Hur i all sin dar hamnade jag i Kyrkhult? Tog vägen över Lerum och Traryd för vidare färd till Kullan i Vilshult för att slutligen hamna i Kyrkhult. En liten by i nordvästra Blekinge, där jag trivs bra. Skog och sjöar alldeles i närheten och inte mer är än tre mil till närmaste hav med sandstrand.
När det var dags att åka hem från BB i Alingsås, fick jag och min mamma den enda stund vi hade alldeles för oss själva. I baksätet  på en bil bara vi två. Jag har läst i gamla adoptionshandlingar att min mamma varit tveksam till adoptionen men tillslut accepterat att det skulle bli så. Det stämmer med den version som hon berättade för mig i vuxen ålder. Hon ville behålla deras femte barn men pappa ville inte  eller kanske mer rätt han ansåg inte att han kunde försörja en person till, i ett redan stort hushåll 1945. Tre veckor senare kom en dam från Traryd till Lerum, mamma hade aldrig träffat henne, bara brevväxlat med denna paranta kvinna. Hon blev från och med nu min mamma, min käraste, strängaste mest älskade mamma. Hon och jag åkte tåg , sägs det till Traryd, där min nya pappa jobbade som grovarbetare vid det nya kraftverket. Ett år senare flyttade hela familjen till Kullan i Blekinge. Till min pappas föräldrahem, som nu skulle renoveras och bli ett hem för oss tre och pappas föräldrar, mina farföräldrar. Under denna renovering som pågick ett antal veckor, bodde mamma och jag hos mormor och morfar  i torpet i Bokelund. Hur det gick till begriper jag inte, torpet hade ett rum och kök och en kammare där mammas farmor bodde. Det fanns en "lillstuga" också men det var ju finrummet som nästan aldrig användes. Mormor och morfar måste haft de två minsta barnen hemma då 1946, men på nåt sätt gick det ju .
I Kullan bodde jag hela min uppväxt, där hade jag mina lekkamrater, mina tanter som alltid fanns till hands när dom behövdes. Tant Hanna, tant Frida, tant Hilda och tant Elsa. Naturligtvis också farmor som jag umgicks mycket med. Hon bodde  på ovanvåningen i vårt hus. Farmor dog när jag var sju eller åtta år. En blåsig och regnig dag minns jag det som.  Jag växte och blev skolflicka, tonåring och vuxen innan jag flyttade först till Olofström och sen till Jämshög. Jobbade på bank , gifte mig och flyttade från ett hyresrum i Jämshög till en nybyggd lägenhet Ekbacken 1 i Jämshög. Blev förflyttad till Olofström och fick en tjänstelägenhet som vi flyttade in i. Vi bodde kvar tills vi som nu blivit tre,  1970 köpte hus i Kyrkhult, där har vi förklaringen till  Alingsås- Kyrkhult.

Inte skulle vi , maken och jag någonsin bo i Kyrkhult. Aldrig det var vi övertygade om, jag ville  bo i Jämshög , maken tyckte nog att Svängsta hade varit bra. Men så blev det inte, utan i  Kyrkhult hittade vi huset vi drömt om,  och den 1/5 1970 flyttade vi in, här har vi levt vårt liv i glädje och sorg och fostrat tre små rara barn till trevliga vuxna tycker vi i alla fall. Inte en enda minut har vi ångrat den affären. Här fanns en skola , affärer, bank, post, läkare och tandläkare t.om. en distriktskötereskemottagning. Vi tyckte att det var ett alldeles utmärkt ställe att bo på. Här fanns bussar som gick till Hemsjö, Vilshult och Olofström flera gånger varje dag. Men tiden har gått och våra barn är vuxna och utflyttade och kvar är vi två gamlingar ,  tillsammans med skola som utökats med dagis och fritids. En  affär  finns kvar liksom kyrkan mitt i byn och flera stycken frisörer, en databutik och en läkarstation som sjunger  på sista versen. Banken har inte heller lämnat byn ÄN, men vem vet hur länge vi får behålla den? Bussarna har för längesedan slutat gå till småsamhällen utanför byn och till huvudorten Olofström som kommunen heter nu för tiden. Enstaka bussar , några varje dag susar förbi, men någon större trafik är det inte. Nu spelar det ingen roll för vi har en bil, ingen RR precis men den har fyra hjul och den rullar fram och tillbaka mellan Kyrkhult och Olofström. För det är i Olofström det mesta händer, där finns det fortfarande affärer, post och bank. Läkare och tandläkare och storlekplatsen som numera även inbjuder pensionärer eller seniorer till att leka. De har en egen lekplats. Det är faktiskt sant. Jag har inte tid att leka där, känns bättre att leka här hemma i skymundan från allmänheten.
Nu - är det påsk , den börjar med skärtorsdagen och jag har i många år gått i skärtorsdags mässa men dock inte i år. Varför? Kände bara att det var dags att  inte alltid göra likadant. Påskdagen känns mer rätt i år. Jag behöver glädje i mitt liv och kärlek. Påskdagen är en glädjens dag och kärlekens dag i allra högsta grad.
Annandagen ska ägnas åt barn och barnbarn. Ut i naturen, grilla korv, leka, skratta och umgås.
Glad Påsk!!

Vanliga dagar är bäst.

Härliga underbara måndag. En hel natts sömn utan avbrott gör att humöret är på topp redan när jag vaknar.
Ett försiktigt duggregn utanför fönstret när rullgardin rullas upp, trots detta får jag en förkänning av att våren är på väg med stormsteg.

De fina gardinerna som min kära mamma sydde en gång för längesedan med gulorange blommor och små brun humlor är upphängda i köket, och fönstren är putsade. Gamla kära påskpyntet fram plockat. I det lilla köksfönstret mot öster häckar de lata tupparna som jag förärats av min yngsta svärdotter en gång i tiden. I ett annat fönster står påsktuppar och påskkärringar som är inköpta 1966 hos Redskogs i Olofström. En affär i min smak med vackra saker som går att använda länge. Allt förändras, Redskogs lades ner så småningom och nån värdig efterträdare har jag inte sett till. Det finns massor av prylar och bjäfs att köpa i nutida affärer - MEN - Redskogs tillhandhöll inte prylar och bjäfs utan riktigt vackra och välgjorda saker. Saker som varar över generationer. När huset fått sin påskklädnad var det dags att tillreda middagen som idag var så enkel som så. Stuvade makaroner och falukorv. Naturligtvis en stor skål med blandade grönsaker ingick också, liksom det obligatoriska Halenvattnet som snart är ett minne blott.
Maken tillfrisknade som bare den igår när han upptäckte att sillen går till utanför Ö Piren i Karlshamn. Idag har det varit en väldig fart på honom, fixa äggmackor och kaffe, packa ryggsäck , leta upp vinteroverall och snyggaste mössan i stan .Overallen visade sig vid kontroll vara smutsig och färdig för tvätt och en rejäl lagning. Den hängde liksom inte riktigt ihop. Sömmen från huvan till dragkedjan hade flera avbrott. Finns det en  fru i huset så ordnar sig sådana saker ganska snabbt. När han gav sig iväg vid 13.00 tiden idag såg han riktigt prydlig ut minsann. Hel och ren overall, toppluva ner över öronen och ryggsäck på ryggen!!  Han kommer så småningom hem med flera spannar sill som han rensar och förpackar i paket för att frysas in för senare användning. Det kommer att bli senapssill, inlagd stekt sill i lök och dill, stekt sill med lökadoppa och pärer!!
Jag ägnade eftermiddagen åt att vara ute i trädgården. Det som en gång var ett jordgubbsland var ett ogräsland. Kirskålen detta gissel tillsammans med andra ogräs hade tagit över. Nu är halva landet ett jordgubbsland igen. Jag planterade små söta Förgätmigej plantor, bakom lekstugan och en planta som heter rosenstav bland rosorna och krusbären. Nu var skottkärran överfull och behövdes köras iväg för att tömmas. Det är verkligen inte alls något nöje att promenera genom halva byn med en överfull skottkärra. Dessutom är den tung som bly med handtag som är rätt nerslitna - men - skam den som ger sig. Jag travade iväg  utan att sjunga högt " Vi går över daggstänkta berg" eller "Röda stugor tåga vi förbi" med raska steg mot den kommunala komposten. Väl var väl det kanske , alltså att jag inte sjöng, jag är ingen Sanna Nielsen precis,varken i utseende eller i röst. Jag är nog mer en liten grå, ilsken och lätt haltande gumma i keps, regnjacka och gråa jeans med jord  på knäna som av olika skäl tvingats köra den förbenade skottkärran fram och tillbaka genom byn.
Efter väl förrättat värv fick jag min belöning, Morotsbräck och ny bryggt kaffe. Vad morotsbräck är? Trekantiga frallor från västkusten! Bakade av självaste chefskocken på hemmanet Tulseboda 1:80.
Kvällen får avslutas med läsning. Nära hem av Alice Munro varvat  med Fredrik Skavlans samlade teckningar och Henrik Bengtssons Frid på Jorden.

Jag såg en rolig notis i BLT för några dagar sedan. Någonstans, i Sölvesborg tror jag att det var, sökte man två tunga chefer!!  Mycket brukar det stå i CV men inte hur mycket man väger! Det skulle naturligtvis vara två tunga chefsposter, lite feltänkt som sagt.

Sen är det ju inte så längesedan det var 1 april och den dagen trodde jag att notisen som handlade om grisar som skulle bearbeta jorden på Ekerydsplan var ett aprilskämt. Men det visade sig vara alldeles sant. Två grisar som fått namnet Tim och Tej ska i 5 veckor bearbeta d.v.s böka i jorden vid några hyreshus på Ekerydsplan i Olofström . Där ska  de som vill kunna anlägga land och odla egna grönsaker och potatis och kanske blommor!!  Låter som en bra idé, det är en skön avkoppling att vara i ett trädgårdsland, luka och hålla fint och se växtligheten komma för att inte tala om hur gott det är att äta egenodlad potatis t.ex.  När Tim och Tej var färdiga på Ekerydsplan skulle dom flytta vidare. Äldreboende Klinten var intresserade och det låter ju som en bra ide.

När min lilla mormor flyttade från torpet Bokelund till Ekerydsplan på 50-talet var jag lite avundsjuk på henne eftersom hon hade badrum och elektrisk spis. Det hade inte vi i Kullan. En svart järnspis som eldades med ved var vad vi hade. Mamma lagade god mat  på den och bakade jättegott vetebröd i ugnen. Sockerkaka vispad för hand , gjord på ägg från egna höns, bakad i en vedspis ugn, den smaken kan man inte få i en elektrisk ugn! Under spisen var det två små luckor och därinne förvarades stickor till att börja eld med, en utmärkt plats tyckte alltid våra katter. Vi hade aldrig mer än en i taget, men ibland kom räven och så försvann den, ibland gick jägaren förbi och då försvann en annan. Sickan, en svart och vit honkatt fick ungar då och då. Ibland försvann alla spårlöst. Jag förstod när jag blev lite äldre att boven i dramat var min pappa, han avlivade de små krypen helt enkelt. En gång fick hon en grårandig unge och den fick jag behålla. Ett mycket fantasirikt namn fick kattgossen, Gråkisse, på Vilshultska Graukesse.  De ni!!!  Sen hade jag en liten angorakatt som hette Silkestass och en "blommig" som hette Kalle Stropp-. Grodan Boll hade vi ingen katt som hette därmot, även om Gråkisse med tanke på magomfånget gott kunde hetat Grodan Boll.

Kalle Stopp och Grodan Boll var en serie som gick på radion, det enda medium som fanns när jag var liten. TV hade inte uppfunnits ännu, i alla fall inte i Kullan. Radion stod bredvid skafferiet och det fanns precis plats till en liten jänta bredvid. Förutom Grodan Boll och Kalle Stropp, lyssnade jag till Barnens Brevlåda med farbror Sven, Arne Källerud och Carl-Gustav Lindstedt hade en hel del roliga program och sen var Frukostklubben med Sigge Furst, i detta program fanns en röst som hette Svarte Petter, den figuren var rolig att lyssna till  När radion var tyst var det lika bra att gå ut och genast fanns det massor att göra. Klättra i träd och upp på jättestora stenar och ibland ramla ner och skrapa både armar och ben.
Plocka blommor och överraska mamma med var alltid välkommet, gå över till farbror Emil och tant Frida och kolla på kalvar och nyfödda griskultingar var ett annat nöje.

Hade jag varit barn idag hade jag säkert spelat dataspel,och kollat  på TV - MEN - jag vill tro att jag i alla fall i bland  klättrat i träd eller cyklat och badat på sommaren och skidor och kälke på vintern. Höst och vår fanns det ju massor av av saker att göra, plocka blommor, hoppa i bäcken tills stövlarna var fulla med äckligt surt bäckvatten eller bara sitta i en hörna och läsa böcker, t.ex Fem böckerna av Enid Blyton, Kittyböckerna av Carolyn Keen,Det blåser på Månen av Eric Linklater. Mammas bokhylla kunde ju alltid kollas av där fanns Sigge Stark och Maria Lang. Veckotidningarnas serier, Lisa och Sluggo, Tjalle Tvärvigg,  August och Lotta,  m.m. Idag skulle jag läst andra serietidningar och andra böcker det tror jag i alla fall.
Jag kan minnas att Åke Karlsson och Kerstin Lindell hade ritat figurer med textbubblor och klistrat ihop till en film, som Åke visade på sin pappas filmprojektor. Jag med flera ungar blev inbjudna till denna filmvisning.
Mycket imponerade gick vi därifrån och än i dag minns jag att det var den första film jag såg. Lite senare fick jag följa med min kusin Gunilla till Grand i Olofströms för att se Askungen på bio. Tyvärr blev jag kissnödig mitt i filmen , inte poppis hos kusinen. Vi missade en del. Det var första och sista gången jag fick följa med min söta kusin Gunilla på bio.