Onsdagen den 19 februari

Promenader är till för att tänka, det vill jag säga i alla fall. Helt själv på en skogsväg går det inte att undvika tankar som far genom hjärnan hela tiden. En del försvinner och kommer inte tillbaka. Andra gör sig påminda igen och igen, kanske för att dom vill att jag ska tänka igenom tanken från många håll.

Två gånger har jag varit i Alingsås en stad i Västergötland.  Jag föddes där 1945 på dåvarande sjukhusets förlossningsavdelning. Av detta har jag inget minne alls. Nästa besök i Alingsås var någon gång i början av 2000- talet, tillsammans med min lillasyster. Vi kom med tåget från Göteborg, åt en god lunch och tittade oss omkring och sen åkte vi tillbaka till Göteborg. Ska det bli ett tredje besök? Det vore intressant att lära känna staden lite mer. Ett sätt är att googla på Alingsås och kolla in kommunens historik vilket jag gjorde. Alingsås fick stadsrättigheter 1619. 1952 genomfördes en kommun sammanslagning där Alingsås landskommun och Rödene kommun fördes  till  Alingsås stad. 1955 tillkom Bälinge och 1971 bytte Alingsås stad namn till Alingsås kommun. År 1975 fördes norra delen av Östads församling till Alingsås kommun från Lerums kommun. Lite historia kring min födelsestad. Numera är Alingsås kommun stor och har en vision  som heter Alingsås Vision 2019. 

En sammanfattning av Alingsås Vision 2019; För att Alingsås sak växa och utvecklas behöver vi alla sträva åt samma håll. Vår vision är att Alingsås ska förena småstadens fördelar med närheten till storstaden och dess möjligheter. Vi satsar på hållbarhet och livskvalitet för alla kommuninnevånare. Denna vision ska finnas med som bakgrund i varje beslut som tas i kommunen. 

Låter som en trevlig plats att bo på, men jag vill inte flytta från mitt fina hus och mina goa vänner och hela mitt sociala liv. Dessutom skulle jag , skogsmänniska som jag är , aldrig trivas med att travalla runt i en stad även om den inte är så stor. Besöka den vill jag däremot, mer och mer, ju mer jag läser om den.  

Det var en av alla tankar som jag fick idag under min promenad. Här kommer den andra tanken som jag alltid bär med mig egentligen. Jag vill att alla människor ska ha det bra, bostad, mat och kläder  på kroppen.

Jag har alltid tyckt så, aldrig har det fallit mig in att utesluta människor, att inte tycka om människor för deras hudfärg, deras åsikter, deras politiska hemvist eller religiösa åsikter - eller??  När jag var liten var romer eller zigenare som det hette då, människor som ansågs av alla jag kände, som mindre värda, farliga och oärliga. Jag vet att dom inte var farliga för jag, behagade utan mammas vetskap, ägna mig åt att leka med en flicka i min egen ålder och jag fick något att äta och dricka och inte dog jag av det. Vad värre var, att när jag kom hem kändes det ju på doften av fotogen ( de eldade med fotogen i en liten kamin i tältet där de bodde), var jag hade varit hela eftermiddagen . Bassning och order om att inte göra om det. Det gjorde jag ju i alla fall men såg till att vara utomhus. Dum var jag inte då och inte nu heller. Jag kan också komma på mig med att visst gör jag skillnad  på folk och folk. Har åsikter om vad dom gör och hur dom gör det osv.  Så visst det är lätt att tycka om människor om dom bara inte är precis i närheten. Som vuxen har jag också lärt mig att omvärdera människor, alla är inte trevliga och bra rakt igenom. Så mycket falskhet bor det där......

Frågan är då om det är  mitt tyckande som är ledande när det gäller hur människor vill ha det? Må hända att människor ska få göra som de vill? Bo i skogen i en koja och aldrig tvätta sig? Äta den mat de tycker om även om jag tycker att det är dålig mat? Vad är då att ha det bra? Jag hävdar med en dåres envishet att det borde vara en rättighet att ha en egen binge under tak att sova i och att få äta sig mätt! I den värld vi lever i idag, är det långt ifrån alla människor på vår jord som har det så. Istället är varje dag en ständig kamp för att överleva i det lilla liv man har. 

Nähä nu får det var färdigtänkt för idag ,nu blir det lite kräm med mjölk innan kvällens kyrkoråd.

Lev väl vänner var ni än i världen bor.

Ny dag, ny vecka  och ljusare tider?

Hur tar man reda på om det är snöfritt på stigen i skogen  där jag brukar promenera? Jo naturligtvis genom att ta en promenad i skogen.  Det gjorde jag idag och jo det var nästan snöfritt och absolut halkfritt. Passagen genom  lövskogen  var helt fri från allt vad som menas med  snö och is halka. När jag närmade mig kalhygget och storskogen fanns det is fläckar och lite snö här och där men helt klart promenadvänligt. Där stigen övergår i en  grusväg hade någon kört moped med "nabbadäck" som vi sa i Vilshult på 50-talet! Skogsmaskinen hade också passerat och gjort än större djuphålor i vägen med sina stora däck och sin enorma tyngd i den mjuka marken. Vatten och is hör liksom ihop, men det fanns gott om plats för mina 37:or att gå bredvid på gräsmark. Det doftade skog och gyttja, men  det kändes som ett bud om att det kommer en vår även i år. 

Lady Di och jag får ta en promenad när sportlovet är över, om det nu inte envisas med att snöa igen och kullkasta mina planer. Jag kan tänka mig att Lady Di har saknat våra skogspromenader men det är inte läge för lårbensfrakturer varken på hunddamen  i 14 års åldern eller tanten som hänger i kopplet. Lady Di har en ovana eller kanske är det en vana? Hon läser tidningen med nosen när vi är ute på promenad. Varenda bajs eller kiss ställe måste nosas igenom väldigt ordentligt
 Om vi för skoj skull gör en undersökning som går ut på att  att jämföra en hundlady på 14 år och en tant  på snart 70, så kanske det inte är stor skillnad.
 Vi börjar med tidningsläsning:  Lady Di läser tidningen med sin nos längs promenaden, jag läser hemma vid köksbordet eller i favoritfåtöljen med mina ögon. Kanske ser Lady Di genom sin nos samma som jag med mina ögon, hon kollar vad som hänt sen sist? Gammal hund, sjuk hund, kattskrälle, kanske en hare eller räv. Eller ännu värre ett rådjur, som finns inte för henne, hon är rådjusren som det heter på jägarspråk.  Hon ser kanske  en tjusig Hanhund med vackra muskler och fin päls , eller ser hon  en gammal snuskig överårig hanhund med raggig päls,? Kanske  är det då hon bara sniffar en halv sekund för att sen rusa vidare? Eller ser hon en ung hanhund med hormoner som studsar runt i kroppen, vilket gör att han tycker sig vara odödlig ? Den tidningsnotisen hoppar hon över för att strax hitta en ny att engagera sig i.
Jag läser BLT, Vison, Veteranen eller Kyrkans Tidning eller vad det nu kan vara som ligger i tidningskorgen. Vad ser jag då när jag läser tidningen? Jag kollar vad som hänt i världen och i närområdet. Kollar in sporten för att kunna hänga med i makens resonemang gällande OS, hockey och fotboll. Jag tittar  också på bilder. Av hockeyspelare, regeringsmedlemmar,biskopskandidater, chefredaktörer och annat löst folk. Är det någon som jag känner tittar jag naturligtvis lite mer, även en snygg man kan ju få min blick att fastna lite längre. Även bilder på det kvinnliga könet kan fånga mitt intresse.
När det gäller tikar för Lady Di:s del är det så här: Hon  gillar inte unga tikar som tror att det är dom som bestämmer eller gamla sura tikar som inte vill umgås. De bästa tikarna är de som förstår dels att Lady Di bestämmer när, var och hur det ska umgås. De ska också med omedelbar verkan lägga sig ner och visa hals och mage. Det vill säga på hundspråk visa sin underdånighet!
Jag har inte alls de önskemålen  på det kvinnliga könet. Jag vill att dom ska kläder på sig så att vare sig rumpa eller mage syns. Det är också bra om de är glada, talföra och inte alltför arga. Skulle aldrig få för mig att be dom kasta sig på golvet och visa hals och mage. För det första skulle dom aldrig mer komma upp utan hjälp och var skulle vi hitta den. Ont om lyftkranar nu för tiden. Maken t.ex kan numera lyfta endast 2 kg i varje hand och det är sällan mina väninnor väger så lite!! För det andra blir det så besvärligt att komma åt att se halsen , eftersom det är halsdukar och smycken  i vägen. Magen är som väl är, gömd bakom ett lager kläder som inte går att riva av så där i farten bara.
 Andra jämförelser som man kan göra mellan mig och Lady Di, är våra sovvanor. Jag sover aldrig  på dagen men alltid  på natten. Lady Di sover alltid på dagen och för det mesta  på natten. Om det inte är så att, hon , som annars är rätt så döv, hör en räv eller en igelkott som är ute och går på natten. Då kastar hon sig ut och ylskäller hysteriskt så att nästan hela kvarteret vaknar, dock icke maken och jag vi har sovrummet åt andra hållet.  Jag ylar aldrig vare sig dag eller natt , även om maken tycker att jag för väsen ibland om nätterna. När jag missar vattenglaset med en millimeter och häller ut ½ liter vatten över mig själv, sängen eller golvet. Det har också hänt nån gång att jag stulit hans täcke och vägrat lämna tillbaka det. Efter lite ordväxling som jag
inte vill återge i text fick jag i mitt sovande tillstånd ge mig eller rättare sagt täcket blev fråntaget mig av  en mycket frusen och ilsken make.Vad kom då ut av denna enkla undersökning? Jo att det kvinnliga könet oavsett om det gäller en hund ellermänniska är intresserad av nyheter gärna i bildform, vill bestämma över sitt eget liv, är intresserad av både manligt och kvinnligt  kön, i lagom stora doser och alltid med förbehållet att det är HON som bestämmer. Säkert många som inte skulle hålla med om detta. Hur som helst ska jag nu gå ner och sno åt mig TV av maken!  Ha det!!