarn,  som kunde  hjälpa oss. Här tog nöjena slut och vardagen grep in. Diska är inget nöje utan ett måste.
När disken var klar och maken vilat en stund gav vi oss iväg, på det vi kallar äventyr och barnen tycker är vansinnes utfärder! Vår numera nytvättade och nystädade bil tog oss till SKOGEN! Skogen där vi har vår båt i världens finaste sjö. Sjön ligger djupt ner mellan höga skogsvallar och vägen dit är brant, stenig och enligt våra barn direkt livsfarlig för två gamlingar som vi. När vi parkerat bilen  på grusplanen blev vi varse att i stort sett  hela skogen var borta!!  Alla vackra granar var borta och bara enstaka hemska halvdöda träd var kvar. Stigen ner till sjön hade också försvunnit, istället var där stora stenar, ris i massor ,nedfallna grenar och stora hjulspar av röjaren . Skam den som ger sig, lite äventyr är bra för hjärta och lungor på människor över 65.  Över stock och sten gick färden, lilla tanten föll  framåt men fick tag i en överbliven granruska och maken kom till undsättning och bärgade vraket. När pausat vi en liten stund, gick vi vidare mellan stock och sten, letande efter den stig som inte fanns längre. När vi äntligen såg vi båten, insåg vi att  det var ca 200 meter i rak utförslöpa ner till båtplatsen!  Där blev det stopp, vi tog flera nya  beslut. Inte gå ner till båten idag. Kanske en annan dag. Båten ska flyttas till en annan vik, men för att vi ska kunna göra det måste vi nog hitta en annan väg ner. Sista beslutet blev, vi vänder tillbaka - men - inte samma väg UTAN nu hade vi sett "körbrötan" som var som en mindre autostrada. Den tar vi. Gick hur bra som helst, synd att vi missade den när vi startade. Efter en 20 minuter var vi tillbaka vid bilen. Nöjda med utflykten satte vi oss tillrätta för att åka hem nöjda och glada.

Fröatorpsvägen mötte oss med ett antal parkerade bilar, lite hur som helst och var som helst. Vi tänkte oss en liten sväng mot Nordpolen, det var ett korkat beslut. Fullt med parkerade bilar precis överallt! Hur är det möjligt , mitt i skogen? Vad är det som händer? Inga människor, bara bilar? Tillslut när vi svängt mot Nordpolen, såg vi en figur i grova kängor, träningsjacka och stubbat svart hår. Maken rullade ner rutan och frågade: Vad är det som händer? Varför alla dess bilar? Svaret blev: DET ÄR JU RALLY!!  Sen sa han skrattande : Du kommer inte igenom här, det är bättre att vända. Vi tackade och vände och körde mot hemmet. Som sagt hem ljuva hem. Två gamlingar kom lyckligt hem utan att bli inblandade i rally eller slå ihjäl sig.

Sillfiske eller kirskålslagsmål , bara att välja!

När maken intar sin plats, vid Ö Piren i Karlshamn för att fiska sill , blir jag en Övergiven Tant i flera timmar. Ärligt talat är det skönt att ha en egen stund bara för mig. Det är då jag gör saker, som Tanter sina bästa år gör. Jag lägger mig inte på solstolen och äter praliner och läser en god bok, nej jag tar på mig trädgårds-kläder och går ut och rensar land!
Rensa ogräs brukar jag tycka är en skön avkoppling - men - igår när jag försökte mig på att rensa i landet som har häcken till granne, ska jag säga att avkoppling var inte ordet. Det var trångt, det var varmt, häcken består ännu mesta av spretiga pinnar och det lutar nerför. Tänk er nu , lilla tanten i sina bästa år, liggandes framåt lutande , stödjande sig  på den ena handen och med den andra rycka loss tistlar, maskrosor och kirskål! Varje rörelse bakåt fick häcken att kasta sig över min "häck" med sina elaka vassa grenar och alla rörelser i sidled innebar en svår övervikt framåt. Risk för "framfall" om man säger så.  Kirskål är det värsta ogräs jag vet, om man inte gräver upp halva landet, silar jorden i en finmaskig sil,så står där en liten kirskål planta dagen efter och hånar en. " Du kan inte ta mig, du kan inte ta mig! Finns det någon nu levande människa som orkar hacka och spetta kirskål i mer än några timmar? Mitt förbaskade land, ja det är mitt, för maken säger att det var mitt påhitt att göra land just där,är så stort att  det inte är  tal om en  timme utan kanske flera veckors idogt arbete för att få bort eländet.När flera spannar med kirskål landat i skottkärran och svetten lackat ner för mina kinder och min " häck" hade blivit masserad av häckgrenarna, i flera timmar,  orkade jag inte mer utan gav upp. Jag kan inte ta den förbaskade kirskålen idag i alla fall!! Nu var skottkärran full och då ska den köras flera mil, känns det som i alla fall, till kommunens avfallstipp. När jag väl är där, ska skottkärre eländet baxas upp och förbi trädgårdsavfallet som redan ligger där, och tippas av. Sedan vänder man på kärran och travar hemåt glatt sjungade; Röda stugor tåga vi förbi! Hem, kär hem, där ligger alla verktyg jag använt utspritt över hela tomten och lite jackor här och en keps där. Jag låtsas att jag inte ser eländet , ställer kärran mitt på gräsmattan och kastar mig ner i trädgårdstolen vid den gamla lekstugan. Den är inte riktigt lika gammal som jag men den är baske mig risigare och tröttare än jag just nu. Okey, vi skulle båda två må bra av en SPA upplevelse, men den finns inte inom synhåll . Efter en stund börjar jag att städa upp i trädgården , verktygen läggs på plats och korgar och skottkärror ställs in. SEN - mina vänner går tanten in, inte för att dusch, byta till tjusig kreation utan för att anrätta ett par riktigt goda mackor och kaffe.
Godaste skärgårdsfrallor med morötter i , nykärnat smör( önsketänkande, vanligt Lätta) hemost (om jag haft det hemma), denna hette vist Jämtost, Lemoncurd, tomater och äpple. Fram med brickan och kaffemuggen, hämta tidningen och boken och sen ut till stentrappan för årets första fikapåtrappan, nu utan mina underbara ungar. Dom har blivit stora mammor och pappor hela högen, vill inte fikapåtrappan mer. Jag är inte helt ren och har lite matjord under en fingernagel för där är trädgårdhansken sönder. Ganska fläckig tröja och synnerligen skitiga trädgårdsbyxor, nej då inga designade eller så, utan gamla avlagda jeans som ännu inte har rämnat i sömmarna.Kaffet smakar underbart och bullarna mättar en tom mage för en stund. Solen värmer och trots smuts under naglarna och inte helt designad i vare sig klädsel eller utseende är jag nu mycket förnöjd och glad.
Om det nu är någon som undrar så kom maken hem framåt klockan 21.30 med några kilo sill som han rensade dagen efter. Måste säga, han har aldrig varit fiskhandlare, men jag tror att han slår vilken fiskhandlare som helst , när det gäller att rensa fisk, göra fina benfria filéer och frysa in dem för framtida behov. Senapssillen som han gör till jul, påsk och andra lite större familjehögtider är i klass med den goda senapssill som fanns på Domus fiskavdelning i Olofström för många år sedan. Säkert före  2000 , skulle tro att det var någonstans mellan 1965- 1970 på ett ungefär. Det ska också sägas att maken inte enbart fiskar sill utan det pratas med än den ene och än den andre. Hjälps till att reda ut linor som trasslat ihop sig och tar hand om ungdomar som inte riktigt har vanan inne. Har har helt enkelt förbaskat roligt hela tiden, precis som sin fru som slåss med kirskål och annat otyg.
Nu är det dags att leta upp sängen och lägga sig väl  tillrätta, insvept i täcke med huvudet mot den fina kudden och invänta nattsömnen som smyger sig på.

 Jag vet! Det är inte sill utan abborrar fiskade en helt annan dag ett helt annat år men det är FISK i alla fall, som fiskats upp av maken. 

Hur i all sin dar hamnade jag i Kyrkhult? Tog vägen över Lerum och Traryd för vidare färd till Kullan i Vilshult för att slutligen hamna i Kyrkhult. En liten by i nordvästra Blekinge, där jag trivs bra. Skog och sjöar alldeles i närheten och inte mer är än tre mil till närmaste hav med sandstrand.
När det var dags att åka hem från BB i Alingsås, fick jag och min mamma den enda stund vi hade alldeles för oss själva. I baksätet  på en bil bara vi två. Jag har läst i gamla adoptionshandlingar att min mamma varit tveksam till adoptionen men tillslut accepterat att det skulle bli så. Det stämmer med den version som hon berättade för mig i vuxen ålder. Hon ville behålla deras femte barn men pappa ville inte  eller kanske mer rätt han ansåg inte att han kunde försörja en person till, i ett redan stort hushåll 1945. Tre veckor senare kom en dam från Traryd till Lerum, mamma hade aldrig träffat henne, bara brevväxlat med denna paranta kvinna. Hon blev från och med nu min mamma, min käraste, strängaste mest älskade mamma. Hon och jag åkte tåg , sägs det till Traryd, där min nya pappa jobbade som grovarbetare vid det nya kraftverket. Ett år senare flyttade hela familjen till Kullan i Blekinge. Till min pappas föräldrahem, som nu skulle renoveras och bli ett hem för oss tre och pappas föräldrar, mina farföräldrar. Under denna renovering som pågick ett antal veckor, bodde mamma och jag hos mormor och morfar  i torpet i Bokelund. Hur det gick till begriper jag inte, torpet hade ett rum och kök och en kammare där mammas farmor bodde. Det fanns en "lillstuga" också men det var ju finrummet som nästan aldrig användes. Mormor och morfar måste haft de två minsta barnen hemma då 1946, men på nåt sätt gick det ju .
I Kullan bodde jag hela min uppväxt, där hade jag mina lekkamrater, mina tanter som alltid fanns till hands när dom behövdes. Tant Hanna, tant Frida, tant Hilda och tant Elsa. Naturligtvis också farmor som jag umgicks mycket med. Hon bodde  på ovanvåningen i vårt hus. Farmor dog när jag var sju eller åtta år. En blåsig och regnig dag minns jag det som.  Jag växte och blev skolflicka, tonåring och vuxen innan jag flyttade först till Olofström och sen till Jämshög. Jobbade på bank , gifte mig och flyttade från ett hyresrum i Jämshög till en nybyggd lägenhet Ekbacken 1 i Jämshög. Blev förflyttad till Olofström och fick en tjänstelägenhet som vi flyttade in i. Vi bodde kvar tills vi som nu blivit tre,  1970 köpte hus i Kyrkhult, där har vi förklaringen till  Alingsås- Kyrkhult.

Inte skulle vi , maken och jag någonsin bo i Kyrkhult. Aldrig det var vi övertygade om, jag ville  bo i Jämshög , maken tyckte nog att Svängsta hade varit bra. Men så blev det inte, utan i  Kyrkhult hittade vi huset vi drömt om,  och den 1/5 1970 flyttade vi in, här har vi levt vårt liv i glädje och sorg och fostrat tre små rara barn till trevliga vuxna tycker vi i alla fall. Inte en enda minut har vi ångrat den affären. Här fanns en skola , affärer, bank, post, läkare och tandläkare t.om. en distriktskötereskemottagning. Vi tyckte att det var ett alldeles utmärkt ställe att bo på. Här fanns bussar som gick till Hemsjö, Vilshult och Olofström flera gånger varje dag. Men tiden har gått och våra barn är vuxna och utflyttade och kvar är vi två gamlingar ,  tillsammans med skola som utökats med dagis och fritids. En  affär  finns kvar liksom kyrkan mitt i byn och flera stycken frisörer, en databutik och en läkarstation som sjunger  på sista versen. Banken har inte heller lämnat byn ÄN, men vem vet hur länge vi får behålla den? Bussarna har för längesedan slutat gå till småsamhällen utanför byn och till huvudorten Olofström som kommunen heter nu för tiden. Enstaka bussar , några varje dag susar förbi, men någon större trafik är det inte. Nu spelar det ingen roll för vi har en bil, ingen RR precis men den har fyra hjul och den rullar fram och tillbaka mellan Kyrkhult och Olofström. För det är i Olofström det mesta händer, där finns det fortfarande affärer, post och bank. Läkare och tandläkare och storlekplatsen som numera även inbjuder pensionärer eller seniorer till att leka. De har en egen lekplats. Det är faktiskt sant. Jag har inte tid att leka där, känns bättre att leka här hemma i skymundan från allmänheten.
Nu - är det påsk , den börjar med skärtorsdagen och jag har i många år gått i skärtorsdags mässa men dock inte i år. Varför? Kände bara att det var dags att  inte alltid göra likadant. Påskdagen känns mer rätt i år. Jag behöver glädje i mitt liv och kärlek. Påskdagen är en glädjens dag och kärlekens dag i allra högsta grad.
Annandagen ska ägnas åt barn och barnbarn. Ut i naturen, grilla korv, leka, skratta och umgås.
Glad Påsk!!

Vanliga dagar är bäst.

Härliga underbara måndag. En hel natts sömn utan avbrott gör att humöret är på topp redan när jag vaknar.
Ett försiktigt duggregn utanför fönstret när rullgardin rullas upp, trots detta får jag en förkänning av att våren är på väg med stormsteg.

De fina gardinerna som min kära mamma sydde en gång för längesedan med gulorange blommor och små brun humlor är upphängda i köket, och fönstren är putsade. Gamla kära påskpyntet fram plockat. I det lilla köksfönstret mot öster häckar de lata tupparna som jag förärats av min yngsta svärdotter en gång i tiden. I ett annat fönster står påsktuppar och påskkärringar som är inköpta 1966 hos Redskogs i Olofström. En affär i min smak med vackra saker som går att använda länge. Allt förändras, Redskogs lades ner så småningom och nån värdig efterträdare har jag inte sett till. Det finns massor av prylar och bjäfs att köpa i nutida affärer - MEN - Redskogs tillhandhöll inte prylar och bjäfs utan riktigt vackra och välgjorda saker. Saker som varar över generationer. När huset fått sin påskklädnad var det dags att tillreda middagen som idag var så enkel som så. Stuvade makaroner och falukorv. Naturligtvis en stor skål med blandade grönsaker ingick också, liksom det obligatoriska Halenvattnet som snart är ett minne blott.
Maken tillfrisknade som bare den igår när han upptäckte att sillen går till utanför Ö Piren i Karlshamn. Idag har det varit en väldig fart på honom, fixa äggmackor och kaffe, packa ryggsäck , leta upp vinteroverall och snyggaste mössan i stan .Overallen visade sig vid kontroll vara smutsig och färdig för tvätt och en rejäl lagning. Den hängde liksom inte riktigt ihop. Sömmen från huvan till dragkedjan hade flera avbrott. Finns det en  fru i huset så ordnar sig sådana saker ganska snabbt. När han gav sig iväg vid 13.00 tiden idag såg han riktigt prydlig ut minsann. Hel och ren overall, toppluva ner över öronen och ryggsäck på ryggen!!  Han kommer så småningom hem med flera spannar sill som han rensar och förpackar i paket för att frysas in för senare användning. Det kommer att bli senapssill, inlagd stekt sill i lök och dill, stekt sill med lökadoppa och pärer!!
Jag ägnade eftermiddagen åt att vara ute i trädgården. Det som en gång var ett jordgubbsland var ett ogräsland. Kirskålen detta gissel tillsammans med andra ogräs hade tagit över. Nu är halva landet ett jordgubbsland igen. Jag planterade små söta Förgätmigej plantor, bakom lekstugan och en planta som heter rosenstav bland rosorna och krusbären. Nu var skottkärran överfull och behövdes köras iväg för att tömmas. Det är verkligen inte alls något nöje att promenera genom halva byn med en överfull skottkärra. Dessutom är den tung som bly med handtag som är rätt nerslitna - men - skam den som ger sig. Jag travade iväg  utan att sjunga högt " Vi går över daggstänkta berg" eller "Röda stugor tåga vi förbi" med raska steg mot den kommunala komposten. Väl var väl det kanske , alltså att jag inte sjöng, jag är ingen Sanna Nielsen precis,varken i utseende eller i röst. Jag är nog mer en liten grå, ilsken och lätt haltande gumma i keps, regnjacka och gråa jeans med jord  på knäna som av olika skäl tvingats köra den förbenade skottkärran fram och tillbaka genom byn.
Efter väl förrättat värv fick jag min belöning, Morotsbräck och ny bryggt kaffe. Vad morotsbräck är? Trekantiga frallor från västkusten! Bakade av självaste chefskocken på hemmanet Tulseboda 1:80.
Kvällen får avslutas med läsning. Nära hem av Alice Munro varvat  med Fredrik Skavlans samlade teckningar och Henrik Bengtssons Frid på Jorden.