Livet är förunderligt...

En liten tant kan ibland bli fundersam. Egentligen ganska ofta och över väldigt mycket. Just nu bekymrar det den här lilla tanten mest att hon är så sorgsen. Glädjen når aldrig riktigt fram. Hur ska man göra för att hitta livet......

Slå runt och dansa hela natten är inte aktuellt. Små tanters nätter börjar runt 23.30 och det är just då vid den tiden som det roliga nattlivet börjar. Slå kullerbytta på stan och dra en öl på närmast PUB.
Lilla tanten vill ju egentligen inte heller vare sig slå kullerbytta på stan eller hemma på köksgolvet, det skulle bara resultera i havererade leder och spräckta bäcken. Hiva öl på en PUB,  nej fy katten , då vill små tanter hellre ta en god kopp kaffe eller varför inte smutta lite försiktigt på ett glas saft.
Teater, konserter och en god middag på en fin restaurang med godaste vänner? Må de. Kan vara roligt, men det förutsätter att Lilla tanten har goda vänner som vill gå på samma teater eller konsert. Det är också bra om vännerna vill äta på samma restaurang som Lilla tanten, annars blir det inte lika roligt! Med en liten farbror var allt enklare, han ville inte gå på teater, då gick vi på Hockey. Han ville inte gå ut och äta och då lagade Lilla tanten lite gott och maten intogs i matsalen i residens Tulseboda med ett gott glas vin till tanten och ett glas öl till farbrorn. Ja, jag vet. Jag ska inte gnälla, nu är det som det är, men fy sjutton så trist att inte ha en liten farbror att diskutera med, äta tillsammans med, blir sur på, få en kram av eller gå på hockey med. Jag saknar oväsendet på hockey matcherna, bilresan hem i kalla vinterkvällar och jag saknar värmen från brasan i kakelugnen när vi kom hem.
Samtidigt vill Lilla tanten påstå att den glädje hon kände, när hon kom hem i lördagsmorse vid 02.15, efter ett besök på Akuten i Karlskrona, över att se julgranen i all sin glans, och få en kram av storebror, den var så skön. Hon älskar ju livet, men måste det vara så svårt, tungt, jobbigt och hopplöst alltjämt. En liten stund med Jesus den jämnar allt står det i psalmen, men Lilla tanten vill bara en sak, ha tillbaka sin Lilla farbror. Livs levande, glad och full av energi .Hon vet!!!  Det går inte men det är vad hon vill. Lilla tantens vilja räknas inte i det här sammanhanget , det hjälper inte att bli arg eller ledsen. Livet är så förunderligt.......

Dags att sova för en Liten tant .........................

När Lilla tanten vaknade idag var det snö ute!!  Blåsten ruskade lite i träden och mörkret låg tätt över byn. När frukosten var avklarad , var det dags att göra sig klar för ännu en begravning. Egentligen vill Lilla tanten inte gå på fler begravningar men livet bryr sig inte om en liten tants vilja, så...
Livet är förunderligt, förra året första advent träffade Lilla tanten,Ingemo, som vi idag tog farväl av i Mörrums kyrka, hemma hos henne. Hon var glad och pratsam och det var svårt att se och förstå hur sjuk hon egentligen var. Det gick bra några dagar  men sen kom liemannen allt närmare och på luciadagen slutade hon sitt jordeliv. Lilla tanten hade känt Ingemo lika länge, som hon känt  lilla farbrorn, nästan i alla fall. Hon var lillasyster , tvillingsyster, storasyster, mamma, mormor och en god vän till väldigt många. Som sagt livet är förunderligt , samtidigt som det var så sorgligt och tungt idag blev det en fin stund i församlingshemmet och många skratt och mycket prat runt borden. Utanför fönstret började snön komma och innan Lilla tanten var hemma var det ett riktigt busväder. Snö, snö överallt. Vitt och vackert och till glädje för alla barn. Bortanför döden går livet vidare utan bedövning. Många drabbas , en del värre än andra. För Lilla tantens del är det ett nytt år med nya glädjor och sorger. Imorgon är det kaffekalas på äldreboendet och där behövs det händer som bakat, dukar, serverar och är allmänt glada och hjälpsamma. Roligt brukar det vara att träffa människor som är ännu äldre än Lilla tanten själv, där blir också många skratt och mycket sång och musik.
Jamen, nu så, ska Lilla tanten i alla fall sluta den här lilla berättelsen om livet , kärleken och döden.

Liten tantfundering så här i juletid....

Vem som helst och särskilt Lilla tanten blir  upprörd när hon får höra på Blekinge-Nytt att en annan liten tant i Gammalstorp blivit rånad i sitt egen hem!!
Tänk att ligga där i sin egen goa säng, på nymanglade lakan och nystruket örngott med veckade knytband handbroderat monogram och allting, sussande i sin allra bästa sömn  med benen insnodda i flanellsärken. Vakna  av det står en slyngel, ja inte bara en utan tre och glor på en!! Dessutom skrikande att de vill ha dina pengar och ditt guld!!
Tanter överlag är ju inte att leka med men det vete katten om inte Lilla tanten blivit som man sa, när hon var liten ; från vettet av rädsla. Tanten i Gammalstorp röt ju till dem att de skulle försvinna och det gjorde de ju också, men inte förrän de snott hennes halsband och flera andra smycken och pengar.

Lilla tantens första fundering; En älgbössa med eller utan licens och utan skott!  Det kanske skulle skrämt dem lite mer, kunde kanske viftat lite hysteriskt illvrålat som en stucken gris: Inte de, nähä. Men en laserpistol ? Eller ett basebollträ? Jaså ni tror att det blivit en liten tant som fått smaka på laserpistol och basebollträ. En plastpåse med vitpeppar att kasta i ögona på eländet, eller ännu bättre pepparspray? Egentligen skulle nog Lilla tanten klivit ur sängen, snällt sagt : vänta lide hera , ja ska bara ta på mörntöfflarna . Sin ska ja leda opp guldet o pengarna. Sau flötta pau er lide , ja mauste ta fram stien. Sau gau nu opp alla trai o ta ett par trai sti in pau vinnen. Saj ni muastoacken. Precis hin vanen ligga da aina stora laude! Vid det laget ska alla tre vara uppe på vinden och då skulle Lilla tanten stänga luckan och slå för låsen, sen kunde hon ju ringa polisen i lugn och ro. Det går nämligen inte att öppna luckan från vinden.Nej skämt åsido, det är både synd och skam att små tanter blir rånade i sina egna hem. Än värre är att det finns galningar, som kör en stor lastbil med släp rakt in i en folksamling modell större,  på en julmarknad i Berlin. Världen är inte lätt att leva i. Krig, våld och terror brer ut sig, ingen plats är helt säker längre. Ingen går att lita på längre, alla är rädda för allt. Exakt så är det terroristerna vill att alla ska vara, små tanter inbegripna. Så visst ska vi gå ut i skog o mark, på marknader och sova i våra hus, även om vi inte har en Liten farbror att lita på.

Men nu ska ni få höra, det händer trevliga och snälla saker också i den här världen. Skolavslutning i Kyrkhults skola. Inbjudan till dansk julelunch.
Först skolavslutningen, alla barn i Kyrkhults och Vilshults skolor, tillsammans i Kyrkhults kyrka.
Nästan full kyrka, barn, lärare, personal, föräldrar, syskon,  mor- o farföräldrar och så alla andra som bara var där för att lyssna till barnen och se glädjen i deras ögon. Det spelades solo av barnbarn nr 3 på trumpet, två andra tjejer spelade tvärflöjt, en tjej sjöng solo och sen alla klasserna sjöng sin julvisa. Finaste kyrkoherden pratade med barnen om julen och hela församlingen sjöng två psalmer unisont. Här fanns inga motsättningar mellan olika nationer, svensk som syrier, ryss eller någon annan nationalitet . Alla log och var stolta över sina barn, fotograferade, hälsade till höger och vänster och pratade med alla. Verklig julglädje. Lilla tanten gick hem med glädje i hjärtat och sov gott hela natten.

Nästa tillställning, en dansk julelunch idag. God mat och danskt gemyt över ett snyggt dukat bord.
Dansk currysill, mums. Lax, rejer, ägg, fläskesteg, varm leverpostej, gott hjemmelavet bröd och så den goda julölen. Ja, Lilla tanten skulle ju köra hem, så det fick bli cola eller vatten, lika bra det, det danska språket kräver övning o koncentration och det var ett tag sedan Lilla tanten var i Vaerlöse och språkade Öresunds. Om jag själv får säga det, taler jag någelunda Öresunds fortfarande, med lite övning skulle jag förmodligen kunna föra ett samtal vid ett danskt julebord, med en människa av danskt ursprung om jag försökte. Tyvärr är det ju inte varje dag jag får tillfälle att prata danska , lite dumt att stå på Maxi och försöka göra sig förstådd på danska som egentligen är Öresundsk , enligt Lilla farbrorn´s kusin i salig  åminnelse. Dessutom vet ju varenda liten expedit på Maxi, om Lilla tanten mot förmodan skulle hitta en bara så där, att Lilla tanten minsann är en redia Tjörkholtabo.

Från mig till er, GOD JUL.

Julen står för dörren,  Lilla tanten kom  att minnas sin barndoms jular. Det blir ett bra blogginlägg tänkte hon. Ute är det vitt på marken, inte av snö utan frost. Vackert men farligt för en Liten tant som varit ute och gått i mörka kvällen. Trottoaren var glashal så Lilla tanten gick på gatan , på rätt sida mot mötande trafik, med reflexväst på. Det gick bra, var lagom kallt, tyst och vackert, Kyrkan tronade vit och upplyst mitt i byn och det var fritt fram för Lilla tantens tankar. 

När Lilla tanten var en liden grebba, och bodde i Kullan i ett litet rött hus, var vinterkvällarna mörka. Det fanns inte gatubelysning som idag så mörkret var kompakt. Det fanns inte TV , inte telefon och inte bil. Ja, det är längesedan Lilla tanten var en liden grebba. Hur som helst, även då var förväntningarna stora inför julen. Pepparkakorna skulle bakas i vedspis, det var inte lika enkelt att få till värmen som idag. Lilla tantens mamma kavlade deg, och tog ut tunna, tunna fina pepparkakor, och den lilla grebban fick en degbit att hantera med kavel och pepparkaksformar. När alla pepparkakorna var bakade och köket var varmare än en bastu , öppnades ett fönster och den kalla vinterluften kom in, och det blev fort svalare i köket. Mamma plockade fram den stora plåtburken ur skafferiet och sen plockades alla kakor ner och sparades till jul, alla utom grebbans, Hon fick ha sina i en egen liten burk, de kom till användning när det var kaffekalas för dockorna och katten och ibland för bästisen Karin. Knäck kokades varje jul, och varje jul blev den lika rinnig, till mammas förfäran. Juldukarna kom fram och ströks och lades på borden. Adventsstjärna i fönstret och adventsljusstaken med fyra vita ljus i kom fram till första advent och inte en enda dag innan. Det blev många turer till Sigfrid Johnssons affär och "Koppran", för att inhandla, nötter, mandel, russin , fikon, dadlar och apelsiner. Inte vilka apelsiner som helst utan apelsiner från Jaffa!! Naturligtvis den hemska saltsillen som låg i en tunna i affären , den var slemmig och luktade pyton, men på julafton låg den i en fin glasburk, skuren i bitar med lök och ättika. Lutfisk skulle det också vara på julen, den luktade fy attan och hur den smakade vet jag inte för jag åt inte av denna för mig "räliga" maträtt. Julskinka däremot var ju gott och köttbullar varvade med prinskorv och kokta ägghalvor gick an att äta för grebban.  För att inte tala om Ris á la Malta. Det bästa av allt.

Ni ser så går det till och tomtarna tittar på.

Men innan julmaten kom på bordet, kom ju GRANEN. Kvällen före julafton stod den där grön och grann i finrummet, jo vi hade ett finrum, som användes endast vid större högtider och kalas. Hur granen  kom in i vårt hus vet jag inte, förmodar att min pappa hämtat den i skogen. Eftersom vi inte var skogsägare hade han antingen frågat om lov eller stulit den. Brottet får anses som avskrivet eftersom det hände i den grå forntiden. Tillbaka till GRANEN, den stod i ett träkors med ett hål i mitten. Den vattnades inte och åkte ut när den började barra, eftersom den stod i finrummet där det var svalt  höll den i allmänhet ut tills  tjugondeknut!!! Mamma och jag klädde den , stjärnan i toppen , som en dag byttes ut mot en glänsande, färgglad toppspira i glas. Inhandlad hos Sigfrid Johnsson. Sen kom julgranskulor i olika färger även de i glas. Metallfåglar i vackra färger med sidensvansar. Glitter och flaggirlanger. Ungefär här brukade mamma komma underfund med att vi måste göra nya smällkarameller! Fram med silkespapper, sax, klister, strumpsticka,bokmärke och polkagrisar. Strumpstickan användes till att krylla fransen med!!  Polkagrisen skulle ligga inne i smällkaramellen. Lite sytråd och den var färdig att pryda granen. Sist sattes ljushållare och stearinljus dit. Då kom pappa in och hängde dit "sprakhängena", som gnistrade och brann när man tände eld på dem på julafton. Nu fattades bara julklapparna som i vår lilla familj var ytters få men alltid lika välkomna. Julklapparna inhandlades också i "Koppran", Sigfrid Johnssons eller Albert Jönssons.

Grebbena fick alltid en liten slant att handla för, till mamma och pappa. Som jag minns det var det alltid till Sigfrid Johnsson hon gick för att med farbror Bertils hjälp välja ut en lämplig present, som han slog in i grant julpapper med tomtar på och ett fint glansigt snöre om. Grebbena skrev med sin barnsliga handstil God jul mamma, God jul pappa från Grebbena direkt på paketen , etiketter var inte uppfunna på den tiden. 

Alla julklappar lades i en liten hög under granen ,sen försvann de på julaftons förmiddag för att sen återkomma i tomtens julsäck. Hur nu det gick till. Den olidliga lilla rödklädda gubben behagade aldrig uppenbara sig före klockan arton och vid det laget hade grebbena väntat och väntat och väntat i all oändlighet. 

Ja det var det minnet det! En God Jul önskar Lilla tanten sina trogna läsare. 

Exakt halvmåne på himlavalvet, sett från mitt fönster.

Det är mörkt ute , månen lyser bara lite idag. Lilla tanten har tänt två ljus i adventsljustaken. Den blå runda som inköptes hos Redskogs i Olofström på hösten 1965. Då var vi  ett ungt vackert och lyckligt  par som trodde att de skulle åldras tillsammans. Kanske med lite tur hinna fylla 100 år innan det var dags för himlafärd. Den gamla ljusstaken har hängt med under alla år. Flyttat med mellan Jämshög, Olofström och Kyrkhult. Den har haft sin givna plats på matsalsbordet, vilket ord egentligen matsalsbord. Som om vi bott i ett slott eller i alla fall i stort hus med matsal.

Den första lägenheten låg i Jämshög med adress Ekbacken 1 tre trappor om inte Lilla tanten  minns fel, vilket är helt möjligt nu för tiden, men för att citera Bodil Malmsten, Skribenten äger skriften och då spelar det ingen roll om det är sant eller inte. Vi minns alla olika saker från barndom, ungdomsår, medelåldern och så nu det lilla vi minns eller inte minns från ålderdomens höst och vinter. Lilla tanten minns ofta saker som hänt när hon var mellan fem och tio år. Klart och tydligt men hon antar att hennes bästis som på den tiden hette Karin , inte alls minns exakt samma saker. Ett år senare hade Lilla tanten och hennes lilla farbror flyttat till Olofström, Ö Storgatan minsann. I en tjänstelägenhet, som tillhörde Jämshögs Sparbank. Huset finns kvar men numera heter banken Karlshamns Sparbank. Vägen till det sista namnbytet gick över Sparbanken Kronan, Föreningssparbanken, Sparbanken 1826. Här flaggar Lilla tanten  för att minnet sviker henne, det kan vara fler banker inblandade. När Lilla tanten jobbade i Jämshögs Sparbanks avdelningskontor i Olofström, hette filialchefen Alf Jönsson. Sparbanksdirektören satt på Huvudkontoret i Jämshög och hette Tryggve Linderstam. Nog satt lilla direktören i banken ,eller ???

Det var det om detta, nu går vi vidare eller vänder blad som han sa Kungen! Idag har Lilla tanten varit ute och "färats". Med den gamla " Skrabben " som numera är ny renoverad, fått nya dubbdäck, städad och tvättad, är helt ok att köra med för tillfället. Mycket plats att packa in julklappar i , det var nämligen det Lilla tanten gjorde idag. Först till Mias smycken och presenter. En mycket trevlig liten butik med trevlig personal, som tillhandahåller det mesta i smycken och presenter. Till Lilla tantens stora lycka fanns där gammaldags tomtar med snälla ansikte och röda kläder och tändsticksaskar och servetter med julmotiv i gammaldags stil. Ja, jag vet, att svart och vitt är tjusigt men fy sjutton så grant det är med julegran och juladukar och gamledas tomtar i all oändlighet. Ettepau ble da te o tjöra te Olofström. Där inhandlades de allra sista julklapparna trodde Lilla tanten. Väl hemma igen konstaterade hon att en säger en fattades. Den får inhandlas i julveckan.

Ja nu sitter hon här , Lilla tanten , och glanar ut genom fönstret på den mörka himlen och halvmånen som lyser så vackert i mörkret. Hon tänker på....... Lilla farbrorn, som alltid, men också på kanelhjärtan som hon bakat under förmiddagen. INTE ÄTAS FÖRE LILLEJULAFTON. Fy sjutton så orättvist , de som är sååååå goda. Lite äppelhonung blev det också, efter ett gammalt recept från Lilla tantens mormor. Hu geda mig så gammal hon är Lilla tanten. Äppelhonung innehåller inte, som namnet antyder, ett endaste mg honung utan det är socker och äpple som kokas och vispas till det blir ett fint och blåsigt mos. Lilla tantens mormor skalade tolv liter äppelklyftor och vispade i en timme, så görs det inte i dagens elektrifierade samhälle. Tre liter räcker  och tjugo minuter i assisten!
Väldans gott på nybakade scones eller på mannagrynsgröten till frukosten.

2 November 2016.

Onsdagmorgon ringer tiduret i mobilen vid den okristliga tiden 06.00. Varför ? Såhär, kl 08.00 kommer Lilla kusin  hem från ett sammanträde för att följa med oss på en tur till Jeriko. Innan dess behöver Lilla tanten  duscha , och det blev en sval för att inte säga kalldusch. Solcellerna hade inte fått tillräckligt med sol för att orka värma vattnet!!  Lilla tanten blev hur som helst duschad och klar till klockan 08.00. Frukost hade hon också hunnit med tillsammans med sin egen lilla familj. Vi åkte Volvo med Lilla kusin som chaufför. Hon får en eloge för sitt körande i denna stad Jerusalem, där alla, bilar, cyklar och gående tror att det bara är just de som ska fram. Blir det stopp, tuta så mycket du orkar och bli lätt irriterad, inte för att det hjälper mot stopp i trafiken kanske för att få ut dåligt humör vad vet Lilla tanten. Vi åkte genom ökenlandskap där en liten skara Beduiner bodde med sina familjer och bedrev får/get skötsel. Det var mycket uppför och nerför, vilket kändes i öronen i alla fall när vi åkte uppför! Jeriko är världen äldsta stad, som alltid varit stad, den är också världens lägst belägna stad, ligger under havsytan. Jeriko är ingen stor stad som Jerusalem, Köpenhamn eller New York, men dock en stad med affärer, restauranger och invånare. Vi skulle till Hisham´s palace. Parkeringen var ganska liten och det hela såg på avstånd ut som lite grushögar med stenar på. Vilket skulle visa sig vara helt fel när väl kom in. Först lite kaffe utanför bilen och en stunds prat om hur vi tyckt att våra dagar varit hos Lilla kusin.
Hisham´s palace är en gåva från Abed El-Malik till Kalif Hisham  överlämnad ungefär  år 723-724 AD. Palatset var inte Kalifens residens utan en form av boende vintertid. Detta palats förstördes år 749 AD av en jordbävning. 1935 -1948 gjordes en utgrävning av Dimitri Baramki och Robert Hamilton , och vad hittade man då? Enormt vackra mosaikgolv, solhjul, kolonner, delar av murar. Otroligt vackert och intressant. Där fanns också ett museum som berättade om olika saker som hittas under all denna sand. Vi tog god tid  på oss att titta och läsa. Allt på engelska vilket gjorde att Lilla tanten fick köra en omstart på hjärnkontoret även denna dag. Mosaikgolven var otroligt vackra och välbevarade, fanns en viss likhet med Lilla tantens mormors blixtsöm  i den av golven. Vi fick se en skymt av Jordanien och Döda Havet och här någonstans ligger också floden Jordan där Johannes döpte människorna och Jesus. Klockan och Lilla tantens mage var överens om att det var dags för lunch. En liten trevlig restaurang där vi kunde sitta ute, under citron och apelsinträd och äta en god lunch som bestod av många små rätter, citronlemon med mynta och nybakat bröd. Efterrätten var superfärska apelsiner. Fortfarande är Lilla tanten förundrad över att sitta ute i november och äta färska apelsiner. Efter lunchen lite shopping  i en butik som tillhandahöll turistprylar men även olivolja som Lilla tanten naturligtvis skulle ha inhandlat, men nej då , det gjorde hon inte, Dags att återvända till Jerusalem, där just där  på hemvägen mötte vi som kom i en Volvo relativt ny, en åsnekärra med en äldre farbror i. Nya tiden möter den gamla. Överallt eller kanske snarare då och då ,återkom passager med  militärer med vapen.  Israel som stat ,har många olika människor med lika många olika religioner , som invånare. I Israel bor många människor som här har hittat ett land de kallar för sitt hemland, oavsett vilket land de är födda och uppväxta i. Jag önskar att det blir fred mellan Palestina och Israel för människornas skull. Lilla tanten fick mersmak av besöket och vill gärna komma tillbaka för att se mer, Nasaret, bada i Döda Havet, kanske vandra i bergen till någon kloster och mycket mer. Dagen avslutades på en härlig restaurang som för längesedan varit en järnvägsstation i Jerusalem.

Nästa dag var hemresedag med många många kontroller innan vi kom in avgångshallen. Tack och farväl till Lilla kusin och det Heliga Landet. Väl hemma igen i Tulseboda kändes det mycket bra att tända "jag saknar dig" ljuset och ta en  kopp vanligt kaffe i stilla ro framför brasan i kakelugnen.

Plocka äpple, kratta löv och tömma vattentunnan....

Nä det blir ingen reseskildring idag, nu får ni hia er litta!!  Lilla tanten vill istället berätta hur det gick till, när stora stora vattentunnan skulle tömmas. Det var en solig dag , blå himmel och iskall vind. 

Lilla tanten klädde sig varmt och gick ut i trädgården för att plocka nerfallna äpple, hon vill nämligen inte ha några som helst nattgäster som gillar äppel i sin trädgård. Därför att när äpplena är slut, övergår gästerna till att äta allt annat som är gott ,det vill säga det mesta som växer i en helt vanlig trädgård. Jo visst är rådjuren söta, I SKOGEN,  där de hör hemma och inte bland Lilla tantens rosor och korkekar!! Att plocka äpple kan tyckas enkelt, men efter så där en 15-20 böjningar och krypningar in i häckar som har grenar som är folkilskna, är det rätt jobbigt.När spannen är full,ska Lilla tanten dessutom resa sig upp i sin fulla längd(1.59). Det känns i ryggen , benen och armarna. Verkar likna sletna hosebann som inte vill töja sig tillräckligt. Men - efter en stund känns allt som vanligt, och det är väl inget att plocka lite äpple!!Liten promenad till plastsäcken i förrådet, där Lilla tanten samlar äpplena för att senare köra till trädgårdstippen . Ja ha men visst. En stor pöl under säcken, frusna äpple blir lätt rinniga och den rara lilla sopsäcken hade ett eller flera små hål, som Lilla tanten inte sett. Inte att tänka  på ryggen, baxa över den tunga läckande säcken i en ny sopsäck utan hål och sen hämta en liten trasa och torka fruktsaft av det mindre trevliga slaget på ett cementgolv!! Ni förstår själva hur eländigt det blev. 

Nu fick Lilla tanten en fin ide!!  Hon skulle banne mig tömma åtminstone en vatten tunna. Tänkt, sagt och nu skulle det göras. Efter ca tjugofem rundor från tunna till baksidan av uthuset med vattenkannan, kändes det som om ögonblicket var inne. Men va fasen , där satt en liten bit av en gummislang , den måste bort!!  In i förrådet och med pigga ögon hittade Lilla tanten en hammare. Mycket användbart redskap. Bank, bank, bank och plopp försvann den ner i vattnet. Vadå tömt? Inte alla tusen liter naturligtvis, den skulle vältas framåt men ändå lite åt sidan så att inte alla dessa vattenmängder hamnade hos grannen. Med ett stadigt tag i kanten på tunnan ryckte Lilla tanten till. Den inte så mycket som skakade lite grann. Stor tankeverksamhet i tanthjärnan. Efter en stund kom hon på att det går nog att klämma in en liten eller ja halvstor tantrumpa bakom tunnan och trycka den framåt. Inte en chans. Men från sidan gick det hur bra som helst, det var bara det att Lilla tanten råkade stå precis där vattnet forsade fram!!!!! Blöt om händerna, blöt om fötterna och blöt om vaderna!! Aktionen hade gått bra tunnan var tom och Lilla tanten genomblöt. 

Är man en liten tant, kan inte blöta skor, våta byxben och iskalla händer gå före att ställa iordning efter sig, så det gjorde hon. Tunnan upp och ner för torkning innan vinterförvaring, hammaren tillbaka på sin plats, låsa alla dörrar på uthuset. Sen klafsade Lilla tanten in och ner i tvättstugan där skor, sockar och byxor fick hängas på tork. Självaste Lilla tanten fick ta en varm dusch och sen en kopp the med "Hanak" som Lilla tantens farmor sa. 

Idag har Lilla tanten krattat och krattat löv och lagt i skottkärra och kört till tippen! Det är inte favoritsysselsättning för en Liten tant , men ibland har hon inget val. En del löv fick stanna kvar, masken ska sitt som Lilla farbror´n alltid sa. Dessutom har hon putsat ett antal fönster och klivit på stegar och och bord och stolar men grant blev det. Dammsugaren kom fram av bara farten och det var behövligt , eftersom dammråttorna hade ökat i antal sen förra veckan. Näe nu ska jag kolla på TV, och sticka sockar. Ha en bra dag. 

Eftertänksamhet, tacksamhet och tårar.....

1 november 2016, Lilla tanten vaknar i Jerusalem! Vem kunde tro att Lilla tanten skulle resa till Israel? Förmodligen ingen och speciellt inte Lilla tanten. Hon svänger benen över sängkanten , sätter på glasögonen och kollar hur mycket klockan är. Exakt som hon skulle gjort om hon vaknat i Tulseboda. Klockan är 06.30, vilket innebär att det finns gott om tid till att tänka och fundera över hur livet blev som det blev. Sakneligt att inte ha Lilla farbrorn snarkande bredvid sig, detta är ett faktum som inte ska diskuteras vidare  på en stund. Istället ägnar sig Lilla tanten åt att glädja sig över att ha gått i de smala gränderna i Gamla Jerusalem, dessa gator hade liksom små trappsteg vid sidan av gatan längs med husen, varför?  Den nya tiden möter den gamla och det verkar fungera bra.
Lilla tanten njuter av att folk kring sig hela tiden men ändå kunna gå undan om hon vill, till  den vackra trädgården med Citronträd, Olivträd , Änglatrumpeter, Hibiscus och många andra växter som hon inte kan namnet på , sätta sig på en stenkant och bara låta den varma solen torka tårarna som trillar  nerför den runda lilla kinden. Känner sig previligerad som får bo hos Lilla kusin och hennes fantastiska familj och att ha en son med familj som står ut med tant virrepanna.

Lilla tanten går ner för en vacker stentrappa till köket som ligger på första våningen och påbörjar frukosten, nån nytta kan ju den lilla människan göra. Efter frukost väntar avfärd med taxi till Betlehem  och Födelsekyrkan. Vi får besked om att taxin är försenad, avstängningar överallt, lite senare vet vi varför! Italiens president orsakar trafikkaos. Han är redan  på väg till Betlehem. En fantastisk chaufför som Lilla kusin ordnat till tar oss, ger oss en guidad tur till Betlehem, vi passerar "Muren", ser inte rolig ut men också Bosättningarna  och Palestinska byar. Vi anländer lite sent men blir väl mottagna av en guide som ska ta oss runt. Det gör han på ett utmärkt sätt. MEN vilken cirkus!
Hur mycket folk som helst och en enorm stor kyrkobyggnad som rymmer flera olika religioners kyrkorum. Väl inne i den stora kyrkan, blev upplevelsen mera cirkus än helighet. Massor av människor som väntade i olika köer, vakter som bråkade med guider. Guider som kände andra guider, som kände vakterna och på så sätt kom vi relativt snart till den heliga plats där Jesus föddes!! En smal trappa ledde ner till grottan , Lilla tanten hann konstatera att det fanns mer än en in eller och eller  utgång!!  Tillsammans med storelillebror knäböjde Lilla tanten och sen var det hela över!!  Just nu saknade hon Tulseboda, skogen, stillheten och sin egen lilla församling, där finns ro och helighet!!! Däremot fanns en stor kyrka lite vid sidan om Födelsekyrkan , Capella del Santissimo, där var det stilla och  vackert. En liten mager farbror i samma ålder som lilla tanten, iförd ett par säckiga byxor och en kofta väldig lik den min pappa brukade ha, gick omkring och putsade och städade i kyrkan. Om någon händelsevis väsnades , kom det ett schhhhhhhhhhhhhhhhhhh, och så blev det tyst. Den lilla farbrorn visste hur det ska vara i en kyrka. Det hanns med ett besök i en liten kombinerad verkstad/butik. Hantverk av bästa slag i olivträd. Lilla tanten skulle kunna handlat , MEN om är en liten tant ska handla görs ett överslag på pris, hur mycket kommer den att användas, hur i all sin dar ska den komma med till Tulseboda, så vansinnigt trång som det är på flygplanet. När Lilla tanten gått igenom alla dessa moment, insåg hon att det får bli en liten sak. Det blev en julklocka att hänga i julgranen  och två små kors som nu är gjorda till örhängen. Svagt bruna passar till ett vackert halsband i bärnsten, som Lilla tanten en gång fått av en rar liten jänta som hon jobbat med.
Lilla tantens kaffeklocka ringde nu hysteriskt och det var dags att slå sig ner och vid ett litet bord och dricka kaffe och äta glass. Då kom regnet!!  Det formligen vällde ner över Betlehem, blöta skolbarn rusade över det lilla torget, tanter med stora kassar försökte skynda så gott det gick. Alla bilar tutade hysteriskt som om de trodde att regnet skulle upphöra om man tutade  på det!!  På vägen hem var det trafikkaos igen, Italiens president skulle fram och vi andra fick vänta. Många poliser och militärer som posterade överallt med sina gevär över axeln. Till och med på taken!!  Lilla tanten kände ett visst obehag. Väl hemma blev det till att vila trötta ben och trött hjärna efter alla intryck.
Lite mat tillsammans med Lilla kusins trevliga make och hennes förtjusande gosse. Lilla kusin? Ute på representation , en mycket vanlig företeelse skulle Lilla tanten säga.  Mycket prat och mycket skratt och sen ja vad tror ni? Just det, raklång i sängen, huvudet på kudden och SOV.