Kyrkogårdsvandring .........

I lördagskväll ungefär klockan 17.00 gick jag till kyrkogården. Tanken var att tända ljus på mina föräldrar och svärföräldras gravar. Att det höll på att skymma när jag gick ägnade jag inte en tanke, men när jag kom till kyrkogården insåg jag att det kan bli problem att hitta ljus och tändstickor i mörkret. 
Problem är just vad det blev. Svårt att se var i den helsvarta kassen ljus och tändstickor låg. Svårt att stå dubbelvikt och försöka få det eländiga ljusets veke att ta emot lågan från tändstickan, men så tog det sig och lågan brann så fint. Nu skulle locket till lyktan sättas på, utan att jag kunde se mer än en cm framför mig. Inte helt lätt ska jag säga - men skam den som ger sig. Av med fingervantar och mössa för nu började jag bli varm av att stå dubbelvikt iförd vinterjacka, mössa, halsduk och vantar. Letar förtvivlat efter den lilla rullen som sitter på en sida av lyktan , den ska liksom låsa fast locket. Ja jag vet det finns fyra sidor på en gravlykta och kan det vara så svårt? Det kan vara särskilt svårt i nattsvart mörker med lite regn och min egen värme som börjar överstiga 40 grader ! Nu åkte halsduken också och jackan fick knäppas  upp, gick lite lättare att andas och efter några minuter envist snurrande  på lyktan satt locket som en smäck. Jag återgick till utgångsläget d.v.s. stående och pustade ut - när jag hörde stegen som knastrade i gruset..... jag är inte mörkrädd, jag är inte mörkrädd, de döda ligger stilla, helt stilla, detta mantra viskade jag till mig själv medans stegen närmade sig med fart,för att sen helt tystna,  jag såg inte ett skvatt. Bara nattsvart mörker mot en vit kyrka. Snurrade runt och försökte se, DÅ hörs stegen igen precis rakt framför mig och nu hoppade inte bara hjärta utan hela magen upp och satte sig i halsen. Stegen tystnar igen, adrenalinet rusar runt och jag snurrar som en hamster i ett ekorrhjul. Då ser jag - skuggan av ett par jeansklädda ben som reser sig upp från en lykttändning !!!!b  Ska säga att jag frös inte ett dugg på hela vägen hem fast det regnade och jag hade uppknäppt jacka och ingen mössa eller halsduk på mig. 
Egentligen var det så vackert med alla lyktor gå kyrkogården och ljuset från utebelysningen som gjorde att det blev långa skuggor både på marken och på kyrkan. Rädslan tog överhand en stund och jag gick miste om en skönhetsupplevelse men jag kunde återta den när jag kom hem. 
Resten av veckan har jag putsat fönster och bytt gardiner, köpt nya blommor från vår eminenta blomsterhandlare i Kyrkhult, Ottossons Blommor. Krattat löv, plockat upp nedfallna äpple i en spann som snart ska få fötter och hamna i skogen till älgarna och rådjuren. Satt in alla vattenkannor och burit in krukor från altanen, strukit tvätt, spelat spel med tvåan och trean i barnbarnsskaran och tröstat min kära dotter som varit utsatt för ett förfärligt angrepp från ett ögonvirus. Hon har mest liknat en boxare som supit i flera månader. Dessbättre är hon snart sig lik och lika vacker som vanligt i full gång med att göra allt som en modern kvinna gör idag, jobbar, tar hand om barnen, håller rent och  tvättar tusen gånger i veckan ungefär, när hon inte ränner i affärer eller ännu värre besöker detta hemska ställe Ullared! 
Vilken tur jag har som är en tant och kan göra precis vad jag vill om jag nu vill göra nåt!!

Dansa min docka medans du är unger när du blir gammal blir du för tunger....

Jo men visst,  när jag var ung dansade jag nästan jämt. Musik är underbart, att sväva runt på ett  dansgolv och hitta steg som man inte visste man kunde ta det är så härligt. Nu när jag är en TANT I SINA BÄSTA ÅR kan jag också dansa. Det är precis lika roligt, den senaste tiden har det varit mer dans än vanligt, bugg, foxtrot, svingen, pariserpolka, hambo, tango och vals. Fast valsen ska egentligen dansas med en  karl som är lång och rank,  ingen skönhet precis men som svänger på just sitt vis. Takten ska sitta som en smäck och svängen ska gå åt höger och strax åt vänster och ingen enda tanke ska störa min valsdröm. 

Dagen efter värker vänsterfoten av alla steg den tagit i dansens virvlar, det känns som om jag släpar på en sten och varje steg gör ont. Skam den som ger sig, en härlig promenad i höstvädret får foten att inse, TANTEN kommer inte  att acceptera det onda och framåt eftermiddagen ger värken upp och försvinner. Då blir det besök på kommunens huvudbibliotek för att hitta läsvärda böcker och beställa böcker och lämna tillbaka böcker. Biblioteken ,både huvudbiblioteket och filialerna,  i Olofströms kommun har den bästa personal som tänkas kan. Hjälpsamma, intresserade och tillmötesgående. Just så som det ska vara,  Apotek rimmar nästan på bibliotek och där har de också en oerhört bra personal, Idag blev det  ett besök för uppladdning av medicinförrådet, sen var det dags att gå till Hälsokosten och inhandla diverse varor, samt prata med den vänliga damen i affären. Konstigt att nästan alla klagar över att bankerna är så dåliga på service? På min tid, dvs ett tag före 1800-talets början, var service ett hedersord om man var anställd i bank och det var man ju.Man satt bakom en disk  där det stod ett ASKFAT för att rökarna skulle kunna lägga cigarettaska där, dörren var inte låst och det var sällan det kom in en rånare och gapade och skrek och var otrevlig. I kassan låg det flera hundratusen och skrotade och hade man mycket att göra kunde det ligga högar med pengar lite varstans  på arbetsbordet som dock inte var i höjd med disken, där kunden stod.  Inte behövde man låsa in pengar på den tiden. Man var noga med att försöka få så många kunder som möjligt att vara världens nöjdaste kund när han eller hon gick ut. (Jag vägrar använda orden hen).  Växelpengar kom det in , i spannar, i sparbössor och i plastpåsar. Alla räknade och såg glada ut, gladast var vi när vi fick en liten maskin som vi kunde hälla mynt i och sen kom pengarna  ut  i pappers tuber  i olika valörer. Vilken uppfinning!! När det var lönedag på Bruket i Olofström var det kö mesta hela dagen och många pengar delades ut över disk på den tiden. 

Nu är det andra tider, del flesta banker har låsta dörrar och man får vänta i en liten glasfarstu på att bli godkänd och insläppt. Har man tur kanske man kan ta ut pengar över disk, men för det mesta är det automater som gäller. Det är lite svårt att prata väder och vind eller få goda råd med väggen!!  Vill man prata med en människa får man ställa sig i kö och invänta sin tur, lite enklare ärenden kan redas ut just över disk som förr ,men ingen rådgivning det blir att beställa tid och helst ska man ha en egen rådgivare som hör av sig då och då.  Rätt eller fel, men i alla fel väldigt annorlunda än i slutet på 1800-talet. Då fick varje kund redogöra medans alla hörde  på vad det var som var problemet, skönt att det har ändrats måste jag säga. 
För att återgå till nutid så har jag idag fått besked att jag inte hade någon cancer vid mitt sista mammografibesök. Det har förgyllt hela denna dagen och flera veckor framåt. Nutid betyder också att nu vill jag inte skriva mer nu ska jag sticka en tröja. Till vem och hur den ska se ut får vi se. Kanske så småningom kan det bli en bild eller två......................

Ångest, ångest är min arvedel, vem skrev det?

När ångesten ligger som våt filt över mitt inre finns inget bättre än arbete, arbete och arbete.
Kakor bakas, rödbetor kokas, skalas,skivas och läggs  på burk , en god ättiksslag hälls över och locken skruvas åt HÅRT !!  Bär plockas in från frysen och blir till saft, denna gången var det hallon, svarta vinbär och krusbär. Snygga etiketter ritas och klistras på varje flaska. Lådor och skåp rengöres noga, allt gammalt skräp  åker i sopspannen.  När alla besked har kommit från mammografi och neurologi ska jag återgå till den vanliga vardagen igen. Den lär inte bli slapp och lealös den heller men nu fylls ju alla förråd och frysar, så det får bli annat som görs. T.e.x. ska fönster och silver putsas till jul om inte förr och vad kan vi mer putsa? Ordet putsa får mig att tänka på "Potsa Lite", en rysligt snäll och rar lite dam som jag jobbade ihop med för ett antal år sedan. hade detta lite ovanliga smeknamn. Var jo på ett äldreboende, ett fantastiskt sådant som inte ligger i den fantastiska kommunen Olofström , som det så ofta står om i tidningar och på facebook. I alla fall och emedan
 " Posta Lite" hette naturligtvis inte Potsa Lite Persson utan någon helt annat. Detta lite ovanliga smeknamn hade hon fått av oss arbetskamrater därför att när vi ropade på henne för att vi behövde hjälp, blev svaret alltid: Kommer strax ska bara potsa lite!!

Jaha det var det om detta! Funderar över om jag ska bli textskrivare till Dramaten i Stockholm? Inte det, ingen bra idé kanske. Nej det tror jag inte heller, men jag hittade häromdagen en text som jag skrivit i akt och mening att använda i ett sammanhang för att roa människor. Den var riktigt rolig och egentligen vore det kul att återuppta den komiska ådran jag besitter. Tyvärr tror jag att det är alldeles för arbetsamt att öva in texter och gester, hitta kläder som passar till texten, personerna däremot,  vet jag precis var jag ska hitta - men  det får anstå ett tag till i alla fall. Nu måste jag berätta om kriminalserien jag följer  på TV 1 , måndagskvällar kl 21. Den har hela tiden varit ruskig och igår kväll blev det för mycket, det gick liksom inte att somna med en halvt ihjälslagen kvinna  framför ögonen. Jag försökte med allt, räkna barnbarn, räkna till 100 både fram och baklänges, den blodiga damen låg kvar framför mina ögon och i sängen bredvid andades maken lugnt och fint utan en enda snarkning. Försökte följa med i hans andning, ingen idé, bara en blodig dam framför ögonen. Jag gav upp steg ur min sköna säng och tassade ner i köket, stirrade in i kylskåpet och NU försvann hon, den blodiga damen. Jag såg skinka, korv, ost, tomater, päron och bananer!! Mitt hjärta sa: Macka med Serano skinka och lite fruktsallad i majonäs  vore gott! Stopp skrek hjärnan; inget jäkla ätande så här mitt i natten. Jodå, tyckte mitt hjärta, det är så bra med mat när man måste bli lite trött och fett och gott ska det vara!!  Nu blev ju hela jag liksom lite desperat och visste varken ut eller in, men då inträdde ett lugn och jag tog en bit banan och ett glas vatten, återvände till den sköna sängen och visp vaknade jag kl 08.15 idag på morgonen, pigg och utvilad.  Ja så kan det gå när inte haspen är på!!  På ett av mina jobb hade vi en gång i tiden både hasp( guldfärgad) och vanligt toalås!!  Varför? Ja det har jag undrat över många gånger, men det finns galna människor överallt.

Ett litet utdrag  ur :
Kärringarna  på auabrädane!!!

Hulda: Det är värst vad det kryllar o onga här idag.

Signe : Dom ä väl inte så hemst krylliga tycker ja.

Hulda: Ja maina att här är ain  rälians massa onga i dag.

Signe: Har du fått ain onge igen, är inte du för gammal.

Hulda: Ta nu fram hörapparaten dä gaur ju inte och prade mä de du hör ju inte

Signe: Ska du gå och ja föra? Varför ska vi bära oss öd pau da viset?

Hulda tar Signes korg och tar fram en hörapparat som hon ger Signe.

Signe tittar på henne och säger: Onnrade väl jag varför du pradade sau meet domt ida. 

Helgfint!!

Alla inleder väl helgen med att göra fint, eller?  Det gör i alla fall jag. Först bädda dubbelsängen snyggt med överkast, filt och kuddar i färg med gardinen. I fönstret tronar en azalea stor vit och vacker, i en röd kruka med vita linjer. Den har sällskap av två doftrankor som inte blommar för närvarande, när de blommar får de stå i stora rummets fönster. Doftar alldeles underbart men inte i sovrummet. Nu är deras blad underbara, tjocka, blanka och i en helt underbar djupgrön färg. Det är så snyggt i sovrummet så jag nästan får tårar i ögonen.

Tårarna torkar snabbt när jag går ut för att skaka en duk och ser att diverse fåglar, kråkor, skator, kajor och kanske till och med  en och annan duva har använt mitt vita fina altanstaket som toalett. Fågelbajs överallt. På med gula gummihandskar, varmt vatten  och såpa i en spann, skurborste och trasa. Skura, skura och torka, skura igen och skölja med rent vatten och torka torrt!!  Sådär ja nu kan jag ta i staketet igen. Funderar över om jag ska sätta upp en skylt " Detta är ett staket och inget jäkla fågeldass!!" När jag vänder mig om ser jag att spindlarna invaderat ytterdörren och vävt nät överallt, så kan det ju inte se ut. In för att hämta ättikspray och borste. Spindlar är envisa djur, dom ger inte upp så lätt och det fick jag veta av när jag en timme senare skulle stryka det sista av veckans tvätt. Kände något som rörde sig kring min byst? Det var inte maken han var inte hemma , kollade ner i urringningen och vad ser jag? Till min fasa en jättestor spindel som promenerar omkring på insidan av min blus!!  Panikslagen rycker jag tag i blusen och vrider till och ett fasansfullt skrik hörs när spindeleländet stryps till döds. (Skojar bara). Fy vad äckligt blev tvungen att slänga blusen i tvätten och tanten i duschen. Så nu är vi både jag blusen rena fina inför helgen.

Ja så är det ju det här med helg. Förr när jag var en liden grebba, var söndagen avsatt för att göra något annat än det vanliga arbetet. Vi kunde till exempel gå iväg flera kilometer, för att dricka kaffe hos Albin och Lilly som bodde vid en sjö i Kullan. Ibland åkte vi med rälsbussen till Olofström eller Sölvesborg, för att hälsa  på släktingar. Det kunde också hända sig att vi gjorde absolut ingeting. Mamma broderade och pappa var ute och jordbrukade eller högg ner buskar. Jag, lilla grebban äntrade cykeln och for ner till bästisen Karin. Sen lekte vi av bara farten hela dagen med avbrott för middag och eftermiddagskaffe. Nu för tiden känns det som att helg och vardag går ihop. Kan det bero  på att vi är pensionärer och kan hålla helg vilken dag i veckan vi vill? Ja så är det nog. Trevligt att vara en glad pensionerad tant som kan göra precis vad hon vill om hon nu vill göra något.

Ni får en liten dikt ur Barrskogens barn  av Eva-Stina Byggmästar, att njuta av så här i helgkvällens mörker. 

en bra dag går man,

man går omkring

en stund- 

sedan sätter man sig

på stubbe och betraktar

några gröna blad eller en

liten ridå av enar---

små vägar ledde hit, 

de riktigt slingrade

sig fram!

Hur är det möjligt att golva en tant...

För cirka tre veckor sedan började mitt halsont. Första dagen lät jag det bero, andra dagen prövades "bästatanthalsontrecept". Calvados ungefär 2 cl, lite honung på sked och en alvedon. Dag tre precis lika ont i halsen. Nu var det dags att ta till storsläggan Sinova, nässpray och Calvados!  Jo då tre dagar senare var jag  mycket bättre och nu kunde jag  fortsätta ränna runt som en hamster i en snurra. MEN - efter ungefär en vecka kom halsvärken tillbaka och nu hade den lite täpptnäsa och rinnande ögon med sig. Jag är ingen tålmodig madame som vilar mig och läser böcker när jag är sjuk , nej här tas den ena hästkuren efter den andra och i lördags hände det. Jag kände mig riktigt bra.Glad i hågen steg jag upp på söndagen och kände  i och för sig en  liten trötthet, men va då 
da´n efter en lördag, klart tanten är trött då. Downton Abbey på TV och allting!!

Travade till högmässan efter frukosten och hemma igen tog jag en rask promenad i det vackra vädret. Mötte för övrigt ett sällskap där en av männen var mig bekant på nåt sätt? Vi hälsade snyggt på varandra och SEN ramlade poletten ner. Det var Johan Höög!!!  Det var väldigt vad den lille gossen blivit lång och stilig. Ja jag vet vad ni tänker, om hon nu är 70 snart så måste ju Johan vara si så där en 25 år och inte 5 år längre!!  Tänka sig vad tiden går. Efter middagen skulle jag och bästa svägerskan gå på teater i Olofström hade vi tänkt. Clas Göran Ohlssons uppsättning av S.E. Saljes Vingslag i natten. Då kom golvningen, jag började frysa, näsan rann och ögon rann och jag fick tillslut gå med på att gå och lägga mig. Efter en stund insåg jag att det här går bara inte, jag kan inte åka på teater. Ringa återbud och lägga mig var vad jag fick göra. Sov i säkert flera timmar och det tog faktiskt en hel natt att återställa ordningen. Trots Calvados, alvedon, nässpray och allergi medicin !! Men nu är jag snart klar för att börja slåss med världen igen. 
Nu ska jag baka imorgon har jag tänkt, lite chokladkakor, kanske lite matbröd och varför inte franska våfflor det var längese´s minsann.
Lev livet medans det finns ett liv att leva mina vänner.För det tänker jag göra. 

Människor på resande fot......

Det är förunderligt vilka upplevelser man får när man är ute och reser. Under en resa till Hässleholm, hinner jag möta glada, arga, dumma, snälla och elaka människor. Barn i nästan alla åldrar, tonåringar med och utan  massor av skrot i ansiktet . Äldre damer och yngre damer, herrar i alla åldrar. 

Resan startade i Olofström med buss, redan vid bussterminalen var det många som steg på och sedan fyllde det på hela vägen ner till Bromölla. I en buss kan man inte undvika att höra vad de andra passagerarna säger , vilket gör att man ofrivilligt vet vilken destination dom skall till. Här var det Sölvesborg, Kristianstad, Malmö, Köpenhamn och Thailand. Själv skulle jag som sagt till Hässleholm och träffa fyran och femman i barnbarnskaran. När tåget kom från Karlskrona var det fyllt till bristningsgränsen så det blev att stå, den timmen det tar till Hässleholm. Gick hur bra som helst, ägnade mig åt att hålla fast mig när tåget svänger i hög fart och kolla in mina med passagerare. Roligt värre. Ett glatt gäng med damer i 30-60 års åldern var ute  på vift utan en enda karl i släptåg. Av jargongen att döma jobbade de antingen i vården eller i skolan. Lite värme innanför blusen hade dom skaffat sig hela högen och skrattade högt och hjärtligt hela tiden. Två stycken unga pojkar förgyllde min utsikt, väldigt vackra och rara gossar som inte heller hittat någonstans att sitta. Lite problem att få ut en läsk ur läsk apparaten hade de, men efter ett antal försök och många skratt kom det en burk i alla fall. Sen var det alla som skulle på toa, jag hade placerat mig exakt mitt emot bekvämlighetsinrättningen. En liten tjej med sin pappa gick in och ut och efter en liten stund kom pappan tillbaka och se han hittade enkronan som tösungen glömt vid tvätt vasken. Säkert stor glädje för tösen. En och annan portföljsnubbe med ölburk i handen behövde också lätta på trycket. När tåget närmade sig Hässleholm tog jag mig sakta fram genom en knökfull korridor och snart kunde jag passera ut genom dörren och få kramar av  de små änglarna som väntade med sin mamma på perrongen. 

Nu när jag kommit hem kan jag jämföra bort resan med hemresan och konstatera att hemresan var betydligt mer händelserik. Det första som hände var att en lite äldre man, hyfsat snygg och ordentlig bjöd oss på godis. Naturligtvis var han inte en ur innevånare från Sverige utan kanske från ett land i Asien av utseendet att döma. Väl på tåget, som också nu var rätt fullt, hittade jag en plats bredvid en söt tjej. Hon hade en liten valp, nio veckor gammal, i sin handväska. Den var som en liten ulltuss hela den. Vi inledde ett litet samtal som handlade om vovven och det var höst och kallt ute. Plötsligt utbröt ett förskräckligt väsen lite längre bak i vagnen. Det var en ilsken bonne tror jag, av dialekten att döma från Lister, och hans inte mindre ilskna fru. De hade för f-n köpt sittplatsbiljett och det var dessutom fönsterplats!!  Nu råkade det sitta en liten tjej, 7-8 år , hennes mamma och pappa på deras platser. Familjen var förmodligen immigranter eller flyktingar och hade inte helt kolla på hur allt fungerar i Sverige och dessutom lite problem att förstå det argsinta paret. Tjejen blev ledsen och kanske lite rädd och mamman såg också lite rädd ut när dom gick förbi, pappan försökte prata med paret men det gick inte så bra, det hela slutade med att dom försvann till en annan vagn. Blir man så arg när man varit  på semester vill jag aldrig åka på semester. Nästa fadäs var att när konduktören skulle klippa biljetter, det satt  en herre strax bakom mig som visade fram en liten hög med gula biljetter!  De två konduktörerna, de var faktiskt två,  var av lite annan kaliber än den förmodade Listerbonnen, de försökte prata engelska med mannen som visade sig komma från Hanöhus, det senaste flyktingboendet i Blekinge, han skulle alltså stiga av i Sölvesborg,  och de gula biljetterna gällde bara i Blekinge. Flickorna löste det hela med klippa biljetten och förklara att han skulle fråga lite mer om var och när de här biljetterna gällde. Nu bromsade tåget in, vi var strax i Bromölla och nu gällde det att hinna med bussen till Olofström. Jodå det gick bra, bussen kom iväg och lilla jag var med, men inne i Bromölla klev det på en man i 40 års åldern, arg som ett bi, han hade fan polisbiljett och hade suttit häktad för att han skjutit i sin lägenhet i Olofström, men va fan vem som helst kan väl dra av ett vådaskott, eller ? Den mycket tålmodige busschauffören undrade VAR han hade biljetten. Fick till svar jag har fan tappat hela j-la plånboken. Gå och sätt dig, sade den tålmodige chauffören och sen fortsatte färden mot Olofström. Hela vägen pratade denne man om vilka fina bilar han hade till försäljning och att Blekinge var ett jä-la träsk nu skulle han dra till Skåne för där var han inte känd!!!!

Men vi kom fram till bussterminalen , där satt min käraste lille man( liten är kanske fel ord) men i alla fall, han väntade i den gamla vanliga bilen och vi for hem till Tulseboda och det blev kaffe och nybakat bröd (Makens special). Tystnaden kändes så skön efter två dagar med änglabarnen och denna vansinnesresa hem. 

Stekt korkplatta med mycket röksmak--------

Stekt korkplatta med mycket röksmak -----

Kunde blivit lunch meny igår hos familjen Nilsson i Tulseboda. Inte direkt gott men doftrikt. Hela huset luktade brandrök.

Torsdagen var en helt blank dag i kalendern. Kändes skönt, tyckte jag på onsdagskvällen, när jag för säkerhets skull kollade att det var blanka sidor i kalendern. Satt på sängkanten och begrundade onsdagens små förtretligheter. Det började med att vi  åkte till Olofström för att uträtta diverse ärenden. Vi inhandlade ägg, potatis, morötter och päron på Ekne gård först, sen blev det ett litet stopp vid Maxi, rea  på kaffe 4 pkt Gevalia för 99 kr. Det ville vi ha. Jag tog fyra paket och scannade och när jag sen stod framför terminalen lät den meddela att jag skulle tillkalla personal. Lättare sagt än gjort eftersom all personal i Informationsdisken var fullt upptagna men till slut kom Mona en barndomskamrat och hjälpte mig. Kontroll med andra ord, ett sätt att kolla att  jag inte lurades och hade fler varor i korgen än jag hade scannat. Lätt gjort - MEN - ett litet aber -  för att få 4 paket kaffe för 99 kr skulle det handlats andra varor för 200 kr!!  Kön var lång bakom mig och jag kände inte för att göra återköp och börja om igen, så jo jag betalade full pris utan att röra en min. Sen ställde jag mig i kö för att köpa en kolsyre tub. Ny  låååång kö. Jag hade 122 och 116 expierades. Ett yngre par med tingeltangel i hela ansiktet och stora "tratueringar" ,som ett av mina barnbarn sa när hon var liten , orsakade att en expedit blev upptagen med att ringa och ringa och ringa. Nästa kund hade en hel säck som han lämnade in och det var tydligen tvunget att ta om hand  den direkt. Sen kom det två barn i tioårsåldern som ville lämna tillbaka ett paket. Såg ut att vara flyktingbarn som inte varit så länge i Sverige, att de hunnit lära sig svenska så bra. Expediten kommunicerade på ett bra sätt med dem, det tog trots allt lite tid, vilket fick några äldre damer att fullständigt braka ihop! Stå här och vänta, att det skulle behöva ta så lång tid ojojoj!! Sen var det äntligen min tur och mitt ärende var snart avklarat. Ut ur detta varuhus och in i bilen till en make som undrade om jag gått till Jämshög och handlat.

Till Klinten med maken , inte för förvaring, utan för att han skulle hälsa på sin bror Lars som nu för tiden bor där. Jag for vidare , parkerade bilen på stora parkeringsplatsen vid gamla Domus, där kan man går ur bilen utan att slå sönder den som står bredvid, det finns plats att vända och backa om man skulle vilja det, man skulle till och med kunna breda ut en filt bredvid bilen och ta en fika om man hade velat. Helt kort, perfekt parkeringsplats för en äldre tant i sina bästa år. Rusade över gatan bort till Salong Pia, makens systerdotter och min favoritfrisör. Till min fasa - en lapp på dörren- Stängt  på grund av sjukdom!!  Är det möjligt? Står det inte i Mose lag att frisörer aldrig får var sjuka? Jaså inte,nähä men vad gör man nu då? Det är snudd på katastrof ,mitt hårmousse är slut, jag MÅSTE bara ha moussen till fredag!!  

Tanter har lösningar på det mesta. Nä jag tog inte vispgrädde i håret och inte chokladmousse heller, utan jag gick till Apoteket för hämta ut min cancermedicin! Vet ni vad, receptet på medicinen hade gått ut, ja varför inte? Men de hade hårmousse och till och med utan den förbaskade parfymen.

Nu var det dags att besöka Idoffs, för att försöka få en livrem som jag köpt för minst ett år sen till maken. Nu tror ni att det gick åt hel-te det också, men si da gjoad da ente. En lång snygg och trevlig gosse i ålder med mitt äldsta barn, kom för att hjälpa mig. Ja det ser ju inte bra ut , sa  HAN. Jag har inte kvar kvittot, sa JAG Det förstår jag, sa HAN men jag vet ju vem du är ,känner igen dig, Marcus mamma är du väl. Jaaaae, så JAG. Så kom han den rare lille gossen med en sprillans ny livrem till mig. Gissa om jag ska handla där fler gånger!!  Dagen efter dagen före, skulle middagen bestå av potatismos och korv med diverse grönsaker till. Det gick lite tokigt en stund i matlagning, och egentligen är det Magdalena Anderssons fel , eftersom jag stod en stund och glodde  på TV när hon redovisade budget 2015. Därför höll det på att bli en mycket  fiberrik middag bestående av stekt korkplatta med stark röksmak till middag. När jag återvände till köket från TV bolmade det gråvit rök kring spisen och rådiga tanten ryckte bort stekpannan och vad ser hon ? En brinnande korkplatta ligger på spisen!!  Vad gör man? Rycker bort även den och spolar iskallt vatten på!!  Eftermiddagen ägnades åt att sanera spis, kasta bränd korkplatta och försöka vädra huset från brandröks oset. 

I alla fall och emedan var middagen god, potatismos i går och pärplötta idag. Inte fy skam för två pensionärer som lever loppan i kök och TVrum..