Dansa min docka medans du är unger när du blir gammal blir du för tunger....

Jo men visst,  när jag var ung dansade jag nästan jämt. Musik är underbart, att sväva runt på ett  dansgolv och hitta steg som man inte visste man kunde ta det är så härligt. Nu när jag är en TANT I SINA BÄSTA ÅR kan jag också dansa. Det är precis lika roligt, den senaste tiden har det varit mer dans än vanligt, bugg, foxtrot, svingen, pariserpolka, hambo, tango och vals. Fast valsen ska egentligen dansas med en  karl som är lång och rank,  ingen skönhet precis men som svänger på just sitt vis. Takten ska sitta som en smäck och svängen ska gå åt höger och strax åt vänster och ingen enda tanke ska störa min valsdröm. 

Dagen efter värker vänsterfoten av alla steg den tagit i dansens virvlar, det känns som om jag släpar på en sten och varje steg gör ont. Skam den som ger sig, en härlig promenad i höstvädret får foten att inse, TANTEN kommer inte  att acceptera det onda och framåt eftermiddagen ger värken upp och försvinner. Då blir det besök på kommunens huvudbibliotek för att hitta läsvärda böcker och beställa böcker och lämna tillbaka böcker. Biblioteken ,både huvudbiblioteket och filialerna,  i Olofströms kommun har den bästa personal som tänkas kan. Hjälpsamma, intresserade och tillmötesgående. Just så som det ska vara,  Apotek rimmar nästan på bibliotek och där har de också en oerhört bra personal, Idag blev det  ett besök för uppladdning av medicinförrådet, sen var det dags att gå till Hälsokosten och inhandla diverse varor, samt prata med den vänliga damen i affären. Konstigt att nästan alla klagar över att bankerna är så dåliga på service? På min tid, dvs ett tag före 1800-talets början, var service ett hedersord om man var anställd i bank och det var man ju.Man satt bakom en disk  där det stod ett ASKFAT för att rökarna skulle kunna lägga cigarettaska där, dörren var inte låst och det var sällan det kom in en rånare och gapade och skrek och var otrevlig. I kassan låg det flera hundratusen och skrotade och hade man mycket att göra kunde det ligga högar med pengar lite varstans  på arbetsbordet som dock inte var i höjd med disken, där kunden stod.  Inte behövde man låsa in pengar på den tiden. Man var noga med att försöka få så många kunder som möjligt att vara världens nöjdaste kund när han eller hon gick ut. (Jag vägrar använda orden hen).  Växelpengar kom det in , i spannar, i sparbössor och i plastpåsar. Alla räknade och såg glada ut, gladast var vi när vi fick en liten maskin som vi kunde hälla mynt i och sen kom pengarna  ut  i pappers tuber  i olika valörer. Vilken uppfinning!! När det var lönedag på Bruket i Olofström var det kö mesta hela dagen och många pengar delades ut över disk på den tiden. 

Nu är det andra tider, del flesta banker har låsta dörrar och man får vänta i en liten glasfarstu på att bli godkänd och insläppt. Har man tur kanske man kan ta ut pengar över disk, men för det mesta är det automater som gäller. Det är lite svårt att prata väder och vind eller få goda råd med väggen!!  Vill man prata med en människa får man ställa sig i kö och invänta sin tur, lite enklare ärenden kan redas ut just över disk som förr ,men ingen rådgivning det blir att beställa tid och helst ska man ha en egen rådgivare som hör av sig då och då.  Rätt eller fel, men i alla fel väldigt annorlunda än i slutet på 1800-talet. Då fick varje kund redogöra medans alla hörde  på vad det var som var problemet, skönt att det har ändrats måste jag säga. 
För att återgå till nutid så har jag idag fått besked att jag inte hade någon cancer vid mitt sista mammografibesök. Det har förgyllt hela denna dagen och flera veckor framåt. Nutid betyder också att nu vill jag inte skriva mer nu ska jag sticka en tröja. Till vem och hur den ska se ut får vi se. Kanske så småningom kan det bli en bild eller två......................

Ångest, ångest är min arvedel, vem skrev det?

När ångesten ligger som våt filt över mitt inre finns inget bättre än arbete, arbete och arbete.
Kakor bakas, rödbetor kokas, skalas,skivas och läggs  på burk , en god ättiksslag hälls över och locken skruvas åt HÅRT !!  Bär plockas in från frysen och blir till saft, denna gången var det hallon, svarta vinbär och krusbär. Snygga etiketter ritas och klistras på varje flaska. Lådor och skåp rengöres noga, allt gammalt skräp  åker i sopspannen.  När alla besked har kommit från mammografi och neurologi ska jag återgå till den vanliga vardagen igen. Den lär inte bli slapp och lealös den heller men nu fylls ju alla förråd och frysar, så det får bli annat som görs. T.e.x. ska fönster och silver putsas till jul om inte förr och vad kan vi mer putsa? Ordet putsa får mig att tänka på "Potsa Lite", en rysligt snäll och rar lite dam som jag jobbade ihop med för ett antal år sedan. hade detta lite ovanliga smeknamn. Var jo på ett äldreboende, ett fantastiskt sådant som inte ligger i den fantastiska kommunen Olofström , som det så ofta står om i tidningar och på facebook. I alla fall och emedan
 " Posta Lite" hette naturligtvis inte Potsa Lite Persson utan någon helt annat. Detta lite ovanliga smeknamn hade hon fått av oss arbetskamrater därför att när vi ropade på henne för att vi behövde hjälp, blev svaret alltid: Kommer strax ska bara potsa lite!!

Jaha det var det om detta! Funderar över om jag ska bli textskrivare till Dramaten i Stockholm? Inte det, ingen bra idé kanske. Nej det tror jag inte heller, men jag hittade häromdagen en text som jag skrivit i akt och mening att använda i ett sammanhang för att roa människor. Den var riktigt rolig och egentligen vore det kul att återuppta den komiska ådran jag besitter. Tyvärr tror jag att det är alldeles för arbetsamt att öva in texter och gester, hitta kläder som passar till texten, personerna däremot,  vet jag precis var jag ska hitta - men  det får anstå ett tag till i alla fall. Nu måste jag berätta om kriminalserien jag följer  på TV 1 , måndagskvällar kl 21. Den har hela tiden varit ruskig och igår kväll blev det för mycket, det gick liksom inte att somna med en halvt ihjälslagen kvinna  framför ögonen. Jag försökte med allt, räkna barnbarn, räkna till 100 både fram och baklänges, den blodiga damen låg kvar framför mina ögon och i sängen bredvid andades maken lugnt och fint utan en enda snarkning. Försökte följa med i hans andning, ingen idé, bara en blodig dam framför ögonen. Jag gav upp steg ur min sköna säng och tassade ner i köket, stirrade in i kylskåpet och NU försvann hon, den blodiga damen. Jag såg skinka, korv, ost, tomater, päron och bananer!! Mitt hjärta sa: Macka med Serano skinka och lite fruktsallad i majonäs  vore gott! Stopp skrek hjärnan; inget jäkla ätande så här mitt i natten. Jodå, tyckte mitt hjärta, det är så bra med mat när man måste bli lite trött och fett och gott ska det vara!!  Nu blev ju hela jag liksom lite desperat och visste varken ut eller in, men då inträdde ett lugn och jag tog en bit banan och ett glas vatten, återvände till den sköna sängen och visp vaknade jag kl 08.15 idag på morgonen, pigg och utvilad.  Ja så kan det gå när inte haspen är på!!  På ett av mina jobb hade vi en gång i tiden både hasp( guldfärgad) och vanligt toalås!!  Varför? Ja det har jag undrat över många gånger, men det finns galna människor överallt.

Ett litet utdrag  ur :
Kärringarna  på auabrädane!!!

Hulda: Det är värst vad det kryllar o onga här idag.

Signe : Dom ä väl inte så hemst krylliga tycker ja.

Hulda: Ja maina att här är ain  rälians massa onga i dag.

Signe: Har du fått ain onge igen, är inte du för gammal.

Hulda: Ta nu fram hörapparaten dä gaur ju inte och prade mä de du hör ju inte

Signe: Ska du gå och ja föra? Varför ska vi bära oss öd pau da viset?

Hulda tar Signes korg och tar fram en hörapparat som hon ger Signe.

Signe tittar på henne och säger: Onnrade väl jag varför du pradade sau meet domt ida.