Människor på resande fot......

Det är förunderligt vilka upplevelser man får när man är ute och reser. Under en resa till Hässleholm, hinner jag möta glada, arga, dumma, snälla och elaka människor. Barn i nästan alla åldrar, tonåringar med och utan  massor av skrot i ansiktet . Äldre damer och yngre damer, herrar i alla åldrar. 

Resan startade i Olofström med buss, redan vid bussterminalen var det många som steg på och sedan fyllde det på hela vägen ner till Bromölla. I en buss kan man inte undvika att höra vad de andra passagerarna säger , vilket gör att man ofrivilligt vet vilken destination dom skall till. Här var det Sölvesborg, Kristianstad, Malmö, Köpenhamn och Thailand. Själv skulle jag som sagt till Hässleholm och träffa fyran och femman i barnbarnskaran. När tåget kom från Karlskrona var det fyllt till bristningsgränsen så det blev att stå, den timmen det tar till Hässleholm. Gick hur bra som helst, ägnade mig åt att hålla fast mig när tåget svänger i hög fart och kolla in mina med passagerare. Roligt värre. Ett glatt gäng med damer i 30-60 års åldern var ute  på vift utan en enda karl i släptåg. Av jargongen att döma jobbade de antingen i vården eller i skolan. Lite värme innanför blusen hade dom skaffat sig hela högen och skrattade högt och hjärtligt hela tiden. Två stycken unga pojkar förgyllde min utsikt, väldigt vackra och rara gossar som inte heller hittat någonstans att sitta. Lite problem att få ut en läsk ur läsk apparaten hade de, men efter ett antal försök och många skratt kom det en burk i alla fall. Sen var det alla som skulle på toa, jag hade placerat mig exakt mitt emot bekvämlighetsinrättningen. En liten tjej med sin pappa gick in och ut och efter en liten stund kom pappan tillbaka och se han hittade enkronan som tösungen glömt vid tvätt vasken. Säkert stor glädje för tösen. En och annan portföljsnubbe med ölburk i handen behövde också lätta på trycket. När tåget närmade sig Hässleholm tog jag mig sakta fram genom en knökfull korridor och snart kunde jag passera ut genom dörren och få kramar av  de små änglarna som väntade med sin mamma på perrongen. 

Nu när jag kommit hem kan jag jämföra bort resan med hemresan och konstatera att hemresan var betydligt mer händelserik. Det första som hände var att en lite äldre man, hyfsat snygg och ordentlig bjöd oss på godis. Naturligtvis var han inte en ur innevånare från Sverige utan kanske från ett land i Asien av utseendet att döma. Väl på tåget, som också nu var rätt fullt, hittade jag en plats bredvid en söt tjej. Hon hade en liten valp, nio veckor gammal, i sin handväska. Den var som en liten ulltuss hela den. Vi inledde ett litet samtal som handlade om vovven och det var höst och kallt ute. Plötsligt utbröt ett förskräckligt väsen lite längre bak i vagnen. Det var en ilsken bonne tror jag, av dialekten att döma från Lister, och hans inte mindre ilskna fru. De hade för f-n köpt sittplatsbiljett och det var dessutom fönsterplats!!  Nu råkade det sitta en liten tjej, 7-8 år , hennes mamma och pappa på deras platser. Familjen var förmodligen immigranter eller flyktingar och hade inte helt kolla på hur allt fungerar i Sverige och dessutom lite problem att förstå det argsinta paret. Tjejen blev ledsen och kanske lite rädd och mamman såg också lite rädd ut när dom gick förbi, pappan försökte prata med paret men det gick inte så bra, det hela slutade med att dom försvann till en annan vagn. Blir man så arg när man varit  på semester vill jag aldrig åka på semester. Nästa fadäs var att när konduktören skulle klippa biljetter, det satt  en herre strax bakom mig som visade fram en liten hög med gula biljetter!  De två konduktörerna, de var faktiskt två,  var av lite annan kaliber än den förmodade Listerbonnen, de försökte prata engelska med mannen som visade sig komma från Hanöhus, det senaste flyktingboendet i Blekinge, han skulle alltså stiga av i Sölvesborg,  och de gula biljetterna gällde bara i Blekinge. Flickorna löste det hela med klippa biljetten och förklara att han skulle fråga lite mer om var och när de här biljetterna gällde. Nu bromsade tåget in, vi var strax i Bromölla och nu gällde det att hinna med bussen till Olofström. Jodå det gick bra, bussen kom iväg och lilla jag var med, men inne i Bromölla klev det på en man i 40 års åldern, arg som ett bi, han hade fan polisbiljett och hade suttit häktad för att han skjutit i sin lägenhet i Olofström, men va fan vem som helst kan väl dra av ett vådaskott, eller ? Den mycket tålmodige busschauffören undrade VAR han hade biljetten. Fick till svar jag har fan tappat hela j-la plånboken. Gå och sätt dig, sade den tålmodige chauffören och sen fortsatte färden mot Olofström. Hela vägen pratade denne man om vilka fina bilar han hade till försäljning och att Blekinge var ett jä-la träsk nu skulle han dra till Skåne för där var han inte känd!!!!

Men vi kom fram till bussterminalen , där satt min käraste lille man( liten är kanske fel ord) men i alla fall, han väntade i den gamla vanliga bilen och vi for hem till Tulseboda och det blev kaffe och nybakat bröd (Makens special). Tystnaden kändes så skön efter två dagar med änglabarnen och denna vansinnesresa hem. 

Stekt korkplatta med mycket röksmak--------

Stekt korkplatta med mycket röksmak -----

Kunde blivit lunch meny igår hos familjen Nilsson i Tulseboda. Inte direkt gott men doftrikt. Hela huset luktade brandrök.

Torsdagen var en helt blank dag i kalendern. Kändes skönt, tyckte jag på onsdagskvällen, när jag för säkerhets skull kollade att det var blanka sidor i kalendern. Satt på sängkanten och begrundade onsdagens små förtretligheter. Det började med att vi  åkte till Olofström för att uträtta diverse ärenden. Vi inhandlade ägg, potatis, morötter och päron på Ekne gård först, sen blev det ett litet stopp vid Maxi, rea  på kaffe 4 pkt Gevalia för 99 kr. Det ville vi ha. Jag tog fyra paket och scannade och när jag sen stod framför terminalen lät den meddela att jag skulle tillkalla personal. Lättare sagt än gjort eftersom all personal i Informationsdisken var fullt upptagna men till slut kom Mona en barndomskamrat och hjälpte mig. Kontroll med andra ord, ett sätt att kolla att  jag inte lurades och hade fler varor i korgen än jag hade scannat. Lätt gjort - MEN - ett litet aber -  för att få 4 paket kaffe för 99 kr skulle det handlats andra varor för 200 kr!!  Kön var lång bakom mig och jag kände inte för att göra återköp och börja om igen, så jo jag betalade full pris utan att röra en min. Sen ställde jag mig i kö för att köpa en kolsyre tub. Ny  låååång kö. Jag hade 122 och 116 expierades. Ett yngre par med tingeltangel i hela ansiktet och stora "tratueringar" ,som ett av mina barnbarn sa när hon var liten , orsakade att en expedit blev upptagen med att ringa och ringa och ringa. Nästa kund hade en hel säck som han lämnade in och det var tydligen tvunget att ta om hand  den direkt. Sen kom det två barn i tioårsåldern som ville lämna tillbaka ett paket. Såg ut att vara flyktingbarn som inte varit så länge i Sverige, att de hunnit lära sig svenska så bra. Expediten kommunicerade på ett bra sätt med dem, det tog trots allt lite tid, vilket fick några äldre damer att fullständigt braka ihop! Stå här och vänta, att det skulle behöva ta så lång tid ojojoj!! Sen var det äntligen min tur och mitt ärende var snart avklarat. Ut ur detta varuhus och in i bilen till en make som undrade om jag gått till Jämshög och handlat.

Till Klinten med maken , inte för förvaring, utan för att han skulle hälsa på sin bror Lars som nu för tiden bor där. Jag for vidare , parkerade bilen på stora parkeringsplatsen vid gamla Domus, där kan man går ur bilen utan att slå sönder den som står bredvid, det finns plats att vända och backa om man skulle vilja det, man skulle till och med kunna breda ut en filt bredvid bilen och ta en fika om man hade velat. Helt kort, perfekt parkeringsplats för en äldre tant i sina bästa år. Rusade över gatan bort till Salong Pia, makens systerdotter och min favoritfrisör. Till min fasa - en lapp på dörren- Stängt  på grund av sjukdom!!  Är det möjligt? Står det inte i Mose lag att frisörer aldrig får var sjuka? Jaså inte,nähä men vad gör man nu då? Det är snudd på katastrof ,mitt hårmousse är slut, jag MÅSTE bara ha moussen till fredag!!  

Tanter har lösningar på det mesta. Nä jag tog inte vispgrädde i håret och inte chokladmousse heller, utan jag gick till Apoteket för hämta ut min cancermedicin! Vet ni vad, receptet på medicinen hade gått ut, ja varför inte? Men de hade hårmousse och till och med utan den förbaskade parfymen.

Nu var det dags att besöka Idoffs, för att försöka få en livrem som jag köpt för minst ett år sen till maken. Nu tror ni att det gick åt hel-te det också, men si da gjoad da ente. En lång snygg och trevlig gosse i ålder med mitt äldsta barn, kom för att hjälpa mig. Ja det ser ju inte bra ut , sa  HAN. Jag har inte kvar kvittot, sa JAG Det förstår jag, sa HAN men jag vet ju vem du är ,känner igen dig, Marcus mamma är du väl. Jaaaae, så JAG. Så kom han den rare lille gossen med en sprillans ny livrem till mig. Gissa om jag ska handla där fler gånger!!  Dagen efter dagen före, skulle middagen bestå av potatismos och korv med diverse grönsaker till. Det gick lite tokigt en stund i matlagning, och egentligen är det Magdalena Anderssons fel , eftersom jag stod en stund och glodde  på TV när hon redovisade budget 2015. Därför höll det på att bli en mycket  fiberrik middag bestående av stekt korkplatta med stark röksmak till middag. När jag återvände till köket från TV bolmade det gråvit rök kring spisen och rådiga tanten ryckte bort stekpannan och vad ser hon ? En brinnande korkplatta ligger på spisen!!  Vad gör man? Rycker bort även den och spolar iskallt vatten på!!  Eftermiddagen ägnades åt att sanera spis, kasta bränd korkplatta och försöka vädra huset från brandröks oset. 

I alla fall och emedan var middagen god, potatismos i går och pärplötta idag. Inte fy skam för två pensionärer som lever loppan i kök och TVrum..