Lördag.......

Vaknar utan att vara genomblöt av svett!  Balkongdörren och alla fönster har varit öppna hela natten ,hela huset känns fräscht av nattsvalkan. Inga myggor och inga flugor, man kan inte tro att vi bor på landet men så är det. Efter frukost åker vi till Björkebråten en liten by som en gång om året har loppis i den gamla skolan. Vid den gamla skolan är det massor av folk och det finns så mycket saker som någon inte vill ha längre men som redan hittat nya ägare. Gamla som unga, stora som små alla kollar och vänder och vrider på sakerna. Jag stannar framför ett bord fyllt med kaffekoppar i alla olika färger och storlekar. Ögat faller på en vit liten kopp! Det är Arabia, samma som jag har hemma ! Kan det vara sant, jag vänder och jaaaae det är Arabia!! Fem stycken tefat och nio koppar och en liten gräddkanna, jag vill ha dem och medan jag tänker har maken kommit fram och nu blir det affär av. Han gör upp om priset och får med fyra äggkoppar, visserligen vita men inte Arabia. Priset??  Helt otroligt tjugofem kronor för alltsammans. Stor lycka, vi packar in och stoppar i ryggsäcken och betalar och går vidare och då ser jag lillebror som också är storebror som står o kollar i skivhögen, lite osäker om det verkligen  är  lillebror? Oj jag hade visst solglasögonen på. Tar av och visst är det lillebror, en snabb kram och sen försvinner han in i bokrummet. Jag traskar vidare och får syn på en trasmatta. Det är inte vilken trasmatta som helst, den är grön!!  Dubbelvävd! Med olika mönster på sidorna Färgerna är orange och grön. Jag måste ha den, den skulle vara perfekt, känner jag till mitt gröna gästrum, letar och  hittar en söt liten tant som säger;  Den  kostar 125 kr och den är helt ny! Bestämmer mig för att köpa denna helt underbara, välgjorda matta. När jag säger  till den lilla söta tanten att mattan är så vacker och välgjord,  säger hon; Jag vet, det är jag som vävt den!!  Nu ligger den på golvet i det gröna sköna gästrummet!!Nu har även lillebrors fru och dotter anlänt. Det blir kramar och koll av alla fynden. Tallrikar och filmer och en tavla och så får jag också visa mina underbara fynd.  Nu är det fikadags. Här i Björkebråten finns de godaste vaniljhjärtan jag någonsin ätit. Naturligtvis är de hembakade, och kaffet är nygjort och kopparna vackra så nu slår vi oss  ner i solen och tar en paus i fyndandet!!

På hemvägen hittar vi en Bastuloppis!!  Jodå det var loppis i en gammal bastu i Fridafors. Nya fynd, maken hittade glas till sin samling och jag två smörknivar i nysilver. Sen åker vi hem, jag far till sjön och badar och maken vilar sig en stund. När vi fått lite mat i oss och jag strukit och manglat all tvätt kommer allra bästaste maken med förslaget att vi ska köra en liten tur i bygden. Vi funderar över färdvägen och sen bär det av mot Björkefall! Det hörs ju på namnet hur vackert det är i den lilla byn. Vägen löper mellan röda små stugor  och stora bondgårdar, täta granskogar och stor kalhyggen. Vägen blir smalare och krokigare och backe upp och backe ner. Byanamn som Falshult, Höghult och  Brännarebygd far förbi. Vi närmar oss Vilshult och där tar vi av mot Nordpolen, och vidare mot Fröatorp och Gylsboda för att så småningom hamna i Lönsboda. Överallt där vi kört bor det människor, bygderna lever, bönderna brukar sin jord och barn och ungdomar rör sig på cykel eller till fots. Det är levande landsbygd tror jag minsann. I Lönsboda gör vi ett stopp för att äta glass och kolla in ytterligare en loppis. Timmen är sen och loppisen är stängd men det kommer fler dagar att besöka loppisar. Mellan Vilshult och Lönsboda går järnvägen genom den skogsbygd vi körde i och där fanns det gamla hederliga skyltar med ångtåg !! på som varnade för obevakade järnvägsövergångar. En skylt var ganska smutsig och gömdes delvis av lite sly i vägkanten , inga ljussignaler som varnade och ganska svårt att se utan att komma  ut på spåret. Okey här kommer säkert inte ett höghastighets tåg varje timme utan mera godståg några gånger per dag i alla fall vardagar, men ändå, nog borde skyltarna vara  mer synliga och ett ljud och ljussignal system vore ju inte helt fel. Hemvägen  på denna lördagskvälls utflykt går över Skälmershult och det är också en liten by med röda små hus och stora bondgårdar. Där korna betar lugnt på gröna ängar och sjön ligger blank och stilla så här  på kvällen.
Hemma igen blir det hemlagade hamburgare med "pommes" och en kall öl. Nu återstår att få lägga sig i en egen säng och sova gott. Det är inte alla förunnat, en del får sova på en parkbänk eller  på gatan. Vilken hård värld vi lever i , hur kan vi göra den bättre? Den debatten får bli en annan gång.

Sommar o sol. 

Nu är den här sommaren. Det är varmt, varmare och varmast både ute och inne.

Dagen idag började med frukost på skuggsidan av huset, därefter en promenad längs vår vackra motionsslinga genom bostadsområde in i skogen och fram till Södersjön. Därefter tog jag itu med dagens arbete. Diska, bädda sängar, torka golv i kök, hall och badrum. Plocka ner tvätt från linor, sortera och lägga fram till stryk och mangling, sen var tanten genomsvett och cyklade till sjön. Jag badar och badar och badar och inte blir jag svalare för det!  Vattnet i vår fina Södersjö,  som enligt några är en sunkig dy sjö med huggormar och snokar som simmar runt hela tiden, är varmt och sammetsvart och mjukt att bada i. Där är alltid mycket folk, stora och små, gamla och unga, svenskar, danskar och tyskar mestadels. Ibland någon annan nationalitet. Alla pratar med alla och de olika språken är som musik i mina öron. Solen steker från klarblå himmel, gräset blir allt brunare och vattennivån i sjön sjunker. Det syns  på stenarna, där måsarna häckar. Igår djupdök dom över de badande gästerna , rädda om sina tre ungar som snart är stora nu. Jag går sakta nerför badstegen för att liksom flyta ut i sjön med en önskan att det ska vara svalt, men ack nej det är varmt idag som alla andra dagar. Andra föredrar att springa och hoppa i från bryggan så att stora svallvågor bildas. Efter badet serverades det lunch på altanen och sen var det dags att gå till kyrkogården för att sätta blommor  på våra föräldrars gravar. Min kära svärmor hade fyllt 104 år i år om hon levt, så en extra fin bukett blev det till henne och svärfar, som inte heller finns kvar hos oss längre, saknar mina kära och nära, de var länken bakåt.  Mina föräldrar fick också en fin bukett från trädgården på sin grav. 

Nu kommer det roliga i dag. En tur till Breanäs! Immeln den mytomspunna sjön som Harry Martinsson skriver om. Vattnet är mer brunt än svart och framför allt det är svalt  på gränsen till kyligt. Vägen dit går genom en vacker blandskog, vägen är inte spikrak men asfalterad och inte så hårt trafikerad så här en fredags eftermiddag. Gräset vajar i vägkanten och små hus tittar fram lite här och där. Där är vägskylten som pekar mot Breanäs och jag viker av till vänster. Nu är vägen smalare men gräset är grönt och blandskogen står rak och fin längs med vägen. Så ser jag den sjön. Immeln. Spegelblank och några båtar som puttrar fram. Grönt härligt ny klippt gräs att promenera fram i. Där finns hon trean i barnbarnsfloran i sin randiga bikini. Jätteglad för att gamla farmor kommer , nu ska här badas, och  det gör vi, badar och simmar. Vattnet är så skönt och jag känner mig som en ny människa, en sval och behärskad till skillnad från den svettiga halvt hysteriska människan som jag var innan. Nu blir det trevlig samvaro och kaffedrickning tillsammans med treans mormor, mamma och pappa, trean vill inte vara med och fika hon har hittat  en ny kompis , en liten söt kille strax över året. De båda finner varandra och jag är bortglömd för en stund. 

Efter ett par timmar anträder jag färden tillbaka till Kyrkhult och där väntar en glad make som löser korsord och förbereder kvällens grillning. Nu ska jag ägna mig en stund åt min nya Surfplatta och i morgon är det loppis i Björkebråten. Eftersom vi INTE har någon  till bråte alls

 här hemma ser vi fram emot att hitta lite bråte att ta med hem. Lev väl kära vänner och ta vara  på sommaren. 

Ut och resa .......

Milde tid vad vi har rest och rest nu ett tag. Vi har varit i Köpenhamn denna stora världstad men också på lite andra ställen.....

I Hässleholm denna järnvägsknut i Skåne, där har jag varit på simskola med nr 4 och 5 i barnbarnskaran, hällt ut en halv liter mjölk på köksgolvet i Hasselkroken,  till katten Findus glädje. Skurit mig i tummen och lagt förband  på barn som slagit sig  både här och där. I Kullan har jag lärt mig laga skor av kärdotter nr 2, bättre laga än slänga, det är bra för både miljö och börs. I Karlshamn har jag lärt mig att vänta och vänta medan maken kollade ögonbottnar och konstaterat att  ofta är resvägen mer intressant än målet.För att komma till Karlshamn kör vi   förbi Hemsjö och Åkeholm igenom  Svängsta och Gungvala, inga stora orter alla nästan på väg att försvinna. Tänk när jag träffade maken för snart 53 år sen då var Hemsjö en levande by på landet. Där fanns en lanthandel, järnvägsstation, smedja, taxirörelse och så fina Hemsjö Gård som var Röda Korsets  vilohem för den som varit inlagd på sjukhus och behövde lite extra omsorg innan hemgång. Nu bor där några fastboende kvar, men de flesta husen ägs av fritidsboende, mest danskar några tyskar och en annan svensk också för den delen. De flesta företagen är nedlagda men det  finns en mekanisk verkstad och ett nytt företag  har etablerat sig alldeles nyss, de säljer glass!! Vi såg en glasskylt sist när vi var i Hemsjö. I Olofströms kommun  finns många små ställen som är perfekta utflyktsmål när jag vill göra en liten cykeltur t.ex.  Kullan, Lönnemåla, Källeboda, Kåraboda,Väghult, Björkefall,  Dalanshult, Jutanäs, Ulvaboda, Fuleboa(Fågleboda), Månasken, och många många fler. Dessa små byar är helt förtjusande att cykla igenom och har jag tur finns det alltid någon jag känner, som gladeligen bjuder på ett glas saft om det behövs. Olofströms kommun är duktiga på kultur och under några år har Nässelfrossan varit ett återkommande tema i slutet av juni och så var det också i år.
Under Nässelfrossan kan man förlusta sig på olika sätt och det har vi gjort i år. Började med en kyrkogårds vandring på Kyrkhults församlings kyrkogård. Två härliga killar eller ja, ska jag våga kalla dom farbröder? ja det gör jag,  som guidade oss under en hel timme. Mycket som jag inte visste,och många små historier om människor som funnits och haft sin gärning i Kyrkhult blev det. Efter den turen en liten privat visning av museet som har en fin utställning av  32 författare som är födda, lever eller haft sin gärning i Kyrkhults gamla kommun . Därefter en tur till Nebbebodagården i Olofström för att få oss något till livs. Kan rekommenderas  för god mat och humana priser. Konstutställningen och tidningsutställningenen i Längan, som ligger nästgårds med Nebbeboda gården,  var väldigt roliga, jag hittade en gammal Hemmets Veckotidning med min favoritserie i,  Jane Eyre, i 9 bildrutor med text. Där började mitt litterära intresse.Nu kommer det bästa! Truls Kirk i Näsum med sin fantastiska målningar  helt klart värda att se. Men jag kan inte köpa för jag har inte stort hus nog! Avslutade dagen med kaffe  på Humletorken. Mycket trevlig ställe, gott kaffe och underbart kaffebröd och lite roliga saker att titta och köpa. För min del blev det vävda grytlappar i grönt, snygga och användbara.
Lite motion är inte att förakta och då är Skogsvallen i Gränum ett måste i Nässelfrossa veckan.En nostalgi-tripp tillbaka till  60-talet med ute dansbana och gamla härliga dansbitar att svänga runt till. Lite kallt men vad gör det när man dansar nästan hela tiden med tjusiga äldre herrar i min egen ålder. För att komma till Skogsvallen passerade vi Källeboda, Brödhult, Biskopsmåla, Olofström och Hesslehult.  Måste notera att alla bynamen är så vackra. Sistnämnda lilla by var för mig något nytt. Liten grusväg med små söta välskötta hus och trädgårdar tillsammans med lite ängar och och lövskog och redan innan vi var framme på Skogsvallen var vi tillbaka på 60-talet.
Vi har också varit i Grevie, en liten ort nära Båstad, och tittat på VM laget som tog brons 1994 i USA. Lite längre från hemmet, vågade vi oss denna gången. Kor som betade på gröna ängar, bördiga åkrar som snart ska skördas, en sol som lyser och en himmel blå och havet som glittrar i solen. Man kan inte annat än att älska detta land.  Men nu var det ju fotboll vi skulle se och  jag som inte är så där väldigt bevandrat i fotboll kunde ju inte alla namn på alla spelare - men - Ravelli minns jag det var äldsta sonens förebild i många år, när han drömde om att bli fotbollsproffs. Nu la han de planerna  på hyllan och blev proffs i ekonomi istället, det kräver också sin man. Jesper Blomkvist minns jag för att han var snygg och och så den lille lockige Tomas Brolin. Tommy Svensson kommer jag också ihåg därför att han är en trevlig jordnära och rolig smålänning. Men matchen 1994 den såg inte jag, då var jag mer intresserad av musik, som Ulf Lundell, Tommy Körberg, Björn Skifs och Robert Wells. Javisst jag har alltid gillar gossar mer än flickor, minns inte om jag hade nån favoritsångerska. När det fanns tid över för mig själv läste jag mycket, Sven Deblanc, Kerstin Ekman, Per Jersild och en annan Femina. Förresten är det väl inte förbjudet i Mose lag( som Astrid Lindgren sa) att ändra sig och gilla fotboll när man blivit gammal? Min käraste pappa sa ibland att när fan blir gammal blir han religiös, det blev inte jag, för det är jag redan!! Jag blev sportintresserad. Kollar gärna hockey, friidrott och fotboll nu för tiden.

Förkylning, lös tand och A-linjeformad kjol.....

(Hittade denna lilla berättelse idag som aldrig blev  publicerad.

 Här har ni den nu, men den är skriven för flera månader sen)

Förkylning nästan borta allt känns lättare då händer det att jag känner att jag har en lös tand !!  Vem vill ha en lös tand när man har skaffat sig titeln TANT??   Jag rusade till spegeln och puttade lite på tanden. Jodå den var helt klart lös!! Nu är jag en tandlös tös,sjöng jag i ett försök att muntra upp mig. Gick inte så bra med whiskey/rökrösten, halsen är inte helt ok än. Dessutom, hur gärna jag än vill, kan jag inte kalla mig tandlös tös. Har man blivit så rysligt gammal som jag är man inte längre en tös, och en tandlös tant låter inte alls lika roligt.
I den tid vi lever finns det ju telefon och på ett ögonblick hade jag kontakt med världens bästa tandläkar-mottagning. Jag fick tid snabbt, redan imorgon , som nu är idag och snart faktiskt igår. Ja hur som helst har jag idag fått min lilla tand, som inte var en verklig tand, utan en kopia av den tand, som jag hade när jag var en liten tös. Den gick att sätta tillbaka och glad blev jag. Så förskräckligt dyrt blev det inte heller utan jag kunde reda för mig. Hade jag nu tagit mig till den vackra staden Karlshamn finns det ju alltid ärenden som skulle varit gjorda för ett tag sedan, som faktiskt blev gjorda idag. Jag fick inhandlat lite presenter och letat efter en A-linje formad kjol!!  Det gick inte så bra, en hittade jag och den var prickig!!  Jag vill ha en svart eller gräddvit!  Min kropp och dagens mode är inte överens. Försök med en "kortkortkort" kjol , där man nästan ser underbyxorna på en tant, inte särskilt snyggt!!  Överdelarna verkar vara gjorda för små brädor utan en och annan kurva här och där. Djupa ringningar som slutar nästan där överdelen tar slut, inte heller särskilt snyggt på en tant. De flesta klänningar är dessutom gjorda till damer utan byst. Jag har visserligen bara ett bröst nu för tiden, det andra har jag tappat på gräsmattan och jag kan inte hitta det, enligt minsta lilla barnbarnet. Det hjälper inte, för jag kan ju inte ta det enda bröst jag har och bre ut det över hela bröstkorgen!!  Nej jag vill ha kläder som går om HELA kroppen, gärna visar kurvor och behag i lämpliga doser. De ska inte sitta åt så att kräkreflexen går igång och man ska kunna böja sig ned och ta upp saker från golvet UTAN att omgivningen ser vilken färg det är  på underbyxorna. Tantaffärer är sällsynta, men dom finns, ibland med trevlig och kunnig personal. Ibland med personal som är skolad i att säga: OH så snyggt det passar dig, precis din färg! Fast jag ser i spegeln att jag är likblek i ansiktet av att inte få luft för att klänningen sitter som ett stålband runt kroppen, eller att jeansen slutar på halva rumpan !! Jag går aldrig mer in till en affär med den sortens personal. I Olofström finns LIZZO, denna underbar lilla affär, med kläder för alla, med personal för alla. Alltid lika gulliga och vänliga och riktiga fenor på att hitta moderna snygga kläder som passar en TANT!! Under morgondagen när min kära svägerska kommer hit ska vi ta oss en tur i Olofström. LIZZO kan räkna med ett besök och där finns fler affärer som ska besökas.Vi måste ju också beundra den nya pensionärslekplatsen!!  Något så fånigt att jag aldrig skulle tillåta mig att ränna runt till allmän beskådan på dessa "pensionärsleksaker". Jag kan klättra i träd och på stenar var så säker men det gör jag när ingen ser och bara till min egen förnöjelse. Eller så kan jag ta med maken på små utflykter, klättring över stock och sten, ramla i små hålor, kasta oss utför branter och fångas upp av en granruska!!  Mycket bättre, ingen ser vad vi gör, regnet öser ner eller solen skiner och vi  får vitamin D, det ska vara nyttigt har jag hört. Nu ska jag återgå till kalvsteken och krusbärspurén som det ska bjudas  på imorgon.

Lyssnar på P1 från nätet för att höra Antje Jackélens sommarprat.....

Hon är Sveriges första biskop och en av mina favoriter. Hon känns ärlig i sin tro och helt vanlig som alla oss andra, tvivlar, tror, gråter, skrattar, blir arg och är glad för det mesta. Trots att hon är Sveriges första kvinnliga ärkebiskop!!
Samtidig som jag lyssnar manglar jag veckans tvätt och stryker fint mina vackraste blusar. Det är en skön och avslappnande sysselsättning så här en vardagskväll när klockan är snart 21.00.

Idag har jag pryat på mitt sommarvikariat! Det känns att snart ska fylla  70 år , inte får att det är svårt att lära sig nya saker - men jag ska ju komma ihåg dem också! Konstig känsla att det kan gå så fort att glömma. Måste beundra den lilla ekonomen som inte får hysteriska utbrott när jag för femtonde gången inte kommer ihåg hur man gör för att komma in i Kbok!  Vad Kbok är? Jo, Kbok är ett datastsystem för kyrkobokföring, som jag sysslat med i ca 12 år och som  nu framstår som helt omöjligt att lära sig igen! Men med en ängels tålamod tog ekonomen mig igenom det hela och till slut framåt 17 kunde jag!! Stor glädje hos både mig och henne. Det kommer att funka i år också men - sen blir det inte fler gånger, tror jag nu i alla fall.
När jag gick hem följde Trean i barnbarnskaran med hem för att få lite mat i sig. Nybakat bröd som farfar gjort med honung som  pålägg. Den godaste honungen som finns, kommer från Jannes bi i Hemsjö, det är Trean och jag överens om. Tre mackor och vatten ville hon ha och sen kom mamma och hämtade hem henne. Efter lite telefonprat och plockande och diskande och ...... blev det dax att ta den dagliga dosen av motion. På med joggingsskor - fast joggar gör jag inte!! Jag går i rask takt med stavar, som jag bankar i marken för att alla ormar i hela  världen ska höra mig och snabbt försvinna från stigarna jag går  på. Himlen är blå, gräset grönare än grönt och det doftar från varm mark som just fått ett regn över sig. Nästan framme där jag ska vika mot anrika Tulseboda Brunn KOMMER den ringlande över vägen framför mina fötter. En lång svart snok!!  För en gångs skull, börjar jag inte skrika och hoppa, svettas och få för mig att jag inte kan gå längre. Nej jag stannar och tittar på den ringlande ormen som försvinner ner mot sjön , helt obegripligt , men säkert hade  Gud ett finger med i spelet. Jag har faktiskt bett om styrka att inte bli rädd var gång jag ser en orm och nu fick jag styrkan.  Härligt. Jag kunde gå hem utan en puls på 300 och adrenalinet pumpande i kroppen. När jag var nästan hemma slog det mig att de flesta jag möter i motionsspåret är klädda i tajta träningskläder i snygga färger. Skor som stämmer i färg och slanka vackra kroppar!  Jag har för det mesta mina 15 år gamla Fjällräven byxor med en lapp på ena byxbenets knä och en tröja som jag fått av min dotter. Men färgen på tröjan stämmer fullt ut med mina 3 år gamla joggingskor, så lite hipp är jag allt.
Sista handduken i mangeln och jag ska avsluta min kväll med några kapitel av Anneli Jordahls bok " Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona,"

Till sist ett litet utdrag ur Sara Lövestams bok "Grejen med VERB;
Om verb vore medborgare, vilka skulle styra landet?
Varför är particip som lustiga krabbor och vad är likheten mellan preteriumsystemet och Stålmannen?

Snart dags att återvända till vårt älskade Tulseboda!

Påfågeln heter en restaurang på Tivoli.  En riktig charmig köpenhamnare , servitör till yrket, visade oss till ett fint bord med rosa pioner, med en fin utsikt över Tivoli. Vi fick en vacker meny att välja vår mat ifrån.   Det blev räkcoktail till förrätt och kyllingfile med rotsakskaka till huvudrätt. Den tjusige servitören rekommenderade ett gott vitt vin till förrätten och en Tuborg till huvudrätten. Kunde inte blivit bättre, god mat, gott att dricka, vacker musik och en varm skön vind och bara vi två. När vi mätta och belåtna gick vidare för att se och lyssna på det som hela tiden hände på Tivoli, teater, musik, karuseller, barn och vuxna allt i en enda röra, ville maken spela  på ett choklad hjul, men det gick inte att hitta. Sådana gammeldags förlustelser fanns inte. Vi strosade en stund, tog oss en glass och strosade lite till. Skymningen sänkte sig sakta över Köpenhamn, staden som aldrig sover. Väl tillbaka på vårt lilla vaerlse med 60- tals inredning i teak, slocknade vi trots att trafiken brusade utanför fönstret. Morgonen började med en god frukost och sen en liten tur till "Gågatan" med stort G. Vi gjorde en avstickare till  Christansborg slott , för en historielektion.  Detta slott är den danska kungafamiljen representationsslott. Här såg vi bland annat det porslin som användes när Dronningen firade sin senaste födelsedag och det stora bordet där man kunde duka till 50 personer! Tjusigt och mycket intressant. Där fanns också några oerhört vackra gobelänger , mycket stora som visade Danmarks historia. Massor av vackra möbler inga köpta  på Ikea, dom hade aldrig hållit sig snygga så länge.
Efter denna historie lektion var vi hungriga och på ett av torgen längs "Gågade" åt vi friterad spätta med remolade och pommes frites, dagen till ära var det danskt flaskvatten som gällde.
Hemfärden gick enligt plan och när kvällen närmade sig angjorde vi Tulseboda!  Stilla, lugnt och vackert och så skönt att vara hemma igen. Läsa husorganet, BLT,  sen många år och kolla att inga blommor vissnat. Dricka en kopp vanligt kaffe och en dansk grovbrödsskiva med dansk ost, och kolla om det hänt något nytt med tågstrejken!
Dagen var slut och ledigheten var slut, nu var allt som vanligt. Det är det allra bästa att komma hem igen efter några dagars ledighet, känna igen sig och hitta sin vanliga gamla säng. Tystnaden var total efter allt brus vi varit utsatta för. Natten kom så sakta och vi två gamlingar snusade gott i våra sängar. Inga bilar som körde utanför vårt fönster och inga ambulanser eller polisbilar. Bara tystnaden. Godnatt.

Fortsättningen......

När vi ätit oss mätta på Pitabröd med Kebab, tackade vi den glade pizzabagaren och gick till
S-Banestationen tvärs över gatan.

 Problem nr 1; vi skulle ha varsin biljett , och det var inte som för 20 år sen, en liten dam i en lucka som man kunde prata med och få en biljett i handen och information om var, när och hur tågen gick. Nej nu stod det tre eller kanske fyra, fyrkantiga och tråkiga maskiner, som väntade på att någon skulle använda dem. Eftersom de inte såg ut som Skånetrafikens maskiner i Sverige, konstigt egentligen, men så var det, begrep jag inte hur man skulle ta sig in i dem. Just då råkade en person av manligt kön, klädd som en tågförare passera. Jag kastade mig över honom och bad om hjälp. På engelska, öresundsk och lite svenska gjorde vi oss förstådda om hur jag skulle använda den grå tråkiga fyrkantiga maskinen.Handen skulle föras över skärmen och så uppenbarade sig en text på DANSKA!  Man kunde välja engelska eller franska om man ville,  MEN  det ville jag inte!!  Billet stod i en liten ruta, när jag pekade  på den rutan kom det fram en text som bad mig välja om jag ville ha en eller två billetter! Därefter kom rutan med NÄSTA upp och där stod det , lägg i kurven!!!  Vilken jäkla kurv tänkte jag och efter säkert tio försök begrep jag att kurv är lika med korg, alltså kundkorg. Dax för nästa igen och sen betala!!  Med kort eller pengar. Nu hade jag försökt med både kort och pengar innan jag begrep att kurv,  inte var korvören, korv eller kort, så nu fick det bli pengar!!  48 kr från Svanemöllen till Köpenhamn för två personer.
Problem  nr 2; vilket spår och vilken bokstav skulle tåget ha? Det var sig i alla fall likt, nästan som för 20 år sen. Vi kom med tåget och det gick till Köpenhamn och där klev vi av, glada och lyckliga över att löst minst tre problem ganska lätt.
Problem nr 3; Hur hittar vi till hotellet? 750 meter att gå från Hovbangård hade jag läst mig till och adressen var H.C. Andersens boulevard 8!  För den som inte har en inbyggd GPS i huvudet och ingen smartphone och ingen karta var det inte helt lätt. Men - skam den som ger sig. Jag visste också att vi skulle ner till Rådhusplatsen och dit hittade vi lätt. Sen blev det värre, men efter lite promenerande tittandes efter vägskyltar och möten med  vänliga och sura danskar som vi kunde fråga  om vägen, så låg det där vårt lilla hotell. Boutique Hotel Alexandra. Ett hotell med designfest av danska möbelikoner från 40 -och  60-talen. Stilrent och snyggt. Jätteskön säng och en liten men ren och snygg, dusch och toalett.

En minut senare låg båda pensionärerna  raklånga på sängen med sluta ögonen en liten stund. Utanför brusade storstadstrafiken hela tiden men vi sov gott i alla fall. Efter dusch och nya svala kläder så var vi klara att ta oss an shoppingstråket och Tivoli. Först en god kall öl på " lele street kitchen" och sen en långggggsammmmm promenad för att titta  på storstadsmänniskorna. Köpenhamn är en stor stad, en världstad som vi inte kan hitta i Sverige. Stockholm må förlåta mig. Här bor massor av olika nationaliteter, många olika språk hörs hela tiden, just i måndags verkade Köpenhamn ha översvämmats av amerikaner mellan 70 och 100 år. De fanns överallt, på gator och torg, Tivoli, gatukök, Seveneleven och restauranger. Japaner var också överrepresenterade, deras lite hackiga stacckato snack gick liksom inte att undvika.
Här finns ju också mycket rika människor och mycket fattiga människor. De finns alla där samtidigt. Tiggare, miljonärer, vanliga Svensson, , pensionären som plockar burkar och snyggaste tjejen som också plockar burkar iförd stilett klackar och kortkort kjol. Tonåringar som äter glass och skojar och har kul, tanten med alla kassar som ser trött ut och det lilla barnet som skriker i vagnen.
Kapitel 3 kommer snart..............