Påsk.....

Påsk en av de stora högtiderna i Sverige.
Hörde på P1 idag, att påsken i princip går om julen när det gäller inköp av mat och godis.
Påsk klappar har vi inte börjat med men väl  påskägg!!  Numera har Lilla tanten inga hemmavarande barn som ska ha påskägg, gärna gömda ute i trädgården . En gång för ganska många år sedan band jag ett snöre i varje ägg( 3 st) och sen gick jag runt med bandet i huset i flera varv. I slutänden satt det ett meddelande till varje unge ;  Ta tag i bandet och börja gå ,så hittar du ägget! Kära nån vilket liv det blev , banden  gick ju om varandra och fram och tillbaka!
Vi, Lilla tanten och Lilla farbror´n firar numera en ytterst fridfull påsk.  Lilla tanten går till Garvaregården  på Skärtorsdagen och är behjälplig med församlingens nattvard. Inte svårt alls, Lilla tanten och en annan  tant hämtar upp och lämnar av, de  människor  från boendet som vill komma till nattvardsgången, vår eminente kyrkherde ser sedan  till att det blir en fin nattvardsgudstjänst. Väl hemma igen blir det middag och sen en tur till makens  storebror för att säga Glad Påsk och eventuellt ett inhopp i någon av alla de matvaruaffärer som Olofström kan visa upp, om vi glömt något inför Påskaftons kvällen. Då kommer några av våra goda vänner, som dessutom är syskon till maken på lite mat och dryck, det kommer att bli en kväll i glädjens tecken.   Påskdagen huserar dottern med familj här och Annandag Påsk då utbryter det stora kaoset. Ytterligare två barn med familjer kommer för att i vanlig ordning grilla korv, promenera och dricka kaffe. Hur roligt som helst, men en aning rörigt. När lugnet lagt sig, sitter vi två gamlingar och längtar efter alla barnen, stora som små, och lite mera liv och rörelse .
Liv o rörelse, får mig att tänka på hur denna veckan började, med ett tandläkarbesök minsann, som var planerat. En gammal tandrest skulle tas bort och min senaste krona skulle repareras!!  Eftersom jag numera har en fantastisk tandläkare som i sin tur håller sig med underbara, söta ,rara ,snälla sköterskor ,så är jag inte längre rädd när jag ska till tandläkaren. Mycket riktigt gick det nästan smärtfritt och framåt 19.30 kunde jag avbryta svälten, som uppstod när jag inte fick äta på flera timmar efter tandutdragningen.  Ska sägas att det var rysligt gott med danskt grovbröd med räksallad och kaffe just då. När vi nu, Lilla farbror´n och jag , ändå var i stora staden Karlshamn, gick lilla farbror´n till Charlie´s(skomakare) för att laga sin lilla väska! Den som alltid är med när han gör lite längre resor, t.e.x när vi ska till Kiruna,  Köpenhamn, eller varför inte Visby. Skomakare är ju ett utdöende släkte, varför varje tillfälle måste tillvarata´s för att laga skor och dylikt. Lilla tanten, spatserade  däremot  med raska steg till City-Gallerian, för att inhandla  en lite söt jumper, som jag sett sist jag var i Karlshamn. Vilken tur det fanns ett exemplar kvar i min storlek. Teliabutiken nästa.   Det måste vara det enda företaget i världen som inte stressar. Även om lokalen är fylld av väntande kunder, så tar varje kundmottagare minst 20 minuter  på sig för att hjälpa just sin kund!! Imponerande för den som har fått betjäning, frustrerande för den som väntar. I mitt fall var väntetiden ca 20 minuter, sen tog nog hela affären , för det blev affär på en  mobiltelfon Galaxy ACE 4, ca 30 minuter. Sen fick jag springa till tandläkaren. Men nu har jag en ny mobil!!  Inte är det lätt för små tanter att lära sig hantera dylika saker men skam den som ger sig. Efter tandläkarbesöket tog vi en tur till Wägga Rökeri, det är ju påsk vet jag. Varmrökt lax måste vi ju och ål och räkor och räksallad och laxpaté!!  Nej jag skojar, det blev varmrökt lax och räksallad.

Idag har jag sett min finaste käraste vårblomma i trädgården, just utkommen från vintervilar. Just nu är den grön och lite grå och sliten men framåt sommaren kommer den att skifta i rött, vitt och brunt. Den går inte att  köpa, jag har fått den och den heter Nilsicumchristierium. Skickar med en bild så ni tror mig.

Efter eftermiddags promenaden blev det kaffe och nybakat doppa!!

Kanelmuffins, Ingas drömmar och chokladbröd, det heter chokladbröd även om konditorierna envisas med att kalla dem chokladsnittar. Vadå snittar??

Dansa min docka medan du är unger......

Dansa min docka medan du är unger, när du blir gammal blir du för tunger......


Alla ni som brukar läsa min blogg vet, att Lilla tanten gillar att dansa och det gör hennes man också. Dansa var vad vi gjorde igår kväll. I ett litet danspalats inte så långt ifrån där vi bor. Dansen föregås av vissa rutiner, kläder ska väljas inför detta evenemang, matsäck att ta med förberedas och Lilla tanten ska fräschas upp! Det går inte att komma i ett par jeans som redan för många år sedan sett sina bästa da´r och en tröja där hela veckans lunchmeny går att utläsa. Frisyren måste anta andra former än den vardaglig hövolmen och lilla ansiktet ska snyggas till och som grädde på moset ska flaskan med "doftegott" fram. Lilla farbror´n måste också få på sig något annat än vardagsbyxorna som är lagade både bak och fram och skjortan med fransig krage.De snygga jeansen  och  den senaste inköpta tröjan ska fram ur garderobens mörker, Fram träder nu en man, som för att använda ett uttryck hämtat från en gosses, vi känner, vokabulär," Ja ä ju granna i me säl", vilket skulle kunna översättas med,  att efter dusch, rakning och diverse besprutning av väldoftande rakvatten är han klar att snurra i dansen virvlar.  När vi äntligen är klara för avfärd , måste vi kolla minst två gånger att allt är med. Pengar till inträdet, kaffekorg, och vattenflaskor.  Tillslut den obligatoriska frågan från Lilla tanten; "Ser jag snygg ut Nu?" Svaret blir som alltid från Lilla farbrordern; "Du ä sau rälians granna lella mänska." Vägen till danspalatset ägnas åt att diskutera dagens regering, migranter, flyktingar, rot-rutavdrag och så naturligtvis den fantastiska utrikesministern som nästan varje dag säger saker som får oss att höja på ögonbrynen. Väl framme gäller det att  parkera bilen så nära ingången  att det inte är för långt att gå när vi ska hem.  Då har nämligen våra fötter slitit ont i ett par timmar på dansbanan och vill inte alls gå längre. Det gäller att tänka efter före.

Vi möts av det gamla vanliga "gänget", när vi kommer in i Danspalatset, de flesta sitter redan vid  "vårt" bord. Härligt charmiga karlar i övre medelåldern mellan åttio och nittio år. Tillika damer så eleganta och tjusiga också de i samma åldersgrupp. Alla måste hälsa och fråga hur alla mår, diskutera lite väder, ont i höfter och ensamhet som kan vara jobbig. Det blir många kramar och klappar på ryggen och trevliga tillrop "Trevligt att ni är här".
När dansen börjar  utspelar sig följande. Alla det vill säga nästan alla går ut på dansgolvet. Det är alltid ett tjugotal ensamma damer som inte får vara med i första dansen men sen kommer även de att dansa hejdlöst i flera timmar. Det spelas låtar från det glada 60-talet men även Nidälven finns på repertoaren om än i upphottat skick. Det buggas, dansas schottis, vals och polka. Även tango och riktiga "tryckare". Lilla tanten hamnar i famnen på en riktig danscharmör som trycker in henne i mellan sina stadiga armar och svävar ut . Nu gäller det att fötterna är med och inte går åt fel hål, det kan förorsaka bekymmer som brutna revben och lårbenshalsar som går åt skogen. Fötter och huvud är med och Lilla tanten  virvlar runt med än den ena och än den andre charmören. Innan kaffepausen den behövliga, blir det Jägardansen. Behövs ingen förklaring egentligen men dans och jakt kombineras på det bästa sätt. Kaffepausen är väldigt välkommen, nu ska munnen motioneras, dels för att äta och dricka men också användas till att prata och skratta  med bordskompisarna.
Nästa steg är lottdragning. På entré biljetterna  sker en utlottning av entré till nästa dans. Ingen tur för oss denna gången och strax är dansen igång igen. MEN NU är det Tanterna som bjuder och då blir det huggsexa om farbröderna. När klockan slår nio är de flesta tanter och farbröder genomsvetta och trötta och vill bara hem. Här kommer ytterligare ett uttryck från förr: Schvetta o trötta , ölla vell daansa mä me!  Allt som är roligt har ett slut och nu återstår bara att säga Hej då, vi ses på nästa dans.
I bilen hem är vi rätt tysta, fötterna värker och musiken har inte riktigt slutat dåna i huvudet. Så skönt att komma hem och lägga fötterna på en pall och bara sitta tysta en stund och tänka på hur roligt vi haft och vilka trevliga människor vi har lärt känna, Ivar, Tage, Olof, Kajsa, Gun, Inga, Rolf,
Anna-Stina,Bengt-Åke, Allan, Ove, Maj och många många fler.

En helt vanlig tisdagskväll.

Klockan 19.00 en helt vanlig tisdagskväll. Mörkret har sänkt sig över Kyrkhult och jag sitter inomhus och slipper frysa i en  dåligt byggd koja av  papper och lådor. Det är en sak, av många som jag är tacksam för, att jag inte är uteliggare. Vad finns det mer att vara tacksam över? Livet naturligtvis. Inget krig i närheten, inga terrorister inom synhåll, bara en stilla tisdagskväll när inget händer som är vare sig otäckt eller farligt. Vad ska det bli av detta epos? Jag har ingen aning, vet inte alls vad jag ska blogga om eller kanske ska jag inte blogga alls när det är så illa tomt på idéer. Vad gör en liten tant hela dagarna när hon nu är helledig pensionär? Inte mycket skulle man kunna tro - men det är då inte sant. Idag till exempel har jag ränt upp och ner för trappan till andra våningen ett antal gånger. För att bädda, för att duscha , för att vattna blommor o.s.v.

Inte bädda sängarna varje dag? Inte vädra sängkläder och sträcka lakan så de blir utan skrynklor?
För lilla tanten är det nödvändigt hur skulle hon annars kunna lägga sin tant rumpa i sängen? Den skulle ju få en massa skrynklor och skavsår av ett osträckt lakan. Dessutom luktar det så gott om man vädrar sängkläderna varje dag. Mycket behagligare att lägga sig till ro framåt natten.
Lilla tanten har också provat att göra som tanten gjorde, när hon var en ung jänta och hade nytvättat hår. Rullat upp håret på gammaldags papiljotter. Minsann, resultatet blev om inte en söt jänta så en helt respektabel liten tant. Det numera gråa håret fick en riktig snygg look.
Halva dagen ägnades åt att betala räkningar och föra in våra enorma pensionsbelopp. Det var knappt det räckte med ett noteringshäfte så stor är pensionen! Noteringshäfte har jag förstått är enbart för oss som är födda före 1960, ingen yngre nu levande person bryr sig om att kolla om deras egna noteringar stämmer med banken. Obegripligt att någon vågar lita på banken. Det finns gott om oärliga personer som dessutom är oerhört smarta och datanördar. Dylika personer måste hållas under sträng uppsikt, och där har ett litet gammaldags noteringshäfte en god funktion . På köpet får man en god ekonomi , när man ser vad man gör av med. I alla fall är det så lilla tanten fungerar. Lilla tanten sparar också  på alla slags förpackningar som går att använda igen. Typ Lätta paket, alldeles utmärkta att frysa in överbliven mat i. Överblivna matrester kan användas när man har bråttom eller inte har lust att laga mat en dag. Sådana anfall kan en liten tant få. VILL INTE LAGA MAT, VILL INTE VARA TREVLIG. VILL LÄSA BOK OCH ÄTA CHOKLADPRALINER. Svårt tillstånd men brukar åtgärdas med en fryst förpackning av t.ex. levergryta eller honungsglaserade revben. Det går ju också att göra en buffé och kalla den "Dagens rest".  Lilla farbrorn har ägnat förmiddagen åt att ett flertal gånger hämta upp en död mus från källaren. Ja egentligen tycker jag att det ska heta Råtta, men lilla farbrorn envisas med : Det är ju för fasen bara aina lella mus!!!Fyra stycken är infångade och dödade under förmiddagen. Eftermiddagen ägnades åt lite släktforskning och arbetsdagen avslutades med ett pass i Holjebadet. 1100 meter, inte fy skam av en liten tant. Funderade på att ta ett kort  på bassängen innan jag gick i, men - den antika mobilen jag har , är jag lite rädd om, som den fick ligga inlåst i skåpet. Tänk om jag blir av med den? Mina älskade ungar skulle skatta sig lyckliga, lite skämmigt med för övrigt fräsch mamma som använder en mobil som inte är en smartphone. Men ännu har den inte helt ramlat ihop, visst displayen är väldigt liten och mycket repig. Det fattas små bitar här och där men ringsignalen här fullt hörbar och det går att sms och ta kort med den. ÄN !!

Har just läst ut en bok som heter: Hemåt över isen, av Gunilla Linn Persson. Det går att sammanfatta den så här: Finns en evig sorg, som föder hat och trätor? Finns en kärlek lika evig som havet, som den brinnande skärgårdshimlen, en kärlek som glömmer tid och rum? Att det finns massor av hat i hela världen är ju inte att missta sig på och att det av hat kommer trätor som ibland övergår i hemska gärningar det vet jag. Kärlek finns och jag vill tro att den är större än hatet. Av kärlek kommer bara bra saker. Mer kärlek behövs i världen.
Så där jag det blev ju en liten skröna eller hur? Nu ska jag kolla in Bo Holmkvist på SVT 2.

Promenader!

I torsdags i förra veckan gick jag längs gatorna i Karlshamn. Tittade i skyltfönster , gick in och ut i affärer en liten stund. Så vackra saker jag såg, väskor i sommarfärger, en vacker blus i gammelrosa, glasögonbågar, telefoner och vackra herrskor i blankt lack. Jag shoppade med ögonen och det blev billigt och bra. Torget i Karlshamn var fullt med vackra vårväxter och på bänkarna satt människorna och njöt av solen. Själv hastade jag vidare till Cura Individutveckling där jag skulle delta i två sammanträden.Efter två perioder som förtroendevald revisor skulle jag nu bevista mina sista två möten tillsammans med fyra stycken andra revisorer hos Cura Individutveckling, som är ett mycket välskött kommunalt bolag som ägs av samtliga kommuner i Blekinge. Inga problem att vara revisor där inte, men ändå så skönt att veta att nu är den eran över.Inga mer tider i kalendern, inga fler långa dagar med siffror. Äntligen är jag lite mer pensionär.

Dagen efter, i fredags gick jag en motionsrunda med mina stavar. Först passerar jag anrika Tulseboda Brunn , som egentligen inte finns mer. Där det förr var en massa sommargäster som drack brunn och promenerade i Tulseboda Parken är det idag inte mycket till aktivitet. Cirkusskola och lite kultur evenemang på sommaren i bästa fall. Huset står kvar, men av parken finns det inte mycket som idag skulle kallas park. Om framtiden vet ingen särskilt mycket, har läst i BLT för ett tag sedan att det finns intressenter som vill bygga hus i parken. För min del är det helt ok, flyttar det in människor i Kyrkhult igen, blir jag glad, då kanske vi  får en vettig bussförbindelse från Kyrkhult  till Olofström för att sedan kunna ta sig vidare ut i världen.  Hur som helst , vägen från Tulseboda Brunn ner till Södersjön bjuder  på vackra vyer även om parken är lite förfallen, det är rofyllt att gå där och sakta komma fram till gamla läkarvillan som numera är museum för att lite senare se Södersjön som ligger rakt  framför ögonen, just idag var det stiltje på sjön den var alldeles blank och sammetssvart. Tittar jag lite åt vänster, ser jag det gamla soldattorpet och genast går tankarna bakåt till de som en gång bebodde huset. Hade de alltid mat för dagen? Många barn? Överlevde alla till vuxen ålder?

Tankar kommer och går och jag fortsätter mot Morinshill, huset ligger så fint en bit från sjön och trädgården är vacker trots att det fortfarande är vinter i trädgården. Längs med sjön går slingan mellan kullar och stenar. Träden är ömsom stora och ömsom små. Blåbärsriset är grönare än grönast och mossan ser ut som den vackraste ryamatta. Någon har satt ut ett bord nära sjökanten under en stor bok som bildar ett rum över bordet när löven kommer. Båtarna ligger fortfarande upp och ner och väntar på våren. I ett träd hänger en leopardvante väntandes på sin ägare. Den här turen fick sin fortsättning av dagens upplevelse. Solen värmde gott i ryggen men den iskalla vinden från öster var inte särskilt skön. Vi, för idag var maken med, gick med raska steg längs vägen och vi mötte inga människor men granarna  på båda sidor lyste av sin lindblomsgrön färg. När vi passerat korsningen där det går att välja mellan att gå till vänster och strax vara hemma igen eller gå rakt fram och fortsätta promenaden ett tag till, kommer den långa steniga och slitna stigen , där jag måste titta ner i marken för att inte snubbla och ramla och sen kommer den långa backen uppför mot Sven Björnssons stuga. Den är numera obebodd, men den fantastiska rhododenron busken finns kvar. Den är helt ljuvlig på försommaren, helt överströdd med lila vackra blommor. På andra sidan ängarna ligger den lilla gården vackert mellan sjön och björkarna. Det är så rart sau ain ä blen raint au taurögda. Svårt med förståelsen? Anä, tjörholtska kan väl allen!! Här svänger vägen igen och strax ser vi Björnsson gård tvärs igenom träden som ännu inte har några löv och en alldeles bestämd vårdoft kommer i våra näsor. Någon har strött "skit" på ängarna. Vilket gör att snart kommer de att vara gröna och vackra igen. När vi vänder mot vänster för att komma hem ser maken vildsvinsspår och jag får en lång föreläsning om dessa vilddjur som jag inte tycker särskilt mycket om! Nu går vi på minnens väg. Leahålen finns kvar men inte grindarna, staingärena ligger fina längs hela vägen ända fram tills vägen blir en liten stig som slutar när skogen öppnar sig och där - ligger Folkets Hus. Sista biten går genom ett litet  villa kvarter och vi välkomnas av en skällande hund, som blir flera stycken som skäller hej och hejdå till oss. Skolgården ligger tyst och tom bara lärarnas bilar är kvar, men plötsligt ser vi en liten tant som vi känner, belastad med hackor, krattor och spadar. Men hon vinkar glatt när vi hälsar  på henne. Sen går vi rakt igenom ett skällande som dånar från två håll, två stora och två små hundar gör upp om vem som kan skälla värst. Hemma! Vi ser den nya fina skorstenen och de vita julrosorna som blommor först nu , och jag avslutar promenaden med att klippa rosorna som verkligen har slagit många skott redan. Maken sätter in bilen i garaget och nu väntar förståss kaffetåren den goda.

Små galna tanter....

Små tanter blir galna ibland, av att inte allting kan vara som det alltid varit, men lika ofta blir de galna för inget går att ändra på och att allt måste vara som det alltid varit.
Små tanter tycker till exempel inte om,när morgontidningen inte ser ut som den alltid brukar. Varför i himmelns namn kan inte sportsidorna vara i en liten bilaga för sig? Det måste ju finnas massor av små tanter som inte vill läsa sportsidorna. Dessutom har ofta små tanter små farbröder som älskar att läsa sportsidorna och då är det ju närmast en katastrof om tidningseländet inte går att dela i två delar!!
Idag förstår ni hade morgontidningens redaktion bestämt att i del ett av tidningen fanns de lokala nyheterna, familjesidorna och SPORTEN!!  I del två fanns kulturen , en massa annonser om försvunna katter och hundar, traktorer och bilar till salu, radio och TV program och serierna. Eftersom maken i familjen ville läsa sporten lämnade jag över del ett till honom o ch sen tog det ungefär 10 minuter tills jag var klar med min del. Nu ljög jag , fy skäms lilla tanten, jag löste dagens kryss också, idag utan förstoringsglas!!  Numera är det så små bokstäver i krysset att det är svårt att se om det är A,Å,Ä eller Ö och avstavningen är en katastrof för det mesta. Men hjärngympa är bra och för det mesta går det att lösa korsordet på ca 10 minuter.

När maken var klar med del ett och jag fick den i min hand kunde jag konstatera,att inte bara sportsidorna innehöll sport,utan ett helt uppslag om det "fantastiska KHK" fanns även bland de lokala  nyheterna . Så intressant tycker jag inte att en det är att läsa om KHK.  Ska bli intressant att se hur länge det dröjer,innan det kommer rapporter om att kassan är tom. Hjälp heter det då,  man måste bara ha mera pengar och lämpligen bör de komma från kommunen,eftersom KHK har så STOR betydelse för att "staun " ska växa och dra till sig näringslivet och allt som följer med ett bra näringsliv. Mera invånare ger mer skatt o.s.v.
Nu tillhör inte jag,de som tror att folk flyttar till en stad eller en liten by på landet för att; det finns ett ishockeylag som spelar i SHL.  Då tror jag mer på bra finanser i kommunkassan, att det finns jobb, skola, dagis, fritids och närheten till naturen. Även i stora,stora"staun"gillar folk naturen. Så tror lilla tanten, vad tror ni??

Galen blir jag också när jag tänker  på vad som händer i världen. Visst, Saudiarabien är ett av alla de länder där det förekommer förtryck, men jag vet fler, Ryssland och Kina är ju exempel på länder som Sverige har goda relationer med! Rumänien är ett annat land som verkligen gång på gång visar att de inte är värdiga att vara med i EU. På våra gator och torg sitter människor från Rumänien och tigger. Förminskar sig själva till noll och inget. Varför? Ja inte för att det roligt i alla fall. Varför kan inte lilla utrikesministern,som dessutom jobbat i Bryssel i många år,använda sina vänner där för att påverka Rumänien att ge alla människor i landet ett bra liv?  Jag kan inte hjälpa att jag börja tro att det handlar om något helt annat. Det ger inga  poäng i CV om man tar sig an lite romer som far illa. De har farit illa i alla tider. Länge var det förbjudet att komma in i Sverige för romer, de vita bussarna som hämtade människor från koncentrationsläger i Polen och Tyskland fick ibland med en och annan rom och vad hände? De blev avlusade, tvättade och fick rena kläder och lite mat några dagar eller veckor sen skickades de tillbaka till helvetet. Det fanns en dr Mengle i Auswitch som roade sig med att göra experiment på små barn företrädesvis romer. Projektet hette Noma, och jag hade aldrig hört talas om det när jag läste Majgull Axelssons bok "Jag heter inte Miriam".Det fanns också något som kallades Zigenarnatten, heller aldrig hört ett ljud om, alla romer lastades ombord på en lastbil och kördes rakt ner i en gaskammare. Världen är full av ondska och det kommer inte att ta slut än på länge.
 Söndagen den 1 mars var jag i kyrkan och när Martin predikade  lärde jag mig återigen något nytt. Redan i Moseböckerna i bibeln kan man läsa om hatet mellan judar och muslimer. Mycket intressant ska jag säga för den som är intresserad läs Mose 28  och Mose 36 i gamla testamentet. Det handlar om bröderna Jakob och Esau, det som var glädjande att höra var att bröderna försonades, kanske kan vi hoppas på en försoning med Guds hjälp?
Nu kommer det att vara en massa konstiga fel i det eposet men det beror på att jag nu fått tillbaka en liten blå dj-l som hoppar omkring i min text och jag får inte bort den.Så vad göra? Jag publicerar eländet och hoppas att ni ursäktar.

Inredningsblogg     ........

Idag när jag som vanligt lyssnade på P 1, denna fantastiska radiokanal,handlade det om inredningsblogg och inredningstidningar.  En av damerna som pratade tyckte att det var så tillrätta lagda bilder , de visade inte ett normalt hem, vad det nu är. Finns det en norm som talar om när ett hem är normalt? Blogg madame tyckte att det var mycket normalt och att alla borde ha det så i sina hem och hon kunde minsann visa forskningsresultat som sa att människorna mår bättre om hemmet är välordnat och stiligt!!  Då fick jag en ide till min blogg. Jag ska visa lite inredningstips och inredningsdetaljer från mitt lilla tjäll. Det är varken modernt eller särskilt stiligt men ack så förtjusande och hemlikt.
Här kommer den första bilden.  Detta lilla kitt hänger i vårt lilla gästrum och är en s. k. fästmögåva.
Kommer från makens föräldrahem, lite små skavanker men det förhöjer ju bara värdet, eller? Varje gång jag ser på den tänker jag på Karin och John , nykära och på väg att starta sitt eget lilla hem. Hemmet kom så småningom att innehålla sex barn och just där hos Karin och John har jag ätit många middagar, druckit mycket kaffe. Ofta var vi många, sex barn som gifter sig och får barn blir många. De flesta kusinerna var små samtidigt vilket betydde att ljudnivån ibland var ganska hög. Hos Karin och John fanns en värme och glädje som jag aldrig ska glömma.

Nästa bild är ett par underbara skor i porslin. Just nu står de i ett fönster mellan några krukväxter och lyser så fint. Jag tänker att det nog är Askungens skor, eller vad tror ni? Hemma i mitt föräldrahem stod inlåsta i ett skåp så ingen liten flicka skulle slå sönder dem , det hände att mamma tog fram dem och ställde dem till prydnad på byrån i "finrummet". Jag kan minnas att jag ville leka med dem men inte fick och det var väl tur, för då hade jag inte haft dem idag.

Här kommer gunghästen som varit med sedan 1968. Mormor och morfars julklapp till första barnbarnet. Lilla hästen har varit med om det mesta, allt från att någon barn gungat sakta och fint till att några små raringar kört rally med den i köket. Idag står den som en lite antikvitet i hallen och pryder verkligen sin plats. Ibland blir den leksak igen men för det mesta för den ett ytterst stillsamt liv .

I det stora, stora köket med plats för många barn,  hänger ytterligare en inredningsdetalj som jag tycker om. Hyllan som Storebror gjort i slöjden och lilla tanten målat mörkgrön så att den skulle passa  i tantens  grönvita kök. På översta hyllan står vasen som kommer från makens föräldrahem. Andra hyllan har en vas från tantens mormor, den kommer från torpet i Bokelund i Olofström, den har sällskap av ett skal från ett bokollon som jag hittat i Tulsebodaparken. Park och park, en gång för länge sedan var det säkert en fin park som gästerna  på Tulseboda Brunn  promenerade i men idag är det mer ett grönområde med träd och buskar i ingen ordning alls.  Bredvid skalet står ett ekollon som jag fått av min gamle arbetskamrat Bengt, en man som  när han får en träbit eller en sten i sin hand omvandlar den till ett litet smycke. Längst ner står "Familjen" som store lillebror gjort till sin mamma ,som nu är en liten tant, i slöjden, och bredvid" Familjen" ligger en liten minirotborste och två stålklämmor som min älskade pappa satte i håret när det var ny tvättat så att det skulle bli en "våg i barren". På väggen hänger mina första verk i flamskvävnadens konst. Tänk att bästaste Karin lärde mig väva flamsk. Det är många år sen nu och Karin väver kanske i sin himmel men jag väver inte mer. Blåsippor och snödroppar är det i alla fall och vävt dem har jag gjort alldeles själv.
För mig är det långt viktigare att varje liten inredningsdetalj har en historia än att det är taget ur ett heminrednings magasin eller upphittat i en inredningsblogg. Inredning blir det ju hur som helst.

Till sist min vackra tavla som jag inhandlade härom året. På alla dessa små lappar står det ord och meningar som ingen inredningsarkitekt i världen skulle komma på. Den har en blå bakgrund och passar inte alls in i kökets färgsättning - MEN - den är helt underbar och jag vill ha den precis där den är. Jag minns det som igår, när jag och en väninna var på konstutställning hos Kerstin Peltoniemi
( Om du läser detta Kerstin får du inte bli arg för att jag kanske stavar ditt namn fel), jag föll pladask för tavlan och ville bara ha. Jag bara skulle ha den. Några dagar senare var Lilla tanten och hennes man och hämtade den, for hem och  in och upp på väggen i köket och där hänger den och förgyller varje dag för mig.  Lilla bloggdamen från P1 idag, skulle förmodligen säga, att med den inredningen måste jag vara en mycket olycklig person, så fel hon har. Jag tillhör den skara av kvinnor som är födda precis i krigsslutet och vi har alla lärt oss att ta vara på och glädjas åt det lilla. Den lilla vasen från Bokelund eller familjen i hyllan eller varför inte en gunghäst som sett sina bästa dagar. Inget passar ihop men var för sig och med varsin historia blir de guld värda för ägaren. Tavlan med sina visdomsord är en ständig källa till glädje för nyfikna små tanter. Alltid hittar jag något nytt att läsa och begrunda.

PS. Det är inte guldgardiner som syns i bakgrunden, det är den härliga vårsol som kikar in!!

2 mars, redan, var tar tiden vägen ??

Såg på facebook, någon som lade ut vardagsbilder, en varje dag. Det var en rolig grej som jag fastande för. Ska se om jag kan hitta en bild som jag vill skriva om som handlar om min vardag.
Ja, nu har jag har tittat bland mina bilder. Skildrar dom vardagen ? Det tycker jag inte. Mina bilder speglar vad jag gjort och gör tillsammans med familj och vänner på helger, semestrar och fester. Där finns också en mängd bilder från trädgård, skog, sjö och hav. Men inga bilder från den grå och trista vardagen. Eller är min vardag så fylld av glädje att de bilder jag har, speglar min vardag?
Tydligen ser jag inte min vardag, som en särskild munter tillställning, kanske är den roligare än vad vill erkänna? Så låt mig då berätta hur den här måndagen, den första, i mars månad 2015 har sett ut.

Lilla tanten vaknade med ont i halsen och en enorm trötthet i hela kroppen, trots att natten varit lugn, inga upp och spring för att jag har kramp i vaderna, inga upp och spring för att jag är kissnödig. Kanske en hastig situps för att klunka i mig vatten , som jag gjort i alla tider, när jag var barn,  vatten i en rostfri mugg som min älskade pappa gjort till mig. Senare i livet i ett glas, och nu när det börjar lida mot sensommar i livet har jag en plastflaska med kork bredvid sängen. Därför att det blev lite för mycket glaskrossande och blaskande med vatten på natten ( lite rim minsann) under ett antal år. Lilla farbrorn blev utless på att bli väckt av att lilla tanten kröp omkring i nattsärk och ficklampa och torkade golv och plockade glasbitar. Vad gör man inte för att inte väcka sin lille man??  Han är inte så lätt väckt men det är klart att lite slamrade jag väl ändå med spann, trasa, plastpåse och ficklampa modell större!! Som sagt ont i halsen och trött, ingen bra kombination för en liten tant. Jag surar ihop för minsta lilla krämpa men kan ta ett bröst cancerbesked hur bra som helst. Förkylningar, hosta, snuva och jag blir helt galet sur. När jag äntligen fått på sängöverkastet på dubbelsängen , varför ska det alltid krångla när jag är trött, bestämde jag mig för att ok jag ger mig. Jag lägger mig raklång på sängen och är sjuk!!  Vaknade 11.30, mindre sur men fortfarande ont i halsen. Ingen simning idag blev mitt andra stora beslut denna dag. Istället en uppfriskande promenad längs Södersjöns strand.
Innan jag kunde gå ut, var det idag tvunget att klä sig i varma kläder och sen plasta in sig. Ute snöade det nämligen!!  Väl ute med stavarna blev det en lång men skön promenad och det såg ut som julafton och inte första måndagen i Mars på promenaden. Samma procedur när jag kom hem som när jag gick ut fast åt andra hållet. All plast ner i tvättstugan för torkning, skorna i skotorken och vantarna på elementet. Nu var det ju som gjort för en kaffestund, surheten hade nästan försvunnit och lite ont hade jag ju men det gick att leva med. DÅ - behagade toalettstolen meddela att nu vill jag inte vara med längre. Jag tänker inte sluta att ta in vatten och släppa ut vatten förrän ni stänger av kranen!!
Lilla farbrorns humör gick i botten och mitt eget sjönk flera snäpp!! Det hela slutade med två plastspannar i badrummet och en väntan  på vår fantastiske VVS:are!!  Han kommer kanske imorgon eller nästa dag. Lilla farbrorn morrade och jag bakade våfflor för att mildra det svårartade sur anfallet i familjen. Tänk vad hjortronsylt, drottningsylt och grädde kan lätta upp stämningen ibland.

Nu kommer dagens bästa händelse. Jag har fäst trådar, spänt ut och pressat fyra delar av den jumper som jag snart är färdig med till nr 4 i barnbarnsskaran. Lilla fröken valde att den skulle vara i svart och vitt. Jag har konstaterat att Lilla tanten ska aldrig mer, sticka något i svart garn. Jag ser ju för sjutton inte och har fått riva upp i all oändlighet. Nu börjar det roliga att få sy ihop och sticka krage och överlämna. Någon bild blir det dessvärre inte , ha en skön kväll eller morgon eller vad fasen det är när ni läser men låt stunden bli skön i alla fall.