Den årstid som de flesta människor tycker om. Ljuset, solen, den blå himlen, vattnet i den sammetssvarta insjön med fullt av näckrosor, eller det salta havet med sandbotten där tången ligger som en extra matta. Fisketurer i ekan i Ö Harasjön. Nystekt abborre till middag med nypotatis, inte
från det egna landet, men väl inhandlade av en lite farbror som säljer grönsaker på Nya torget i Olofström. Gott och väldigt mycket sommar. Eller ett par timmar i en solstol med en bra bok, vid havet,sjön eller bara ute i den egna trädgården.
Bredvid detta underbara härliga sommarland, liksom bara lite bakom ytan lurar farorna. Besvikelsen över uteblivna besked, väntan på nya samtal från sjukhus och nya besked. En sorg , en oro som inte går att ta bort hur jag än försöker. Även när jag rycker ogräs finns det en liten millimeter tanke som snabbt kan bli flera meter. Det gör ont och det gör mig arg och ledsen. Bort med all oro och sorg, fram med glädje och framtidstro. Javisst men hur fasen gör jag? Det går bara inte just nu.
Jag vill egentligen gå ut i trädgården och gräva upp lite kärleksört , för att sen göra i ordning denna lilla hörna till gräsmatta istället för en oformlig odling. Av den tanken blev inget, istället blev det en tur till Olofström för att hämta ny smärtlindrande medicin till lilla farbror´n. När det var avklarat var det dags för eftermiddags kaffe och eftersom det efterlängtade regnet kommit blev det en kaffestund inomhus. Nu är vi ju i väntans tider så det blev en bok och bästa fåtöljen. Just nu läser jag " Det är mycket man inte måste" av Tomas Sjödin. Tänkvärt, läsvärt och givande. Jag läser ofta flera böcker på en gång så naturligtvis har jag en till igång "Nattens änglar" av Elisabet Höglund.
Den är fruktansvärd men sanningsenlig om hur det kan vara att bli sjuk och hamna i vårdkarusellen.
Lilla farbror´, kollade på TV och där var Brasse och Magnus i full gång med att roa människor på en restaurang i Stockholm , precis som det var då det begavs sig för längesedan. Två grabbar fulla av humor och vansinnigt roligt kroppsspråk. Tänk så många roliga komiker det fanns då någonstans på 80-talet och framåt. Povel Ramel, Kardemumma, Stig Järrel och Hasse o Tage. Brasse, Magnus o Eva och 5 myror är mer än 4 elefanter är ju numera en klassiker. Finns det roliga komiker idag? Som inte svär, roar sig med bajshumor och fula ord? Antagligen finns de, men det är märkligt vad mycket det svärs i TV t.ex.
Nu ska väl inte Lilla tanten vara en språkpolis, inte alls, men fula ord särskilt könsord är jag allergisk mot. En och annan svordom hoppar ut ur min mun ibland , inte för att det behövs utan mer för att det bara blir så när jag blir arg. För några dagar sedan hörde jag på radion att någon vem har jag glömt var så upprörd över att kallas kulturtant. Hon för det var en hon, kände sig förtalad och jag vet inte allt. Kulturtanter är för mig, det bästa som finns, de kan en massa bra saker och är självständiga kvinnor, som ser sig själva i just den åldern de är, som vet att föra sig, som inte försöker se ut som 20 när de fyllt 60. De vet att lagom är bäst,klär sig snyggt utan att för den skull vara uppseendeväckande och tonårsaktiga. Tanter i allmänhet törs säga ifrån och hålla ordning på både sig själv och andra. Dock inte i meningen att vara ordningspolis, utan mera för att världen blir trevligare om alla håller ordning och följer lagar och regler. Tanter kan också sätta plåster på sår när smågossar cyklar omkull och samtidigt utdela den där underbara kramen som nästan är lika bra som plåstret på såret. Dessutom har tanter alltid tid för den som är ledsen eller glad, har en stor varm famn att somna i och många näsdukar till hands för eventuella tårar. Jag vill slå ett slag för kulturtanten i vår tid.
Slutar här med ett grått skimmer framför ögonen som inte vill vika undan...........
