Sköna Maj välkommen till vår bygd igen...

I drömmen ser jag vårens bokar lysa

 med späda lövverk nedom Boafall,

 när vägen går till Alltidhult om våren

 och skogen ter sig som en ljusblond hall

 med solens spel  på genomlysta sväv

 av friska löv som bilda vårens väv.

Harry Martinsson

Kan det sägas bättre? 

1.a Maj och våren står för dörren. Ute var det kallt och vinden var allt lite isig, inte precis väder för att gräva ner dahlia rötter i jorden.  Efter att vi intagit middag, dagen till ära, årets första matjesill med lögadoppa och pära mä skal pau, tog vi ett beslut att göra en utfärd med bilen. Ja vi är så gamla att vi tycker att det är roligt att göra små utfärder med bil. Idag gick färden till Vånga,  där bokarna verkligen lyste med sina ljusgröna fullt utslagna blad. Äppelträden hade också små, små blad och det gick att se en antydan till kommande frukter. Lilla farbror´n rattade bilen sakta och stadigt mot Café 77:1, som ligger precis mitt i backen upp mot Barum.  Lilla tanten och Lilla farbror´n , och så förstås vår bästaste granne som numera inte har nån farbror att åka bil med, gick med bestämda steg in på detta förnämliga ställe. Kaffet var starkt, varmt och gott, kanelbullarna bakade på surdeg helt otroligt goda för att inte tala om sirapsbröden också det en kaka. Lilla farbror´n hade en syndig dag och inmundigade en chokladbiskvi. Utanför fönstret hade vi den vackraste vy vi sett på länge, närmast stod äppelträd på väg att blomma och nedanför låg Ivösjön stilla och vacker. 

När kaffet var urdrucket och alla kakor uppätna gav vi oss iväg  på nya äventyr. Vägen slingrade sig mellan Ivösjön och äppelodlingar, husen varierade i storlek , himlen ljusnade och solen tittade fram. Nu hade vi hunnit passera Bäckaskogs slott , kört förbi avfarten till Kjuge kull, o hä skulle vi nu bli häin? Lilla farbror´n ville köra ner till Tosteberga hamn och för att komma dit passerade vi 

Trolle-Ljungby slott med slottskyrka och vallgrav. Svängde vänster och kom förbi flera stycken hus som ingick i grevens ägor. Vägen var sannerligen inte bred och det gick inte att rusa fram i 120 km precis. I gengäld hann vi se fina rapsfält, vackra hus, massor av änder som promenerade längs en liten vattensamling. Tosteberga hamn var inte stor, lite båtar, några husbilar och lite fiskebodar. Nu var himlen återigen mörk och regnet hängde i luften så vi rundade en gammal propeller som stod uppställd och fortsatte mot Edenryd. 

Vägen blev allt smalare, husen allt större. Valjeviken bredde ut sig framför oss och nu kan vi tala om villor i miljonklassen med båtar och bilar och strandnära tomter. Nästa sväng med bilen gjorde att vi begav oss hemåt efter en trevlig eftermiddag och då kom lilla farbror´n med en överraskning. Han ville bjuda damerna på hemlagad pizza!!  Sånt tackar inga tanter nej till, så vi foro över isen, hem till norden och där var lika kallt som när vi åkte iväg. 

Det blev både pizza och  pizza sallad. Nu slår mig tanken att, vilken tur att vi är olika. Somma mänksa ger se ud o gar i 1:a Maj tåget, nårra seda inne o gnäller o nårra ge se ud o aga bil te o glo pau var Herres grönska och drecka kaffe o ha se. Visst är det härligt med Våren ????

Det var i maj när göken gol sa mamma.......

........................då för 70 år sen  kom en liten flicka till världen . Som växte upp, blev tonåring, ung vuxen, medelålders och vips blev hon pensionär och nu fyller hon om en månad ungefär, 70 år. Hur gick det till?

Ja inte vet jag, jag har bara levt livet fullt ut alltid. Hade turen att hamna i Kullan hos föräldrar som älskade den där magra, busiga svarthåriga ungen, fast det kanske inte alltid var så lätt. Hon var nämligen ganska busig. Gillad att klättra i träden och på de allra högsta stenarna. Det var inte roligt när man rasade i backen och fick skavsår  på armar och ben, men annars vilken fröjd för en liten unge att bo i ett äventyrsland. Även då för 70 år sedan fanns det plåster, Salvekvick och bindor att linda om såren med. Jod fanns också, detta hemska bruna elände som såren skulle tvättas med. Det gällde att inte skrika för mycket ,fast det sved ordentligt, då kunde det bli utegångs förbud några timmar. Ett  stort nöje var att gå omkring i mosabäcken, få stövlarna fulla med skitigt vatten blandat med dy. Brukade för det mesta sluta med att jag satt fast i gyttjan och fick hoppa ur stövlarna och gau pau sauckarn hem mä stövlarna i nävarna. Jag kan inte minnas att mamma blev arg, mer lite trött i rösten. Allt blött fick dras av och nya torra kläder plockas fram och sen bar det av igen. Mina lekplatser var Knutabacke bakom gäat, Vaungen, Stainana och Klättatrait. Knutabacke, låg bakom stengärdet och var ca fem steg bakom själva stengärdet,  men då var jag långt ut i skogen tyckte jag och därifrån kunde man utan att en enda kotte fick veta detta, ta sig tvärs över till Flinkastuena. Ett gammalt hus med hål i golvet, absolut förbjudet område att leka på, men oj så spännande. Vången var marken som vi ägde där man kunde leka prins Valiant, plocka smultron, vitsippor och begrava alla katter o fåglar som dog. Begravning till så att det döda lilla djuret lades i en skokartong , pappa fick  agera kyrkogårds arbetare och jag var kantor, präst och anhörig på en gång. Många är de träkors jag spikat och medelst en blyertspenna skrivit in namnet och dödsdatum på. Som avslutning sjöng vi , jodå, även min stackars far, Tryggare kan ingen vara.  Stenarna var de jättestora bumlingar som än idag finns kvar, där jag klängde och hängde tills jag föll i backen och skrikande sprang hem till mamma som tog fram Jod och Salvekvick. Klätterträdet var en gammal, gammal ek, med en stor krona, där jag kunde hoppa omkring som den värsta ekorre. Det gällde att ha bra svansföring och tungan rätt i mun, för under trädet var det stort stenröse.

Livet bara rann på , jag började skolan fick en hel del kamrater men bäst av alla var nog Karin som bodde ett par kilometer hem ifrån mitt och var ett år äldre. Vi cyklade oftast mitt på vägen, för det mesta pratandes eller sjungandes, helt omedvetna om att det kunde vara farligt. Vi lekte och lekte och tiden gick och så var vi tonåringar  och roade oss kungligt på Blå Vallen, Nordpolen och Medborgarparken. Livet rullade på och en dag blev jag fru Nilsson,  mamma och sen alldeles strax farmor och mormor. Så snabbt livet rullade iväg. Nu sitter jag här som en liten tant i sina bästa år tillsammans med lilla farbror´n. Livet som pensionär kan vara både roligt,sorgligt och farligt.
Numera behöver jag inte klättra i träd eller på stenar för att ramla och slå mig. Det går alldeles utmärkt att ramla genom att bara gå på köksgolvet eller stiga ur sängen lite för snabbt. Eller böja sig ner under ett träd, som jag gjorde för ett tag sedan och  helt plötsligt går det inte att resa sig. Utan lätt framåtböjd i en sorts springstil faller tanten på gräsmattan. Naturligtvis är det första tanten tänker;Måtte nu ingen se detta. Nästa tanke blir ju; hur sören kommer jag upp. Jo då man rullar runt och tar sig upp  på alla fyra ! Backar lite till och tittar om det möjligen kunde finnas en gren, att hålla sig i, men nä det gjorde det inte. Då så upp med rumpan, backa lite till och ta tag i knäna och sen upp. Borsta av sig gräs och lite mossa och några ynka pinnar och sen mycket sakta och stilla gå vidare i världen.  Eller varför inte promenera i skogen och ramla över stock och sten det har också hänt, men peppar,peppar ta i trä, det har inte uppstått blodvite än i alla fall.

Vecka 17 ................

Min vecka börjar med måndag....
...i dagboken står det, att det var en varm o skön vårdag .... jo det var det. Lilla farbror´n fick ett ryck av städmani och grep sig an altanen möt öster . Taket skulle tvättas, den nya borsten inköpt i Ryd kom väl till pass, tillsammans med varmt vatten och rengöringsmedel.Två gamlingar som hjälptes åt med att skura blev taket gjorde att det blev  som nytt, Rent och alldeles vitt istället för svartprickigt. Eftermiddagen ägnade jag åt att ligga framstupa i jordgubbslandet för att rensa bort det lilla ogräs som kommit upp. När detta lilla projekt var klart skulle ju lilla tanten resa sig upp. Kan tyckas vara en enkel sak, men se det är det inte. Först upp i knäsittande ställning och sen en stadigt tag om hackan och UPP! Ryggen kändes liksom av  på mitten i första läget, men ja den var hel och tanten kom upp och kunde fortsätta trädgårdsarbetet med att gödsla och lägga  på lite ny jord, Väven skulle också på, för att sätta lite fart  på gubbarna, men se det klarade hon  inte själv utan fick invänta lilla farbrorn´s hemkomst. Hade hade nämligen avvikit från hemmet efter middagen för att fiska sill!!
Man skulle kunna tror att det var december istället för april när han ger sig väg på sillfiske.
Vinteroverall, stövlar och toppluva!! Visst kan det blåsa vid havet, men lite mycket kläder känns det som, för mig i alla fall, men som han säger, det är ju inte jag som står vid kajen och fryser. Sant, sant.

Ett par dagar senare skurades altangolvet och sen flyttades alla saker tillbaka för nu skulle altanen mot väster också städas. Men det fick bli en annandag. Eftermiddagen gick åt till att byta påskgardiner mot sommargardiner i köket och byta blommor på fönsterbänken. En tur längs Södersjön och fram till Björnssons gård och vidare igenom skogen till Byn igen hann jag också med. Nu till denna dags stora glädjeämne. Ett besök hos en liten dam med många år  på nacken, hon bor på äldreboendet i Byn. En liten bukett med vitsippor, pärlhyacinter och vårviva gjorde henne så glad. Det blev en pratstund i solen på balkongen om gamla tider och lite om nutid. Hon var glad och trivdes bra i sitt nya boende och vi vinkade glatt åt varandra när jag cyklade hem. Den värme och glädje hon skänker mig, ger jag tillbaka till henne nästa gång vi ses, o så går glädjen runt i några varv. Nu kan ju livet inte bara bestå av roligheter, allvaret gjorde sig påmint med ett kyrkoråds möte på kvällen där stora frågor diskuterades och beslutades.

Nästa morgon var himlen mörk och kylan hade kommit tillbaka. Detta till trots blev det altantvätt. Lilla tanten hade bytts ut mot en rar och go liten gosse, nr 2 i barnbarnsskaran. Lilla farbror´n och tvåan skötte tvätten  utan min inblandning, jag fick stå för middag och kvällskaffe. Vi hade lyckan att få möta Ettan också, eftersom han skulle hämta hem lillebror,  och fick oss många glada skratt till livs vid kaffebordet den här kvällen. Dagen efter hoppade vi  fredagsmyset och istället  besökte vi två äldre släktingar till oss. Lite snurriga bägge två och det måste nog erkännas att två "snurrepannor" samma dag var en för mycket. Men väl hemma igen hade tvätten torkat ute och doftade så gott, så det var en fröjd att lägga in i lådor och skåp. Kvällen ägnades åt att begapa Let´s Dance . Naturligtvis vann Ingemar Stenmark, rätt eller fel, men han är utan tvekan svenska folkets största stjärna.
Sen kom lördagen och då for vi till Hasselkroken och där var det lek och stoj mest hela dagen och smörgåstårta, så god så god,  till kvällen. Så kommer veckans sista eller första dag, om detta tvista de lärde, Söndag med stort S.
Vilodag, kyrkodag, arbetsdag,  resdag eller vad ni vill. För mig blev det en vilodag. Det blev inte många knop gjorda, men en god söndagsmiddag blev det i alla fall. Oxrulader med ugnsbakade potatishalvor, gräddsås(jodå det är visst nyttigt!!) och en grönsallad med fetaost. Vad vi drack till detta? Ja inte var det vin, öl eller mjölk utan  "Halenvatten" och det var gott nog. Sen blev det långpromenad och kaffe  på maten när vi kom hem. Det serverades, en så gott som sockerfri blåbärspaj till kaffet, det uppskattar lilla farbror´n mycket att få något som smakar gott till kaffet utan vitt socker.

Liten bankman.....

Vilken tur vi har lilla farbror´n och jag, som har en så himla trevlig liten bankman som ger oss goda råda om vår lilla, lilla ekonomi. Det gör inget alls att vi har en bit att köra. Vägen till banken är vacker och kantas av alldeles vanliga små hus, röda gårdar, vackra gamla ängar med stenar och enebuskar. Hästar som betar stillsamt och en och annan liten människa som cyklar eller går med barnvagn längs vägen i solskenet. Dessutom finns det en alldeles förträfflig järnhandel på samma ställe som vår bank. Denna järnhandel, är ingen vanlig järnhandel. Inredningen är från början av 1900-talet och personalen är gudomlig. Där hittade jag idag en " Lilleman" om någon vet vad det är, nu för tiden. Detta redskap är en nödvändighet för att kunna vända plättar snyggt. Inhandlade raskt en till lille storebror, själv har tre stycken inköpta i början i 60-talet.

I detta samhälle finns också ett utomordentligt café. Vi betjänades av en liten farbror, som var både vänlig och trevlig. Kaffet var gott och smörgåsen rejäl , god och mättande. Förutom vi, satt där fem små gubbar och drack kaffe och läste tidningen. Alla pratade med alla och en gammal bekant från förr dök upp och hälsade oss med orden; Hej på er Nilssons, är ni i stan?  Jo det var vi ju, det kunde vi ju inte förneka. När vi återvände till bilen hade den ingen parkeringsbot, bara detta gladde oss. Vi kom ut från parkering med livet i behåll, trots bussar och bilar som pilade fram och tillbaka och anträdde färden tillbaka mot hemmet. Först skulle vi dock avvika från den tänkta rutten med att köra över Nebbeboda mot Olofström. Lilla farbror´n skulle till Familjeläkarna med en receptförnyelse
( vilket långt ord) och sen till Willy´s en runda. Han är just nu, helt otroligt tokig med att springa rundor  på just detta varuhus. Nåväl, vi kom så småningom hem, plockade in allt vi släpat  ut  på förmiddagen. Sorterade in vatten flaskor, äpplen och alla papper och pärmar där det skulle vara.
Ishockey på TV och lilla farbror´n är förlorad för världen och lilla tanten gick ut  på promenad. Längs Södersjön , förbi ängar och bondgårdar, genom skogen och fram till byn igen. Kvällsljuset lägger sig över byn och medan jag skriver blir det allt mer skymning. Imorgon är en annan dag , då blir det vetebrödsbakning, promenad och ett besök på äldreboendet, tror jag i alla fall.Kvällen avslutas med ett kyrkoråd för min del och just nu känns det som om jag vill lägga mig raklång och göra ingenting.

Positiva tanten ....

Positiva tanten...

Himlen är blå. solen skiner, regnet är bra för växtligheten. Jag har planterat backsippa, blåsippor, ungersk blåsippa och en annan sippa som jag glömt namnet på. Gjort fint på svärfar o svärmors grav, svärfar, som aldrig sa ett svärord, hade fyllt 107 år imorgon om han levt.Tog bort resterna av penséerna som jag satte till påsk. Dessa rådjur, det finns mat i skogen vad ska de på kyrkogården o göra ??  Nu satte vi perenna växter , de kommer ju igen till nästa år så det blir nog bra.
Tvättat och torkat tvätt ute! Vilka dofter när man tar in tvätten. Nu ligger lakanen i mangel och blir släta o fina.

Vi, dvs lilla farbror´n o jag har ätit en god middag, apelsinkyckling á la Lilla tanten med en himmelsk sås med lagom mycket grädde o smör i. Till detta kokt potatis och gröna bönor. Promenad i kallt vårväder har vi också hunnit med. Vitsipporna lyser kring stenar och buskar. Björkarna har musöron och vinden känns skön mot ansiktet. Till och med haglet tilltalade mig idag. Det gjorde inget att det sved lite i äppelkinderna. Vad mer har jag gjort som är positivt idag? Jo städat övervåningen. Det är egentligen inte klokt att två små människor har så mycket yta att ränna runt på. Ett stort bondkök med plats för många, ett vardagsrum där vi kan titta på TV, eller umgås med goda vänner. Där elden sprakar i den fina gamla kakelugnen. Sovrummet med den finaste utsikten i Kyrkhult bort över byn.

Ett kontor måste man ju ha, om man som lilla tanten vill blogga, sy, mangla eller göra små eller stora fototavlor. Barnbarnsrummet som gjordes till Ettan, tvåan, trean, fyran och femman, med leksaker från förr, utklädningskläder och teckningar från alla barnbarn. Numera innehållande även en bäddbar fåtölj och en sovhörna med dödskallar.  Ska snart alldeles snart tillverka ett draperi, med roliga figurer typ Spiderman, Askungen, nån fotbollsspelare och favoritlaget i hockey TAIF alla gånger. Snart, alldeles snart ska det förfärdigas,behöver lite tid till, att tänka klart och inhandla tyger. Till sist ett badrum, modell mindre som nu är så rent så att det är en ren fröjd. En liten detalj till som ska rengöras,för detta behövs att vår förstfödde kommer hem och skruvar och drar lite i duschkabinen. Sen skulle jag kunna ha kalas där om det ville sig.
Sist men inte minst gästrummet!!
Det har befolkats av våra barnbarn som sovit över, våra vuxna barn som sovit över, min bror och hans fru, min lilla syster yster vid lite olika tillfällen. Alla skulle inte få plats på en gång. Mest av alla gäster är nog Lilla tanten och farbror´n, själva, som sitter där och tittar på TV. Ja vi har  två TV apparater. Allt som oftast vill Lilla farbror´, kolla på sport , det vill inte Lilla tanten lika ofta.  Tittar hellre på Badhotellet, Arne Dahl deckare, Let´s dance o nyheter förstås. Det händer dock att även jag kollar på  hockey och fotboll,  men inte varje dag.
Alla dessa rum måste då och då få sig en uppfräschning, inte varje vecka precis men då och då. Det blir dammigt och ibland spills det ut kaffe och tappas t.ex. apelsin eller glass på våra golv. Idag har jag dammat Smurf hyllan, bokhyllorna och en liten del av alla tavlor som hänger  på väggarna.
Känner mig nöjd med min dag och med att veta att imorgon ska vi till våra goda vänner på lite god mat och många skratt och mycket prat. Vilken lycklig människa jag är som har familj o vänner och ett hus att bo i även om det måste städas ibland.

Långskaftade borstar....

För att tvätta ett altan på insidan krävs en långskaftad borste!!
Jo då,  en Liten tant har  ju använt en dylik, många gånger i sitt liv. Till att torka golv med. För den som inte var med när det begav sig, gick det till så här. Som nygift och hyfsat ung och vacker, skulle det ju städas i den lilla tvårumslägenheten vi bodde i då. Vem städade i en nygift familj  i mitten av  60-talet tror ni? Jo men vesst, lilla nygifta frun. En rask promenad till lämplig butik, för att inhandla ett styck kvastskaft med en liten fjäderanordning längst ner, där det skulle klämmas in en rotborste om nu någon levande människa idag, vet vad en rotborste är? Hem igen och fram med rotborsten, alla duktiga kvinnor i mitten på 60-talet hade en rotborste i sin hemgift. OCH jag var en duktig kvinna , tryckte efter viss möda fast borsten, hämtade en skurtrasa i rutvävd grov bomull och la den runt borsten, Fyllde en skurspann( en helt vanlig plastspann, i mitt fall röd) med hett vatten och en skvätt grönsåpa. Ner med skurtrasan i vattnet , vrid ur ordentligt och lägg runt borsten och sen torka  golv, längst in i alla hörn och på alla lister. När alla golven var torra, nerför tre trappor med alla mattor och upp med mattorna på en piskställning ( betänk att jag är endast 1.60 över havet) och damma  på med mattpiskaren. Här kunde man få ut alla sin aggressioner. När högerarmen var helt utmattad och liksom hängde alldeles lealös, var det dax att piska med vänsterarmen. När blodsmaken kändes i munnen var det klart att borsta med en liten söt "mattborste" och sen upp för tre trappor igen. När mattorna var  på plats,gick det an att sitta i ungefär  fem minuter , sen skulle det ju dammtorkas och eventuellt bytas dukar och sättas in färska blommor i små söta vaser. Ytterligare förväntades det av lilla nygifta frun,att maten var klar och bordet snyggt dukat när maken kom efter en lång arbetsdag. Den förväntningen blev lilla maken blåst på för det mesta. Lilla frun jobbade också heltid,på bank.
Nu kom jag mig från borsten, i alla fall, jag vet ju hur den ska se ut, men var skulle vi hitta en sådan liten bra persedel idag? Vi hade inte sparat mitt kvastskaft, det har säkert varit både" hackeskaft" och blomsterpinne innan den gick in i kakelugnen,så den hade gjort sitt liksom. Men vet ni vad, i Ryd finns en fantastisk liten järnaffär. En liten affär med mycket olika saker av många olika slag. Till exempel vackra järngrytor att steka fantastisk stekar i, ordentliga stekjärn i flera olika storlekar. Knivar, fiskedrag och massor av andra saker som folk i allmänhet behöver då och då. Där fanns också en långskaftad borste att köpa, inte likadan som den jag innehaft för ca  50 år sen, men den var en alldeles utmärkt borste att  tvätta altantak med. Mittemot denna fantastiska lilla butik ligger en annan liten butik,som säljer damkläder och tyger, den hann vi inte med att besöka. Ett besök i en affär om dagen,är ett för mycket för Lilla farbror´n, han blir lätt oredig om han måste stå ut med att vänta medan lilla tanten glor på tyger. Tyg är nämligen inget jag köper bara så där. Det måste kännas  på, bedömas om färgen är rätt, och priset, priset är också väldigt intressant, sen är det ju kvalitén , är den lätt att stryka och går den att tvätta. Vi det laget börjar lilla farbror´n blodtryck närma sig de höga höjderna, benen vill inte längre stå och chansen att han ska kunna andas normalt är för länge sen förbi. Därför tar jag tygbutiken en annan dag när jag är själv eller möjligen har en väninna med mig.

Väl tillbaka i hemmets lugna vrå blev det kaffe med leverpastejmacka. Hembakat bröd och egen inläggning av gurka i höstas. Kan inte bli bättre.

Barrskogens barn....

Blå himmel, sol, varma vindar....

Vaknar med en trött kropp och en pigg hjärna, har sovit hela natten utan avbrott. Sömnen är viktig för alla och alldeles särskilt för Lilla tanten. Att ha en egen säng med rena sängkläder i, och fyra väggar och en dörr att stänga om sig det är mycket att vara tacksam för. När rullgardinen rullas upp är himlen blå och solen skiner , termometern står på plus fjorton grader redan i tidig morgon. Då vet Lilla tanten att hon går en bra dag till mötes.
Det känns bra att slänga in tvätten i maskinen, torka golven medan maskinen gör jobbet med tvätten.Än bättre blir det när jag står ute och hänger tvätt i kortärmat! Det känns som sommar fast lilla tanten vet att man kan blir rysligt förkyld, av att gå omkring utomhus i kortärmat redan den 10 april. Dagen i dag måste vara en " Tantdag" bestämmer Lilla tanten och då behöver tanten inte  bry sig om huruvida det är april eller juli. Det är varmt och då kan man gå i kortärmat utomhus, låta alla dörrar och fönster stå öppna, hänga ut kläder för vädring och sätta sig i solen och läsa en bok!!

Så kommer verkligheten ifatt Lilla tanten. Visst fasen det måste ju vara lite middag även en tantdag!
Eftersom hjärnkontoret är  påkopplat och går för högtryck,  har torsken hämtats från frysen redan i tidig morgon,  så att den går att skära i lagom stora bitar. Medan potatisen skalas nynnar  Lilla tanten; "I dina guldbruna ögon blev jag förälskad" och kastar förföriska blickar på lilla farbror´n som anar oråd och försiktigt smyger ut genom dörren och försvinner för en stund. När fisken steks i smör och potatis, morötter och vaxbönor kokar på spisen , studsar Lilla tanten ut i trädgårdslandet för att klippa lite gräslök, som doftar himmelskt. Lilla farbror´n tittar förskräckt ut från arbetsboden, lite undrande över tantens danssteg och nynnande så här mitt på dagen? Lilla farbror´n muttrar;" En kan ju tro att mänskan tatt se nånna dröppar starkt!" Precis då kommer Lilla tanten farande, ropande , skrattande; Du måste komma och lukta på gräslöken, det luktar sommar!!  Lilla tantens framfart går inte att stoppa så där,  det blir kan man säga en liten kollision som slutar i en kram. Nu är Lilla farbror´n trött på tramset, han ruskar  på hela sig och går in i redskapsboden och stänger dörren. Trallande gummor i all ära men dansande kärringar kan han klara sig utan!.
När middagen är serverad, har lugnet spridit sig i köket och allt är som vanligt. Inga guldbruna ögon eller förföriska blickar, bara vanligt stillsamt samtal över bordet. Lilla farbror´n ger lilla tanten en kärleksfull blick och säger; Va bra att du lunat ner de lide, mänska, da kan allri va bra för hjärtat o va sau hialösa som du va fö ain stonn sin". Nä det har du rätt min vän; svarar tanten och reser sig för att duka av bordet och diska.

Några timmar senare är dessa båda gamlingar på väg till sjön! Inte vilken sjö som helst utan
Ö Harasjön i Kullan. Medförande kaffe och sockerbullar i ryggsäcken. Till sjön är det inte närmaste väg precis, men det är vackert längs hela vägen . Små söta hus med fina trädgårdar varvas av storskogens vackra "gammelgranar" som doftar gott. Blåbärsris, lingonris, ljung och mossa och  massor av sten finns det gott om längs hela vägen som kröker och svänger och går upp och ned. Det sprakar i gruset och det känns att nu är det vår. När bilen är parkerad långt ut i skogen, har vi en bit att gå. Genom ett kalhygge, där stenar modell större har kommit i dagen, och riset ligger lite hur som helst. En och annan granruska finns att hålla sig i, när det bär neråt, det gör med jämna mellanrum, att ramla är inte att tänka på, eftersom vi inte har assistenter med oss som kan hjälpa oss att komma upp.

Om man är ett barn av Barrskogen är det ett måste att läsa just 

Barrskogens barn av Eva-Stina Byggmästar.

 Här kommer lite smakprov:

Kanske en överårig - ja, varför inte

en lavgrå och risig granskog, men

alltså vilken skog man än väljer så

blir det lika roligt, men så vinglar

vi till, faller ihop i en hög - skrattar!

borstar av oss och är på benen igen, 

för att traska omkring ett tag

och ett tag till.,.

eller :

man är ju aldrig ensam i skogen, 

för träden, fåglarna - 

talltitan, mesar ... finkar,

trädkryparen - liksom älgar, 

ekorrar, möss, sorkar ...

och mörkgrå skogslämlar

är ju här, 

hos mig!