Lite kyligt inomhus, vore skönt med en brasa i kakelugnen. Vedkorgen gapade tom, det hade hunnit bli mörkt ute. Dags att fundera över om en liten tant borde gå ut efter ved i sena kvällen.....
Ja , jo men visst är det mörkt , men det är ju inte många meter till vedboden och utomhus belysningen fungerar ju, ja så tänkte hon den lilla tanten. På med stövlar, jacka , mössa och vantar , detta tar en liten stund, det ska böjas och vridas ,mobilen ska stoppas i innerfickan som har en dragkedja att stänga. Utifall att hon skulle ramla omkull, då ska ju inte mobilen ramla ur fickan, förstår ni väl.
Med raska steg mot vedboden. Lilla tanten orkar numera inte bära den stora vedkorgen utan, det blir att gå mellan vedbod och veranda för att fylla korgen med famnar av ved efterhand. När den sista famnen med ved ska bäras in , måste ju lyset släckas och dörren stängas innan Lilla tanten travar i stövlarna mot verandan. Då händer det! Olyckan ,den eländiga olyckan kommer springande och bjuder upp till isdans! En enda liten isfläck på tio gånger tio centimeter, gör att Lilla tantens vänsterfot gör en trippel med hambo hopp, samtidigt som kroppen böjer sig och intar hög svansföring, och veden krampaktigt trycks mot kroppen ........ jo minsann landar inte tanten på båda fötterna med veden i famnen! Visserligen hamnar mössan lite snett men det är ju knappast lett, eller hur. Olyckan försvann surt bakom uthusknuten, säkert besviken över att det inte blev ett lårbensbrott och lite brutna revben. Det enda som hände var att Lilla tanten fick andas några gånger innan hon kunde gå vidare och släppa ner veden i korgen. Efteråt kändes det bra att vedklamparna inte for omkring i trädgården och att det var mörkt, för nu var det ju ingen som såg isdansen och som ett extra plus var ju Lilla tanten hel och inte alls skadad. Som det kan bli när en ska hämta lite ved en helt vanlig vardagskväll.
En annan dans, var den när Lilla tanten för många år sedan, skulle hämta pannacotta i fina glasskålar på fot, i källaren en nyårsafton strax före gästernas ankomst. Allt var på plats, bordet dukat, maten klar, ljusen tända och Lilla tanten och Lilla farbrorn klara för att ta emot gäster. Bara detta sista, hämta upp efterrätten och ställa i kylen! Lilla tanten missar ett trappsteg på uppvägen och då startar det stora raset , fem av sex glasskålar på fot med pannacotta i ,drösar i stentrappan, Lilla tanten slår hål på finstrumporna och får pannacotta som gelè i håret och glasskärvor i handen. Lilla tanten blev den gången rasande på stentrappan, den kunde egentligen inte hjälpa det som hände, men någon måste ju få ovett. Alltså det blev ett rabalder i trappan och Lilla farbror´n fick hjälpa till att röja och plåstra om Lilla tantens hand och sen gällde det att få en Liten tant presentabel igen. Det blev att rusa upp till andra våningen och ta en snabbdusch och byta kläder, ner igen och kolla i frysen om det fanns glass. Tänka sig,det gick alldeles utmärkt att äta glass till efterrätt och ingen av gästerna hade något att anmärka på vare sig meny, värdpar eller stämning. Det blev ju en skål med panacotta över, den som klarade sig från det stora raset, eftersom Lilla tantens högerhand for ut och räddade den och sen höll den i ett stadigt tag , i höger handen som en OS-fackla. Den hamnade i kylen och blev uppäten dagen efter, Olyckan som bjöd upp till dans den gången fick ge sig iväg med svansen mellan benen , Lilla tanten klarade sig utan benbrott även den gången och skålen, ja den står i skåpet och känner sig ensam.
