En helt vanlig vecka i oktober ........................

Lilla tanten har fått en ny kompis. En mycket vacker liten dam med gröna ögon tror jag , eftersom hennes frisyr med väldigt lång lugg gör att de vackra snälla och pigga ögonen knappt syns. Det är en mycket tystlåten ung dam som helst brer ut sig i soffan och vilar sig när hon inte drar med sig Lilla tanten på snabba promenader, gärna i skogen, igår gick snabbpromenaden längs lite skogsvägar och det var väldigt intressant att snusa sig fram. Varje litet grässtrå måste ingående betittas, luktas och gärna slickas på,  därefter måste absolut ett litet minikiss tryckas fram. Varje liten pinne, sten eller rörelse i skogen uppmärksammades och betittades länge! Sen återgick  Udda, som damen heter till att sprinta fram över stock och sten med en Liten Tant hängande i längst bak i kopplet. Udda är en förtjusande dam eller egentligen en flicka som efter den snabba promenaden gärna ville ligga i sängen bredvid Lilla tanten och bli klappad. Helt underbar är hon.

Nämen va fasen, är det som händer??Nu tror jag att det sitter en liten rackare inne i datorn och skickar ut mitt blogginlägg innan det är färdigt!!  Hur gick detta till?

Alla som hunnit läsa undrar förstås vem denna lilla kompis är? Det är en fyrbent varelse med en chokladfärgad päls, av rasen Lagotta Romagnola, det är inte Lilla Tantens hund, utan bara en liten besöksvovve, som Lilla Tanten fick äran att ha häromdagen.
Sedan dess har det ju hänt en del förstås. Lilla tanten och  Lilla farbror´n har ägnat sig åt att bära saker från "stänget" på uthuset, om nån nu levande varelse mer än Lilla tanten vet vad detta ord betyder. Hur som helst är det en lång trappa upp till övervåningen på uthuset, som här benämns "stänget". Kan vara dialekt och bara jag som använder detta ord nu för tiden. På väg ner för den långa trappan med en juniorsäng i ena handen och andra handen på järnräcket snubblade lilla farbrorn och föll från det sista trappsteget. Lilla tantens hjärta for nästan ut genom munnen men tack och lov rullade han ihop sig till en boll och klarade sig från benbrott. Sen lastade vi in i en övertäckt släp och körde till Flyktinghjälpen i Vilshult och lastade ur! Sen hade vi ont i ryggen, benen och fingrarna resten av dagen.

Lördagen ägnade Lilla tanten åt att tillsammans med dottern sy Halloween kläder till barnbarn nr 4 och nr 5. Först en stunds bilkörning genom ett landskap klätt i de vackraste höstfärger som finns. Synd att solen inte sken från klarblå himmel men man kan ju inte få allt. Många skyltar med frukt,potatis och ägg körde jag förbi. Massor av äppelträd i raka rader , vackra små hus med välskötta trädgårdar, stora bondgårdar, djur som betade i hagar. Bilder vackra som tavlor. Väl framme hos dottern och efter lite kramar från 4 och 5 och lite kaffe och knäckebröd, satte vi saxen i ett gammalt lucianattlinne, lila tyg och ett lakan. Efter diverse turer hade vi skapat Lilla Spöket Laban i köket och en klänning som storasyster skulle ha. Jag kan inte komma ihåg vad 4 skulle föreställa men säkert en fuling från film eller leksaksvärlden.  När jag körde hem, var det mycket dekorer som skulle sättas fast, svarta skelett, spindlar , hjärtan och sen skulle det blandas till fuskblod som skulle spillas ut över dräkterna!! Detta arbete överlät jag med glädje till dottern och nu hoppas jag på lite bilder när dessa söta barnbarn är redo för Halloween fest.
 Ja det är vad som händer Lilla Tantens värld en helt vanlig vecka i oktober.

Inte trodde jag ....

Inte trodde jag att en skördemässa skulle kunna vara så betagande , fantastisk och underbar. Bara detta att det aviserades att det skulle dansas i kyrkan!  Dansa i kyrkan , Gud förbjude. Men vet ni vad det var så fantastiskt bra. Dansarna dansade sakta , så sakta att takten riktigt kändes i hela kroppen, till musik av Per Harling, Träd in i dansen.  Per Harling är ju i sig en fantastisk skapare av musik  och alla medverkande hade verkligen tagit den till sig. Jag körde hem glad och tillfreds med livet efter att igen fått känna den fina gemenskapen i härlig musik, böner och predikan. Gudstjänster och mässor är en lisa för själen.Väl hemma blev det till att laga lite mat , lilla farbrorn var hungrig. Vi matfuskade, hamburgare och pommes frites. Inte precis den kost dietisten, skulle önska att en diabetiker äter. För skams skull fanns där tomater och bönor också. Hur som helst det var gott och till efterrätt blev det krusbärspuré med ett vinbärspuréhjärta i mitten och vispgrädde. Himmelsk gott. Nu ska Lilla tanten titta på TV och sticka färdigt ett par sockar till barnbarn nr 2. Också en härlig känsla att få göra och få se att sockarna blir använda.
Trädgården börjar anta former inför hösten, jag använder en del tid till att klippa, hacka, luka, gräva och köra skottkärra, men idag ska ni tro kom storebror med fru och gav gräsmattan en sista omgång inför vintern och röjde runt häckar och land. Klippte ner lite grenar från fruktträden och  körde iväg trädgårdsavfallet till den kommunala tippen. Därefter serverades kaffe och nästan nybakade frallor med ost och marmelad. Bra diskussioner och glada skratt är aldrig fel. Vilken härlig söndag det blev.

Nåväl efter söndag kommer måndag och ......
Väckarklockan skrällde och Lilla tanten fick nästan hjärtinfarkt så rädd blev hon! I uppvaknandets dimma var det svårt att hitta avstängningsknappen, på denna nya väckarklocka sitter inte den på samma ställe som på andra klockor jag haft, utan på baksidan av klockan. Dessutom ska man dra knappen upp och inte ner. Efter ett antal försök att dra knappen neråt räddade hjärnan mig och jag kunde stänga av den. Så skönt när det blev tyst. Nu gällde det att snabbt svänga benen över sängkanten, innan medvetslösheten slog till igen. Lilla tantens snabbhet är numera mer en vals än en vessla. Tillslut satt jag i alla fall och hängde med benen över sängkanten och funderade över nästa steg i livet. Oktober månad kom med kyla och mörker och det gör inte det lättare att stiga upp i svinottan, nåja svinotta och svinotta klockan var nu närmare 06.30, så egentligen var det inte så mycket att gnälla över.Hur som helst när frukosten var avklarad , sängarna bäddade och Lilla Tanten hade avancerat från en "nymornad" tant till en ordentlig tant med stor stor handväska, jacka, halsduk och vantar så var vi strax på väg. Vart undrar ni ? Familjeläkarna där har vi klippkort numera, för provtagning och omläggning på Lilla Farbrorn. Ute kändes det som femtio minusgrader trots alla kläder. Ja, jo det kommer ju höst och vinter varje år, men det är långt mellan gångerna och jag tror alltid att i år blir det tjugo grader plus hela året. När det sen blir riktig vinter och kallt i ordets rätta bemärkelse då har jag slutat frysa och det beror ju  på att då har jag hittat långkalsonger, thermobyxor, vinterkängor,  yllemössa, vantar och vinterjacka. Efter besöket i Olofström for dagen iväg med soppkokning, blåbärspajbakning och  trevligt besök av goda vänner.   Dagen avslutades med lite räfsning i trädgården, bära in pelargoner för vinterförvaring och tankepromenad i härligt höstväder. Vackra färger, hög luft och underbara dofter från mark och skog.

En dag i oktober-----

Så kan en dag se ut i början av oktober om man är en liten tant.

Klockan ringde ilsket redan kl 06.00 och tyvärr gick det inte att strunta i meddelandet. Upp med fötter över sängkanten, och försöka få hjärnan att fatta att den ska vakna, fast det är mörkt ute.
Lilla farbrorn rör sig försiktigt i sin del av dubbelsängen och snart tassar han iväg för morgonens första  besök i vårt numera varma och sköna badrum. Annat var det förr, innan bergvärme och "handukstork" hade installerats. Då var temperaturen närmare + 10 än +22.

Nu började hjärnan gå igång, både fötter, armar och kropp orkar röra sig och snart står Lilla tanten i köket och tillreder frukost enligt alla konstens regler. Kaffe, juice, vatten, bröd, smör, pålägg och en skål med diverse torrfoder, frukter  och Kefir, denna underbara dryck, till Lilla tanten. BLT , en del till Lilla farbrorn och en del till Lilla tanten. Lila ljuset tänt och servetter, d.v.s hushållsrulle framlagd. En skön tystnad och ett härligt lugn sprider sig i köket, men just idag varar det inte lika länge som vanligt. Vi ska till Familjeläkarna i Olofström och ta prover, ja egentligen är det lilla farbrorn som ska ta prover Lilla tanten  är med som ett litet runt stöd att hålla sig i. Vi ska vara där senast 08.30, för att proverna ska hinna med bilen till labbet nånstans i världen, Karlskrona, Karlshamn, Lund eller vad vet jag. Lite stressigt att hinna läsa BLT, lösa korsord, svälja torrfodret, plocka undan , bädda och sen se till att ansikte och kropp blir anständigt, och att håret ser någorlunda normalt ut, till klockan 08.00.  Naturligtvis är vi klara och kommer i tid till provtagningen fattas bara, gamla människor veta hur man ser till att var klar när det behövs.
Efter läkarbesöket tog vi en tur i den livsmedelsaffär, som vi besöker då och då i Olofström. Lite påfyllning i sortimentet i skafferi, kylskåp och frys. Noran ven runt öronen och ingen mössa på Lilla tanten och alldeles för lite kläder, vilket gjorde att vi bägge gamlingar vore tvungna att ha varmt kaffe så fort vi kommit hem. När värmen kommit tillbaka till våra gamla kroppar, gick Lilla farbrorn och vilade sig och Lilla tanten skrudade sig i arbetskläder för trädgårdsarbete. Först bära in lite pelargonior i uthuset och sopa altanen, sen övergång till att klippa ner vissna pionbuskar och lasta i den tunga skottkärran. Hittade lite höstanemonen som gjort sitt och lite andra växter som också klipptes ner. Sedan förstår ni var det dax!!  Fram med hacka och spade nu skulle det rensas i landen. Vilket jobb, hacka , kröka rygg, dra upp maskrosor stora som en halv melon med rötter ner i Kina. Grästussar som inte vill upp ur jorden och annat otyg. Svetten började rinna längs ryggen och Tanten började känna av ryggen och benen. Då kom det en liten söt bil på uppfarten med två små söta fruntimmer i. En svärdotter och ett barnbarn nr 3 i raden av fem. Så skönt med en paus och prata lite strunt om allt och inget . När timmen var slagen för att laga lunch, gav Lilla tanten fanken i resten och tanken var att ta resterande ogräs annan dag. Eftermiddagen ägnades åt att äta, först lunch sen kaffe med Lilla farbrorn syster och hennes särbo. Nu så här i kvällsmörkret ska jag försöka summera dagen, jo den blev riktigt bra, vi fick både träffa sötaste och goaste sjuksköterskan, äta oss mätta, dricka kaffe, prata och skratta och minsann hann tanten köra till körgårn och lägga en blomma på älskade pappans grav,han hade fyllt 99 år idag om han levat, till och med tvätten blev stuken och inlagd  på plats. Tänka sig vad en liten tant kan vara med om på en ENDA dag.

I Skymmningslandet finns både gråa och gula färger ......

Lilla tanten bor för närvarande i ett skymningsland. Det mesta  som händer har en slöja av grått över sig nu för tiden. Det beror inte på att hon har fått grå starr eller än värre grön starr . Inte heller gula fläcken, utan att Lilla farbrorn gick och blev sjuk. Inte vilken manlig influensa som helst utan en riktigt otäck liten rackare som bosatt sig i hans kropp. Varje dag är nu för tiden som ett oskrivet blad, ingen vet på morgon hur dagen kommer att se ut. Det enda som är sig likt är att Lilla tanten och Lilla farbrorn bor i sitt lilla hus i den lilla byn, där de bott i snart femtio år.Sorgsenhet finns där alltid, även om glädjen kommer och går finns där ett stråk av sorg över den.

Men - så idag sken solen från klarblå himmel och när jag vaknade insåg jag att jag missat månförmörkelsen.Förbaskat också. Jag var helt vaken kl 03.00 men sen somnade jag för ovanlighetens skull om och ja då vaknade jag 07.45!  Då var månförmörkelsen för länge sedan förbi och när nästa kommer om ett antal år är jag säkert för gammal för att komma ihåg att kliva upp mitt i natten. eller .....  Då kanske jag bor på "himmet" och har slutat sova på natten!!  Jag kanske har fest i mitt lilla rum varje natt för ett särskilt utvalt klientel. Tanterna måste vara av samma kaliber som jag, dvs inte särskilt snälla och medgörliga till personalens förskräckelse. Farbröderna ska vara glada och goa och gärna dansa Tango eller Salsa mitt i natten. Eftersom alla har hörapparater skruvar vi upp dem och ned musiken från datorn som jag naturligtvis har med mig till " himmet". När vi blir för varma, tar vi oss ett glas inte vin eller öl utan vatten med lite goa bär i och massor av is. Framåt tretiden på morgonen sopar vi upp popcornen och chipsen som vi spillt på golvet och diskar glasen i tvättvasken i badrummet. Överblivet godis och dricka gömmer vi nogsamt på ett himla bra ställe!!  Var tänker jag inte berätta, för vem vet vem som läser detta. Kan ju rent av vara en liten undersköterska som jobbar just på det " himmet " där jag kommer att bo.

Med en klarblå himmel och en rund glad sol utanför fönstret, kan ingen människa var ledsen eller sur, så med glatt mod tog jag mig runt på 45 minuters slingan längs Södersjön. Det doftar underbart av höstens alla växter och skogen exploderar i färg. Alla färger finns med från vitt till svart. Just när jag gick och tänkte på Lilla farbrorn och hur allt ska bli, och inte alls kollade in vad som låg på stigen där jag gick, höll jag på att halka i vad jag tror var en diarré  liknade klump rävbajs. Med nöd och näppe undgick jag att halka och trilla på rumpan i detta. Hela denna väg är fylld med fågelsång och vackra vyer ut över nejden. Går det att inte vara glad då? Nej det gör det inte, ledsenheten sitter inuti min gamla kropp och en enda liten förflugen tanke kan få mig att gråta. Men just då  mötte jag goaste promenad vännerna som jag inte pratat med sen tidigt i somras. Det blev ett glatt och kärt återseende även om lilla farbrorn inte var med. Nu bestämde vi återigen att vi absolut måste ses, men inte när. Tiden hänger på hur mycket lilla farbrorn orkar , vi andra är ju relativt krya även om vi alla har våra krämpor. Just nu, känns det som om det skulle kunna gå att få till en liten träff med prat och skratt. Till helgen kanske?

När vi ätit lunch blev det en promenad i solen för tanten och farbrorn och det var så härligt att gå där med hans hand i min och inte blev han trött heller så det gick nästan 45 minuter innan vi var hemma igen. Lilla farbrorn gick och vilade och lilla tanten hon bytte om till värsta arbetsstassen och gick ut i trädgården. Där blev en förväxt sommarlilja borttagen med spade, grep, hacka och tillslut även en yxa. Att rötter kan vara så förbenat envisa att hänga kvar i jorden. Nu visste ju inte just denna liljerot vem som höll i verktygen, så efter en timme och två skottkärrelass till tippen och ett flertal klädesplagg avtagna så var eländet borta. Nu var ju tanten uppe i varv , och då blev de röda dahliorna uppgrävda  och luket kring hallonplantorna bortrensat av bara farten. Sen  kommer det tråkigaste, att plocka undan alla redskap som dragits fram, ställa in skottkärra , lägga in handskar och byta ut trädgårdsskorna mot tofflor.  Som ett brev på posten kommer   "ryggontet". Benen känns tunga och det går knappt att resa sig upp , då gäller tantenvishet. Ställa sig upprätt ta ett ben före det andra och se där,sprang tanten som en urgammal get in genom dörren till lilla farbrorn.
Visst är det roligt att leva, gräva stora hål, köra skottkärra på en slipprig stig så att varje steg man tar liknar ett Salsasteg, hur nu det ser ut.  Efter en middag med stekt laxfile, kokt potatis av en sort som heter Gala och är galet goda, broccoli och en himmelsk sås, så känns livet  så bra och det gråa diset är lite mer solgult. Ha det gott alla ni som orkar läsa mina alster.och minns att jag inte slutat skriva även om det är lite

mer sällan nu för tiden.

Det är måndag morgon -----

Det är måndag morgon ,så börjar Gräsänklings blues av Povel Ramel. Denne fantastiske ordvrängare och musiker. Jag är ju inte precis änkling eller änka och huvudvärk hade jag inte heller men måndags morgon var det verkligen för några veckor sedan !
Man skulle ju kunna tro att Lilla tanten har en rosa ljuvlig mjuk morgonrock på sig en måndagsmorgon och tofflor med små rosetter  på. Man skulle ju också kunna tänka sig att nattlinnet är blommigt och fluffigt och fullt med spetsar, att håret ligger snyggt precis som i en gammal amerikansk film med Elisabeth Taylor i huvudrollen. Tyvärr måste jag nu göra er lite besvikna, Lilla tanten sover i en ut tvättad T-shirt av obestämt märke och när hon vaknar ikläder hon sig ett par utslitna trekvartsshorts och en gammal tröja  och så ett par sockar på fötterna . Sådan ser hon ut när hon landar i köket och börjar ta fram frukost till sig och Lilla farbrorn. Håret? Jo det är för det mesta igenom kammat men det finns dagar då Lilla tanten blir förskräckt när hon tittar sig i spegeln framåt eftermiddagen och där står ett litet fruntimmer med håret bokstavligen på ett skaft.Typ"Piasavakvast" Jo män , så är det. Men nu åter till just denna morgon. När bordet var dukat, medicinerna framlagda och termoskannan med gott kaffe i framsatt, återstod att blanda till min egen lilla frukostskål . Den består av olika flingor, solrosfrö, linfrö, tranbär, päronskivor och katrinplommon. Över detta hälls kefir, denna mycket goda och nyttiga och sockerfria filvariant. Eftersom Lilla tanten är nästan allergisk mot tunt blask i frukostskålen, tog hon ett stadigt tag i kefir-förpackningen och skakade till ordentligt ett par gånger för att sen vända den och göra likadant igen.Plötsligt kom all kefiren ut på en gång den for runt omkring eftersom jag svängde den. Hela jag var full med kefir, så också köksbänken och golvet. I skålen kom absolut inte en droppe! Klockan 08.30 en måndagsmorgon är det inte vad Lilla tanten önskat sig. Stående i en pöl av kefir åkte alla kläder av och lilla farbrorn blev en aning chockad av att se sin lilla tant i bara mässingen samtidigt uttalande en del mindre vackra ord som inte gör sig så bra i skrift. Han sänkte blicken och väntade på åskmullret som aldrig kom. Sakta o lugnt bytte Lilla Tanten till anständiga kläder gick ner i källaren och la kefirkläderna i tvättmaskinen. Återvände med skurspann och bister blick. Snart var både köksbänk och golvet torkat och det luktade rent och gott. Ska säga att det var väldigt gott med frukost efter den starten.

Naturligtvis kunde inte en dag som börjat så tokigt avstå från att toka till det ännu mer. Framåt eftermiddagen när dagens skogspromenad var avklarad, gick tantfötterna till Södersjön. Iförd en hyfsat modern baddräkt, jag skulle drista mig till att säga att den till och med är snygg, travade jag över och förbi en hel hoper badgäster, som naturligtvis inte ligger i snygga rader och solar . Funderar över om det inte vore ide att rita in hela badplatsen i rutor som på en parkeringsplast, så många fler skulle få plats då!! Skyltar med tjock tant, smal tant, familj, stor farbror, liten farbror och tonåringar skulle ju behövas förstås. I alla fall , Lilla tanten travade och hoppade och äntligen skulle hon få gå ner i vattnet från badbryggan. Men ve och fasa, nån hade ryckt loss hela stegen , den lutade betänkligt åt fel håll. Efter några minuters betänketid, Lilla tanten dyker inte numer, begav hon sig ner på stegen som svajade allt mer betänkligt och med ett jätteplask hamnade hon i vattnet!!  Då slog det Lilla tanten,  hur fasen ska jag komma upp nu??  Stegen var otänkbart och att försöka på tonåringars vis, häva sig  upp på bryggan skulle ju bara utlösa nån form av översvämningslarm. Medans Lilla tanten cirkulerade runt och fram och tillbaka i vattnet , löste sig det hela. Lilla tanten simmade över sten och stock ända in till stranden. Dagen efter blev det ett telefonsamtal till kommunens fritidsförvaltning som kom och lagade stegen samma dag. Bra nu kan Lilla tanten klättra ner i vattnet och upp  på bryggan igen efter avklarad simtur.

Men va nu är det fredag igen ?

Jodå,visst var det så. Torsdagkväll innebär fredagmorgon och bussresa till Karlskrona och hem igen. Det har vi gjort nu,lilla farbrorn och jag,i fyra veckor. Nu kan vi. Stiger ombord letar upp den plats som vi börjat kalla VÅR! Men ve och fasa idag satt där redan en liten tant. Jag tänker kalla henne tant, även om jag misstänker att hon inte alls vill bli kallad tant. Hur som helst, hon satt där och det var ju inte läge för att börja diskutera med henne om hon skulle vilja vara vänlig och byta plats eftersom vi ALLTID sitter just där. Tror inte lilla farbrorn och inte heller tanten gillat den diskussionen. Vi satte oss framför henne och det innebar att jag kunde lyssna till ett ganska intressant samtal via mobil. Ska inte återge det, inte lämpligt i denna blogg. Helt oförståeligt att en vuxen människa väljer att lägga ut hela sitt liv för allmän lyssning.

Nåväl , jag plockade upp min bok och lilla farbrorn lutade huvudet mot nackstödet och slumrade. Bussåkning är roligt, och ganska skönt. Man sitter bekvämt och behöver inte tänka på alla olika "högstafartskyltar", inte heller på att  kanske skulle man farten till 95 när det är 110. Eller att hålla undan så att andra kan köra om , utifall att de skulle vilja detta. Dessutom lär man sig hela tiden nya saker, som att alla ungdomar kastar sig ner i sätet och sätter hörlurar i öronen. En och annan farbror eller tant vill prata med sin reskamrat och det görs på högsta volym. Ibland sprider sig odörer i bussen, kan vara en liten baby men det kan också vara vem som helst som ätit ärtsoppa till frukost. Resenärer som absolut vill prata med mig,gör sig icke besvär jag vill inte prata på buss eller tåg om det inte är lilla farbrorn som påkallar min uppmärksamhet. Alla är inte snabba med att förstå att jag vill vara ifred, som när det för flera månader sen, på den tiden jag for ensam med buss för att hälsa på lilla farbrorn på sjukhuset,kom en liten söt tant och slog sig ner på platsen bredvid mig!
FAST DET FANNS MINST FEM ANDRA PLATSER ATT SITTA PÅ. Med en gång satte människan igång med att prata; Rysligt vad kallt det är började hon med för att sen fortsätta med
 med vad hon gjort i Ronneby och vad hon skulle göra när kom hem till Olofström. Inget hjälpte för att få tyst på henne, vare sig att läsa i en bok, försöka prata i mobil, eller att vända bort ansiktet ej heller för den delen mumlande ohörbara svar.
 Jag fick helt enkelt prata med henne, ska säga att det var skönt när bussen stannade i Olofström och hon vinkade glatt hej då till lilla mej. Jag vacklade ut ur bussen och in i min bil och njöt av tystnaden. Det var den gången, idag var det en behaglig resa och vi kom i tid till behandlingen och allt gick precis som vi tänkt. Innan vi foro över isen mot Kyrkhult sprang vi in på Willys och inhandlade 10 kg Västerås gurkor och alla tillbehör, för att imorgon lägga in gurkor. Detta har blivit en tradition att skura ,skiva och lägga gurkor i burkar för att ha hela vintern. Vilket fröjd att se när det hela är klart. Äntligen hemma igen vilade lilla farbrorn och lilla tanten, jo hon kände att lite luft i lockarna var
välbehövligt. På med träningskläder och cykelhjälm och i cykelkorgen vattenflaska, regnjacka och mobil
Mot nya mål är det inte så det heter? Målet var inte så unikt idag,det var samma runda som alltid. Mot Hovmansbygd, vika av till höger vid korgmakaren´s och sen en härlig guppig, krokig och backig grusväg. Ljudet av grusen som sprutar under däcken ger mig sommar känsla. Numera släpper jag inte styret i nerförsbackar, jag bromsar och håller stadigt i styret. Till mina barns glädje. Det ligger små hus längs vägen, de flesta är nog sommarbostäder men ett och annat har bofasta året runt. Nu går det ju inte att cykla på grusvägar ända hem hur gärna jag än vill, det fick bli höger igen och asfalt. Jag klev inte av cykeln en enda gång förrän jag parkerade den i garaget. Känner mig nu lugn och lite hungrig , ska se vad kylskåpet kan bjuda på. Rostbiff, sill, ägg, ost finns där nog och gott bröd från Hälleviks rökeri. Ja inte vet jag om Hälleviks rökeri bakat det, men det såldes där och gott är det. Till detta ska jag ha kaffe det har varit alldeles för lite kaffe idag, huvudvärken känns nära. Ha en bra kväll, morgonen eller vad det nu är när ni läser detta lilla epos alla mina vänner därute.

Måndag börjar veckan....

Måndagar är normalt arbetsdagar, om det inte är semestertid, för de allra flesta människor. Naturligtvis finns det människor som jobbar på schema, jobbar helger och kvällar och då kan just en måndag vara en ledig dag. Måndag är för mig,  som är pensionerad,  vilken dag som helst i veckan. Ingen klocka som ringer,  frukost som får ta så lång tid, som det behövs. Morgontidningen läses, diverse artiklar diskuteras över frukostbordet. Korsordet löses och sudokoun blir för det mesta olöst. Dock varje morgon provar jag och det händer att jag löser det lätta. Efter frukosten är det dags att bädda, diska och planera resten av dagen.
Idag var det måndag, den sista i månaden, och räkningar kommer det varje månad och betalas skall de. Nu för tiden tar det lite längre tid, kommer inte alltid ihåg hur jag ska göra , men idag gick det som en dans. När jag var klar var det dags att reda till lite lunch för mig och maken. Inga märkvärdigheter, stekt nypotatis( från egen odling) med falukorv och stekt ägg. En god sallad med röda bönor, gurka, sallad och annanas skuren i bitar till blev pricken över i. Därefter kände vi, maken och jag , oss stärkta till att ta itu med dagen arbetsuppgift. Rengöring och avfrostning av frysen. Inget lätt arbete, att plocka ur allt från frysen i köket , ner i kassar som bärs ut till "andrafrysen" i garaget. Maken hackade is och  tinade med en maskin,som jag skulle kalla hårtork fast man använder den  till att ta bort färg med. Jag torkade och torkade och plockade isbitar som for runt ikring honom. När isen äntligen var borta var det jag som fick torka av lådor , hyllor och golv och sen sätta alla saker på plats igen. Rent och snyggt och nu var det bara att invänta att frysen kom upp i temperatur eller kanske heter det ner?
Medan jag återgick till att hänga tvätt vilade maken en stund. Nu var det dags att bära tillbaka alla frysvarorna från garaget, det tog också sin tid. Allt skulle på plats, sorterat i kött, fisk, bröd, grönsaker, frukt och glass. Nu smakade kaffe och smörgås hur gott som helst och sen var det dags för den dagliga promenaden. I lite regntungt väder, inte kallt men vått, gick vi, jag och bästa grannen en 45 minuters promenad längs sjön, mellan granar och grästuvor. Luften kändes så ren och tiden gick så fort,medan vi gick och pratade och gick och pratade. Längtan till att få bada övermannade mig när vi gick förbi sjön men det var långt hem till baddräkt och att bli nudist har jag aldrig vare sig tänkt eller velat. Mera raska steg och mera prat och helt plötsligt var vi hemma igen. Ja precis så kan en helt vanlig måndag se ut i juli när regntunga skyar hänger över Tulseboda.