Ut och resa .......

Milde tid vad vi har rest och rest nu ett tag. Vi har varit i Köpenhamn denna stora världstad men också på lite andra ställen.....

I Hässleholm denna järnvägsknut i Skåne, där har jag varit på simskola med nr 4 och 5 i barnbarnskaran, hällt ut en halv liter mjölk på köksgolvet i Hasselkroken,  till katten Findus glädje. Skurit mig i tummen och lagt förband  på barn som slagit sig  både här och där. I Kullan har jag lärt mig laga skor av kärdotter nr 2, bättre laga än slänga, det är bra för både miljö och börs. I Karlshamn har jag lärt mig att vänta och vänta medan maken kollade ögonbottnar och konstaterat att  ofta är resvägen mer intressant än målet.För att komma till Karlshamn kör vi   förbi Hemsjö och Åkeholm igenom  Svängsta och Gungvala, inga stora orter alla nästan på väg att försvinna. Tänk när jag träffade maken för snart 53 år sen då var Hemsjö en levande by på landet. Där fanns en lanthandel, järnvägsstation, smedja, taxirörelse och så fina Hemsjö Gård som var Röda Korsets  vilohem för den som varit inlagd på sjukhus och behövde lite extra omsorg innan hemgång. Nu bor där några fastboende kvar, men de flesta husen ägs av fritidsboende, mest danskar några tyskar och en annan svensk också för den delen. De flesta företagen är nedlagda men det  finns en mekanisk verkstad och ett nytt företag  har etablerat sig alldeles nyss, de säljer glass!! Vi såg en glasskylt sist när vi var i Hemsjö. I Olofströms kommun  finns många små ställen som är perfekta utflyktsmål när jag vill göra en liten cykeltur t.ex.  Kullan, Lönnemåla, Källeboda, Kåraboda,Väghult, Björkefall,  Dalanshult, Jutanäs, Ulvaboda, Fuleboa(Fågleboda), Månasken, och många många fler. Dessa små byar är helt förtjusande att cykla igenom och har jag tur finns det alltid någon jag känner, som gladeligen bjuder på ett glas saft om det behövs. Olofströms kommun är duktiga på kultur och under några år har Nässelfrossan varit ett återkommande tema i slutet av juni och så var det också i år.
Under Nässelfrossan kan man förlusta sig på olika sätt och det har vi gjort i år. Började med en kyrkogårds vandring på Kyrkhults församlings kyrkogård. Två härliga killar eller ja, ska jag våga kalla dom farbröder? ja det gör jag,  som guidade oss under en hel timme. Mycket som jag inte visste,och många små historier om människor som funnits och haft sin gärning i Kyrkhult blev det. Efter den turen en liten privat visning av museet som har en fin utställning av  32 författare som är födda, lever eller haft sin gärning i Kyrkhults gamla kommun . Därefter en tur till Nebbebodagården i Olofström för att få oss något till livs. Kan rekommenderas  för god mat och humana priser. Konstutställningen och tidningsutställningenen i Längan, som ligger nästgårds med Nebbeboda gården,  var väldigt roliga, jag hittade en gammal Hemmets Veckotidning med min favoritserie i,  Jane Eyre, i 9 bildrutor med text. Där började mitt litterära intresse.Nu kommer det bästa! Truls Kirk i Näsum med sin fantastiska målningar  helt klart värda att se. Men jag kan inte köpa för jag har inte stort hus nog! Avslutade dagen med kaffe  på Humletorken. Mycket trevlig ställe, gott kaffe och underbart kaffebröd och lite roliga saker att titta och köpa. För min del blev det vävda grytlappar i grönt, snygga och användbara.
Lite motion är inte att förakta och då är Skogsvallen i Gränum ett måste i Nässelfrossa veckan.En nostalgi-tripp tillbaka till  60-talet med ute dansbana och gamla härliga dansbitar att svänga runt till. Lite kallt men vad gör det när man dansar nästan hela tiden med tjusiga äldre herrar i min egen ålder. För att komma till Skogsvallen passerade vi Källeboda, Brödhult, Biskopsmåla, Olofström och Hesslehult.  Måste notera att alla bynamen är så vackra. Sistnämnda lilla by var för mig något nytt. Liten grusväg med små söta välskötta hus och trädgårdar tillsammans med lite ängar och och lövskog och redan innan vi var framme på Skogsvallen var vi tillbaka på 60-talet.
Vi har också varit i Grevie, en liten ort nära Båstad, och tittat på VM laget som tog brons 1994 i USA. Lite längre från hemmet, vågade vi oss denna gången. Kor som betade på gröna ängar, bördiga åkrar som snart ska skördas, en sol som lyser och en himmel blå och havet som glittrar i solen. Man kan inte annat än att älska detta land.  Men nu var det ju fotboll vi skulle se och  jag som inte är så där väldigt bevandrat i fotboll kunde ju inte alla namn på alla spelare - men - Ravelli minns jag det var äldsta sonens förebild i många år, när han drömde om att bli fotbollsproffs. Nu la han de planerna  på hyllan och blev proffs i ekonomi istället, det kräver också sin man. Jesper Blomkvist minns jag för att han var snygg och och så den lille lockige Tomas Brolin. Tommy Svensson kommer jag också ihåg därför att han är en trevlig jordnära och rolig smålänning. Men matchen 1994 den såg inte jag, då var jag mer intresserad av musik, som Ulf Lundell, Tommy Körberg, Björn Skifs och Robert Wells. Javisst jag har alltid gillar gossar mer än flickor, minns inte om jag hade nån favoritsångerska. När det fanns tid över för mig själv läste jag mycket, Sven Deblanc, Kerstin Ekman, Per Jersild och en annan Femina. Förresten är det väl inte förbjudet i Mose lag( som Astrid Lindgren sa) att ändra sig och gilla fotboll när man blivit gammal? Min käraste pappa sa ibland att när fan blir gammal blir han religiös, det blev inte jag, för det är jag redan!! Jag blev sportintresserad. Kollar gärna hockey, friidrott och fotboll nu för tiden.

Förkylning, lös tand och A-linjeformad kjol.....

(Hittade denna lilla berättelse idag som aldrig blev  publicerad.

 Här har ni den nu, men den är skriven för flera månader sen)

Förkylning nästan borta allt känns lättare då händer det att jag känner att jag har en lös tand !!  Vem vill ha en lös tand när man har skaffat sig titeln TANT??   Jag rusade till spegeln och puttade lite på tanden. Jodå den var helt klart lös!! Nu är jag en tandlös tös,sjöng jag i ett försök att muntra upp mig. Gick inte så bra med whiskey/rökrösten, halsen är inte helt ok än. Dessutom, hur gärna jag än vill, kan jag inte kalla mig tandlös tös. Har man blivit så rysligt gammal som jag är man inte längre en tös, och en tandlös tant låter inte alls lika roligt.
I den tid vi lever finns det ju telefon och på ett ögonblick hade jag kontakt med världens bästa tandläkar-mottagning. Jag fick tid snabbt, redan imorgon , som nu är idag och snart faktiskt igår. Ja hur som helst har jag idag fått min lilla tand, som inte var en verklig tand, utan en kopia av den tand, som jag hade när jag var en liten tös. Den gick att sätta tillbaka och glad blev jag. Så förskräckligt dyrt blev det inte heller utan jag kunde reda för mig. Hade jag nu tagit mig till den vackra staden Karlshamn finns det ju alltid ärenden som skulle varit gjorda för ett tag sedan, som faktiskt blev gjorda idag. Jag fick inhandlat lite presenter och letat efter en A-linje formad kjol!!  Det gick inte så bra, en hittade jag och den var prickig!!  Jag vill ha en svart eller gräddvit!  Min kropp och dagens mode är inte överens. Försök med en "kortkortkort" kjol , där man nästan ser underbyxorna på en tant, inte särskilt snyggt!!  Överdelarna verkar vara gjorda för små brädor utan en och annan kurva här och där. Djupa ringningar som slutar nästan där överdelen tar slut, inte heller särskilt snyggt på en tant. De flesta klänningar är dessutom gjorda till damer utan byst. Jag har visserligen bara ett bröst nu för tiden, det andra har jag tappat på gräsmattan och jag kan inte hitta det, enligt minsta lilla barnbarnet. Det hjälper inte, för jag kan ju inte ta det enda bröst jag har och bre ut det över hela bröstkorgen!!  Nej jag vill ha kläder som går om HELA kroppen, gärna visar kurvor och behag i lämpliga doser. De ska inte sitta åt så att kräkreflexen går igång och man ska kunna böja sig ned och ta upp saker från golvet UTAN att omgivningen ser vilken färg det är  på underbyxorna. Tantaffärer är sällsynta, men dom finns, ibland med trevlig och kunnig personal. Ibland med personal som är skolad i att säga: OH så snyggt det passar dig, precis din färg! Fast jag ser i spegeln att jag är likblek i ansiktet av att inte få luft för att klänningen sitter som ett stålband runt kroppen, eller att jeansen slutar på halva rumpan !! Jag går aldrig mer in till en affär med den sortens personal. I Olofström finns LIZZO, denna underbar lilla affär, med kläder för alla, med personal för alla. Alltid lika gulliga och vänliga och riktiga fenor på att hitta moderna snygga kläder som passar en TANT!! Under morgondagen när min kära svägerska kommer hit ska vi ta oss en tur i Olofström. LIZZO kan räkna med ett besök och där finns fler affärer som ska besökas.Vi måste ju också beundra den nya pensionärslekplatsen!!  Något så fånigt att jag aldrig skulle tillåta mig att ränna runt till allmän beskådan på dessa "pensionärsleksaker". Jag kan klättra i träd och på stenar var så säker men det gör jag när ingen ser och bara till min egen förnöjelse. Eller så kan jag ta med maken på små utflykter, klättring över stock och sten, ramla i små hålor, kasta oss utför branter och fångas upp av en granruska!!  Mycket bättre, ingen ser vad vi gör, regnet öser ner eller solen skiner och vi  får vitamin D, det ska vara nyttigt har jag hört. Nu ska jag återgå till kalvsteken och krusbärspurén som det ska bjudas  på imorgon.

Lyssnar på P1 från nätet för att höra Antje Jackélens sommarprat.....

Hon är Sveriges första biskop och en av mina favoriter. Hon känns ärlig i sin tro och helt vanlig som alla oss andra, tvivlar, tror, gråter, skrattar, blir arg och är glad för det mesta. Trots att hon är Sveriges första kvinnliga ärkebiskop!!
Samtidig som jag lyssnar manglar jag veckans tvätt och stryker fint mina vackraste blusar. Det är en skön och avslappnande sysselsättning så här en vardagskväll när klockan är snart 21.00.

Idag har jag pryat på mitt sommarvikariat! Det känns att snart ska fylla  70 år , inte får att det är svårt att lära sig nya saker - men jag ska ju komma ihåg dem också! Konstig känsla att det kan gå så fort att glömma. Måste beundra den lilla ekonomen som inte får hysteriska utbrott när jag för femtonde gången inte kommer ihåg hur man gör för att komma in i Kbok!  Vad Kbok är? Jo, Kbok är ett datastsystem för kyrkobokföring, som jag sysslat med i ca 12 år och som  nu framstår som helt omöjligt att lära sig igen! Men med en ängels tålamod tog ekonomen mig igenom det hela och till slut framåt 17 kunde jag!! Stor glädje hos både mig och henne. Det kommer att funka i år också men - sen blir det inte fler gånger, tror jag nu i alla fall.
När jag gick hem följde Trean i barnbarnskaran med hem för att få lite mat i sig. Nybakat bröd som farfar gjort med honung som  pålägg. Den godaste honungen som finns, kommer från Jannes bi i Hemsjö, det är Trean och jag överens om. Tre mackor och vatten ville hon ha och sen kom mamma och hämtade hem henne. Efter lite telefonprat och plockande och diskande och ...... blev det dax att ta den dagliga dosen av motion. På med joggingsskor - fast joggar gör jag inte!! Jag går i rask takt med stavar, som jag bankar i marken för att alla ormar i hela  världen ska höra mig och snabbt försvinna från stigarna jag går  på. Himlen är blå, gräset grönare än grönt och det doftar från varm mark som just fått ett regn över sig. Nästan framme där jag ska vika mot anrika Tulseboda Brunn KOMMER den ringlande över vägen framför mina fötter. En lång svart snok!!  För en gångs skull, börjar jag inte skrika och hoppa, svettas och få för mig att jag inte kan gå längre. Nej jag stannar och tittar på den ringlande ormen som försvinner ner mot sjön , helt obegripligt , men säkert hade  Gud ett finger med i spelet. Jag har faktiskt bett om styrka att inte bli rädd var gång jag ser en orm och nu fick jag styrkan.  Härligt. Jag kunde gå hem utan en puls på 300 och adrenalinet pumpande i kroppen. När jag var nästan hemma slog det mig att de flesta jag möter i motionsspåret är klädda i tajta träningskläder i snygga färger. Skor som stämmer i färg och slanka vackra kroppar!  Jag har för det mesta mina 15 år gamla Fjällräven byxor med en lapp på ena byxbenets knä och en tröja som jag fått av min dotter. Men färgen på tröjan stämmer fullt ut med mina 3 år gamla joggingskor, så lite hipp är jag allt.
Sista handduken i mangeln och jag ska avsluta min kväll med några kapitel av Anneli Jordahls bok " Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona,"

Till sist ett litet utdrag ur Sara Lövestams bok "Grejen med VERB;
Om verb vore medborgare, vilka skulle styra landet?
Varför är particip som lustiga krabbor och vad är likheten mellan preteriumsystemet och Stålmannen?

Snart dags att återvända till vårt älskade Tulseboda!

Påfågeln heter en restaurang på Tivoli.  En riktig charmig köpenhamnare , servitör till yrket, visade oss till ett fint bord med rosa pioner, med en fin utsikt över Tivoli. Vi fick en vacker meny att välja vår mat ifrån.   Det blev räkcoktail till förrätt och kyllingfile med rotsakskaka till huvudrätt. Den tjusige servitören rekommenderade ett gott vitt vin till förrätten och en Tuborg till huvudrätten. Kunde inte blivit bättre, god mat, gott att dricka, vacker musik och en varm skön vind och bara vi två. När vi mätta och belåtna gick vidare för att se och lyssna på det som hela tiden hände på Tivoli, teater, musik, karuseller, barn och vuxna allt i en enda röra, ville maken spela  på ett choklad hjul, men det gick inte att hitta. Sådana gammeldags förlustelser fanns inte. Vi strosade en stund, tog oss en glass och strosade lite till. Skymningen sänkte sig sakta över Köpenhamn, staden som aldrig sover. Väl tillbaka på vårt lilla vaerlse med 60- tals inredning i teak, slocknade vi trots att trafiken brusade utanför fönstret. Morgonen började med en god frukost och sen en liten tur till "Gågatan" med stort G. Vi gjorde en avstickare till  Christansborg slott , för en historielektion.  Detta slott är den danska kungafamiljen representationsslott. Här såg vi bland annat det porslin som användes när Dronningen firade sin senaste födelsedag och det stora bordet där man kunde duka till 50 personer! Tjusigt och mycket intressant. Där fanns också några oerhört vackra gobelänger , mycket stora som visade Danmarks historia. Massor av vackra möbler inga köpta  på Ikea, dom hade aldrig hållit sig snygga så länge.
Efter denna historie lektion var vi hungriga och på ett av torgen längs "Gågade" åt vi friterad spätta med remolade och pommes frites, dagen till ära var det danskt flaskvatten som gällde.
Hemfärden gick enligt plan och när kvällen närmade sig angjorde vi Tulseboda!  Stilla, lugnt och vackert och så skönt att vara hemma igen. Läsa husorganet, BLT,  sen många år och kolla att inga blommor vissnat. Dricka en kopp vanligt kaffe och en dansk grovbrödsskiva med dansk ost, och kolla om det hänt något nytt med tågstrejken!
Dagen var slut och ledigheten var slut, nu var allt som vanligt. Det är det allra bästa att komma hem igen efter några dagars ledighet, känna igen sig och hitta sin vanliga gamla säng. Tystnaden var total efter allt brus vi varit utsatta för. Natten kom så sakta och vi två gamlingar snusade gott i våra sängar. Inga bilar som körde utanför vårt fönster och inga ambulanser eller polisbilar. Bara tystnaden. Godnatt.

Fortsättningen......

När vi ätit oss mätta på Pitabröd med Kebab, tackade vi den glade pizzabagaren och gick till
S-Banestationen tvärs över gatan.

 Problem nr 1; vi skulle ha varsin biljett , och det var inte som för 20 år sen, en liten dam i en lucka som man kunde prata med och få en biljett i handen och information om var, när och hur tågen gick. Nej nu stod det tre eller kanske fyra, fyrkantiga och tråkiga maskiner, som väntade på att någon skulle använda dem. Eftersom de inte såg ut som Skånetrafikens maskiner i Sverige, konstigt egentligen, men så var det, begrep jag inte hur man skulle ta sig in i dem. Just då råkade en person av manligt kön, klädd som en tågförare passera. Jag kastade mig över honom och bad om hjälp. På engelska, öresundsk och lite svenska gjorde vi oss förstådda om hur jag skulle använda den grå tråkiga fyrkantiga maskinen.Handen skulle föras över skärmen och så uppenbarade sig en text på DANSKA!  Man kunde välja engelska eller franska om man ville,  MEN  det ville jag inte!!  Billet stod i en liten ruta, när jag pekade  på den rutan kom det fram en text som bad mig välja om jag ville ha en eller två billetter! Därefter kom rutan med NÄSTA upp och där stod det , lägg i kurven!!!  Vilken jäkla kurv tänkte jag och efter säkert tio försök begrep jag att kurv är lika med korg, alltså kundkorg. Dax för nästa igen och sen betala!!  Med kort eller pengar. Nu hade jag försökt med både kort och pengar innan jag begrep att kurv,  inte var korvören, korv eller kort, så nu fick det bli pengar!!  48 kr från Svanemöllen till Köpenhamn för två personer.
Problem  nr 2; vilket spår och vilken bokstav skulle tåget ha? Det var sig i alla fall likt, nästan som för 20 år sen. Vi kom med tåget och det gick till Köpenhamn och där klev vi av, glada och lyckliga över att löst minst tre problem ganska lätt.
Problem nr 3; Hur hittar vi till hotellet? 750 meter att gå från Hovbangård hade jag läst mig till och adressen var H.C. Andersens boulevard 8!  För den som inte har en inbyggd GPS i huvudet och ingen smartphone och ingen karta var det inte helt lätt. Men - skam den som ger sig. Jag visste också att vi skulle ner till Rådhusplatsen och dit hittade vi lätt. Sen blev det värre, men efter lite promenerande tittandes efter vägskyltar och möten med  vänliga och sura danskar som vi kunde fråga  om vägen, så låg det där vårt lilla hotell. Boutique Hotel Alexandra. Ett hotell med designfest av danska möbelikoner från 40 -och  60-talen. Stilrent och snyggt. Jätteskön säng och en liten men ren och snygg, dusch och toalett.

En minut senare låg båda pensionärerna  raklånga på sängen med sluta ögonen en liten stund. Utanför brusade storstadstrafiken hela tiden men vi sov gott i alla fall. Efter dusch och nya svala kläder så var vi klara att ta oss an shoppingstråket och Tivoli. Först en god kall öl på " lele street kitchen" och sen en långggggsammmmm promenad för att titta  på storstadsmänniskorna. Köpenhamn är en stor stad, en världstad som vi inte kan hitta i Sverige. Stockholm må förlåta mig. Här bor massor av olika nationaliteter, många olika språk hörs hela tiden, just i måndags verkade Köpenhamn ha översvämmats av amerikaner mellan 70 och 100 år. De fanns överallt, på gator och torg, Tivoli, gatukök, Seveneleven och restauranger. Japaner var också överrepresenterade, deras lite hackiga stacckato snack gick liksom inte att undvika.
Här finns ju också mycket rika människor och mycket fattiga människor. De finns alla där samtidigt. Tiggare, miljonärer, vanliga Svensson, , pensionären som plockar burkar och snyggaste tjejen som också plockar burkar iförd stilett klackar och kortkort kjol. Tonåringar som äter glass och skojar och har kul, tanten med alla kassar som ser trött ut och det lilla barnet som skriker i vagnen.
Kapitel 3 kommer snart.............. 

Födelsedagspresent!

Glädjen blev stor när jag fick en resa i födelsedagspresent!  Till Maldiverna? Nej inte då, det vet min käraste make,att det vill jag inte. Sol och värme i all ära men inte varje dag och absolut inte 35 grader i skuggan.

 Då krävs det att jag kan ligga i kallt vatten i stort sett hela tiden annars blir jag helt tokig. Jag har alltid i hela mitt liv avskytt att svettas. Hellre då en resa till Kurravaara och Rautasälven med sitt fina harrfiske. Men det var inte till Kiruna vi skulle denna gången utan Köpenhamn, ett av mina favoritställen. Det danska gemytet är oslagbart och visserligen finns inte makens faeder (kusin  på svenska) kvar i livet annars har vi haft oerhört roligt tillsammans med honom och hans fru. 

Vi skulle åkt med det fantastiska Öresundståget hela vägen från Olofström till Hovbangard i Köpenhamn!! Lite kaxig får man vara, för den lilla danska man kan eller "öresundsk"som faedern i Vaerlöse allestädes sa. Nu går ju inte tåget att lita på längre, är det inte spårarbete, nedfallna ledningar och solkurvor så strejkar personalen och med all rätt. Måtte dom få till bra arbetstider det är dom värda. Istället blev det att ta till gamla Renaulten. Den är oerhört  pålitlig. Den ger blanke fan i solkurvor och nedfallna ledningar, så vi packade in oss och körde iväg i tidig morgon. Fåglarna sjöng vackert för oss och trädgården var lummig och grön. Lady Di såg lite betänksam ut över resväskan som  matte kom släpandes med. Dock hägrade den goda frukosten så hon gjorde som Renaulten och  gave blanke fan i varthän matte och husse skulle. Hon tänkte säkert , lillhusse kommer med mat, så brukar det vara och det gjorde han också. Hon fick en go runda med rultan Zoey och lillhusse, så hon mådde bara bra.  Längs grusvägar med blandskog bar det iväg, inte mötte vi många bilar och djuren lyster med sin frånvaro.Vi närmade vi oss Nyteboda, för att lite senare passera Sibbhult.  När vi kom fram till Broby blev landskapet mer öppet, dock fanns där inga större lantbruk,  med åkrar med brun bördig jord. Dagen närmade sig det  vi skulle kalla förmiddag och strax innan Hässleholm såg vi att jordgubbsodlarna redan annonserade om Självplockning! Nästa lite större ort var Tyringe och sen kom Perstorp med sin ättikflaska och strax hade vi passerat Klippan.

  Utanför bilfönstret passerade blommorna revy, lupiner, vallmo, smörblommor i gröna vajande gräs. Nu var vi på den skånska slätten som  bjöd  på både  nyplöjda åkrar och åkrar där sådden redan kommit upp.  Vi konstaterade att vi bor i ett mycket långsmalt och vackert land som bjuder på många olika sorters landskap det ena vackrare än det andra. Helsingborg närmade sig med stormsteg och nu gällde det för kartläsaren att hänga med på alla skyltar,eftersom vi denna dag körde utan vare sig karta eller GPS! Dessbättre hade kartläsaren en bra dag en väldigt bra dag skulle jag säga. Scandlines stora, stora färja som tar massor av bilar stora som små samt alla sorters människor slukade även vår lilla  Renault.
Väl i Helsingör körde vi inte, E47 utan tog den fina kustvejen ner till Klampenborg som var vårt första mål på resan till  Köpenhamn. Stora vackra vita hus med vackra namn, som Belladonna och Solhöj kantade vägen tillsammans med en vansinnig massa människor med badkläder, kassar, barn, cyklar och barnvagnar och lika många parkerade bilar som människor  längs vägen. Maken små muttrade och snirklade sig fram på den inte alltid spikraka vägen  när vi plötsligt ser oss omgivna av cyklister, inte en utan 500 kändes det som. Efter flera kilometer förstod vi vad det handlade om, i Danmark är Annandag Pingst fortfarande en helgdag!! Solen sken från blå himmel och det var varmt och alla ville vara vid havet, därav folkmassorna! Klampenborg stod det på en skylt! Nu skulle vi hitta en parkeringsplats var tanken och sen skulle vi åka S-tåg till Köpenhamn, det visade sig att alla bilar som inte stod parkerade längs vägen stod just på den plats vi tänkt använda oss av!! Visst kunde man tro att det skulle finnas en enda liten parkeringsplats till Renaulten, men" Icke sa Nicke"!Vi träffade en ilsken cykelhandlare som sa: Naj men alle mänsker är lediga i dag , så varför skulle det finnas parkeringsplatser lediga?  Vi tog ett nytt beslut vi kör till Charlottenlund där finns det säkert parkeringar!! Ni hör, vi måste ju ha varit på väg in i dimman! Sannerligen det var vi,  Charlottenlund hade försvunnit, plötsligt befann vi oss i Hilleröd! Någon S-banestation hade vi inte sett röken av. Nu stog vi i skuggan på en parkering som visade sig vara för besökare till en Minneslund. Här mötte vi ett trevligt danskt par som verkligen försökte förklara hur vi skulle köra för att komma till tågen - men vi är svenska och kanske för gamla för att vara ute i världen själva, för vi sa ja och begrep inte ett skvatt. Glatt vinkande gav vi oss iväg igen och vips hade vi kört helt åt H-vete!!  Nu visste vi inte ens var vi hade hamnat.
Hittade en S-banestation och en parkering där vi fick stå  i 5 timmar. Mat var det som behövdes, klockan var 13.30 och vi hade inte ätit sen kl 06.00. Pizzeria tvärs över gatan blev det och inte smörrebrö på en läcker restaurang i Köpenhamn - MEN - där fanns vår räddning. Pizzabagaren visade sig vara av den trevliga sorten med ett glatt danskt gemyt så vi frågade, om han visste  var vi skulle kunna  ställa vår bil i flera dagar utan böter!Det visste han och han visade också var vi skulle ställa vår bil  och dessutom berättade han att det var helt gratis!!  Stor lycka dessutom severade han oss ett  nybakat pitabröd med en god kebabsallad i. Här skulle historien kunna vara slut men det är den inte. Mer imorgon eller en annan dag som inte är Annadag Pingst!

Vilken härlig vecka med fest hela tiden....

Först Balen, sen studentavslutning i Jämshögs kyrka , student utspark och studentfest, en dags vila och sen födelsedag gånger två!!

Studenter ska ha en roligt fest det är dom värda. 19 år i skolan och det är bara början då behövs det en sjujäkla fest för att orka med resten av livet. Avslutningen i Jämshögs lilla kyrka om man nu får för sig att jämföra med vår stora kyrka i Kyrkhult och det fick jag. Vi hamnade i vägarbete som aldrig ville ta slut. Maken fick nog och svängde ut och in och vi kom via en lite mindre väg slutligen fram till kyrkan. 13.45. Avslutningen började 14.00! Det fanns inga platser kvar i kyrkbänkarna men det ordnade sig, vi hittade två stolar och klämde in oss mellan bänkrad och vägg. Jag hade ett element att luta mig mot när ställde mig upp. Jag vill nämligen se vem det är som pratar och sjunger!! Herr kyrkoherden hälsade välkommen och lyckades prata i 5-10 minuter utan att säga Gud en enda gång. Inte heller Jesus eller Jungfru Maria  slapp ur hans mun. Bra jobbat, tyckte säkert de allra flesta som satt i kyrkan , vi saknade dock både Fader Vår och Välsignelsen, men vi är så rysligt gamla så vi har ingen talan längre. Det hela drog ut på tiden och det blev till att vrålköra hem och snabbt byta om innan det var utspark kl 17. Vid det laget var min älskade make inte lite utan väldigt mycket stressad så när vi äntligen kom till Olofström och det var ont om parkeringar trängde han in vår lilla söta bil mellan två stora biffiga bilar, det blev precis så mycket plats att han kom ut ur bilen. Vi rusade mot backen bakom Nordenbergs skolan och började förvirrat titta efter en bild  på Ettan. Efter två minuter röt maken, nu går jag inte en meter till vi blir här! Vid det laget hade mitt förnuft lagt sig i ryggslutet ungefär och jag fortsatte uppför en trappa och plötsligt såg jag den, bilden på Ettan. Vände mig om för säga till maken att här är dom! Han är borta, puts väck!!  Men, nej han hade hamnat bakom en tjock dam med stor hatt och rejäla skor. Han stånkade vidare med mig och där var dom hela högen,föräldrar, morfar, pappas lillasyster och lillebror och småkusinerna, mammas släktingar från Linköping med världens härligaste dialekt och de danska grannarna. Och så förstås sjumiljoneråttahundratusentjugotre andra människor som också letade efter sina släktingar. När vi så småningom kom hem till vårt lilla hus, var klockan närmare 23.20 och vi var rejält trötta. Det blev till att leta upp våra sköna sängar och snart sov båda gamlingarna gott.

Dagen efter dagen före, var vi rejält slitna, när frukosten var avklarad  var det dags att röja undan kläder och bädda upp och snygga till lite omkring oss. Eftermiddags promenad blev det i alla fall och en tur till kyrkogården för att vattna blommor. Efter ytterligare en skön natts sömn var det födelsedag hela dagen för mig. Tänka sig jag fyllde hela 69 år det var det ingen som kunde tro, utom jag som kände mig som nittiofem minst efter studentfirandet.Som om det inte räckte med att jag fyllde år på fredagen firade vi en  födelsedag på söndagen också nämligen Ettans pappa,sen blev det vardag igen.

Solen sken från klarblå himmel och jag putsade fönster , hela tre stycken hann jag med på en förmiddag. Det går ju inte att bara arbeta, vila måste jag också. Det är verkligen en förmån att efter lunchen kunna lägga sig med bok på träsoffan på altanen. Thomas Sjödins bok, Det är när du vilar det händer, läste jag inte särskilt länge i . Jag slöt mina ögon och lyssnade till fågelkvittret och somnade!!  Kanske 5- 10 minuter och vaknade pigg som en lärka, läste ytterligare några kapitel ur den fantastiska bok och sen bar det iväg ut i trädgården med sax, spade och kratta. Solen värmde min rygg och det blev fint längs hela uppfarten innan jag var klar för att ta kväll! Maken kom ut och vi vattnade innan vi gick in och kurade skymning sen  det var dags att kolla in näst sista avsnitten av Arvingarna. Den blir allt mer konstig men nu vill jag veta om det finns ett bra eller dåligt slut, går inte att missa sista avsnittet. Tur att det finns repriser för nästa måndag är jag inte hemma, då ska jag uppleva min födelsepresent från maken. En resa till Köpenhamn!  Vi tänkte oss åka tåg men nu får det kanske bli bil eftersom Veolia inte kommer överens med Seko. Det blir säkert några bra och roliga dagar med eller utan tåget.