lördag 2 augusti 2014

Hört uttrycket; Bönner i stan???


Ska säga att jag har upplevt på riktigt, att känna mig som en gammal usel bonne i stan som inte begriper ett dugg. Vi hade kört 30 mil utan en enda komplikation och hittat hotell och parkering - men när vi skulle parkera bilen i garaget under hotellet - DÅ - visade det sig svårare än svårast. Först försökte vi öppna med nyckelkortet, gick så där. Lite stressade av att det kom ytterligare en bil som ville in i garaget, blev det kortslutning i skallen  på fyra vuxna, hyfsat intelligenta personer. När vi backat undan för den bakomvarande bilen , så körde den rakt fram och då tyckte vi, att ja men då gör vi så också. Det gick bra att komma in för att upptäcka att detta är inte hotellparkeringen utan Göteborgs stads parkering - VI ÄR FEL!!- inte helt lätt att hitta ut. Efter ett antal försök att hitta ut gav vi upp och jag ringde till Göteborgs stads parkerings växel!!! Det blev en glad dag, för den tjejen som svarade när jag förklarat att vi hamnat i fel garage och inte kunde komma ut!!  Hon var som alla göteborgare gla o go så hon gjorde ett försök att hjälpa oss ut. Just i detta ögonblick kommer det en liten Volvo glidande och med en liten penna pekade damen vid ratten  på dörren och simsalabim öppnade sig porten. Jag ska säga att jag kastade mig in i bilen och vi for ut efter damen i Volvon. Vad hon tänkte vet vi inte och det är nog lika bra, men den goa glaa tjejen i telefonen skrattade så hon skakade och önskade oss en trevlig helg. Jo män så kan det gå när bönnerna är i stan.

Efter detta äventyr bland andra äventyr kändes det som att hamna i himmelriket när vi äntligen tre dagar senare äntligen landade  på grusplanen framför vårt eget lilla garage. Ska aldrig mer gnälla över att det är trångt, fyllt med diverse saker!  Det har en dörr som  öppnas genom att trycka ner ett handtag och sen kan vilken som helst köra in sin bil där, d. v. s. om inte vår egen gamla trogna bil står där. Det gör den ju för det mesta egentligen. Inte så ofta vi är ute och kör nu för tiden. Det flesta resorna går till Olofström, Lönnemåla, Hemsjö, Kullan,Vinslöv, Tingsryd och Hasselkroken. Inte illa alls, vi trivs bäst hemma, med att gå o palta bland blommor och blader. Besöka en och annan unge och alla deras ungar. Lite läkar- och tandläkarbesök och så Loppisar förstås, maken och mitt gemensamma intresse, att samla på oss mer prylar än vi har plats till. Låter värre än det är, det köps bara när priset är bra och det är något vi vill ha,  jag har hittat delar till min Arabia servis, äggkoppar av olika slag och vackra lakan och örngott med virkade spetsar och snygga broderiet. Maken letar alltid efter glas till sin samling, ibland gör han ett och annat fynd.
Loppisdagarna brukar också innebära att vi äter på lokal som man sa förr. Det finns en massa roliga och bra matställe runt om i Sverige. Caféerna är inte att förakta, tänk er vaniljhjärtan och kanelbullar. Mums för en lagom rund tant i sina bästa år och hennes charmerande make.

Nu har vädret blivit lite mer i min smak, sol,blå himmel och en skön bris som smeker kinden. Då går det att städa och baka utan att nästa få hjärnsläpp. Vattnet i Södersjön är fortfarande varmt och gott och kvällarna underbara. Havet har jag inte orkat ta mig till i år, det är för varmt för att sitta i bilen i en timme eller mer, beroende på vilken av alla de vackra badplatser som Blekinge kan erbjuda. Kollevik, Elleholm,  Pukavik, Norje havsbad, Sandviken och  Hällevik. Varför lägga pengar på att åka till Maldiverna eller Thailand när Södersjön finns runt hörnet?

tisdag 29 juli 2014

Dåligt kom ihåg....


Idag kom jag på, att ett av mina blogginlägg slutade med att jag funderade över varför det finns så mycket hat i världen? Minns också att jag lovade återkomma i detta ämne. Lite fel att starta kl 22.36 en torsdagskväll när jag vet att imorgon ska jag stiga  upp kl 05.00, men i alla fall .......

Läser en bok av Astrid Lindgren och  Sara  Scharwts. Boken är en autentisk historia  om brevväxlingen mellan Astrid och en tonårig flicka. I ett av brev skriver Astrid att  hon tror, att det finns djävulskap likaväl som kärlek i alla människor. Fan vet om hon inte har rätt. Om hennes antagande är rätt blir jag lite orolig för vad jag själv skulle kunna hitta på för djävulskap och elakheter mot andra människor? 
Vi kan ju ta det hat som finns lite överallt runt omkring oss i världen,mot invandrare, mot judar, mot muslimer, mot romer, mot homosexuella och mycket mycket mer. Varför?
När det är krig i ett land är det kanske lite lättare att förstå varför människor flyr bort från eländet men det är ju inte annorlunda än att fly från fattigdom eller annan förföljelse? Det är egentligen maken som fått mig att tänka efter, han sa vid ett tillfälle att ;  Är det värre att romer från Rumänien åker till Sverige för att försöka hitta ett bättre liv för sig och sin familj än att syrier flyr undan krig och förstörelse? På denna fråga kunde jag bara säga; Nej det är lika förfärligt men graden av förfärlighet är kanske värre, för den som utsätts för krigshandlingar. Att se sina nära och kära misshandlas, våldtas eller torteras är nog bland det värsta en människa kan uppleva.
 Det är inte värdigt att människor ska behöva tigga för att få mat för dagen och inte ha ett eget lite rum med en dörr att låsa om sig  på kvällen. För den rika världens människor är det inte heller värdigt att låta  människor hamna  på gatan som  tiggare eller uteliggare. Hur ska vi då göra för att alla människor ska ha ett bra liv? Jag vet inte och våra politiker verkar inte heller veta . OM vi nu ska vara ett enat Europa, så kanske vi ska ha samma regler och lagar för alla Europas medborgare. Men ska de rika länderna bli lite mindre rika på bekostnad av att de fattiga länderna blir lite mindre fattiga? Vill den rika världen detta ? Ska alla fattiga, utsatta människor kunna åka fritt runt i Europa och tigga sig fram, sova på gatan eller i skogen? Eller - borde EU ställa krav på att alla medlemsländer ska ta väl hand om sina egna medborgare? 
Jag vet inte jag vet bara att jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig. Jag har alltid haft en egen säng att sova i  och aldrig behövt vara rädd för att bli våldtagen, torterad och kanske avrättad, så vem är jag att döma en fattig rom som sitter och tigger, eller en flykting som rest  på farliga vägar under lång tid för att hitta ett bättre liv? 
Hela världens härskare borde få var sitt par Jesusglasögon för att se att alla människor är lika mycket värda. Fattig som rik, jude som grek. Just nu önskar jag mig fred  på jorden och att alla människor ska få leva sina liv som dom vill. Och genast slår mig tanken, vill jag verkligen det? Att alla människor ska få leva sina liv precis som dom vill? Inte ska notoriska våldtäktsmän få fortsätta våldta? Eller mordbrännare fortsätta bränna ner vartenda hus dom ser? Nej, jag önskar mig en fredlig värld, en värld där död och förstörelse inte finns. Hur får vi en sån  värld? Det  behövs bra ledare med goda tankar och god vilja och var finns dom? Så länge pengarna får styra och människor tror att pengar ger lycka kommer världen att vara ett litet helvete att bo  på. Nu måste jag sluta får klockan är snart 23.30 och jag kommer att vara trött som en ros i Sahara!

Jag var trött som en ros i Sahara dagen efter, och nu när jag redigerar, flera dagar senare,  känner jag att jag måste ha ett tillägg. . Inte bara världens stora ledare behöver Jesus glasögon, det finns många i vår värld som behöver Jesus glasögon bland oss som inte är några stora ledare, men  stora i orden fast små på jorden!!


Så många dagar.... Lilla tanten kan inte räkna dem alla, dessa dagar utan Lilla farbrorn. Dagar när inget är roligt, dagar när hon trivs med...