Hon är Sveriges första biskop och en av mina favoriter. Hon känns ärlig i sin tro och helt vanlig som alla oss andra, tvivlar, tror, gråter, skrattar, blir arg och är glad för det mesta. Trots att hon är Sveriges första kvinnliga ärkebiskop!!
Samtidig som jag lyssnar manglar jag veckans tvätt och stryker fint mina vackraste blusar. Det är en skön och avslappnande sysselsättning så här en vardagskväll när klockan är snart 21.00.
Idag har jag pryat på mitt sommarvikariat! Det känns att snart ska fylla 70 år , inte får att det är svårt att lära sig nya saker - men jag ska ju komma ihåg dem också! Konstig känsla att det kan gå så fort att glömma. Måste beundra den lilla ekonomen som inte får hysteriska utbrott när jag för femtonde gången inte kommer ihåg hur man gör för att komma in i Kbok! Vad Kbok är? Jo, Kbok är ett datastsystem för kyrkobokföring, som jag sysslat med i ca 12 år och som nu framstår som helt omöjligt att lära sig igen! Men med en ängels tålamod tog ekonomen mig igenom det hela och till slut framåt 17 kunde jag!! Stor glädje hos både mig och henne. Det kommer att funka i år också men - sen blir det inte fler gånger, tror jag nu i alla fall.
När jag gick hem följde Trean i barnbarnskaran med hem för att få lite mat i sig. Nybakat bröd som farfar gjort med honung som pålägg. Den godaste honungen som finns, kommer från Jannes bi i Hemsjö, det är Trean och jag överens om. Tre mackor och vatten ville hon ha och sen kom mamma och hämtade hem henne. Efter lite telefonprat och plockande och diskande och ...... blev det dax att ta den dagliga dosen av motion. På med joggingsskor - fast joggar gör jag inte!! Jag går i rask takt med stavar, som jag bankar i marken för att alla ormar i hela världen ska höra mig och snabbt försvinna från stigarna jag går på. Himlen är blå, gräset grönare än grönt och det doftar från varm mark som just fått ett regn över sig. Nästan framme där jag ska vika mot anrika Tulseboda Brunn KOMMER den ringlande över vägen framför mina fötter. En lång svart snok!! För en gångs skull, börjar jag inte skrika och hoppa, svettas och få för mig att jag inte kan gå längre. Nej jag stannar och tittar på den ringlande ormen som försvinner ner mot sjön , helt obegripligt , men säkert hade Gud ett finger med i spelet. Jag har faktiskt bett om styrka att inte bli rädd var gång jag ser en orm och nu fick jag styrkan. Härligt. Jag kunde gå hem utan en puls på 300 och adrenalinet pumpande i kroppen. När jag var nästan hemma slog det mig att de flesta jag möter i motionsspåret är klädda i tajta träningskläder i snygga färger. Skor som stämmer i färg och slanka vackra kroppar! Jag har för det mesta mina 15 år gamla Fjällräven byxor med en lapp på ena byxbenets knä och en tröja som jag fått av min dotter. Men färgen på tröjan stämmer fullt ut med mina 3 år gamla joggingskor, så lite hipp är jag allt.
Sista handduken i mangeln och jag ska avsluta min kväll med några kapitel av Anneli Jordahls bok " Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona,"
Till sist ett litet utdrag ur Sara Lövestams bok "Grejen med VERB;
Om verb vore medborgare, vilka skulle styra landet?
Varför är particip som lustiga krabbor och vad är likheten mellan preteriumsystemet och Stålmannen?
