Små galna tanter....

Små tanter blir galna ibland, av att inte allting kan vara som det alltid varit, men lika ofta blir de galna för inget går att ändra på och att allt måste vara som det alltid varit.
Små tanter tycker till exempel inte om,när morgontidningen inte ser ut som den alltid brukar. Varför i himmelns namn kan inte sportsidorna vara i en liten bilaga för sig? Det måste ju finnas massor av små tanter som inte vill läsa sportsidorna. Dessutom har ofta små tanter små farbröder som älskar att läsa sportsidorna och då är det ju närmast en katastrof om tidningseländet inte går att dela i två delar!!
Idag förstår ni hade morgontidningens redaktion bestämt att i del ett av tidningen fanns de lokala nyheterna, familjesidorna och SPORTEN!!  I del två fanns kulturen , en massa annonser om försvunna katter och hundar, traktorer och bilar till salu, radio och TV program och serierna. Eftersom maken i familjen ville läsa sporten lämnade jag över del ett till honom o ch sen tog det ungefär 10 minuter tills jag var klar med min del. Nu ljög jag , fy skäms lilla tanten, jag löste dagens kryss också, idag utan förstoringsglas!!  Numera är det så små bokstäver i krysset att det är svårt att se om det är A,Å,Ä eller Ö och avstavningen är en katastrof för det mesta. Men hjärngympa är bra och för det mesta går det att lösa korsordet på ca 10 minuter.

När maken var klar med del ett och jag fick den i min hand kunde jag konstatera,att inte bara sportsidorna innehöll sport,utan ett helt uppslag om det "fantastiska KHK" fanns även bland de lokala  nyheterna . Så intressant tycker jag inte att en det är att läsa om KHK.  Ska bli intressant att se hur länge det dröjer,innan det kommer rapporter om att kassan är tom. Hjälp heter det då,  man måste bara ha mera pengar och lämpligen bör de komma från kommunen,eftersom KHK har så STOR betydelse för att "staun " ska växa och dra till sig näringslivet och allt som följer med ett bra näringsliv. Mera invånare ger mer skatt o.s.v.
Nu tillhör inte jag,de som tror att folk flyttar till en stad eller en liten by på landet för att; det finns ett ishockeylag som spelar i SHL.  Då tror jag mer på bra finanser i kommunkassan, att det finns jobb, skola, dagis, fritids och närheten till naturen. Även i stora,stora"staun"gillar folk naturen. Så tror lilla tanten, vad tror ni??

Galen blir jag också när jag tänker  på vad som händer i världen. Visst, Saudiarabien är ett av alla de länder där det förekommer förtryck, men jag vet fler, Ryssland och Kina är ju exempel på länder som Sverige har goda relationer med! Rumänien är ett annat land som verkligen gång på gång visar att de inte är värdiga att vara med i EU. På våra gator och torg sitter människor från Rumänien och tigger. Förminskar sig själva till noll och inget. Varför? Ja inte för att det roligt i alla fall. Varför kan inte lilla utrikesministern,som dessutom jobbat i Bryssel i många år,använda sina vänner där för att påverka Rumänien att ge alla människor i landet ett bra liv?  Jag kan inte hjälpa att jag börja tro att det handlar om något helt annat. Det ger inga  poäng i CV om man tar sig an lite romer som far illa. De har farit illa i alla tider. Länge var det förbjudet att komma in i Sverige för romer, de vita bussarna som hämtade människor från koncentrationsläger i Polen och Tyskland fick ibland med en och annan rom och vad hände? De blev avlusade, tvättade och fick rena kläder och lite mat några dagar eller veckor sen skickades de tillbaka till helvetet. Det fanns en dr Mengle i Auswitch som roade sig med att göra experiment på små barn företrädesvis romer. Projektet hette Noma, och jag hade aldrig hört talas om det när jag läste Majgull Axelssons bok "Jag heter inte Miriam".Det fanns också något som kallades Zigenarnatten, heller aldrig hört ett ljud om, alla romer lastades ombord på en lastbil och kördes rakt ner i en gaskammare. Världen är full av ondska och det kommer inte att ta slut än på länge.
 Söndagen den 1 mars var jag i kyrkan och när Martin predikade  lärde jag mig återigen något nytt. Redan i Moseböckerna i bibeln kan man läsa om hatet mellan judar och muslimer. Mycket intressant ska jag säga för den som är intresserad läs Mose 28  och Mose 36 i gamla testamentet. Det handlar om bröderna Jakob och Esau, det som var glädjande att höra var att bröderna försonades, kanske kan vi hoppas på en försoning med Guds hjälp?
Nu kommer det att vara en massa konstiga fel i det eposet men det beror på att jag nu fått tillbaka en liten blå dj-l som hoppar omkring i min text och jag får inte bort den.Så vad göra? Jag publicerar eländet och hoppas att ni ursäktar.

Inredningsblogg     ........

Idag när jag som vanligt lyssnade på P 1, denna fantastiska radiokanal,handlade det om inredningsblogg och inredningstidningar.  En av damerna som pratade tyckte att det var så tillrätta lagda bilder , de visade inte ett normalt hem, vad det nu är. Finns det en norm som talar om när ett hem är normalt? Blogg madame tyckte att det var mycket normalt och att alla borde ha det så i sina hem och hon kunde minsann visa forskningsresultat som sa att människorna mår bättre om hemmet är välordnat och stiligt!!  Då fick jag en ide till min blogg. Jag ska visa lite inredningstips och inredningsdetaljer från mitt lilla tjäll. Det är varken modernt eller särskilt stiligt men ack så förtjusande och hemlikt.
Här kommer den första bilden.  Detta lilla kitt hänger i vårt lilla gästrum och är en s. k. fästmögåva.
Kommer från makens föräldrahem, lite små skavanker men det förhöjer ju bara värdet, eller? Varje gång jag ser på den tänker jag på Karin och John , nykära och på väg att starta sitt eget lilla hem. Hemmet kom så småningom att innehålla sex barn och just där hos Karin och John har jag ätit många middagar, druckit mycket kaffe. Ofta var vi många, sex barn som gifter sig och får barn blir många. De flesta kusinerna var små samtidigt vilket betydde att ljudnivån ibland var ganska hög. Hos Karin och John fanns en värme och glädje som jag aldrig ska glömma.

Nästa bild är ett par underbara skor i porslin. Just nu står de i ett fönster mellan några krukväxter och lyser så fint. Jag tänker att det nog är Askungens skor, eller vad tror ni? Hemma i mitt föräldrahem stod inlåsta i ett skåp så ingen liten flicka skulle slå sönder dem , det hände att mamma tog fram dem och ställde dem till prydnad på byrån i "finrummet". Jag kan minnas att jag ville leka med dem men inte fick och det var väl tur, för då hade jag inte haft dem idag.

Här kommer gunghästen som varit med sedan 1968. Mormor och morfars julklapp till första barnbarnet. Lilla hästen har varit med om det mesta, allt från att någon barn gungat sakta och fint till att några små raringar kört rally med den i köket. Idag står den som en lite antikvitet i hallen och pryder verkligen sin plats. Ibland blir den leksak igen men för det mesta för den ett ytterst stillsamt liv .

I det stora, stora köket med plats för många barn,  hänger ytterligare en inredningsdetalj som jag tycker om. Hyllan som Storebror gjort i slöjden och lilla tanten målat mörkgrön så att den skulle passa  i tantens  grönvita kök. På översta hyllan står vasen som kommer från makens föräldrahem. Andra hyllan har en vas från tantens mormor, den kommer från torpet i Bokelund i Olofström, den har sällskap av ett skal från ett bokollon som jag hittat i Tulsebodaparken. Park och park, en gång för länge sedan var det säkert en fin park som gästerna  på Tulseboda Brunn  promenerade i men idag är det mer ett grönområde med träd och buskar i ingen ordning alls.  Bredvid skalet står ett ekollon som jag fått av min gamle arbetskamrat Bengt, en man som  när han får en träbit eller en sten i sin hand omvandlar den till ett litet smycke. Längst ner står "Familjen" som store lillebror gjort till sin mamma ,som nu är en liten tant, i slöjden, och bredvid" Familjen" ligger en liten minirotborste och två stålklämmor som min älskade pappa satte i håret när det var ny tvättat så att det skulle bli en "våg i barren". På väggen hänger mina första verk i flamskvävnadens konst. Tänk att bästaste Karin lärde mig väva flamsk. Det är många år sen nu och Karin väver kanske i sin himmel men jag väver inte mer. Blåsippor och snödroppar är det i alla fall och vävt dem har jag gjort alldeles själv.
För mig är det långt viktigare att varje liten inredningsdetalj har en historia än att det är taget ur ett heminrednings magasin eller upphittat i en inredningsblogg. Inredning blir det ju hur som helst.

Till sist min vackra tavla som jag inhandlade härom året. På alla dessa små lappar står det ord och meningar som ingen inredningsarkitekt i världen skulle komma på. Den har en blå bakgrund och passar inte alls in i kökets färgsättning - MEN - den är helt underbar och jag vill ha den precis där den är. Jag minns det som igår, när jag och en väninna var på konstutställning hos Kerstin Peltoniemi
( Om du läser detta Kerstin får du inte bli arg för att jag kanske stavar ditt namn fel), jag föll pladask för tavlan och ville bara ha. Jag bara skulle ha den. Några dagar senare var Lilla tanten och hennes man och hämtade den, for hem och  in och upp på väggen i köket och där hänger den och förgyller varje dag för mig.  Lilla bloggdamen från P1 idag, skulle förmodligen säga, att med den inredningen måste jag vara en mycket olycklig person, så fel hon har. Jag tillhör den skara av kvinnor som är födda precis i krigsslutet och vi har alla lärt oss att ta vara på och glädjas åt det lilla. Den lilla vasen från Bokelund eller familjen i hyllan eller varför inte en gunghäst som sett sina bästa dagar. Inget passar ihop men var för sig och med varsin historia blir de guld värda för ägaren. Tavlan med sina visdomsord är en ständig källa till glädje för nyfikna små tanter. Alltid hittar jag något nytt att läsa och begrunda.

PS. Det är inte guldgardiner som syns i bakgrunden, det är den härliga vårsol som kikar in!!