Det var en gång en liten tant och en lite större farbror ...

som skulle ha lite kvällsmat. Jodå, tanten gick runt i sitt lilla kök och plockade fram osten och kaffekopparna , sen gick den lite större farbrorn och satte på kaffet och letade upp brödkniven .
Nybakade morotsknäck(bröd) lades i brödkorgen och sen kom lilla farbrorn på att han skulle kolla sina sockervärden. Lilla tanten struttade fortfarande runt i köket och bar fram skinka och smör och senap...... o ja visst rödbets salladen skulle också fram. Men nu var väl ändå allt framme? Lilla tanten satte sig tillrätta på köksstolen och försjönk i tankar med blicken stirrade ut i det svarta mörkret utanför köksfönstret. Advents ljusstakens tre ljus lyste lika klart som i sången, Ett litet ljus ska lysa klart klart klart. Men kära nån sa lilla farbrorn, vi ska väl ha en osthyvel och en smörkniv och en kniv att skära skinkan med? Lilla tanter for runt igen i en evig spiral och hämtade gaffel, knivar och osthyvel. Å så var det vatten  och kaffe förstås, ja nu sätter vi oss i alla fall. Men var är brödet ? Brödkorgen stod kvar vid skärbrädan, nu struttade lilla farbrorn kring ett tag med brödkorg och en liten sked till senapen. Nu sätter vi oss, och låter ljusens låga skänka frid runt bordet. Men kaffet var är kaffet? Och så vart det fart  på tanten och farbrorn igen. Nu struttade bägge runt och var i vägen för varandra men till slut var ändå allt framme och de kunde sätta sig till ro och äta och dricka, Då bubblade skrattet fram ur den lilla tanten , hon skrattade så hon nästan ramlade ur stolen  medans lilla farbrorn såg förskräckt ut och tänkte att vad i hela världen är det frågan om ? Har människan blivit tokig. Tillslut drogs han med i skrattet och i flera minuter skrattades det på båda sidor om bordet. Sen återgick allt till den vanliga ordningen. Tystnad ....  men det var en skön stämning och ingen av dom kunde låta bli att le åt glömska och snurrigheter.  Så kan det gå till en helt vanlig kväll hos en tant och en farbror i sina bästa år!

Jul jul strålande jul--

 Julen är snart här och inte är jag färdig i god tid i år heller, fast det var det jag trodde att pensionärslivet skulle innebära. Allt skulle hinnas med i god tid, ingen stress, handla alla julklappar i god tid , inte stressa i sista stund , baka massor av alla julens kakor och laga massor av god mat.
Hur blev det då?
I maj månad hade jag klart för mig hur allt skulle gå till, maten skulle tillagas i god tid och sättas i frysen. Julklapparna skulle vara inhandlade i september innan den värsta julruschen sätter in. Maken och jag skulle sitta ner i våra älsklingsfåtöljer och avnjuta glögg och hembakade pepparkakor. Jovisst, men sen kom juni och juli och solen sken och inte skänkte jag julen en tanke. I augusti var det fortfarande varmt och skönt och allt fler dagar blev dagar vid sjön eller i solstolen. Jaha så var det september och nu blev det fart på tanten, storstädning med mattbankning och golvskurning. Fönsterna putsades och gardiner byttes. Sen kom oktober och då hände det inte mycket, dagarna bara rann iväg och det blev mest läkarbesök både i Karlskrona och Karlshamn. Så vart det november med kalas på kalas och helt plötsligt var det december. Inte något av det jag tänkt så fint i maj hade blivit av och nu gällde det att sätta fart. Grisen skulle slaktas och korven göras liksom leverpastejen och alla mandelmusslorna!! Vid närmare eftertanke fanns det ingen gris att slakta och tur var väl det för vem skulle slaktat den stackars nassen. Inte blev det nån korv gjord heller, däremot leverpastej och mandelmusslorna förblev obakade och istället bakades det saffransskorpor. Julklappar köptes och slogs in men rimmen hoppade jag över, Hade inhandlat en ny "grej" att fixa snören med! Gick så där, blev många meter att kasta och den enda som tjänade  på den grejen var Maxi och Willys dom fick sälja mer juleband eftersom den lilla "grejen" åt upp snöre efter snöre. Det som skulle blivit finaste rosetter blev mest trasselhögar. Nåväl nu är alla paketen inslagna och det är dags att laga mat. Brödet är bakat, brunkålen som blev himmelskt god i år är klar och nu väntar mammas rödbets sallad och köttbullarna på att bli klara. Nästan hela huset är julpyntat och smånissarna har hittat in i Advents-kyrkan. Så nu säger jag som nr 5 i barnbarnsskaran;  Hallejulia julen är här!!

Fågelbordet .....................

Fågelbordet….

Fågelbordet är dukat med vildfågelfrö, solrosfrö, talgbollar och nötter. Lite äpple ligger runt om fågelbordet  på gräsmattan.  Solen skiner , himlen är blå, och kylan kryper närmare. Granskog med inslag av bok och björk bildar en fin inramning till Fågelbordet.

Först in är Kråkan, stor och lite trumpen,, Kråkan kraxar till kompisarna att här är det MAT. Strax kommer fler kråkor men  även en brungrå liten fågel, Gråsparven  som sätter sig nära Kråkan. Lite försiktig, kvittrar tyst och håller med Kråkan när den sprätter och kraxar och väljer bland allt det goda.

Då störs ordning i fågelbordet, en svart stilig koltrast kommer in flygande från höger. Genast hörs Kråkans hesa kraxande:  Ingen inflygning från höger det stör ordningen.Koltrasten bevärdigar inte Kråkan med en blick, slår sig ner och plockar bland vildfrö och talgbollar. Nä nä, kraxar Kråkan, vi måste ha ordning i Fågelbordet,  först äter man lite talgbollar och sen tar man vildfrö. Jaså minsann, det gör ni, kvittrar Koltrasten , men det gör inte jag. Jag vill ta lite från allt det goda och gärna avsluta med lite  äpple.  Så brukar vi inte göra, kvittrar den lilla Gråsparven och trycker sig närmre Kråkan, som nu övergått till att sprätta runt i bordet lite hur som helst och ge lite tjuvnyp i Koltrastens fina svarta fjäderdräkt. Nu kommer lilla Blåmesen, han vet minsann hur det ska gå till! Inflygning från höger och ut flygning från vänster så att ingen  krockar och ingen osämja uppstår i vårt fina Fågelbord, tjattrar han . Det finns mat åt alla bara kom och ät men för sjutton flyg in och ut från rätt håll. Kråkan blir så arg att den hoppar omkring bland solrosfröna så de  far åt alla håll. Nähä ,du lille Blåmes , kraxar han, nu gäller först vänster och sen höger och här ska ingen berätta för mig hur man äter  och i alla fall inte du Lilla Blåmes!!  Blåmesen är inte sen att använda sitt värsta försvarskvitter och genast kommer där  4, 5 nej 15 blåmesar flygande, samtidigt med en  väldigt vacker fågel , en Sidensvans som också vill vara med och bestämma. Sidensvansen viftar  på svansen och kvittrar, varför kan vi inte vara vänner? Måste du, Kråkan alltid bestämma och varför kan du inte se att maten räcker till alla om vi delar? Då kommer det en liten fågel  gul som en sol och ganska ruggig, Är du en kanariefågel under alla i fågelbordet? Har du flytt från ditt fängelse? Det är en dum tid att vara utomhus för dig nu. Du kommer nog att frysa ihjäl. Kanske kan du äta lite talgboll, varsågod och du kan bo hos mig, kvittrar Sidensvansen, som har ett fint bo i en gammal holk . Vi är fyra som bor där nu men du får säkert plats – DÅ kommer Skatan den tjuv och lögnaktiga skatan som alltid vill synas och kraxar; Ut med fågeleländet , den passar inte in här. Den tar all vår mat och varför skulle vi hjälpa en sådan ynklig och ful fågel? Som dessutom är GUL!  Den viftar med vingarna och skuttar runt i fågelbordet för att visa upp hur vacker och  farlig den kan vara om inte alla gör som han säger.  Alla fåglarna sätter sig i en ring runt den lilla gula kanariefågeln för att skydda den  och försöka  frysa ut Skatan. Skatan blir alltmer högljudd och  ropar på alla sina kompisar , och genast fylls bordet av skränande och otrevliga skator i vackra fjäderdräkter, som hoppar och skränar och kraxar så alla frön far omkring hur som helst. 

Hur ska vi göra, säga Koltrasten och tittar sig omkring. Då landar den vita duvan på kanten av fågelbordet,  tittar sig omkring och och kuttrar fram; Vi måste se till att Skatorna inte vill komma hit, de får hitta sin mat någon annanstans och dessutom måste vi lära dem hyfs och ordning.  Du får bli Bestämmare Koltrasten och Kråkan får bli Samordnare för försvaret av vårt fina fågelbord. Koltrasten och Kråkan gör upp planer för hur Skatorna ska uppfostras och göras om till trevliga fåglar som kan umgås i ett fågelbord. Lilla Gråsparven antecknar på bokblad och Blåmesen och Sidensvansen hjälper till att ordna upp så att alla ska få plats. Den lilla gula kanariefågeln kan nu äta i lugn och ro medan den vita Duvan sitter bredvid och ser till att inga skator kommer i närheten av honom.  I utkanten, nere på gräsmattan, sitter Rödhaken , han gör sig inte besvär att försöka  få vara med, han vet sin plats men blir glad när Kråkan kraxar, kom och var med du också. Då landar med ett brak den färgstarka Nötskrikan, hon, för det är en hon, tjattrar och skrattar och äter och skvätter , ingen av de andra fåglarna verkar bry sig om henne, hon får hållas, är säkert helt ofarlig bara lite kaxig och stor i näbbet.  Nu har  Koltrasten  och Kråkan kommit överens om strategin för att  manövrera ut Skatan och hans kompisar och då  ställer alla fåglarna upp sig i ordnade led även den glada Nötskrikan och Rödhaken och sakta men säkert föses Skatan  och hans kompisar  över kanter och ger sig iväg för att leta efter mat  någon annanstans. Hur det gick sen ? Det får vi se nästa höst när det nya fågelbordet är klart!!

Dagen idag var ingen vanlig dag...

Jag skulle introduceras i hur man gör en trevlig eftermiddag på dagcentralen på Garvaregården i Kyrkhult. Jag har varit på dagcentralen förut men aldrig i den professionen som jag tillsammans med Vivianne och Inga-Britt, skulle ha idag.Det är inte särskilt svårt att känna sig hemma i sällskapet Inga-Britt och Vivianne. Med varsam hand lotsade de mig in i det som skulle göras och när vi sedan  kom in i den fina samlingslokalen med de vackra möblerna , i ljust trä, vackra gardiner och fina krukväxter i fönstren,  vackra tavlor på väggarna och massor av gamla  vackra saker att titta på, i skåp och på hyllor, kändes det bara så bra!! Min första tanke gick till Annica, som då när lokalerna renoverades, jobbade som diakon i församlingen och i allra högsta grad var inblandad i utformandet, eftersom pengarna till renoveringen kom från en testamentesgåva via församlingen.  Det är precis som Annica var och är, det skulle vara trevligt för de boende på Garvaregården att komma in i salen till en stunds underhållning. De skulle sitta skönt och ha vackra saker att titta på. Kaffet skulle drickas ur fina  gammeldags kaffekoppar och det skulle vara gott om plats. Om jag skulle bli väldigt gammal skulle jag trivas med att sitta där en stund och lyssna till musik, föredrag eller delta i en gudstjänst/högmässa. Vi dukade bordet med kaffekoppar, assietter och vackra servetter, lade upp kaffebröd och kokade kaffe. Vivianne gjorde i ordning altaret inför gudstjänsten och sen var det dags att gå iväg och hämta de som ville komma till gudstjänstern, från de olika boenden.  Det blev åtta äldre personer som slog sig ner  runt kaffebordet idag, alla deltog i psalmsång och bön och eftersom det var adventspsalmer idag kunde de flesta dem utantill. Efter gudstjänsten var det en stunds trevligt samspråk  kring bordet, Martin( vår nuvarande komminister) lockade många till att berätta om sig själva, sitt boende, när de gick i skolan o.s.v. Ett par av tanterna pratade med varandra och hade verkade ha mycket trevligt. När samlingen var slut blev det jag och Vivianne som gick med några stycken boende  hem, under fortsatt trevligt samspråk. När vi kom tillbaka hade Inga-Britt dukat ut och nu hjälptes vi åt alla tre med disk och undanplockning. En riktigt härlig eftermiddag i lugnets tecken. 

Cyklade hem med en vänlig och glad känsla i hela kroppen. Det är gott att ge glädje för man får dubbelt tillbaka. 

Den här bilden hittade jag  på Facebook utlagd av Monica Thörnqvist. Har fått lov att låna den.

Kyrkogårdsvandring .........

I lördagskväll ungefär klockan 17.00 gick jag till kyrkogården. Tanken var att tända ljus på mina föräldrar och svärföräldras gravar. Att det höll på att skymma när jag gick ägnade jag inte en tanke, men när jag kom till kyrkogården insåg jag att det kan bli problem att hitta ljus och tändstickor i mörkret. 
Problem är just vad det blev. Svårt att se var i den helsvarta kassen ljus och tändstickor låg. Svårt att stå dubbelvikt och försöka få det eländiga ljusets veke att ta emot lågan från tändstickan, men så tog det sig och lågan brann så fint. Nu skulle locket till lyktan sättas på, utan att jag kunde se mer än en cm framför mig. Inte helt lätt ska jag säga - men skam den som ger sig. Av med fingervantar och mössa för nu började jag bli varm av att stå dubbelvikt iförd vinterjacka, mössa, halsduk och vantar. Letar förtvivlat efter den lilla rullen som sitter på en sida av lyktan , den ska liksom låsa fast locket. Ja jag vet det finns fyra sidor på en gravlykta och kan det vara så svårt? Det kan vara särskilt svårt i nattsvart mörker med lite regn och min egen värme som börjar överstiga 40 grader ! Nu åkte halsduken också och jackan fick knäppas  upp, gick lite lättare att andas och efter några minuter envist snurrande  på lyktan satt locket som en smäck. Jag återgick till utgångsläget d.v.s. stående och pustade ut - när jag hörde stegen som knastrade i gruset..... jag är inte mörkrädd, jag är inte mörkrädd, de döda ligger stilla, helt stilla, detta mantra viskade jag till mig själv medans stegen närmade sig med fart,för att sen helt tystna,  jag såg inte ett skvatt. Bara nattsvart mörker mot en vit kyrka. Snurrade runt och försökte se, DÅ hörs stegen igen precis rakt framför mig och nu hoppade inte bara hjärta utan hela magen upp och satte sig i halsen. Stegen tystnar igen, adrenalinet rusar runt och jag snurrar som en hamster i ett ekorrhjul. Då ser jag - skuggan av ett par jeansklädda ben som reser sig upp från en lykttändning !!!!b  Ska säga att jag frös inte ett dugg på hela vägen hem fast det regnade och jag hade uppknäppt jacka och ingen mössa eller halsduk på mig. 
Egentligen var det så vackert med alla lyktor gå kyrkogården och ljuset från utebelysningen som gjorde att det blev långa skuggor både på marken och på kyrkan. Rädslan tog överhand en stund och jag gick miste om en skönhetsupplevelse men jag kunde återta den när jag kom hem. 
Resten av veckan har jag putsat fönster och bytt gardiner, köpt nya blommor från vår eminenta blomsterhandlare i Kyrkhult, Ottossons Blommor. Krattat löv, plockat upp nedfallna äpple i en spann som snart ska få fötter och hamna i skogen till älgarna och rådjuren. Satt in alla vattenkannor och burit in krukor från altanen, strukit tvätt, spelat spel med tvåan och trean i barnbarnsskaran och tröstat min kära dotter som varit utsatt för ett förfärligt angrepp från ett ögonvirus. Hon har mest liknat en boxare som supit i flera månader. Dessbättre är hon snart sig lik och lika vacker som vanligt i full gång med att göra allt som en modern kvinna gör idag, jobbar, tar hand om barnen, håller rent och  tvättar tusen gånger i veckan ungefär, när hon inte ränner i affärer eller ännu värre besöker detta hemska ställe Ullared! 
Vilken tur jag har som är en tant och kan göra precis vad jag vill om jag nu vill göra nåt!!

Dansa min docka medans du är unger när du blir gammal blir du för tunger....

Jo men visst,  när jag var ung dansade jag nästan jämt. Musik är underbart, att sväva runt på ett  dansgolv och hitta steg som man inte visste man kunde ta det är så härligt. Nu när jag är en TANT I SINA BÄSTA ÅR kan jag också dansa. Det är precis lika roligt, den senaste tiden har det varit mer dans än vanligt, bugg, foxtrot, svingen, pariserpolka, hambo, tango och vals. Fast valsen ska egentligen dansas med en  karl som är lång och rank,  ingen skönhet precis men som svänger på just sitt vis. Takten ska sitta som en smäck och svängen ska gå åt höger och strax åt vänster och ingen enda tanke ska störa min valsdröm. 

Dagen efter värker vänsterfoten av alla steg den tagit i dansens virvlar, det känns som om jag släpar på en sten och varje steg gör ont. Skam den som ger sig, en härlig promenad i höstvädret får foten att inse, TANTEN kommer inte  att acceptera det onda och framåt eftermiddagen ger värken upp och försvinner. Då blir det besök på kommunens huvudbibliotek för att hitta läsvärda böcker och beställa böcker och lämna tillbaka böcker. Biblioteken ,både huvudbiblioteket och filialerna,  i Olofströms kommun har den bästa personal som tänkas kan. Hjälpsamma, intresserade och tillmötesgående. Just så som det ska vara,  Apotek rimmar nästan på bibliotek och där har de också en oerhört bra personal, Idag blev det  ett besök för uppladdning av medicinförrådet, sen var det dags att gå till Hälsokosten och inhandla diverse varor, samt prata med den vänliga damen i affären. Konstigt att nästan alla klagar över att bankerna är så dåliga på service? På min tid, dvs ett tag före 1800-talets början, var service ett hedersord om man var anställd i bank och det var man ju.Man satt bakom en disk  där det stod ett ASKFAT för att rökarna skulle kunna lägga cigarettaska där, dörren var inte låst och det var sällan det kom in en rånare och gapade och skrek och var otrevlig. I kassan låg det flera hundratusen och skrotade och hade man mycket att göra kunde det ligga högar med pengar lite varstans  på arbetsbordet som dock inte var i höjd med disken, där kunden stod.  Inte behövde man låsa in pengar på den tiden. Man var noga med att försöka få så många kunder som möjligt att vara världens nöjdaste kund när han eller hon gick ut. (Jag vägrar använda orden hen).  Växelpengar kom det in , i spannar, i sparbössor och i plastpåsar. Alla räknade och såg glada ut, gladast var vi när vi fick en liten maskin som vi kunde hälla mynt i och sen kom pengarna  ut  i pappers tuber  i olika valörer. Vilken uppfinning!! När det var lönedag på Bruket i Olofström var det kö mesta hela dagen och många pengar delades ut över disk på den tiden. 

Nu är det andra tider, del flesta banker har låsta dörrar och man får vänta i en liten glasfarstu på att bli godkänd och insläppt. Har man tur kanske man kan ta ut pengar över disk, men för det mesta är det automater som gäller. Det är lite svårt att prata väder och vind eller få goda råd med väggen!!  Vill man prata med en människa får man ställa sig i kö och invänta sin tur, lite enklare ärenden kan redas ut just över disk som förr ,men ingen rådgivning det blir att beställa tid och helst ska man ha en egen rådgivare som hör av sig då och då.  Rätt eller fel, men i alla fel väldigt annorlunda än i slutet på 1800-talet. Då fick varje kund redogöra medans alla hörde  på vad det var som var problemet, skönt att det har ändrats måste jag säga. 
För att återgå till nutid så har jag idag fått besked att jag inte hade någon cancer vid mitt sista mammografibesök. Det har förgyllt hela denna dagen och flera veckor framåt. Nutid betyder också att nu vill jag inte skriva mer nu ska jag sticka en tröja. Till vem och hur den ska se ut får vi se. Kanske så småningom kan det bli en bild eller två......................

Ångest, ångest är min arvedel, vem skrev det?

När ångesten ligger som våt filt över mitt inre finns inget bättre än arbete, arbete och arbete.
Kakor bakas, rödbetor kokas, skalas,skivas och läggs  på burk , en god ättiksslag hälls över och locken skruvas åt HÅRT !!  Bär plockas in från frysen och blir till saft, denna gången var det hallon, svarta vinbär och krusbär. Snygga etiketter ritas och klistras på varje flaska. Lådor och skåp rengöres noga, allt gammalt skräp  åker i sopspannen.  När alla besked har kommit från mammografi och neurologi ska jag återgå till den vanliga vardagen igen. Den lär inte bli slapp och lealös den heller men nu fylls ju alla förråd och frysar, så det får bli annat som görs. T.e.x. ska fönster och silver putsas till jul om inte förr och vad kan vi mer putsa? Ordet putsa får mig att tänka på "Potsa Lite", en rysligt snäll och rar lite dam som jag jobbade ihop med för ett antal år sedan. hade detta lite ovanliga smeknamn. Var jo på ett äldreboende, ett fantastiskt sådant som inte ligger i den fantastiska kommunen Olofström , som det så ofta står om i tidningar och på facebook. I alla fall och emedan
 " Posta Lite" hette naturligtvis inte Potsa Lite Persson utan någon helt annat. Detta lite ovanliga smeknamn hade hon fått av oss arbetskamrater därför att när vi ropade på henne för att vi behövde hjälp, blev svaret alltid: Kommer strax ska bara potsa lite!!

Jaha det var det om detta! Funderar över om jag ska bli textskrivare till Dramaten i Stockholm? Inte det, ingen bra idé kanske. Nej det tror jag inte heller, men jag hittade häromdagen en text som jag skrivit i akt och mening att använda i ett sammanhang för att roa människor. Den var riktigt rolig och egentligen vore det kul att återuppta den komiska ådran jag besitter. Tyvärr tror jag att det är alldeles för arbetsamt att öva in texter och gester, hitta kläder som passar till texten, personerna däremot,  vet jag precis var jag ska hitta - men  det får anstå ett tag till i alla fall. Nu måste jag berätta om kriminalserien jag följer  på TV 1 , måndagskvällar kl 21. Den har hela tiden varit ruskig och igår kväll blev det för mycket, det gick liksom inte att somna med en halvt ihjälslagen kvinna  framför ögonen. Jag försökte med allt, räkna barnbarn, räkna till 100 både fram och baklänges, den blodiga damen låg kvar framför mina ögon och i sängen bredvid andades maken lugnt och fint utan en enda snarkning. Försökte följa med i hans andning, ingen idé, bara en blodig dam framför ögonen. Jag gav upp steg ur min sköna säng och tassade ner i köket, stirrade in i kylskåpet och NU försvann hon, den blodiga damen. Jag såg skinka, korv, ost, tomater, päron och bananer!! Mitt hjärta sa: Macka med Serano skinka och lite fruktsallad i majonäs  vore gott! Stopp skrek hjärnan; inget jäkla ätande så här mitt i natten. Jodå, tyckte mitt hjärta, det är så bra med mat när man måste bli lite trött och fett och gott ska det vara!!  Nu blev ju hela jag liksom lite desperat och visste varken ut eller in, men då inträdde ett lugn och jag tog en bit banan och ett glas vatten, återvände till den sköna sängen och visp vaknade jag kl 08.15 idag på morgonen, pigg och utvilad.  Ja så kan det gå när inte haspen är på!!  På ett av mina jobb hade vi en gång i tiden både hasp( guldfärgad) och vanligt toalås!!  Varför? Ja det har jag undrat över många gånger, men det finns galna människor överallt.

Ett litet utdrag  ur :
Kärringarna  på auabrädane!!!

Hulda: Det är värst vad det kryllar o onga här idag.

Signe : Dom ä väl inte så hemst krylliga tycker ja.

Hulda: Ja maina att här är ain  rälians massa onga i dag.

Signe: Har du fått ain onge igen, är inte du för gammal.

Hulda: Ta nu fram hörapparaten dä gaur ju inte och prade mä de du hör ju inte

Signe: Ska du gå och ja föra? Varför ska vi bära oss öd pau da viset?

Hulda tar Signes korg och tar fram en hörapparat som hon ger Signe.

Signe tittar på henne och säger: Onnrade väl jag varför du pradade sau meet domt ida.