När man inte vet hur man har det, hur ska man då veta hur man ska ta det ?

Solen skiner mest varenda dag och rimligen borde humöret vara på topp. Det är det dock inte! Varför kan man ju fråga sig? Jo, livet för en liten tant är inte alltid så lätt, det kvittar om solen skiner eller regnet öser ner. Det är ju inte hur man har det, utan hur man tar det, sägs det. Lilla tanten har insett att det är så det är, och det hjälpte inte ett dugg att inse att det är så det är. Hon är inte glad ändå.
Nu är det ju så att veckan har sju dagar och idag är det söndag. Eftersom lilla tanten kan sova till elva varje dag om hon vill så stiger hon ur sängen om söndagen,  när medicinklockan ringer klockan 06.00. Söndagar startar med medicindelning, i två dosetter en  till lilla farbror´n och en till lilla tanten. Ättepau blir det te o sätta  pau kaffepannan och duka fram frukost med allt vad där tillhör. Ja sen måtte ju lilla tanten bädda sängarna och släta till överkastet och lägga  på finaste kuddarna som lilla tantens mamma broderat. Sen äntligen, var det dags att putsa upp lilla tanten, så att hon såg fräsch o fin när hon skulle till högmässan. Kollade av termometern innan hon gick ut, + 16 grader  i mars. Inte dåligt alls. Det kändes bra att i sakta mak ta sig fram på bygatan till kyrkan och hälsa till höger och vänster,  på alla hon känner efter snart femtio år som Kyrkhultsbo. Det är speciellt att sätta sig ner i kyrkbänken och i stillsam ro bara få vara. Psalmer och predikan gör också gott i ett gammalt tanthjärta och tjörkkaffet ättepau är som balsam för själen. Trevlig småprat med andra små tanter och farbröder och sen en lika stillsam promenad hem. Ni får ursäkta dialektspråket, men ibland det känns bara sau rälians gött att fau va som en ä, när en inte ble som en skulle.

När lilla farbror´n och lilla tanten ätit lunch, som idag var kalvkyckling, efter mormor Almas recept, var det så äntligen dax för veckans långpromenad. Lite trist att gå själv, men skam den som ger sig. Idag blev det Södersjö rundan. Den börjar vid Södersjön, med en promenad på motionsslingan en liten bit längs sjön. Mitt i första uppförsbacken bär det av till vänster genom en bokskog, över ängar mellan sjön och ett vackert bostadshus. Den lilla stigen är blöt och dyig och lite slirigt är det för tantbenen. Men med stavar som broms går det mesta. När stigen svänger till vänster, bär det av rakt in i granskogen , med sjön till vänster hela tiden. Stopp blev det, en stor gran hade landat rakt över stigen - MEN - tanten hade stavar. Med sin korta taxben hävde hon sig upp  på stammen, satte stavarna i maken och hoppade ner!!  Jodå så brukar Lilla tanten göra, åtminstone när ingen ser henne. Sen var det en fin stig genom granskogen över en grusplätt och en sväng vänster igen. Lite tätare med sly, smågran och buskar men så öppnar det sig  och snart var hon framme vid den lilla bäcken som rinner mellan två sjöar. Där hade det minsann blivit en ny fin bro med räcke. Sådant maner tackar Lilla tanten för. Problemen hopade sig, nedfallna träd, blött o sumpigt på stigen - men - om man som Lilla tanten är en rasker liden mänska , så hoppar man över sten och stock och vips var hon ute på Isabacken. Denna underbara plats, som trots att marken var lite frusen och hård , gav ifrån sig dofter av ängen och kommande blommor , dessutom strålade solen  från klarblå himmel. Ett skimmer av lycka spred sig hos lilla tanten. Nästa anhalt var badplatsen som dagen till ära hade fått besök av tre gentlemän från Eritrea. Lilla tanten kunde inte låta bli att prata en stund med grabbarna, som var så glada för att solen sken och att de hade fått låna två riktiga skräphögar till cyklar för att kunna ta sig från Galaxen i Slagesnäs till just Södersjön.
Allt detta sammantaget som hänt idag gör ju att även en Liten tant blir glad i sinn. Än bättre att få besök av äldsta sonen och hans söta fru som just kommit hem från Italien, tror jag att det var.
Det här blir svårt att avsluta, det får hej och tack för idag.