Efter regn kommer solsken ................

sägs det, idag blev det om inte solsken så ett ganska skönt väder att promenera runt Södersjön så här på kvällskvisten. Dimman hade precis börjat lägga sig över sjön samtidigt som solen häll på att gå ned. Det var blött och fuktigt men kändes som att världen var helt ren. Äppelträden blommor intensivt just nu med sina rosavita blommor. Lönnlöven ser ut som sidenblad så tunna är dom, i dikena blommor liljekonvaljer. Häggen har inte blommat över och dofterna sköljer över mig när jag forcerar slingans ny lagda grusväg. Från fotbollsplanen hörs röster och en visselpipa som ljuder. Innan jag är hemma hinner jag se en vacker vy över husen med solnedgång i bakgrunden. Tur att kameran var med.

 Det känns konstigt att veta att imorgon ska jag och maken gå på begravning. En vän som omkommit i en olycka. Han var en glad och snäll man, en aning yngre än jag. Vi hade tonårstiden i Unga Örnar tillsammans en liten stund och sen möttes vi igen efter många år och fortsatte vänskapen där den slutat. Lite hej och lite svängom ibland, diskussion om matpriser, barn och barnbarn. Var han för god för denna världen?
Hans söta fru och deras barn och barnbarn har mist en person som älskade dom över allt i denna världen,det minnet kan dom alltid bära med sig.

Nu blir det skriva av!!
När rullgardinen åkte upp idag var det blå himmel utanför mitt fönster. Underbart att slippa se våt asfalt och våta träd och buskar och en gräsmatta som är full med vatten! Efter frukost var det dags att klä sig för att gå på begravning. Med stor sorg i hjärtat och ögonen fulla av tårar, fick vi bevista en begravning som blev en hyllning till en älskad make, pappa, morfar, lillebror. Allt var gjort med stor kärlek och omtanke precis som vår gode vän skulle velat ha det. Mitt under eftersittningen försvann strömmen en stund, aldrig roligt för kökspersonalen, men allt löstes på det bästa sätt. Familjen passade på att ta farväl med sång och små tal. Lite minnesblad lästes upp och snart kom strömmen tillbaka och med den kaffe och tårta. Vi gick hem med ett leende på läpparna och tankarna hos vännen och hans familj. Stort beröm till officianten som med lugn och trygg stämma genomförde gudstjänsten och fick oss alla att känna tryggheten av Jesu närvaro i rummet.

Kvällen avslutades med ett föredrag av Tomas Sjödin i Olofströms kyrka. Han tillhör mina favoriter, har många kloka åsikter som han delar med sig av. Vi var många,hela lilla kyrkorummet var fullt denna ekumeniska försommarkväll. Den avslutande gudstjänsten var en härlig upplevelse på många sätt. Psalmer valda med omsorg och hela kyrkan sjöng. Kunde inte varit bättre. Alla människor borde ha en vilodag, när man inte gör något man måste utan bara det man vill. Första dagen i veckan borde vara en vilodag så att man orkar med resten av veckan. Särskilt om man är pensionär, för det är ett hårt liv!!!

Lära nytt, uppleva och våga pröva om vingarna bär.....

Det blir allt svårare att lära sig nya saker Men också allt roligare, jag kan blir lyrisk när jag äntligen lärt mig hur kantklipparen fungerar. Vi har kamperat ihop i flera år och inte förrän här om dagen kom jag av en händelse  att vrida hela saxen åt vänster ! Det gick att vrida åt höger också, underlättar när man kommer från fel håll så att säga. För det mesta klipper jag med saxen i mittläge men det ibland är det lättare med höger eller vänster.
Allt svårare att klättra över stengärdsgårdar med åren. Sant, fötter, ben och lår följer inte alltid riktigt med . Jag vill också påstå att ju fler år ju vingligare,  blir allt lättare för att få övervikt bakåt eller framåt. Detta utspelade sig när vi skulle plocka gullvivor och visa storebror med fru vårt lilla smultronställe ute i skogen. Jag gick först och  med stor omtanke placerade jag  min lilla  fot precis rätt vid övergången mellan ängarna. I steget kände jag att nu hade jag inte fotfäste alls, kroppen lutade oroväckande mycket bakåt och inte en enda gran stängel att hålla sig inom synhåll. Viftandets eller kanske mer roterande, försökte jag återfå balansen med följd att jag gled än mer bakåt , som tur var uppmärksammade storebror vad som försiggick och  kom till min räddning. Han kastade sig fram, fick tag i min högra arm vilket gjorde att jag föll mer rakt ner än bakåt. Vilket  gjorde att vänster skinka fick ta smällen av stenen som annars skulle ha tagit precis i bakre delen av mitt lilla söta huvud! Jag hann tänka denna gången, att glasögonen går sönder?? Dom sitter ju på näsan och inte i nacken. Att jag inte skulle orka hålla  upp huvudet, vilken tur att storebror fanns där för lillasyster!!  En tant i sina bästa dar, värsta skulle mina barn säga, är tung när hon faller med ryggen först så maken fick assistera för att bärga mig i upprätt läge. Det gjorde ont, väldigt ont i vänster skinka,  bara det gjorde det svårt för mig att resa sig. Efter flera försök stod jag på benen och haltande återvände jag och mitt sällskap till bilen. Idag har jag, om inte tratuering som barnbarnet sa en gång i tiden, så en blåmärkes blomma som liknar en jättestor pensée på skinkan!!  Lite svårt att gå uppför en trappa men annars gasar jag på som vanligt.
Måste också berätta att jag hittat en sömmerska som syr om kläder som krympt i garderoben eller hängt ut sig till en större storlek. Hon bor i Vinslöv, är rysligt trevlig och kunnig. Nu ska min limegröna linneklänning bli som ny igen. Lagom till studentfesten för Ettan i barnbarnsskaran. Det mesta faller på plats till och med presenten är klar, i alla fall i tanken. Handlandet sköter lillasyster Yster om till sin mamma.
 Söndagens begivelse var en matresa i Blekinge med Elin Carleke som reseledare. Den rara lilla tösen är en sann entreprenör! Visste inte att vi hade så många roliga småföretagare som jobbar med mat på så nära håll. Anettes Skafferi i  gamla stickeri och- spinneri fabriken i Åkeholm, med sina underbara marmelader, saft, chutney. Hittade en apelsinmarmelad med kanel och en chutney " Till köttets lustar". Här intogs det  fika på en nybyggd uteplats vid den gamla smedjan  utmed Mörrums ån. Vackrare vy får man leta efter. Nästa stopp var Röshults Vedungsbageri, doften av nybakat bröd sitter kvar länge i näsan. Nu vände bussen och for mot Riksdagsmannagården som ligger vid Törnerydsvägen . Där inhandlade jag en morotsmarmelad med citron och vilt grillkorv. En vacker plats med mycken boskap som betade på gröna ängar. Därifrån gick färden till Äggaboden!  Här fick vi lunch, en gudomlig frittata med grön sparris och kött från vilt. Till detta en sallad med små söta goda tomater som smakade som tomater gör när dom växt i solen. Här kunde vi också handla, ägg, potatis, äpple, sallad, kött och mycket mer. Nästa stopp var Spjutbygds Gård, där inhandlade jag rökt påläggskorv till maken som inte fått följa med  på denna underbara resa. Där fanns kött från lamm att köpa och lammskinns produkter om man ville ha. Som avslutning  på denna helt fantastiska resa hamnade vi på Björketorps Gård där det tillverkades glass av egen producerad mjölk. Kaffe och glass i våffla är aldrig fel. Per Brunberg och hans fru öppnade sitt hem för oss när regnet nästan kom . Jag åt en hallonsorbét som var himmelsk.

Det är mycket som kan hända en tant, både roliga, farliga och tokiga saker.