En dag i oktober-----

Så kan en dag se ut i början av oktober om man är en liten tant.

Klockan ringde ilsket redan kl 06.00 och tyvärr gick det inte att strunta i meddelandet. Upp med fötter över sängkanten, och försöka få hjärnan att fatta att den ska vakna, fast det är mörkt ute.
Lilla farbrorn rör sig försiktigt i sin del av dubbelsängen och snart tassar han iväg för morgonens första  besök i vårt numera varma och sköna badrum. Annat var det förr, innan bergvärme och "handukstork" hade installerats. Då var temperaturen närmare + 10 än +22.

Nu började hjärnan gå igång, både fötter, armar och kropp orkar röra sig och snart står Lilla tanten i köket och tillreder frukost enligt alla konstens regler. Kaffe, juice, vatten, bröd, smör, pålägg och en skål med diverse torrfoder, frukter  och Kefir, denna underbara dryck, till Lilla tanten. BLT , en del till Lilla farbrorn och en del till Lilla tanten. Lila ljuset tänt och servetter, d.v.s hushållsrulle framlagd. En skön tystnad och ett härligt lugn sprider sig i köket, men just idag varar det inte lika länge som vanligt. Vi ska till Familjeläkarna i Olofström och ta prover, ja egentligen är det lilla farbrorn som ska ta prover Lilla tanten  är med som ett litet runt stöd att hålla sig i. Vi ska vara där senast 08.30, för att proverna ska hinna med bilen till labbet nånstans i världen, Karlskrona, Karlshamn, Lund eller vad vet jag. Lite stressigt att hinna läsa BLT, lösa korsord, svälja torrfodret, plocka undan , bädda och sen se till att ansikte och kropp blir anständigt, och att håret ser någorlunda normalt ut, till klockan 08.00.  Naturligtvis är vi klara och kommer i tid till provtagningen fattas bara, gamla människor veta hur man ser till att var klar när det behövs.
Efter läkarbesöket tog vi en tur i den livsmedelsaffär, som vi besöker då och då i Olofström. Lite påfyllning i sortimentet i skafferi, kylskåp och frys. Noran ven runt öronen och ingen mössa på Lilla tanten och alldeles för lite kläder, vilket gjorde att vi bägge gamlingar vore tvungna att ha varmt kaffe så fort vi kommit hem. När värmen kommit tillbaka till våra gamla kroppar, gick Lilla farbrorn och vilade sig och Lilla tanten skrudade sig i arbetskläder för trädgårdsarbete. Först bära in lite pelargonior i uthuset och sopa altanen, sen övergång till att klippa ner vissna pionbuskar och lasta i den tunga skottkärran. Hittade lite höstanemonen som gjort sitt och lite andra växter som också klipptes ner. Sedan förstår ni var det dax!!  Fram med hacka och spade nu skulle det rensas i landen. Vilket jobb, hacka , kröka rygg, dra upp maskrosor stora som en halv melon med rötter ner i Kina. Grästussar som inte vill upp ur jorden och annat otyg. Svetten började rinna längs ryggen och Tanten började känna av ryggen och benen. Då kom det en liten söt bil på uppfarten med två små söta fruntimmer i. En svärdotter och ett barnbarn nr 3 i raden av fem. Så skönt med en paus och prata lite strunt om allt och inget . När timmen var slagen för att laga lunch, gav Lilla tanten fanken i resten och tanken var att ta resterande ogräs annan dag. Eftermiddagen ägnades åt att äta, först lunch sen kaffe med Lilla farbrorn syster och hennes särbo. Nu så här i kvällsmörkret ska jag försöka summera dagen, jo den blev riktigt bra, vi fick både träffa sötaste och goaste sjuksköterskan, äta oss mätta, dricka kaffe, prata och skratta och minsann hann tanten köra till körgårn och lägga en blomma på älskade pappans grav,han hade fyllt 99 år idag om han levat, till och med tvätten blev stuken och inlagd  på plats. Tänka sig vad en liten tant kan vara med om på en ENDA dag.

I Skymmningslandet finns både gråa och gula färger ......

Lilla tanten bor för närvarande i ett skymningsland. Det mesta  som händer har en slöja av grått över sig nu för tiden. Det beror inte på att hon har fått grå starr eller än värre grön starr . Inte heller gula fläcken, utan att Lilla farbrorn gick och blev sjuk. Inte vilken manlig influensa som helst utan en riktigt otäck liten rackare som bosatt sig i hans kropp. Varje dag är nu för tiden som ett oskrivet blad, ingen vet på morgon hur dagen kommer att se ut. Det enda som är sig likt är att Lilla tanten och Lilla farbrorn bor i sitt lilla hus i den lilla byn, där de bott i snart femtio år.Sorgsenhet finns där alltid, även om glädjen kommer och går finns där ett stråk av sorg över den.

Men - så idag sken solen från klarblå himmel och när jag vaknade insåg jag att jag missat månförmörkelsen.Förbaskat också. Jag var helt vaken kl 03.00 men sen somnade jag för ovanlighetens skull om och ja då vaknade jag 07.45!  Då var månförmörkelsen för länge sedan förbi och när nästa kommer om ett antal år är jag säkert för gammal för att komma ihåg att kliva upp mitt i natten. eller .....  Då kanske jag bor på "himmet" och har slutat sova på natten!!  Jag kanske har fest i mitt lilla rum varje natt för ett särskilt utvalt klientel. Tanterna måste vara av samma kaliber som jag, dvs inte särskilt snälla och medgörliga till personalens förskräckelse. Farbröderna ska vara glada och goa och gärna dansa Tango eller Salsa mitt i natten. Eftersom alla har hörapparater skruvar vi upp dem och ned musiken från datorn som jag naturligtvis har med mig till " himmet". När vi blir för varma, tar vi oss ett glas inte vin eller öl utan vatten med lite goa bär i och massor av is. Framåt tretiden på morgonen sopar vi upp popcornen och chipsen som vi spillt på golvet och diskar glasen i tvättvasken i badrummet. Överblivet godis och dricka gömmer vi nogsamt på ett himla bra ställe!!  Var tänker jag inte berätta, för vem vet vem som läser detta. Kan ju rent av vara en liten undersköterska som jobbar just på det " himmet " där jag kommer att bo.

Med en klarblå himmel och en rund glad sol utanför fönstret, kan ingen människa var ledsen eller sur, så med glatt mod tog jag mig runt på 45 minuters slingan längs Södersjön. Det doftar underbart av höstens alla växter och skogen exploderar i färg. Alla färger finns med från vitt till svart. Just när jag gick och tänkte på Lilla farbrorn och hur allt ska bli, och inte alls kollade in vad som låg på stigen där jag gick, höll jag på att halka i vad jag tror var en diarré  liknade klump rävbajs. Med nöd och näppe undgick jag att halka och trilla på rumpan i detta. Hela denna väg är fylld med fågelsång och vackra vyer ut över nejden. Går det att inte vara glad då? Nej det gör det inte, ledsenheten sitter inuti min gamla kropp och en enda liten förflugen tanke kan få mig att gråta. Men just då  mötte jag goaste promenad vännerna som jag inte pratat med sen tidigt i somras. Det blev ett glatt och kärt återseende även om lilla farbrorn inte var med. Nu bestämde vi återigen att vi absolut måste ses, men inte när. Tiden hänger på hur mycket lilla farbrorn orkar , vi andra är ju relativt krya även om vi alla har våra krämpor. Just nu, känns det som om det skulle kunna gå att få till en liten träff med prat och skratt. Till helgen kanske?

När vi ätit lunch blev det en promenad i solen för tanten och farbrorn och det var så härligt att gå där med hans hand i min och inte blev han trött heller så det gick nästan 45 minuter innan vi var hemma igen. Lilla farbrorn gick och vilade och lilla tanten hon bytte om till värsta arbetsstassen och gick ut i trädgården. Där blev en förväxt sommarlilja borttagen med spade, grep, hacka och tillslut även en yxa. Att rötter kan vara så förbenat envisa att hänga kvar i jorden. Nu visste ju inte just denna liljerot vem som höll i verktygen, så efter en timme och två skottkärrelass till tippen och ett flertal klädesplagg avtagna så var eländet borta. Nu var ju tanten uppe i varv , och då blev de röda dahliorna uppgrävda  och luket kring hallonplantorna bortrensat av bara farten. Sen  kommer det tråkigaste, att plocka undan alla redskap som dragits fram, ställa in skottkärra , lägga in handskar och byta ut trädgårdsskorna mot tofflor.  Som ett brev på posten kommer   "ryggontet". Benen känns tunga och det går knappt att resa sig upp , då gäller tantenvishet. Ställa sig upprätt ta ett ben före det andra och se där,sprang tanten som en urgammal get in genom dörren till lilla farbrorn.
Visst är det roligt att leva, gräva stora hål, köra skottkärra på en slipprig stig så att varje steg man tar liknar ett Salsasteg, hur nu det ser ut.  Efter en middag med stekt laxfile, kokt potatis av en sort som heter Gala och är galet goda, broccoli och en himmelsk sås, så känns livet  så bra och det gråa diset är lite mer solgult. Ha det gott alla ni som orkar läsa mina alster.och minns att jag inte slutat skriva även om det är lite

mer sällan nu för tiden.

Det är måndag morgon -----

Det är måndag morgon ,så börjar Gräsänklings blues av Povel Ramel. Denne fantastiske ordvrängare och musiker. Jag är ju inte precis änkling eller änka och huvudvärk hade jag inte heller men måndags morgon var det verkligen för några veckor sedan !
Man skulle ju kunna tro att Lilla tanten har en rosa ljuvlig mjuk morgonrock på sig en måndagsmorgon och tofflor med små rosetter  på. Man skulle ju också kunna tänka sig att nattlinnet är blommigt och fluffigt och fullt med spetsar, att håret ligger snyggt precis som i en gammal amerikansk film med Elisabeth Taylor i huvudrollen. Tyvärr måste jag nu göra er lite besvikna, Lilla tanten sover i en ut tvättad T-shirt av obestämt märke och när hon vaknar ikläder hon sig ett par utslitna trekvartsshorts och en gammal tröja  och så ett par sockar på fötterna . Sådan ser hon ut när hon landar i köket och börjar ta fram frukost till sig och Lilla farbrorn. Håret? Jo det är för det mesta igenom kammat men det finns dagar då Lilla tanten blir förskräckt när hon tittar sig i spegeln framåt eftermiddagen och där står ett litet fruntimmer med håret bokstavligen på ett skaft.Typ"Piasavakvast" Jo män , så är det. Men nu åter till just denna morgon. När bordet var dukat, medicinerna framlagda och termoskannan med gott kaffe i framsatt, återstod att blanda till min egen lilla frukostskål . Den består av olika flingor, solrosfrö, linfrö, tranbär, päronskivor och katrinplommon. Över detta hälls kefir, denna mycket goda och nyttiga och sockerfria filvariant. Eftersom Lilla tanten är nästan allergisk mot tunt blask i frukostskålen, tog hon ett stadigt tag i kefir-förpackningen och skakade till ordentligt ett par gånger för att sen vända den och göra likadant igen.Plötsligt kom all kefiren ut på en gång den for runt omkring eftersom jag svängde den. Hela jag var full med kefir, så också köksbänken och golvet. I skålen kom absolut inte en droppe! Klockan 08.30 en måndagsmorgon är det inte vad Lilla tanten önskat sig. Stående i en pöl av kefir åkte alla kläder av och lilla farbrorn blev en aning chockad av att se sin lilla tant i bara mässingen samtidigt uttalande en del mindre vackra ord som inte gör sig så bra i skrift. Han sänkte blicken och väntade på åskmullret som aldrig kom. Sakta o lugnt bytte Lilla Tanten till anständiga kläder gick ner i källaren och la kefirkläderna i tvättmaskinen. Återvände med skurspann och bister blick. Snart var både köksbänk och golvet torkat och det luktade rent och gott. Ska säga att det var väldigt gott med frukost efter den starten.

Naturligtvis kunde inte en dag som börjat så tokigt avstå från att toka till det ännu mer. Framåt eftermiddagen när dagens skogspromenad var avklarad, gick tantfötterna till Södersjön. Iförd en hyfsat modern baddräkt, jag skulle drista mig till att säga att den till och med är snygg, travade jag över och förbi en hel hoper badgäster, som naturligtvis inte ligger i snygga rader och solar . Funderar över om det inte vore ide att rita in hela badplatsen i rutor som på en parkeringsplast, så många fler skulle få plats då!! Skyltar med tjock tant, smal tant, familj, stor farbror, liten farbror och tonåringar skulle ju behövas förstås. I alla fall , Lilla tanten travade och hoppade och äntligen skulle hon få gå ner i vattnet från badbryggan. Men ve och fasa, nån hade ryckt loss hela stegen , den lutade betänkligt åt fel håll. Efter några minuters betänketid, Lilla tanten dyker inte numer, begav hon sig ner på stegen som svajade allt mer betänkligt och med ett jätteplask hamnade hon i vattnet!!  Då slog det Lilla tanten,  hur fasen ska jag komma upp nu??  Stegen var otänkbart och att försöka på tonåringars vis, häva sig  upp på bryggan skulle ju bara utlösa nån form av översvämningslarm. Medans Lilla tanten cirkulerade runt och fram och tillbaka i vattnet , löste sig det hela. Lilla tanten simmade över sten och stock ända in till stranden. Dagen efter blev det ett telefonsamtal till kommunens fritidsförvaltning som kom och lagade stegen samma dag. Bra nu kan Lilla tanten klättra ner i vattnet och upp  på bryggan igen efter avklarad simtur.

Men va nu är det fredag igen ?

Jodå,visst var det så. Torsdagkväll innebär fredagmorgon och bussresa till Karlskrona och hem igen. Det har vi gjort nu,lilla farbrorn och jag,i fyra veckor. Nu kan vi. Stiger ombord letar upp den plats som vi börjat kalla VÅR! Men ve och fasa idag satt där redan en liten tant. Jag tänker kalla henne tant, även om jag misstänker att hon inte alls vill bli kallad tant. Hur som helst, hon satt där och det var ju inte läge för att börja diskutera med henne om hon skulle vilja vara vänlig och byta plats eftersom vi ALLTID sitter just där. Tror inte lilla farbrorn och inte heller tanten gillat den diskussionen. Vi satte oss framför henne och det innebar att jag kunde lyssna till ett ganska intressant samtal via mobil. Ska inte återge det, inte lämpligt i denna blogg. Helt oförståeligt att en vuxen människa väljer att lägga ut hela sitt liv för allmän lyssning.

Nåväl , jag plockade upp min bok och lilla farbrorn lutade huvudet mot nackstödet och slumrade. Bussåkning är roligt, och ganska skönt. Man sitter bekvämt och behöver inte tänka på alla olika "högstafartskyltar", inte heller på att  kanske skulle man farten till 95 när det är 110. Eller att hålla undan så att andra kan köra om , utifall att de skulle vilja detta. Dessutom lär man sig hela tiden nya saker, som att alla ungdomar kastar sig ner i sätet och sätter hörlurar i öronen. En och annan farbror eller tant vill prata med sin reskamrat och det görs på högsta volym. Ibland sprider sig odörer i bussen, kan vara en liten baby men det kan också vara vem som helst som ätit ärtsoppa till frukost. Resenärer som absolut vill prata med mig,gör sig icke besvär jag vill inte prata på buss eller tåg om det inte är lilla farbrorn som påkallar min uppmärksamhet. Alla är inte snabba med att förstå att jag vill vara ifred, som när det för flera månader sen, på den tiden jag for ensam med buss för att hälsa på lilla farbrorn på sjukhuset,kom en liten söt tant och slog sig ner på platsen bredvid mig!
FAST DET FANNS MINST FEM ANDRA PLATSER ATT SITTA PÅ. Med en gång satte människan igång med att prata; Rysligt vad kallt det är började hon med för att sen fortsätta med
 med vad hon gjort i Ronneby och vad hon skulle göra när kom hem till Olofström. Inget hjälpte för att få tyst på henne, vare sig att läsa i en bok, försöka prata i mobil, eller att vända bort ansiktet ej heller för den delen mumlande ohörbara svar.
 Jag fick helt enkelt prata med henne, ska säga att det var skönt när bussen stannade i Olofström och hon vinkade glatt hej då till lilla mej. Jag vacklade ut ur bussen och in i min bil och njöt av tystnaden. Det var den gången, idag var det en behaglig resa och vi kom i tid till behandlingen och allt gick precis som vi tänkt. Innan vi foro över isen mot Kyrkhult sprang vi in på Willys och inhandlade 10 kg Västerås gurkor och alla tillbehör, för att imorgon lägga in gurkor. Detta har blivit en tradition att skura ,skiva och lägga gurkor i burkar för att ha hela vintern. Vilket fröjd att se när det hela är klart. Äntligen hemma igen vilade lilla farbrorn och lilla tanten, jo hon kände att lite luft i lockarna var
välbehövligt. På med träningskläder och cykelhjälm och i cykelkorgen vattenflaska, regnjacka och mobil
Mot nya mål är det inte så det heter? Målet var inte så unikt idag,det var samma runda som alltid. Mot Hovmansbygd, vika av till höger vid korgmakaren´s och sen en härlig guppig, krokig och backig grusväg. Ljudet av grusen som sprutar under däcken ger mig sommar känsla. Numera släpper jag inte styret i nerförsbackar, jag bromsar och håller stadigt i styret. Till mina barns glädje. Det ligger små hus längs vägen, de flesta är nog sommarbostäder men ett och annat har bofasta året runt. Nu går det ju inte att cykla på grusvägar ända hem hur gärna jag än vill, det fick bli höger igen och asfalt. Jag klev inte av cykeln en enda gång förrän jag parkerade den i garaget. Känner mig nu lugn och lite hungrig , ska se vad kylskåpet kan bjuda på. Rostbiff, sill, ägg, ost finns där nog och gott bröd från Hälleviks rökeri. Ja inte vet jag om Hälleviks rökeri bakat det, men det såldes där och gott är det. Till detta ska jag ha kaffe det har varit alldeles för lite kaffe idag, huvudvärken känns nära. Ha en bra kväll, morgonen eller vad det nu är när ni läser detta lilla epos alla mina vänner därute.

Måndag börjar veckan....

Måndagar är normalt arbetsdagar, om det inte är semestertid, för de allra flesta människor. Naturligtvis finns det människor som jobbar på schema, jobbar helger och kvällar och då kan just en måndag vara en ledig dag. Måndag är för mig,  som är pensionerad,  vilken dag som helst i veckan. Ingen klocka som ringer,  frukost som får ta så lång tid, som det behövs. Morgontidningen läses, diverse artiklar diskuteras över frukostbordet. Korsordet löses och sudokoun blir för det mesta olöst. Dock varje morgon provar jag och det händer att jag löser det lätta. Efter frukosten är det dags att bädda, diska och planera resten av dagen.
Idag var det måndag, den sista i månaden, och räkningar kommer det varje månad och betalas skall de. Nu för tiden tar det lite längre tid, kommer inte alltid ihåg hur jag ska göra , men idag gick det som en dans. När jag var klar var det dags att reda till lite lunch för mig och maken. Inga märkvärdigheter, stekt nypotatis( från egen odling) med falukorv och stekt ägg. En god sallad med röda bönor, gurka, sallad och annanas skuren i bitar till blev pricken över i. Därefter kände vi, maken och jag , oss stärkta till att ta itu med dagen arbetsuppgift. Rengöring och avfrostning av frysen. Inget lätt arbete, att plocka ur allt från frysen i köket , ner i kassar som bärs ut till "andrafrysen" i garaget. Maken hackade is och  tinade med en maskin,som jag skulle kalla hårtork fast man använder den  till att ta bort färg med. Jag torkade och torkade och plockade isbitar som for runt ikring honom. När isen äntligen var borta var det jag som fick torka av lådor , hyllor och golv och sen sätta alla saker på plats igen. Rent och snyggt och nu var det bara att invänta att frysen kom upp i temperatur eller kanske heter det ner?
Medan jag återgick till att hänga tvätt vilade maken en stund. Nu var det dags att bära tillbaka alla frysvarorna från garaget, det tog också sin tid. Allt skulle på plats, sorterat i kött, fisk, bröd, grönsaker, frukt och glass. Nu smakade kaffe och smörgås hur gott som helst och sen var det dags för den dagliga promenaden. I lite regntungt väder, inte kallt men vått, gick vi, jag och bästa grannen en 45 minuters promenad längs sjön, mellan granar och grästuvor. Luften kändes så ren och tiden gick så fort,medan vi gick och pratade och gick och pratade. Längtan till att få bada övermannade mig när vi gick förbi sjön men det var långt hem till baddräkt och att bli nudist har jag aldrig vare sig tänkt eller velat. Mera raska steg och mera prat och helt plötsligt var vi hemma igen. Ja precis så kan en helt vanlig måndag se ut i juli när regntunga skyar hänger över Tulseboda.

När har det värsta som kan hända hänt?

Det slog mig här om dagen att ofta har jag sagt ; Detta är det värsta som hänt mig!

Egentligen är det ju så, att just de orden kommer att kunna sägas flera gånger under ett helt liv och varje gång är just den händelsen, den värsta som hänt.
Jag har precis som alla andra flera "värsta händelser" under mitt  liv och en del vill jag delge er, som läser detta,  just nu.
Jag började i skolan i Vilshult 1952, det var en rolig dag, många klasskamrater och så detta att varje dag få lära sig nya saker. Läsa kunde jag, men vi fick skriva bokstäver i en bok och samtidigt klippa ut bilder och klistra in, t.ex A, a på halva sidan och nedanför klistra saker som börjar på just A. Vad jag älskade den boken. Räkning var också roligt, att lära sig addera, subtrahera, multiplicera och dividera. Ställa upp talen och skriva  fina siffror i långa rader  och fina bokstäver som blev till  ord naturligtvis.  Ett stort R i kanten talade om att jag gjort rätt. Varje dag efter skolan sprang jag upp till farmor som bodde  på vår övervåning och visade och berättade. Hon hade alltid tid att lyssna och berömma. Men ve och fasa en dag i oktober dog min farmor. Jag begrep inget, varför min snälla farmor? Det var det absolut värsta jag varit med om, just då när jag var sju år. Än idag kan jag tänka och komma ihåg min älskade farmor. Hon som fött och fostrat elva egna barn och dessutom tagit hand om två fosterbarn. Utan alla moderna bekvämligheter. Hon betyder mycket för mig än idag.
Det tog ett tag i livet, innan nästa "värsta händelse" kom, jag hade hunnit gifta mig och få tre barn när min biologiska storasyster dog endast 40 år gammal. Hon hade dessutom en son som fyllde  4 år precis en vecka efter att hans mamma dött. Fruktansvärt orättvist och hemskt tyckte jag då. Det tog många år att lägga den händelsen bakom mig.
En höstdag flera år senare,  blev min svärmor sjuk och en vecka senare fanns hon inte längre. Min första vaknatt tillsammans med en svägerska, det var en värsta händelse det också. Barnens farmor och en riktig kvinna att hålla i handen när åskan går, nu skulle jag aldrig mer kunna fråga henne till råds.
Nu ramlade åren på, jag hann nästan fylla 50 år och uppleva ett bankrån och inse att världen inte alltid är så lätt att leva i, innan nästa "Värsta händelse" kom. Min egen pappa gick och dog i akut hjärtinfarkt, bara så där. En regnig och iskall novemberdag 1994 slutade hans hjärta att slå. Det kändes som om hela världen stod stilla en lång stund, innan jag äntligen begrep att han inte skulle överleva. Kära mamma var sjuk och att bo ensam i huset i Kullan var inte att tänka på. Då tyckte jag verkligen att livet var hårt. Hårdare skulle det bli,
1995 innebar att jag förlorade moster Britta, min svägerska Kerstin och även min svärdotters mamma, som faktiskt var yngre än jag.  Begravning och begravning hela tiden. Utan den glada händelse som 1995 började med hade det varit svårare att tas med eländet,  jag blev farmor för första gången, en liten kille så helt underbar. Det uppvägde lite av det hemska.
Sen  kom 1996 och då gick min mamma bort, nu hade jag ,om inte vant mig, så i alla fall lärt mig att livet går vidare, hur ledsen man än är.1999 kom nästa smäll svärfar gick bort efter en veckas sjukdom, visserligen gammal men en länk till en svunnen tid var borta.  Sen kom några år som mest bara sprang förbi, barnen var vuxna och familjen utökades med fler barnbarn, vi jobbade och stod i och ingen tänkte tanken att vi inte skulle vara friska. En dag fick maken ont i bröstet det visade sig vara en hjärtinfarkt. Det var också en värsta händelse som faktiskt  vändes till något bra och  livet gick vidare,vi fick fler barnbarn och  både han och jag blev pensionärer. Vi hade några roliga år med dans i glada vänners lag och många trevliga tillställningar här hemma.
Nu hände det värsta som kunde hända, trodde jag. Jag fick bröstcancer!!  Duktiga kirurger och sjuksköterskor tog hand om mig och det gick också bra, vi fortsatte det goda livet av bara farten.Men himlen var mörk i kanterna och tillslut tog mörkret överhand och maken blev bypass opererad. En riktig värsta händelse, hur många är jag uppe i nu? Sju, åtta jag vet inte.  I alla fall, min käre make klarade även detta, han kom tillbaka och det blev många valser, foxtrot och bugg innan nästa smäll.
Bukspottkörtelcancer. Nu kan det inte bli värre, eller? Vi kämpar och slåss mot en tumör som gör precis som den vill. Visst kan det bli värre, det kan det alltid, har livet lärt mig, samtidigt har livet också lärt mig (egentligen är det nog min kära farmors förtjänst när jag tänker efter) att Gud finns. Han hör mina böner, han gör inte alltid som jag vill , men han gör alltid det som är bäst för människan. Att det sen är ett litet helsike att förstå hans vilja det kan jag hålla med om. För mig är dock min tro som jag fick som gåva av farmor det bästa och tryggaste jag har. Vad vill jag ha sagt med detta epos, jo det är nog inte meningen att människan ska vara lycklig hela tiden , livet vore ju rätt tråkigt och meningslöst om alla vore lyckliga hela tiden. Livet är ju glädje och sorg, lycka och förtvivlan, hopplösheten som viker sig för framtidstron och så förstås kärleken som är störst av allt. Det gäller att ta vara på de bra dagarna och hitta ljuspunkter i en stundom mörk vardag.
Nu går tiden vidare och jag med den och imorgon är en annan dag.

Onsdag inte söndag.......

Vaknar runt 07.00 alldeles av mig själv. Ingen klocka som tjuter, ingen make som har ont. Allt är stilla och lugnt, från det öppna fönstret kommer en sval vind il och fågelsång. Skolbussen går inte över sommaren och de flesta har semester och kör inte iväg till jobbet i tidig morgon. Himlen är blå och solen syns mellan de vita molntussarna. Det är sommar.

Semester har vi året runt, så det är absolut precis som vanligt förutom att maken faktiskt är allvarligt sjuk.Vilket inte märks när dagen är snäll mot honom mer än att han är tröttare än normalt. Hur som helst, frukost ska vi ha alla dagar därför går jag ner i köket medan maken ligger kvar en stund och "viler sig".När kaffedoften sprider sig uppför trappan kommer han ner till mig och vi sätter oss till ett dukat bord. Det är inte hotellfrukost precis, men vi har vad vi behöver. Kaffe, Valjegrova, smör, baconost och skinka till maken och kaffe och kefir med musli, katrinplommon och päron till mig.
Vi tar varsin del av BLT, maken vill ha sporten och jag vill ha den delen där det står vad som hänt i lilla Blekinge sedan igår. Det tar sin tid, nu när vi är pensionärer, att läsa tidningen och äta frukost samtidigt,  men så småningom är vi klara med både BLT och frukosten.  Det är då just då som jag får för mig att det är söndag. Jag röjer av köksbordet och bäddar sängar och tänker mig att gå till högmässan, när jag kommer ihåg att det är ju onsdag och inte söndag. Ja men då så, ner i tvätt stugan och sätta igång tvättmaskinen, ta en tur på motionsslingan och sen laga middag.
När jag kommer ut iförd mina nyinköpta träningskläder i svart o rosa, ser det ut att bli regn. Rycker till mig regncapen från Liseberg och går iväg. Får en ide att jag ska prova att springa, det är väldigt längesedan jag sprang. Tittar mig omkring, ingen framför eller bakom mig som kan fara illa, när jorden börjar skaka av mina tunga springsteg. Sätter fart och tar sikte på ett träd , dit ska jag springa. Men aj då , där går det en liten "gube" och slår kanterna . Bromsar in och försöker anpassa andningen, så att han inte ska förstå att den vansinniga gamla tanten sprang , inte fort men hon sprang. Vi hälsar vänligt och jag går i rask takt tills jag inte ser honom längre, då far jag åstad igen. Nu springer jag ända fram till backen som , enligt min mening, går rakt upp i nittio graders vinkel, bromsen går in och jag flåsar mig uppför backen och just där möter jag naturligtvis en ung lady som springer som en gasell. Innan jag hinner starta nästa springande kommer det en kille , hans stil är mer en noshörnings än en gasell, men fort går det. Jag väntar lite tills jag är säker på att nu är här ingen människa inom synhåll och så bär det av igen. Ända fram till det blir en slalombacke nerför! Då inser jag att nu ska jag inte springa det kommer bara att resultera i brutna lårbenshalsar och sönderslagna glasögon! Resten av vägen blir det en lugn tant promenad men det är inte utan att jag är lite stolt över att jag påbörjat en springkarriär vid min höga ålder.

Nu var tanten taggad så eftermiddagen användes till att krypa in under buskar och luka ogräs och kantklippa med en liten kantskärare, eftersom den dumma trimmern hade slut på tråd. Blev riktigt fint minsann, nu återstod att tömma skottkärran, modell äldre, tung redan när den är tom. Jag knuffade den framåt och uppåt och in i kirskålsdjungeln för att sen med stor möda vända den j-la kärran så den blev tömd. Nu återstod bara att baklänges ta sig ut ur djungeln utan att ramla och få kärran över sig.Se det gick riktig bra. Egentligen skulle tanten nu cyklat i flygande fläng till sjön och hoppat i det iskalla vattnet och simmat över till klappbryggan..... MEN det hade tanten inte lust med idag. Det blev en varm dusch istället och lite rena kläder  nu ska kvällen avslutats med att läsa ett par kapitel ur Flickorna i Kabul, och sen titta på Barnmorskorna i East End, samt äta ny upptagna morötter från Lönnemåla.