En tantfundering....

Små tanter funderar mycket, över livet och kärleken och hur allt hör ihop. Just idag har Lilla tanten funderat över om hon är gammal eller inte.
Gammal känner hon sig varje morgon när benen inte lyder och värken i ryggen känns som mest. När väl kroppen rest sig  från liggande till stående  känns åldern närmare ung än gammal, men så.....
var det dags för den dagliga "Måbrapromenaden".
Den inleds alltid  på samma sätt. Först en koll,  kallt eller varmt  ute, om det regnar, snöar eller kanske solen har hittat till Tulseboda vem vem? Sen ett toalettbesök och därefter ska det bytas kläder. Från vardagsdressen, jeans och skjorta. Ja, ja alla små tanter har inte rutig kjol och liten spetsblus, i alla fall inte till vardags. Jeansen ska hängas på sin plats och skjortan på sin, sockarna ska ligga på stolen där de brukar ligga, annars hittar hon inte dem när hon kommer tillbaka efter promenaden. Idag vill inte fötter och ben samarbeta vilket resulterade i att Lilla tanten nästan föll som en fura i skogen. Det blev till att sätta sig på en stol och först försöka få fötterna att förstå, vikten av samarbete med benen, när det gäller att få på jeansben på tantben.  När väl  fötterna förstått hur bra det är med samarbet,  gick det som en dans att få  på jeans och sockar. Nu återstod att stänga igen gylfen och knäppa knappen. Ett långt djupt andetag och vips satt jeansen där de skulle. Ja visst, nu hade Lilla tanten glömt, den underbara  undertröjan som egentligen är ett nummer för liten , nu måste gylfen öppnas  igen och med en ålande rörelse får lilla tanten  in överkroppen i undertröjan och med hjälp av skohorn, nej jag skojar bara åker den  ner i jeansen och är det bara att stänga igen!! Bra att det stod en stol precis bredvid , nu kunde tantrumpan sjunka ner och lungorna kunde  andas normalt igen. Ytterligare en tröja och halsduk måste på, innan det är dags, för  den gamla anrika jackan från början av 90-talet. Sen ska finaste julklappsmössan  sätta lite piff på tantskulten, sen kommer de gång rosa  fleecevantarna , inköpta  på Maxi för minst 10 år sedan, som ska  göra att Lilla tanten inte fryser om händerna när hon håller i stavarna. Innan dess, ska skorna på. Det betyder, att Lilla tanten viker sig i 90 graders vinkel för att knyta dessa skor. Jo det är sant, Lilla tanten kan böja sig i 90 graders vinkel utan problem, det är värre att resa sig upp. Nu är Lilla tanten genomsvett och vill bara ut genom ytterdörren, då minns  hon  med fasa att hon glömt TELEFONEN, eller mobilen som det heter nu för tiden. Den ligger i bokhyllan, som står längst in i köket,  och ler hånfullt åt henne. Ny torkat golv beträdes inte med skitiga promenadskor, eller?? Nu får Lilla tanten bekymmer , om lilla farbror´n mot allt vett och förstånd gjort någon sådant hade inte Lilla tanten blivit glad, alltså .... Ner i 90 graders vinkel igen och knyta upp och rusa in och hämta den lilla mobilen och ner i 90 graders vinkel och knyta. Om Lilla tanten var varm innan, är hon övervarm nu. Stavar och mobil i fickan och UT.  Det tar minst 10 minuter innan Lilla tanten har normal ansiktsfärg och andas normalt igen och då undrar hon är det detta tillstånd som gör att man kan kalla sig gammal om man vill??

Måbrapromenaden går genom byn , förbi vår vackra kyrka och församlingshemmet, byns nyaste företagare Millis pizzeria och ner bakom "gamla konsumbutiken" och in i skogen. Tyst, lugnt, lite snö på marken och vatten som rinner i en liten bäck bredvid stigen, över lite mossiga stenar och över en och annan nerfallen gren. Tystnaden förbyts till mullrande lastbilar och personbilar när hon närmar sig stora stora farliga vägen. Rask marsch över vägen och in i en ny skog , med granar, snö och blöta löv. Härligt blå himmel och sol och den underbara tystnaden som gör att Lilla tanten kan tänka på hur just livet ser ut för en liten tant. Ny väg och nya bilar, men strax en liten väg mellan ängar och hus. Solen lyser, tuppen gal och hästarna betar tyst och stilla på ängen. Ny väg och snart en avvikelse mot hemmet genom en ny skog, av lite mer blandade trädslag och tillslut tillbaka där allt började i Byn.

Helgdagskväll i timmerkojan ...................

Timmerkojan måste ju ligga mitt i en skog,  det är mil efter mil till lador och hus skriver Dan Andersson i sin dikt om timmerkojan. Vårt lilla hus är ju inte en timmerkoja men helgdagskväll är det i alla fall även om det är mitt i ett vinterlikt villa område i en liten by på landet.

Denna veckan började som alltid med en måndag och helt vanliga hushållsbestyr. Efter lunchen var det dags för det obligatoriska läkarbesöket och sen var måndagen nästan slut. Innan dagen var riktigt slut hade jag hittat en hel hög med kort som för flera månader sedan skulle varit inklistrade i album. Förlorade mig en stund i att titta och sortera och leta fram albumet och börja klistra in och skriva små underfundiga texter under varje kort. Tisdagen kom med frukost och den dagen blev en lång tankedag, Om det som hänt i mitt liv sen den 30 maj 1945 och fram till nu!!  Det var mycket olika saker som kom fram under dagen. Livet i Kullan som liden däka. Ungdomsåren med all den glädje jag hade tillsammans med goaste väninnan och alla danser jag svängde mina ben i. Livet som nygift, småbarns mamma och lite senare när alla barnen gav sig iväg ut i livet. Där nånstans avbröts tanken av en telefonsignal, det var lillasyster i yster i familjen som ville veta hur vi har det. Ja sen var det onsdag helt plötsligt bara så där. Vet ni vad då gav jag mig iväg till Holjebadet. För att under en timme ligga som en smal vacker sill och simma oavbrutet tills jag nått mitt mål  1000 meter. Härligt ända tills jag måste upp ur vattnet och släpa iväg den trötta kroppen med de tröttaste ben jag haft på länge. När jag efter lite omständiga ritualer  duschat och torkat mig och fått på alla kläder, ute blåste det iskall nordan, for jag iväg till Maxi. Ett utflyktsmål så gott som nåt annat. Inhandlade en dammvippa, fönsterputsmedel och katrinplommon. Vad kan det blir för middag av detta ugnsbakad dammvippa marinerad i  fönsterputs med katrinplommonsås ?? Nä det låter för äckligt. jag tror att vi hade älggryta med kokt potatis och brysselkål den dagen. Torsdagen var vikt åt begravning. Av en mycket älskad moster som hade fyllt 96 år. En liten väldigt fin begravning med vacker musik och en fantastisk officiant som med sin milda och lugna stämma ledde det hela. Nu finns det ingen kvar av mammas sex syskon. Ingen som kan berätta om det som jag inte redan vet. När en människa dör försvinner den sista hemligheten, så är det för oss alla. Begravningar är ju inte särskilt roliga tillställningar men detta till trots blev det en eftersittning där kusiner möttes som inte ses varje dag precis. Kusinerna har ju precis som jag blivit äldre, skaffat familjer och där fanns många ansikte jag inte kände igen. Då och just där fanns inte sorgen så påtagligt, många glada och roliga samtal om den värld som en gång fanns och delvis var gemensam.  Sen blev det fredag och då var det pudersnö på gran och tall när jag promenerade i skogen. Väl hemma igen blev det fastlagsbullar med pudersnö på till kaffet. Ja så tog även denna veckan slut och här sitter jag och tänker.  Avslutar med några rader från Alf Henriksson; Åren går sin kos och tiden rinner. Tiden rinner stillsamt , tyst och snällt. Mycket glöms, men inte allt försvinner. Alltid någon minns de ord vi fällt. Alltid någon minns hur det var ställt.  Trevlig Helg.

Jo men visst gör det ont......

I måndags var Lilla tanten kaxig. Hade inte ont nånstans efter stora fallet, men  i tisdags gjorde revbensbågen sig påmind, varje rörelse generade ONT. I onsdags var det dax för ljumskarna att beklaga sig. Varje liten rörelse med benen,vilket är svårt att undvika en helt vanlig dag i Lilla tantens liv, kändes som ett lossat kycklinglår. Alvedon och Diklofenak letades fram. Diklofenak visade sig vara helt värdelöst men alvedon gick bra att sova på. Onsdagseftermiddagen ägnades åt en promenad i sakta mak eftersom Lilla tanten tror stenhårt på ,att inte sitta still för då blir man bara stelare. Torsdagen kom och nu hade värken nått skenbenen och axlarna. Ett evigt stönade hela dagen , i går däremot var det lite bättre för att idag göra ont i armarna. Imorgon skulle det ju kunna bli huvudvärk eller ont i fötterna, va tror ni? Lilla tanten satsar, på långpromenad, långsittning i kyrkbänk, alvedon, honung och mycket vatten.

Idag har Lilla tanten återigen varit på långpromenad genom skog och ängar. Det är både vinter och vår just nu, vinden är kall och himlen grå, men fåglarna kvittrar och i trädgården syns det knoppar på den röda julrosen och vintergäcken kommer så smått. Varför heter Julrosen, Julros? Den blommar inte vid jul mera nu i mars eller april , inte heller den vita julrosen behagar blomma vid jul så varför heter den Julros, jag bara undrar.  I Lilla tantens kök jäser en bröddeg,  om ett par timmar kommer hela huset dofta av nybakat. Doften av nybakat leder Lilla tanten in på andra dofter, dofter från sitt barndomsland . Till exempel en tät fuktig källardoft som fanns när Lilla tanten skulle hämta upp lingonsylt från källaren. Öppna dörren med den stora nyckeln , stampa i golvet utifall där kanske satt en jättestor råtta och glodde, gå in och försiktigt öppna den nätförsedda dörren till källarskafferiet . Där fanns inlagda gurkor och rödbetor. Lingonsylt och hallonsylt. Konservburkar med köttbullar och revben och ibland ett par flaskor saft på hallon och vinbär.  Det luktade lite potatis från potatisbingen och lite fukt från de tjocka stenväggarna och än idag tycker jag det luktar hemma.

Likadant  när det doftar från vått gräs eller våta löv  blandat med jordlukt, det minner henne om alla härliga utflykter hon gjorde till Måsabäcken i Vången. För att inte tala om doften från mammas syhörna i verandan. Ylletyger, bomullstyger, lite sidentyger och alla garner och knappar som fanns att titta på men inte röra. Kåldoften som spred sig i hela huset när mamma gjorde massor av kåldolmar , det luktade inte gott men var gott att äta. Eller när farbror Emil hade gödslat åkrarna , det är också en doft från ett barndomsland. Tillslut doften av ren tvätt precis intagen från linan en vårdag den är också speciell.

Ja just det nu ska det sista av veckotvätten strykas, den är inte torkad utomhus men den är ren i alla fall. När den är klar ska Lilla tanten baka bröd och  laga middag. Idag ska det bli kalkonfilé med hasselbackspotatis. Till efterrätt ,eftersom det är lördag, hemlagad mintchokladmousse med grädde och lite mixad frukt, typ, blåbär, kiwi, jordgubbar och apelsin.

Söndag.................

Så blev det söndag och Lilla tanten gav sig iväg till kyrkan, mitt i byn för att deltag i högmässan.
Ett bra sätt att avsluta eller börja veckan. Välj själva om söndag är start eller slut på en arbetsvecka.
Att sitta ner i kyrkbänken tillsammans med många andra människor och deltag i bön och psalmsång är för mig en stunds vila från en värld som inte alltid är så trevlig. Men allt som är bra eller roligt har sitt slut och efter ungefär en och en halv timme var Lilla tanten på väg hem igen.
Det blåser snålt runt om Lilla tanten där hon  går i rask takt mot hemmet och Lilla farbror´n. Lilla tanten har för dagen iklätt kjol och lite längre jacka. Mössan sitter på skulten och handväskan dinglar från axeln. Lilla tanten tänker inte så mycket, benen rör sig i takt med armarna och det är då det händer. Plötsligt utan förvarning försvinner ena vänsterfoten ut till vänster och överkroppen lutar betänkligt framåt. Armarna börja veva och handväskan slängs åt vänster och höger i häftiga rörelser. Lilla tanten hinner registrera att det pågår reklamutdelning lite längre fram på vägen, medan sekunderna rusar iväg. Det visar sig stört omöjligt att få Lilla tantens överkropp i upprätt läge. Istället far även högerfoten iväg åt höger och nu blir det total oreda. Allting går runt, upp och ner , till vänster och till höger och PLADASK ligger där en liten rund tant ute på vägbanan utan att riktigt hunnit fatta hur hon hamnat där. En förstörd gentleman kommer rusande nånstans ifrån och frågar med skräck i blicken: Hur gick det? Slog du dig?
Totalt utmattad började Lilla tanten kravla i modden, i ett hjälplöst försök att komma upp och stå på benen och återta befälet! Gick så där, den förtjusande mannen fick räcka ut sin hand och försöka dra upp resterna av tanten. Tillslut med gemensamma krafter stod Lilla tanten i upprätt ställning, med grus på jackan och lervälling som dröp från benen. Inte ett enda brutet litet ben, vare sig i hand eller ben, inga sönderslagna glasögon eller blodvite någonstans. Tack till skyddsängeln som säkert hade sitt finger med i spelet. Och ett stort tack till denne förtjusande man som fick se ett skådespel värre än ja vad vet Lilla tanten. Han blev nog räddare än Lilla tanten, som hade fullt upp med att försöka hamna på fötterna när allt hände. Hur som helst, idag lite små märken  på höger knä och lite ont i revbenen på vänster sida. Känns bra att vara en Liten tant som är smidig som en mindre valfisk och att inte vara benskör!!Som grädde på moset fick en av Lilla tantens småkronor( nu menar jag inte ishockeylag) utan småkronorna i munnen, för sig att nästan men bara nästan ramla ut. Så idag blev det en tur till Karlshamn och Lilla Tantens fantastisk tandläkare för  reparation. I ösregn och mörker fick Lilla tanten ensam ratta bilen hem från stora staden Karlshamn . Inte en enda älg, rådjur eller vildsvin såg hon, men däremot en  massa bilar med otäckt ljus . Nu ska här inte köras en meter till förrän på onsdag då ska jag hämta Tvåan i barnbarnsskaran och skjutsa honom till skolan. Imorgon är en annan dag , få se vad den bär med sig av sorger och glädjor.

Dagen idag och som den blev...................

Idag vaknade Lilla tanten av medicinklockan som vanligt, 06.00 Riiiiiiiiiiing. Lilla farbror´n tar sin medicin och lägger sig och somnar direkt, bara så! Lilla tanten däremot vrider och vänder, sätter sig upp och dricker lite vatten. Vänder och vrider igen, känner att det gör ont i ett knä och vänster handen somnar och vägrar vakna. Måste ha somnat i alla fall vaknar med ett ryck och är klarvaken och pigg fast klockan är endast och bara 6.45. Smyger upp för att inte väcka Lilla farbror´n, tassar fram i mörkret kör stortån i sängbenet. Ajajja, smyger vidare, går in i dörrkarmen, ajajaj. Får på lite myspys kläder som inte sitter åt nånstans och dessutom är varma och goa. Tassar ner för trappan och tänder lite fönsterlampor, sätter på P1, lyssnar förstrött med hon delar medicin, sätter på kaffe, dukar och tänder ljuset på köksbordet. Sätter fram kaffekopp och kaffemugg. Skär upp bröd och tar fram pålägg. Tar på sig mössa, kängor och tjocka jackan och traskar ner till postlådan och hämtar in BLT.  Sätter sig sen till ro och tittar ut över ett ännu inte dagat landskap. Det vill säga, äppelträdet, garaget, vinbärsbuskarna. Skriver lite i fågeldagboken och då hörs det steg i trappan. Lilla farbrorn har vaknat och kommer ner. Tysta sitter vi där och tittar på varandra och undrar vad det för gamla gubbar och kärringar som sitter mitt emot. Tyst, endast radion  och prasslet av tidningen hörs. Efter en stund kommenterar vi det som står i BLT, har möjligen Karlskrona vunnit eller förlorat? Ska sjukhuset i Karlshamn läggas ner?  Karlskrona hade vunnit , stor lycka tycker många. Vi bryr oss inte, håller på Olofström och Tingsryd. Nya sjukhuschefen har lite åsikter om sjukhus, ett eller två och ett nytt drag om  avancerad hemsjukvård, ja varför inte?

Dagen flyter på Lilla farbror´n är ute en stund och härjar med veden till kakelugnen och Lilla tanten skuttar runt i köket och tvättstugan och får ganska mycket uträttat. Köksfarstun visar sig innehålla en massa grus och jord , så Lilla Tanten kastar ut mattor, skoställ, kringslända skor och tofflor på altanen där stormvinden tar tag i mattorna och vill kasta kring dem i trädgården. Lilla tanten är snabb som en revolverman i Vilda Västen och får tag i mattorna och lägger dem längre in där vinden inte hittar dem. När det är rent och fint på golvet och mattorna inlagda och alla saker på sin plats är Lilla Tanten nöjd och återgår till matlagningen. Panerad torsk med "fuskremolade" till middag. Ingen efterrätt idag det kan inte vara söndag varje dag, eller hur??

Eftermiddagen ägnas åt motion. Äntligen efter nästan ett års uppehåll är Lilla Tanten tillbaka i simhallen ! Vilken känsla att kasta sig i vattnet och plöja några hundra meter utan uppehåll. Jo det är ju enkelt att kasta sig i vattnet, men naturligtvis fick hon vatten i höger öra. Total döv och inte fick hon bort det heller. På ett sätt skönt att inte höra allt som sägs, men det hörs ju, fast mera som dovt muller. Hur som helst , att få simma i en egen fil är en dröm och idag blev det så. Simma tjugofem meter och vända utan att möta nån med en centimeters mellanrum. Härligt. Alla simmar ju inte bröstsim , somliga liksom vältrar sig i vattnet och frustar och stänker och har sig. Företrädesvis äldre män. som inte riktigt har klart för sig att bassängen tillhör ALLA. Även knasiga fruntimmer som simmar som attan och bara bröstsim. Lilla Tanten får nästan andnöd när hon simmar ifrån valrossarna men det är det värt. Deras min är obetalbar när de inser att det finns tanter som simmar mer än två längder före dem. Det hjälper liksom inte att frusta och stänka , fanskapet är före i alla fall.
Sjuhundra meter blev det idag och det är  ju faktiskt ett helt år sedan Lilla tanten simmade sist.
Nåja verkligheten kom ifatt henne, Lilla Tanten blev trött och gick upp ur bassängen och nerför trappan till omklädningsrummen. Ett för herrar och ett för damer. Det står klart och tydligt HERR och DAM , men visst Lilla Tanten simmar utan glasögon , inte lätt att se bra då och lätt att ta fel dörr.Vilket var precis vad som hände. Rycker upp dörren och får se en MAN , tack och lov iförd badbyxor och han såg nog också dåligt för han reagerade inte alls. Slängde igen dörren och for in i rätt dörr, där var det bara damer med och utan badkläder. Lite problem att låsa upp hänglåset utan glasögon med med god vilja och gott om tid gick det tillslut. På med alla kläder, packa ner badkläder i ryggsäcken och ut i stormen igen. Tur att Lilla Tanten inte är hemskans mager, för då hade hon blåst bort, innan hon kom fram till bilen. Det var den dagen det!!

Halkskydd och respekt......

Lilla tanten och lilla farbror´n fick för ett antal år sedan halkskydd av barnen . Givetvis för att de inte skulle ramla  när kylan kom och promenadvägarna blev hala och bryta lårbens halsen. Lilla tanten har vid ett flertal tillfällen provat dessa halkskydd, lilla farbror´n har tvärvägrat att ens försöka. Hur som helst har det inte fallit oss i smaken att tampas med halkskydd av och på. Vi har dessutom tyckt att de var tunga att gå med. Varje vinter har Lilla tanten  plockat fram dem hängt ut dem i farstun och lagt tillbaka dem för sommarförvarning utan att vi använt dem.
Men så förstår ni, fick Lilla tanten en idé att kanske ändå vore det bra att ha dem när det är halt. Tog ner dem och med stor ansträngning fick Lilla tanten dem över vinterkängorna. Ja, just det, det går inte att ta på kängorna inne eftersom vi inte har en 5 cm tjock matta  på golvet i farstun och dessutom måste gå över ett altangolv av trä innan Lilla tanten kommer ut till stentrappan. Funderar ! Beslutar att kängorna får tagas på i uthuset, dit bär Lilla tanten bär  dem i en spann. Nu ska vi börja från början, först en undertröja,  storlek mindre snörliv på överkroppen, sen långkalsonger, sockar och ett par termobyxor, som genom att Lilla tanten håller sig  i elementet, går att komma i utan att ramla. Ytterligare en tröja och nu till flärden en rosa halsduk och en toksnygg mössa på skulten också den i rosa. Ovanpå allt detta en röd jacka modell 2000.  Dra  upp kedjan i jackan, lägga telefonen  på plast och så Tofflorna!!  Lilla tanten måste ju för fasen ha nåt på fötterna medans hon halkar sig fram på en dåligt skottad liten stig till uthuset, med en spann med kängor i. När Lilla tanten står i uthuset slår det henne att hon kan inte ta på kängorna utan skohorn!!  Det hänger i farstun. Tillbaka i tofflorna halkar Lilla tanten hit och dit och tillbaka till uthuset. Så, på med kängorna ,men va (fult ord) snöskyffeln står på altanen längst in mot väggen!!  Av med kängorna  på med tofflorna, kasar omkring och tillbaka. På med kängorna och nu kan hon äntligen och alldeles genomsvett påbörja snöskottningen. I ungefär tio minuter skottar Lilla tanten sen känner hon att halkskyddet har halkat av!!!  Det heter ju halkskydd men inte trodde Lilla tanten att det betydde att det kunde halka av kängan. Eftersom det är totalt omöjligt för en Liten tant att dra på/av halkskydd på en känga som sitter fast på en fot, fanns det bara en sak att göra . Gå tillbaka till ruta 1 och börja om. En liten muttrande tant, dessutom genomsvett kände inte för att krångla mer, av med kängor och bort med de förbaskade halkskydden. På med kängorna och ut och skotta det som skottas skulle. Halt eller inte , lilla tanten ramlade inte en enda gång. Lite tjusiga nigningar och en och annan salsa runda blev det men det var det värt. Vi kunde hämta posten, gå till uthuset, hundgården och garaget och det var ju det som var meningen.

 Ja sen var det ordet respekt som Lilla tanten funderat över. Vad betyder egentligen respekt? För Lilla tanten är det solklart, aktning, hänsyn och uppskattning. Lilla tanten lyssnar då och då på P 1 och där diskuterades detta ord häromdagen. Det kunde uppfattas som fruktan , rädsla men även pondus, sades det. Ja visst , uppträd med  pondus så får du respekt,  har Lilla tanten sagt till dottern som inte alls är en liten tant utan mera en tjusig dam. Visst kan respekt översättas till rädsla men Lilla tanten har aldrig tänkt så. Respekt för lärare, vuxna människor och särskilt för ilskna kor hade jag när jag var en liten tös. Numera har jag fortfarande respekt för ilskna kor, de flesta kor är folkilskna (tycker tanten i alla fall), lärare har jag alltid kommit bra överens med, träffar dem inte så ofta nu för tiden. Lilla tantens barn är vuxna och går inte i skolan längre. Vuxna människor får min respekt om de förtjänar det. Långt ifrån alla gör det nu för tiden. Va i hela friden har halkskydd och respekt med varandra att göra ? Inte ett dugg, det är som vanligt bara, Litentantfunderingar som inte hör ihop.

Leksaker, lekstuga, lekland........

Som alltid,det första jag gör när jag kommit ner i köket varje morgon, oavsett vad det är för dag eller årstid, startar jag min lilla fina radio, föra att lyssna till P1 denna kanal som har så många bra program, som handlar om väder och vind, nyheter, musik, teater, böcker och mycket mer. Just idag handlade det om barn och deras lekar.Hur barn leker i olika länder, hur kultur för barn ser ut i olika länder , hur vuxna ser på barnböcker och barnprogram. Mycket intressant. Ordet LEKA förekom ofta och i olika sammanhang, vilket fick mig att vilja blogga om just LEKEN. Så viktig för alla barn, dessvärre är det många barn som aldrig får leka, för att det är krig för att mamma och pappa är så fattiga att det är nödvändigt att även barnen arbetar o.s. v.

En liten varning i denna text kommer det att finnas ord på dialekt men en konstig stavning. Begriper ni inte direkt , rekommenderar jag att försöka uttala ordet precis som det står. Begriper ni inte ändå får ni helt enkelt gissa. Orden behövs för att berättelsen.

Ordet Lekland kom upp och jag mindes mitt eget lekland. Om man som lilla tanten är född på 40-talet så fanns det lekland lite varstans. Inte som idag i stora hus, typ hangar där man måste betala för att få vara. Nej, nej. För min del var det skogen, ängarna, vägarna ,sjöarna och andra små vattendrag som en dyig bäck till exempel.Så mycket roligt jag hade i mosabäcken i Kullan. Grävde upp äcklig lera , stampade med stövlarna i bäcken fortare och fortare så dyvannet skvätte över hela mig och stövlarna blev fulla med gyttja och i värsta fall fastande de i bäcken. Då klev jag helt enkelt ur stövlarna, drog upp dem varpå det nästan alltid blev så att jag ramlade, gärna på rygg så att alla kläder blev blöta och håret fick en inpackning av bara farten. Hem och byta  till torra kläder, ut igen, kanske var det eken som hägrade . Där kunde jag klättra högt upp, titta ut mellan lövverket och se ner till Svansjön. Ibland hade jag dockvagn och docka med på dessa vanskliga utfärder och det går det vet jag, att ta med en dockvagn upp i en stor ek!!Cykla ner till Svansjön och hoppa runt på stenar längs kanten och akta sig för att ramla i vattnet, var en annan lek som jag praktiserade ibland. Leklandet innehöll också en lekstuga. Den stod vid väggen på Loen om ni råkar veta vad det är! Hade fyra väggar och tak, en dörr men hemska tanke inget FÖNSTER. Målad med överbliven röfärg. Full av kreativitet byggde jag till ett uterum eller ska vi kalla det vinterträdgård.Jag hittade  gamla tegelstenar och en massa spisringar som jag släpade hem, lite taggtråd, en övergiven kaffekedel o några gamla glas. Med detta som bas började jag bygga till lekstugan. Gjorde ett besök i uthuset, hittade lite vedklampar, lite brädor en och annan gammal trälåda. Av detta byggde jag min eget lilla uterum. Det hade varken väggar eller tak men där stektes sill,  bakades bröd och kokades kaffe. Hela naturen runt om fanns att tillgå för att hitta ingredienser  som i min fantasi blev  spätta eller sill, frökapslar blev blev kaffebönor, lera från bäcken, vilken fantastisk deg. Allt dekorerades med blommor, gräs och fina stenar. Endast dagar med mycket regn tillbringades inne i lekstugan som pappa byggt. Det sista som gjordes innan jag avslutade dagen ute i leklandet var alltid det samma. Kvasten som var inköpt av Quasta-Frida hämtades och så städades det lite, bort med sand och sten och annat skräp, lite dyvatten från bäcken fräschade upp golv o tegelsten  och gav en angenäm doft av sur mosse. Därefter ställdes Ouasten   på sin plats och jag gick vidare för att äta middag, rita vid köksbordet  eller bara sitta nära den varma vedspisen och klappa Sickan eller Silkestass som var några av våra katter. Alla ligger begravda på kattkyrkogården i Vången, i en skokartong med lite trasor i. Pappa agerade kyrkogårdsarbetare och jag bestämde psalm,  alltid samma Tryggare kan ingen vara. Vi sjöng tillsammans, det ni. Vilken härlig pappa jag hade.
Annandagskaka blir sällan bakt, sa min min bästa och äldsta väninna alltid. Hon finns inte mer i den här världen men jag har anammat hennes uttalande . De behövs alltid. Idag blev kakan bakt i alla fall.