Jag såg en rolig notis i BLT för några dagar sedan. Någonstans, i Sölvesborg tror jag att det var, sökte man två tunga chefer!!  Mycket brukar det stå i CV men inte hur mycket man väger! Det skulle naturligtvis vara två tunga chefsposter, lite feltänkt som sagt.

Sen är det ju inte så längesedan det var 1 april och den dagen trodde jag att notisen som handlade om grisar som skulle bearbeta jorden på Ekerydsplan var ett aprilskämt. Men det visade sig vara alldeles sant. Två grisar som fått namnet Tim och Tej ska i 5 veckor bearbeta d.v.s böka i jorden vid några hyreshus på Ekerydsplan i Olofström . Där ska  de som vill kunna anlägga land och odla egna grönsaker och potatis och kanske blommor!!  Låter som en bra idé, det är en skön avkoppling att vara i ett trädgårdsland, luka och hålla fint och se växtligheten komma för att inte tala om hur gott det är att äta egenodlad potatis t.ex.  När Tim och Tej var färdiga på Ekerydsplan skulle dom flytta vidare. Äldreboende Klinten var intresserade och det låter ju som en bra ide.

När min lilla mormor flyttade från torpet Bokelund till Ekerydsplan på 50-talet var jag lite avundsjuk på henne eftersom hon hade badrum och elektrisk spis. Det hade inte vi i Kullan. En svart järnspis som eldades med ved var vad vi hade. Mamma lagade god mat  på den och bakade jättegott vetebröd i ugnen. Sockerkaka vispad för hand , gjord på ägg från egna höns, bakad i en vedspis ugn, den smaken kan man inte få i en elektrisk ugn! Under spisen var det två små luckor och därinne förvarades stickor till att börja eld med, en utmärkt plats tyckte alltid våra katter. Vi hade aldrig mer än en i taget, men ibland kom räven och så försvann den, ibland gick jägaren förbi och då försvann en annan. Sickan, en svart och vit honkatt fick ungar då och då. Ibland försvann alla spårlöst. Jag förstod när jag blev lite äldre att boven i dramat var min pappa, han avlivade de små krypen helt enkelt. En gång fick hon en grårandig unge och den fick jag behålla. Ett mycket fantasirikt namn fick kattgossen, Gråkisse, på Vilshultska Graukesse.  De ni!!!  Sen hade jag en liten angorakatt som hette Silkestass och en "blommig" som hette Kalle Stropp-. Grodan Boll hade vi ingen katt som hette därmot, även om Gråkisse med tanke på magomfånget gott kunde hetat Grodan Boll.

Kalle Stopp och Grodan Boll var en serie som gick på radion, det enda medium som fanns när jag var liten. TV hade inte uppfunnits ännu, i alla fall inte i Kullan. Radion stod bredvid skafferiet och det fanns precis plats till en liten jänta bredvid. Förutom Grodan Boll och Kalle Stropp, lyssnade jag till Barnens Brevlåda med farbror Sven, Arne Källerud och Carl-Gustav Lindstedt hade en hel del roliga program och sen var Frukostklubben med Sigge Furst, i detta program fanns en röst som hette Svarte Petter, den figuren var rolig att lyssna till  När radion var tyst var det lika bra att gå ut och genast fanns det massor att göra. Klättra i träd och upp på jättestora stenar och ibland ramla ner och skrapa både armar och ben.
Plocka blommor och överraska mamma med var alltid välkommet, gå över till farbror Emil och tant Frida och kolla på kalvar och nyfödda griskultingar var ett annat nöje.

Hade jag varit barn idag hade jag säkert spelat dataspel,och kollat  på TV - MEN - jag vill tro att jag i alla fall i bland  klättrat i träd eller cyklat och badat på sommaren och skidor och kälke på vintern. Höst och vår fanns det ju massor av av saker att göra, plocka blommor, hoppa i bäcken tills stövlarna var fulla med äckligt surt bäckvatten eller bara sitta i en hörna och läsa böcker, t.ex Fem böckerna av Enid Blyton, Kittyböckerna av Carolyn Keen,Det blåser på Månen av Eric Linklater. Mammas bokhylla kunde ju alltid kollas av där fanns Sigge Stark och Maria Lang. Veckotidningarnas serier, Lisa och Sluggo, Tjalle Tvärvigg,  August och Lotta,  m.m. Idag skulle jag läst andra serietidningar och andra böcker det tror jag i alla fall.
Jag kan minnas att Åke Karlsson och Kerstin Lindell hade ritat figurer med textbubblor och klistrat ihop till en film, som Åke visade på sin pappas filmprojektor. Jag med flera ungar blev inbjudna till denna filmvisning.
Mycket imponerade gick vi därifrån och än i dag minns jag att det var den första film jag såg. Lite senare fick jag följa med min kusin Gunilla till Grand i Olofströms för att se Askungen på bio. Tyvärr blev jag kissnödig mitt i filmen , inte poppis hos kusinen. Vi missade en del. Det var första och sista gången jag fick följa med min söta kusin Gunilla på bio.