Sommar , sol och nya grannar....

Vi har fått nya grannar! På andra sidan häcken har ett yngre par flyttat in för några veckor sedan. De är väldigt lika, klädda i svart o vitt, kanske har de varit i Ullared?De tar sig friheten att struttar omkring  på vår gräsmatta . Jobbar bra tillsammans , men jag tror att frun i huset blev lite sur över den sista renovering , det mesta ser ut att hänga lite löst. Kärleken fick ett snabbt slut och nu är den rangliga bostaden övergiven vad vi kan se i alla fall.
Javisst skulle det kunna varit ett homosapiens par , med tanke på hur det lätt det verkar vara idag att banka igen dörren och dra till nästa binge!  Men icke, detta var ett mycket tjusigt skatpar. De hjälptes åt att bygga i början,  i en stor prydnadsen som växer på andra sidan vår häck. Så hände det som inte fick hända, lilla frun tyckte att maken var en osedvanligt falsk typ, som umgicks med både kajfröknar och "skogskatedamer". Dessutom blev inte bygget godkänt, det hängde lite pinnar och slängde i vinden och boet blev liksom inte färdigt eftersom den vackre blåsvarte hannen med sin  långa vackra skört flörtade runt lite för mycket. Frun försvann ut till vänster och maken, ja han struttar fortfarande omkring på vår gräsmatta, men  nu utan en fru som anger tonen.

Som väl är våra grannar är  av den trogna typen , vi har inte fått nya grannar  på väldigt länge och det är bra, för vi gillar de vi har. Pratar lite då och då över häckarna och det är alldeles lagom. Vi bor ju inte i radhus som i större städer, där man kan höra när grannen spolar  på toaletten. Här finns utrymmer för att vara för sig själv om man skulle vilja det. Lilla tanten kan mycket väl vara på norrsidan och luka land utan att Lilla farbror´n  har en aning om var hon är. Det händer ibland att han letar efter henne och det kan ta lite tid att hitta en liten tant som ligger på knä under syrenbusken och rycker kirskål.Häromdagen var det liksom tvärtom. Lilla farbror´n var försvunnen. Han satt inte i sin bästa fåtölj och inte vid köksbordet. Inte heller var badrummet upptaget av en frustande ny duschad liten farbror. Ropa är inte att tänka på, då kommer halva Tulseboda och undrar varför jag skriker så dant, medan lilla farbror´n, lugnt står kvar i sin lilla bod och pysslar med fiskedragen eller gör ett litet bord till Lilla tanten. Nej, då tar jag telefonen och ringer! Genast svarar han och kan meddela att han befinner sig sydost ut några hundra meter från hemmet. Vid sopstationen , där en annan liten farbror kommit fram ur sin lilla bod och inlett ett samtal om väder och vind. Jodå så kan det vara.

När det var dags att ta lilla promenaden idag, tog Lilla tanten  ett stort beslut.  Det ska till att gå en ny runda.  Efter 6 månaders gång  på samma väg längs samma sjö, kändes det lite spännande att ta en annan väg idag. Istället för att svänga vänster som vanligt gick fötterna rakt fram, rakt fram!  På asfalt, på en  lagom stor väg där det passerar ett antal bilar på lagom avstånd från tanten. I vägrenen växer maskrosorna så vackert och lövträdens kronor vaggade i vårvinden. Solen sken och vinden var inte iskall. Lilla tanten blev rent av lite varm, men att ta av den svarta bomullsjumpern var inte att tänka på. Inte vill tanten skämma ut sig och visa alla bilringar och gäddhäng inte, nej svetten fick rinna längs ryggraden. När man använder apostlahästarna hinner man se, höra och njuta av vårens dofter.  I en trädgård hängdes det ut tvätt och på ängen gick det hästar och betade. Lite längre bort stod det några får och glodde på tanten när hon susade förbi med stavarna. Fåglarna kvittrade och gruset knastrade under skorna. Den raska promenaden tog ungefär en timme och  väl hemma igen lutade tanten sig ner över liljekonvaljerna som blommar så fint i trädgården och drog in den ljuva doften i näsan. Lite besvärligt att luta lagom mycket så det inte blev övervikt framåt, det har hänt ibland att framvikten blivit för tung och då brukar det sluta med att tanten ligger pladask i jorden. Inte så roligt med jord på kläder och i ansikte, lilla farbror´n blir så orolig när tanten kommer hem och ser ut som den värsta grävling.  Hur som helst, lilla tanten kände sig glad och gick in och gav lilla farbror´n en stor kram, vilket mottogs med glädje och utav bara farten blev det liksom en kollision mellan våra små munnar!!  Det kan kallas rakpuss, vårpuss eller bara en puss så där mitt i vardagen.

Vad kan man lära av en resa? Borta bra men hemma BÄST ...................

Lilla tanten har varit  på resa!
Genom de fagra landskapen,  Blekinge, Skåne och Småland. 

Även när det regnar och är kallt är dessa   landskap, vackra  att färdas genom, på småvägar som går i kroga-raaer!!  Nu hade vi lite bråttom denna gången så det blev inga stopp ,för att fotografera och beundra allt det vackra vi såg genom bilrutorna. Det svischade förbi när vi dundrade fram i  80 km som var den tillåtna hastigheten, och lilla farbror´n, som satt bakom ratten håller alltid RÄTT hastighet, d.v.s den hastighet som det står i lagen. Det gjorde däremot inte våra medtrafikanter. De flesta som kör bil idag verkar inte kunna läsa siffror eller förstå skyltarna som talar om hur fort man får köra. Vilket lilla farbror´n också kommenterade hela tiden, lite tjatigt blev det efter två timmar. 

Hur som helst, vi kom fram precis exakt på minuten, till Lilla tantens bror och hans fru, för att där byta fordon och åka vidare i en betydligt nyare bil , chauffören däremot var av samma årgång som innan. Lilla farbror´n hade ådragit sig ett elakt ryggskott och var något vingklippt när han rörde sig mellan bilarna. Nu gick färden vidare mot Västergötland med samma vackra bilder utanför fönstren. Tyvärr blev det efter ett tag motorväg . Varför heter det egentligen motorväg? Vägen går ju inte med motor som t.e.x en motorcykel. Det borde ju heta gångstig, liten bilväg, stor bilväg, större bilväg och jättestor bilväg egentligen men ok det gör ju det samma vad den heter , väg som väg. Antingen har den ett stengärde invid vägrenen och är jättesmal eller är den fyrfilig och alla bilar kör som om de "stolet " bilskrället!!

Strax före Kungsbacka körde vi in på en parkering för att inta kaffe och mackor. Inifrån bilen hade det ju varit sommar om än regnig. Men ute...... iskall storm och ispiggar till regn. Vi försökte ställa oss i lä men det var inte lätt, när det inte fanns mer än några ynka björksly att gömma sig bakom. Trots allt, kaffet smakade och bra och mackorna försvann snabbt ner i utsvultna magar. Egentligen, utsvultna var vi väl inte.  Skulle möjligen vara broderns fru som är liten och smal som kunde passa i den kategorin, vi andra tre är ganska välmående. Men ingen ro och ingen rast, in i bilen igen och nu tätnade trafiken , långtradare från Polen, Slovakien, Holland och många fler länder bildade långa rader på motorvägen. Personbilar av alla de slag ,från rosthögar till blänkande och  vältvättade, passerade förbi, vi höll marschfart och snart passerade vi Göteborg på vår väg till målet. Målet var en syskonträff i Lerum hos tantens storebror. Javisst, jag har två äldre bröder och en lilla syster. Vi checkade in på ett hotell som hette Ibis (är väl en storkfågel?) Allt  på detta hotell var mini. Liten men välskött reception, en trevlig men stor receptionist som  skulle ,får vi hoppas, bli mamma ganska snart. Magen var avslöjande stor. Matsalen var liten, rummen var små, toa och dusch var litet men rent och snyggt. Tanten var trött så en liten stund med John Blund var behövligt och sen var det dags att byta om och bege sig till syskonträffen.

Vi fick kaffe och mackor med gott pålägg och till detta serverades också många glada skratt och mycket prat. Sen blev det kyrkgårds besök, våra föräldrar ligger på sen många år tillbaka på Lerums kyrkogård, som har grusgravar. det enda stället jag sett som har grusgravar och jag är ju känd för att ränna gatlopp på de flesta kyrkogårdar. Jag tycker nämligen det är väldigt intressant med kyrkogårdar och kyrkor också för den delen. Alla gravar var snyggt krattade i olika mönster. Det är en gammal kyrka och en gammal kyrkogård i ett modernt samhälle. Inte alltid så lätt för kyrkan att passa in. Samhället vill bara ha kyrkan när det händer saker som inte skulle hända. Det är inte så att samhället värnar om kyrkan och kyrkogården, den ska bara finnas. Just här, är det järnvägen som vill åt kyrkogårdsmark för spårutbyggnad. Hoppas att kyrkan kan hålla mot men det är inte så lätt att vara motvalls kärring!!

Som alltid, för mig betyder kyrkogård, stillhet och ödmjukhet inför livet och här och nu blev det tydligt att jag har mycket att vara tacksam över. Jag var inget önskebarn men hade turen att hitta bra adoptivföräldrar som gjort att jag idag, som tant, kan umgås med min biologiska syskon utan problem. Eller nästan i alla fall. Att ha syskon är inte bara av godo. Tillbaka till utgångspunkten var det dags att äta god mat och fortsätta den trevliga samvaron som varade till långt ut på sena natten.

När vi dagen efter, dagen före var hemma igen i vårt vackra Kyrkhult kändes tacksamheten oändligt stor över att slippa bo i en större stad. Men också över att jag har allt det jag har. Lilla farbror´n, våra fina ungar , kärdöttar och kärson och inte minst våra älskade barnbarn. Inte vill jag bo i en stad och springa gatlopp för att jaga alla premiärer eller hitta de bästa och billigaste reorna? Nej jag föredrar fågelsången och regnet och all den förbaskade kirskålen. Till och med svårigheten att resa sig efter ett pass i trädgårdslanden känns bättre än att vara i en stenpark hela tiden. 

Vad vore världen utan barnbarn? Då skulle ju inte tanten kunna leka med bilbanan eller sparka boll utan att det skulle se konstigt ut. Inte skulle tanten få sjutusen kramar och inga glada tillrop när vi ses.

Lilla farbror´n är väldigt förtjust i Lilla tanten men glada tillrop och massor av kramar delas inte uta alla dagar i veckan av klart förståeliga skäl , vi ses ju hela tiden! Tänk om han skulle få för sig att kram mig hela tiden och ropa: Käraste lilla du i samma veva? Det är ju tur att kar´n har sitt klara förstånd kvar.
Måste ta några av alla dessa kommentarer från barnbarnen  som jag sparat under åren; 

Farmor låt honom vara sur, annars blir han aldrig glad mer! 

Vilken Peter , han med tratueringarna eller ?
Farmor har en egen tjörka!!  Eller när jag fick läsa saga över telefonen för att det bara är mormor som kan läsa just den sagan. Eller alla de gånger vi badat i Södersjön och hoppat från bryggan eller cyklat runt huset tusenmiljonergånger.
Vad är miljoner och Thailandsresor mot dessa raringar? Kollar igenom detta imorgon nu ska jag lägga mig. Nu är det iövermorgoniövermorgon men nu är det kollat och klart. 

Fredagskväll i timmerkojan....

Klockan är nu 15.45 och det är fredagskväll. Lilla farbror´n är i Karlshamn och fiskar sill.
Lilla tanten har planterat växter i krukor och land, promenadmotionerat längs Södersjöns vackra strand en bit och vidare in i Björnsson skog, stekt sill och lagt in i lök och ättika och manglat och strukit det sista av tvätten som torkat ute och luktar så gott.
Vad har hon mer tagit sig för en dag som idag? Skrivit ett mail till fritidschefen Stefan Mårtensson och påtalat behovet av större soptunnor vid  Södersjöns badplats och rastplats. Skatorna och kajorna håller hov vid papperskorgarna och sprider skräp och det tycker Lilla tanten är synd. Nu när vi äntligen, här i vår lilla by, har fått en vacker rekreationsplats att vara på. Passade på att påpeka att en eller gärna två bänkar till badtanten och hennes kompis inte vore fy skam. Gärna placerade under ett träd i närheten av badbryggan. Nu återstår att se om denne trevlige man läser och begrundar och kanske till och med åtgärdar det jag påtalat.

Utanför mitt fönster är himlen blå och det ser varmt och skönt ut, men skenet bedrar, det blåser iskall vind. Tanten föredrar att sitta inne och titta ut istället för att vara ute och frysa sig blå om de runda kinderna.
När natten förgått och dagen vaknat imorgon ska jag baka bröd, för frysen är snart tom." Köbekaga?" Allri i desse "värdena. Här bakas allt bröd, dock är det inte alltid jag som står för bakningen. Lilla farbror´n är en hejare  på att baka bröd, men eftersom jag inbillar mig att han kommer hem med tonvis med sill, ja ja, kilovis då, så får det bli jag som bakar denna gången.
Tanten ska också bege sig medelst bil till centrum av Olofströms kommun, för att där utnyttja uttagsautomaten i Karlshamns Sparbank. Enda gången som tanten besöker just den banken, är när det ska hämtas kontanter. Jodå det finns andra banker. Om de är bättre? Ja det tycker jag, så pass  mycket bättre att jag är beredd att köra ett par mil för att träffa min personliga bankman. Denne bankman är en man av den gamla sorten, som vet hur en slipsten ska dra´s och som lyssnar och  inser att även tanter kan och vet en hel del, även om de inte kan o vet allt. Han har vårt fulla förtroende.

Det får nog bli ett besök på Maxi och Willys också, för inköp av frukt, grönsaker , fönsterputsmaskin och en grästrimmer med batteri, även om Lilla farbror´n tycker att jag ska ha en stor tung grästrimmer med sladd, som jag ska snubbla om och bli rasande över att den inte räcker precis dit jag vill. Ja, han vill ju inte att jag ska snubbla och bli arg,det är bara det att han inte riktigt begriper hur en tant fungerar!!  Farbröder och tanter äro liksom olika. Sen förstår ni, beger sig det här gamla paret  på söndagsmorgon mot Lidhult. Till Lidhult kommer man genom att köra bil genom Blekinge, Göinge och Småland. Vägen går genom det vackraste landskap man kan tänka sig. Röda små stugor, skogar, ängar med betande kor och hästar och ett och annat lite större samhälle som Lönsboda, Älmhult, Traryd m.fl. I Lidhult ställer vi vår bil och åker vidare med ett annat äldre par!! Man skulle kunna kalla även dem för tant och farbror. Nu går resan mot Göteborg och Lerum. I Lerum ska vi träffa mina syskon och ha en riktig trevlig dag och kväll och sen sover  vi gott på Hotel Ibis . Nu är vi redan inne i nästa vecka och då åker vi hem till Lilla Kyrkhult igen. Skönt med en egen binge.

Sköna Maj välkommen till vår bygd igen...

I drömmen ser jag vårens bokar lysa

 med späda lövverk nedom Boafall,

 när vägen går till Alltidhult om våren

 och skogen ter sig som en ljusblond hall

 med solens spel  på genomlysta sväv

 av friska löv som bilda vårens väv.

Harry Martinsson

Kan det sägas bättre? 

1.a Maj och våren står för dörren. Ute var det kallt och vinden var allt lite isig, inte precis väder för att gräva ner dahlia rötter i jorden.  Efter att vi intagit middag, dagen till ära, årets första matjesill med lögadoppa och pära mä skal pau, tog vi ett beslut att göra en utfärd med bilen. Ja vi är så gamla att vi tycker att det är roligt att göra små utfärder med bil. Idag gick färden till Vånga,  där bokarna verkligen lyste med sina ljusgröna fullt utslagna blad. Äppelträden hade också små, små blad och det gick att se en antydan till kommande frukter. Lilla farbror´n rattade bilen sakta och stadigt mot Café 77:1, som ligger precis mitt i backen upp mot Barum.  Lilla tanten och Lilla farbror´n , och så förstås vår bästaste granne som numera inte har nån farbror att åka bil med, gick med bestämda steg in på detta förnämliga ställe. Kaffet var starkt, varmt och gott, kanelbullarna bakade på surdeg helt otroligt goda för att inte tala om sirapsbröden också det en kaka. Lilla farbror´n hade en syndig dag och inmundigade en chokladbiskvi. Utanför fönstret hade vi den vackraste vy vi sett på länge, närmast stod äppelträd på väg att blomma och nedanför låg Ivösjön stilla och vacker. 

När kaffet var urdrucket och alla kakor uppätna gav vi oss iväg  på nya äventyr. Vägen slingrade sig mellan Ivösjön och äppelodlingar, husen varierade i storlek , himlen ljusnade och solen tittade fram. Nu hade vi hunnit passera Bäckaskogs slott , kört förbi avfarten till Kjuge kull, o hä skulle vi nu bli häin? Lilla farbror´n ville köra ner till Tosteberga hamn och för att komma dit passerade vi 

Trolle-Ljungby slott med slottskyrka och vallgrav. Svängde vänster och kom förbi flera stycken hus som ingick i grevens ägor. Vägen var sannerligen inte bred och det gick inte att rusa fram i 120 km precis. I gengäld hann vi se fina rapsfält, vackra hus, massor av änder som promenerade längs en liten vattensamling. Tosteberga hamn var inte stor, lite båtar, några husbilar och lite fiskebodar. Nu var himlen återigen mörk och regnet hängde i luften så vi rundade en gammal propeller som stod uppställd och fortsatte mot Edenryd. 

Vägen blev allt smalare, husen allt större. Valjeviken bredde ut sig framför oss och nu kan vi tala om villor i miljonklassen med båtar och bilar och strandnära tomter. Nästa sväng med bilen gjorde att vi begav oss hemåt efter en trevlig eftermiddag och då kom lilla farbror´n med en överraskning. Han ville bjuda damerna på hemlagad pizza!!  Sånt tackar inga tanter nej till, så vi foro över isen, hem till norden och där var lika kallt som när vi åkte iväg. 

Det blev både pizza och  pizza sallad. Nu slår mig tanken att, vilken tur att vi är olika. Somma mänksa ger se ud o gar i 1:a Maj tåget, nårra seda inne o gnäller o nårra ge se ud o aga bil te o glo pau var Herres grönska och drecka kaffe o ha se. Visst är det härligt med Våren ????

Det var i maj när göken gol sa mamma.......

........................då för 70 år sen  kom en liten flicka till världen . Som växte upp, blev tonåring, ung vuxen, medelålders och vips blev hon pensionär och nu fyller hon om en månad ungefär, 70 år. Hur gick det till?

Ja inte vet jag, jag har bara levt livet fullt ut alltid. Hade turen att hamna i Kullan hos föräldrar som älskade den där magra, busiga svarthåriga ungen, fast det kanske inte alltid var så lätt. Hon var nämligen ganska busig. Gillad att klättra i träden och på de allra högsta stenarna. Det var inte roligt när man rasade i backen och fick skavsår  på armar och ben, men annars vilken fröjd för en liten unge att bo i ett äventyrsland. Även då för 70 år sedan fanns det plåster, Salvekvick och bindor att linda om såren med. Jod fanns också, detta hemska bruna elände som såren skulle tvättas med. Det gällde att inte skrika för mycket ,fast det sved ordentligt, då kunde det bli utegångs förbud några timmar. Ett  stort nöje var att gå omkring i mosabäcken, få stövlarna fulla med skitigt vatten blandat med dy. Brukade för det mesta sluta med att jag satt fast i gyttjan och fick hoppa ur stövlarna och gau pau sauckarn hem mä stövlarna i nävarna. Jag kan inte minnas att mamma blev arg, mer lite trött i rösten. Allt blött fick dras av och nya torra kläder plockas fram och sen bar det av igen. Mina lekplatser var Knutabacke bakom gäat, Vaungen, Stainana och Klättatrait. Knutabacke, låg bakom stengärdet och var ca fem steg bakom själva stengärdet,  men då var jag långt ut i skogen tyckte jag och därifrån kunde man utan att en enda kotte fick veta detta, ta sig tvärs över till Flinkastuena. Ett gammalt hus med hål i golvet, absolut förbjudet område att leka på, men oj så spännande. Vången var marken som vi ägde där man kunde leka prins Valiant, plocka smultron, vitsippor och begrava alla katter o fåglar som dog. Begravning till så att det döda lilla djuret lades i en skokartong , pappa fick  agera kyrkogårds arbetare och jag var kantor, präst och anhörig på en gång. Många är de träkors jag spikat och medelst en blyertspenna skrivit in namnet och dödsdatum på. Som avslutning sjöng vi , jodå, även min stackars far, Tryggare kan ingen vara.  Stenarna var de jättestora bumlingar som än idag finns kvar, där jag klängde och hängde tills jag föll i backen och skrikande sprang hem till mamma som tog fram Jod och Salvekvick. Klätterträdet var en gammal, gammal ek, med en stor krona, där jag kunde hoppa omkring som den värsta ekorre. Det gällde att ha bra svansföring och tungan rätt i mun, för under trädet var det stort stenröse.

Livet bara rann på , jag började skolan fick en hel del kamrater men bäst av alla var nog Karin som bodde ett par kilometer hem ifrån mitt och var ett år äldre. Vi cyklade oftast mitt på vägen, för det mesta pratandes eller sjungandes, helt omedvetna om att det kunde vara farligt. Vi lekte och lekte och tiden gick och så var vi tonåringar  och roade oss kungligt på Blå Vallen, Nordpolen och Medborgarparken. Livet rullade på och en dag blev jag fru Nilsson,  mamma och sen alldeles strax farmor och mormor. Så snabbt livet rullade iväg. Nu sitter jag här som en liten tant i sina bästa år tillsammans med lilla farbror´n. Livet som pensionär kan vara både roligt,sorgligt och farligt.
Numera behöver jag inte klättra i träd eller på stenar för att ramla och slå mig. Det går alldeles utmärkt att ramla genom att bara gå på köksgolvet eller stiga ur sängen lite för snabbt. Eller böja sig ner under ett träd, som jag gjorde för ett tag sedan och  helt plötsligt går det inte att resa sig. Utan lätt framåtböjd i en sorts springstil faller tanten på gräsmattan. Naturligtvis är det första tanten tänker;Måtte nu ingen se detta. Nästa tanke blir ju; hur sören kommer jag upp. Jo då man rullar runt och tar sig upp  på alla fyra ! Backar lite till och tittar om det möjligen kunde finnas en gren, att hålla sig i, men nä det gjorde det inte. Då så upp med rumpan, backa lite till och ta tag i knäna och sen upp. Borsta av sig gräs och lite mossa och några ynka pinnar och sen mycket sakta och stilla gå vidare i världen.  Eller varför inte promenera i skogen och ramla över stock och sten det har också hänt, men peppar,peppar ta i trä, det har inte uppstått blodvite än i alla fall.

Vecka 17 ................

Min vecka börjar med måndag....
...i dagboken står det, att det var en varm o skön vårdag .... jo det var det. Lilla farbror´n fick ett ryck av städmani och grep sig an altanen möt öster . Taket skulle tvättas, den nya borsten inköpt i Ryd kom väl till pass, tillsammans med varmt vatten och rengöringsmedel.Två gamlingar som hjälptes åt med att skura blev taket gjorde att det blev  som nytt, Rent och alldeles vitt istället för svartprickigt. Eftermiddagen ägnade jag åt att ligga framstupa i jordgubbslandet för att rensa bort det lilla ogräs som kommit upp. När detta lilla projekt var klart skulle ju lilla tanten resa sig upp. Kan tyckas vara en enkel sak, men se det är det inte. Först upp i knäsittande ställning och sen en stadigt tag om hackan och UPP! Ryggen kändes liksom av  på mitten i första läget, men ja den var hel och tanten kom upp och kunde fortsätta trädgårdsarbetet med att gödsla och lägga  på lite ny jord, Väven skulle också på, för att sätta lite fart  på gubbarna, men se det klarade hon  inte själv utan fick invänta lilla farbrorn´s hemkomst. Hade hade nämligen avvikit från hemmet efter middagen för att fiska sill!!
Man skulle kunna tror att det var december istället för april när han ger sig väg på sillfiske.
Vinteroverall, stövlar och toppluva!! Visst kan det blåsa vid havet, men lite mycket kläder känns det som, för mig i alla fall, men som han säger, det är ju inte jag som står vid kajen och fryser. Sant, sant.

Ett par dagar senare skurades altangolvet och sen flyttades alla saker tillbaka för nu skulle altanen mot väster också städas. Men det fick bli en annandag. Eftermiddagen gick åt till att byta påskgardiner mot sommargardiner i köket och byta blommor på fönsterbänken. En tur längs Södersjön och fram till Björnssons gård och vidare igenom skogen till Byn igen hann jag också med. Nu till denna dags stora glädjeämne. Ett besök hos en liten dam med många år  på nacken, hon bor på äldreboendet i Byn. En liten bukett med vitsippor, pärlhyacinter och vårviva gjorde henne så glad. Det blev en pratstund i solen på balkongen om gamla tider och lite om nutid. Hon var glad och trivdes bra i sitt nya boende och vi vinkade glatt åt varandra när jag cyklade hem. Den värme och glädje hon skänker mig, ger jag tillbaka till henne nästa gång vi ses, o så går glädjen runt i några varv. Nu kan ju livet inte bara bestå av roligheter, allvaret gjorde sig påmint med ett kyrkoråds möte på kvällen där stora frågor diskuterades och beslutades.

Nästa morgon var himlen mörk och kylan hade kommit tillbaka. Detta till trots blev det altantvätt. Lilla tanten hade bytts ut mot en rar och go liten gosse, nr 2 i barnbarnsskaran. Lilla farbror´n och tvåan skötte tvätten  utan min inblandning, jag fick stå för middag och kvällskaffe. Vi hade lyckan att få möta Ettan också, eftersom han skulle hämta hem lillebror,  och fick oss många glada skratt till livs vid kaffebordet den här kvällen. Dagen efter hoppade vi  fredagsmyset och istället  besökte vi två äldre släktingar till oss. Lite snurriga bägge två och det måste nog erkännas att två "snurrepannor" samma dag var en för mycket. Men väl hemma igen hade tvätten torkat ute och doftade så gott, så det var en fröjd att lägga in i lådor och skåp. Kvällen ägnades åt att begapa Let´s Dance . Naturligtvis vann Ingemar Stenmark, rätt eller fel, men han är utan tvekan svenska folkets största stjärna.
Sen kom lördagen och då for vi till Hasselkroken och där var det lek och stoj mest hela dagen och smörgåstårta, så god så god,  till kvällen. Så kommer veckans sista eller första dag, om detta tvista de lärde, Söndag med stort S.
Vilodag, kyrkodag, arbetsdag,  resdag eller vad ni vill. För mig blev det en vilodag. Det blev inte många knop gjorda, men en god söndagsmiddag blev det i alla fall. Oxrulader med ugnsbakade potatishalvor, gräddsås(jodå det är visst nyttigt!!) och en grönsallad med fetaost. Vad vi drack till detta? Ja inte var det vin, öl eller mjölk utan  "Halenvatten" och det var gott nog. Sen blev det långpromenad och kaffe  på maten när vi kom hem. Det serverades, en så gott som sockerfri blåbärspaj till kaffet, det uppskattar lilla farbror´n mycket att få något som smakar gott till kaffet utan vitt socker.

Liten bankman.....

Vilken tur vi har lilla farbror´n och jag, som har en så himla trevlig liten bankman som ger oss goda råda om vår lilla, lilla ekonomi. Det gör inget alls att vi har en bit att köra. Vägen till banken är vacker och kantas av alldeles vanliga små hus, röda gårdar, vackra gamla ängar med stenar och enebuskar. Hästar som betar stillsamt och en och annan liten människa som cyklar eller går med barnvagn längs vägen i solskenet. Dessutom finns det en alldeles förträfflig järnhandel på samma ställe som vår bank. Denna järnhandel, är ingen vanlig järnhandel. Inredningen är från början av 1900-talet och personalen är gudomlig. Där hittade jag idag en " Lilleman" om någon vet vad det är, nu för tiden. Detta redskap är en nödvändighet för att kunna vända plättar snyggt. Inhandlade raskt en till lille storebror, själv har tre stycken inköpta i början i 60-talet.

I detta samhälle finns också ett utomordentligt café. Vi betjänades av en liten farbror, som var både vänlig och trevlig. Kaffet var gott och smörgåsen rejäl , god och mättande. Förutom vi, satt där fem små gubbar och drack kaffe och läste tidningen. Alla pratade med alla och en gammal bekant från förr dök upp och hälsade oss med orden; Hej på er Nilssons, är ni i stan?  Jo det var vi ju, det kunde vi ju inte förneka. När vi återvände till bilen hade den ingen parkeringsbot, bara detta gladde oss. Vi kom ut från parkering med livet i behåll, trots bussar och bilar som pilade fram och tillbaka och anträdde färden tillbaka mot hemmet. Först skulle vi dock avvika från den tänkta rutten med att köra över Nebbeboda mot Olofström. Lilla farbror´n skulle till Familjeläkarna med en receptförnyelse
( vilket långt ord) och sen till Willy´s en runda. Han är just nu, helt otroligt tokig med att springa rundor  på just detta varuhus. Nåväl, vi kom så småningom hem, plockade in allt vi släpat  ut  på förmiddagen. Sorterade in vatten flaskor, äpplen och alla papper och pärmar där det skulle vara.
Ishockey på TV och lilla farbror´n är förlorad för världen och lilla tanten gick ut  på promenad. Längs Södersjön , förbi ängar och bondgårdar, genom skogen och fram till byn igen. Kvällsljuset lägger sig över byn och medan jag skriver blir det allt mer skymning. Imorgon är en annan dag , då blir det vetebrödsbakning, promenad och ett besök på äldreboendet, tror jag i alla fall.Kvällen avslutas med ett kyrkoråd för min del och just nu känns det som om jag vill lägga mig raklång och göra ingenting.