Fortsättningen......

När vi ätit oss mätta på Pitabröd med Kebab, tackade vi den glade pizzabagaren och gick till
S-Banestationen tvärs över gatan.

 Problem nr 1; vi skulle ha varsin biljett , och det var inte som för 20 år sen, en liten dam i en lucka som man kunde prata med och få en biljett i handen och information om var, när och hur tågen gick. Nej nu stod det tre eller kanske fyra, fyrkantiga och tråkiga maskiner, som väntade på att någon skulle använda dem. Eftersom de inte såg ut som Skånetrafikens maskiner i Sverige, konstigt egentligen, men så var det, begrep jag inte hur man skulle ta sig in i dem. Just då råkade en person av manligt kön, klädd som en tågförare passera. Jag kastade mig över honom och bad om hjälp. På engelska, öresundsk och lite svenska gjorde vi oss förstådda om hur jag skulle använda den grå tråkiga fyrkantiga maskinen.Handen skulle föras över skärmen och så uppenbarade sig en text på DANSKA!  Man kunde välja engelska eller franska om man ville,  MEN  det ville jag inte!!  Billet stod i en liten ruta, när jag pekade  på den rutan kom det fram en text som bad mig välja om jag ville ha en eller två billetter! Därefter kom rutan med NÄSTA upp och där stod det , lägg i kurven!!!  Vilken jäkla kurv tänkte jag och efter säkert tio försök begrep jag att kurv är lika med korg, alltså kundkorg. Dax för nästa igen och sen betala!!  Med kort eller pengar. Nu hade jag försökt med både kort och pengar innan jag begrep att kurv,  inte var korvören, korv eller kort, så nu fick det bli pengar!!  48 kr från Svanemöllen till Köpenhamn för två personer.
Problem  nr 2; vilket spår och vilken bokstav skulle tåget ha? Det var sig i alla fall likt, nästan som för 20 år sen. Vi kom med tåget och det gick till Köpenhamn och där klev vi av, glada och lyckliga över att löst minst tre problem ganska lätt.
Problem nr 3; Hur hittar vi till hotellet? 750 meter att gå från Hovbangård hade jag läst mig till och adressen var H.C. Andersens boulevard 8!  För den som inte har en inbyggd GPS i huvudet och ingen smartphone och ingen karta var det inte helt lätt. Men - skam den som ger sig. Jag visste också att vi skulle ner till Rådhusplatsen och dit hittade vi lätt. Sen blev det värre, men efter lite promenerande tittandes efter vägskyltar och möten med  vänliga och sura danskar som vi kunde fråga  om vägen, så låg det där vårt lilla hotell. Boutique Hotel Alexandra. Ett hotell med designfest av danska möbelikoner från 40 -och  60-talen. Stilrent och snyggt. Jätteskön säng och en liten men ren och snygg, dusch och toalett.

En minut senare låg båda pensionärerna  raklånga på sängen med sluta ögonen en liten stund. Utanför brusade storstadstrafiken hela tiden men vi sov gott i alla fall. Efter dusch och nya svala kläder så var vi klara att ta oss an shoppingstråket och Tivoli. Först en god kall öl på " lele street kitchen" och sen en långggggsammmmm promenad för att titta  på storstadsmänniskorna. Köpenhamn är en stor stad, en världstad som vi inte kan hitta i Sverige. Stockholm må förlåta mig. Här bor massor av olika nationaliteter, många olika språk hörs hela tiden, just i måndags verkade Köpenhamn ha översvämmats av amerikaner mellan 70 och 100 år. De fanns överallt, på gator och torg, Tivoli, gatukök, Seveneleven och restauranger. Japaner var också överrepresenterade, deras lite hackiga stacckato snack gick liksom inte att undvika.
Här finns ju också mycket rika människor och mycket fattiga människor. De finns alla där samtidigt. Tiggare, miljonärer, vanliga Svensson, , pensionären som plockar burkar och snyggaste tjejen som också plockar burkar iförd stilett klackar och kortkort kjol. Tonåringar som äter glass och skojar och har kul, tanten med alla kassar som ser trött ut och det lilla barnet som skriker i vagnen.
Kapitel 3 kommer snart.............. 

Födelsedagspresent!

Glädjen blev stor när jag fick en resa i födelsedagspresent!  Till Maldiverna? Nej inte då, det vet min käraste make,att det vill jag inte. Sol och värme i all ära men inte varje dag och absolut inte 35 grader i skuggan.

 Då krävs det att jag kan ligga i kallt vatten i stort sett hela tiden annars blir jag helt tokig. Jag har alltid i hela mitt liv avskytt att svettas. Hellre då en resa till Kurravaara och Rautasälven med sitt fina harrfiske. Men det var inte till Kiruna vi skulle denna gången utan Köpenhamn, ett av mina favoritställen. Det danska gemytet är oslagbart och visserligen finns inte makens faeder (kusin  på svenska) kvar i livet annars har vi haft oerhört roligt tillsammans med honom och hans fru. 

Vi skulle åkt med det fantastiska Öresundståget hela vägen från Olofström till Hovbangard i Köpenhamn!! Lite kaxig får man vara, för den lilla danska man kan eller "öresundsk"som faedern i Vaerlöse allestädes sa. Nu går ju inte tåget att lita på längre, är det inte spårarbete, nedfallna ledningar och solkurvor så strejkar personalen och med all rätt. Måtte dom få till bra arbetstider det är dom värda. Istället blev det att ta till gamla Renaulten. Den är oerhört  pålitlig. Den ger blanke fan i solkurvor och nedfallna ledningar, så vi packade in oss och körde iväg i tidig morgon. Fåglarna sjöng vackert för oss och trädgården var lummig och grön. Lady Di såg lite betänksam ut över resväskan som  matte kom släpandes med. Dock hägrade den goda frukosten så hon gjorde som Renaulten och  gave blanke fan i varthän matte och husse skulle. Hon tänkte säkert , lillhusse kommer med mat, så brukar det vara och det gjorde han också. Hon fick en go runda med rultan Zoey och lillhusse, så hon mådde bara bra.  Längs grusvägar med blandskog bar det iväg, inte mötte vi många bilar och djuren lyster med sin frånvaro.Vi närmade vi oss Nyteboda, för att lite senare passera Sibbhult.  När vi kom fram till Broby blev landskapet mer öppet, dock fanns där inga större lantbruk,  med åkrar med brun bördig jord. Dagen närmade sig det  vi skulle kalla förmiddag och strax innan Hässleholm såg vi att jordgubbsodlarna redan annonserade om Självplockning! Nästa lite större ort var Tyringe och sen kom Perstorp med sin ättikflaska och strax hade vi passerat Klippan.

  Utanför bilfönstret passerade blommorna revy, lupiner, vallmo, smörblommor i gröna vajande gräs. Nu var vi på den skånska slätten som  bjöd  på både  nyplöjda åkrar och åkrar där sådden redan kommit upp.  Vi konstaterade att vi bor i ett mycket långsmalt och vackert land som bjuder på många olika sorters landskap det ena vackrare än det andra. Helsingborg närmade sig med stormsteg och nu gällde det för kartläsaren att hänga med på alla skyltar,eftersom vi denna dag körde utan vare sig karta eller GPS! Dessbättre hade kartläsaren en bra dag en väldigt bra dag skulle jag säga. Scandlines stora, stora färja som tar massor av bilar stora som små samt alla sorters människor slukade även vår lilla  Renault.
Väl i Helsingör körde vi inte, E47 utan tog den fina kustvejen ner till Klampenborg som var vårt första mål på resan till  Köpenhamn. Stora vackra vita hus med vackra namn, som Belladonna och Solhöj kantade vägen tillsammans med en vansinnig massa människor med badkläder, kassar, barn, cyklar och barnvagnar och lika många parkerade bilar som människor  längs vägen. Maken små muttrade och snirklade sig fram på den inte alltid spikraka vägen  när vi plötsligt ser oss omgivna av cyklister, inte en utan 500 kändes det som. Efter flera kilometer förstod vi vad det handlade om, i Danmark är Annandag Pingst fortfarande en helgdag!! Solen sken från blå himmel och det var varmt och alla ville vara vid havet, därav folkmassorna! Klampenborg stod det på en skylt! Nu skulle vi hitta en parkeringsplats var tanken och sen skulle vi åka S-tåg till Köpenhamn, det visade sig att alla bilar som inte stod parkerade längs vägen stod just på den plats vi tänkt använda oss av!! Visst kunde man tro att det skulle finnas en enda liten parkeringsplats till Renaulten, men" Icke sa Nicke"!Vi träffade en ilsken cykelhandlare som sa: Naj men alle mänsker är lediga i dag , så varför skulle det finnas parkeringsplatser lediga?  Vi tog ett nytt beslut vi kör till Charlottenlund där finns det säkert parkeringar!! Ni hör, vi måste ju ha varit på väg in i dimman! Sannerligen det var vi,  Charlottenlund hade försvunnit, plötsligt befann vi oss i Hilleröd! Någon S-banestation hade vi inte sett röken av. Nu stog vi i skuggan på en parkering som visade sig vara för besökare till en Minneslund. Här mötte vi ett trevligt danskt par som verkligen försökte förklara hur vi skulle köra för att komma till tågen - men vi är svenska och kanske för gamla för att vara ute i världen själva, för vi sa ja och begrep inte ett skvatt. Glatt vinkande gav vi oss iväg igen och vips hade vi kört helt åt H-vete!!  Nu visste vi inte ens var vi hade hamnat.
Hittade en S-banestation och en parkering där vi fick stå  i 5 timmar. Mat var det som behövdes, klockan var 13.30 och vi hade inte ätit sen kl 06.00. Pizzeria tvärs över gatan blev det och inte smörrebrö på en läcker restaurang i Köpenhamn - MEN - där fanns vår räddning. Pizzabagaren visade sig vara av den trevliga sorten med ett glatt danskt gemyt så vi frågade, om han visste  var vi skulle kunna  ställa vår bil i flera dagar utan böter!Det visste han och han visade också var vi skulle ställa vår bil  och dessutom berättade han att det var helt gratis!!  Stor lycka dessutom severade han oss ett  nybakat pitabröd med en god kebabsallad i. Här skulle historien kunna vara slut men det är den inte. Mer imorgon eller en annan dag som inte är Annadag Pingst!