Som det kan vara ...och som det blev när det inte blev som det skulle!!

Jojo, ibland blir det aldrig mer som jag skulle velat, att det skulle varit. Hur många gånger har jag inte tänkt så??  Men - OM - inte om hade varit hur hade det varit då? Det kan ju ingen veta förrän det redan har hänt det som inte fick hända. Hur i all sin da´r ska jag komma ur det här eländet?

Nu blev det som det blev och det blev riktigt bra. En man som följt mig genom livet, i princip aldrig klagat över min matlagning eller städning eller något annat heller för den delen. Tre underbara ungar som gett mig två fantastiska kärdöttrar och en underbar kärson och fem helt underbara, fantastiskt härliga barnbarn. Tillsammans har vi, maken och jag ,  fått uppleva massor av sorger och glädjor, vi har fått lära känna varandras syskon och deras äkta hälfter, varandras föräldrar på gott och ont. Jag har fått nya vänner för livet som jag aldrig skulle vilja vara utan.  Livet har varit som en gammal landsväg, den har svängt åt höger och åt vänster, det har varit jobbiga uppförs backar och härliga nerförs backar. Jag vill inte vara utan allt det jag upplevt men inte heller göra om mitt liv, det är så bra som det kan bli.
Idag har vi haft sovmorgon, långfrukost och morgonpromenad. Träffat roliga vänner och skrattat mycket, retat oss på konstiga beslut i riksdag och landsting. Irriterat oss över att ordet kränkt används i tid och otid. Vem i all sin dar blir kränkt av att Astrid Lindgren skrivit om en negerkung i Pippi Långstrump böckerna? Det är ju en saga eller en berättelse och inget annat.
Eftermiddagen ägnades åt att handla och handla. Potatis, ägg, lax, räksallad, franskbrödsbullar, och en jäkla massa andra saker, trots att vi hade en mängd kassar med hem fattades det Cider och present till Stina!!Morgondagen får bli en dag när glömskan åtgärdas.
Nu ska jag sätta mig  i älsklingsfåtöljen och göra absolut ingeting!!  Slötitta på TV och sticka lite på min förminsknings halsduk! Vad det är? Jo för att jag inte hela tiden ska stoppa saker i munnen och svälja ner dem så att jag blir tjockare och tjockare så stickar jag! Allt från sockar till förminsknings-halsdukar. Det funkar jag lovar, man kan inte både sticka och stoppa saker i munnen.

Här blir inga foton av mig och maken och heller inga foton av livet överhuvudtaget. Låt fantasin tala, och lev väl. Vi hörs.

Kärlek

 Kärleken kan vara så olika

Kärlek kan vara att hjälpa någon med strumporna som inte kan ta på dom själv.

Kärlek kan vara att se sitt nyfödda barn.

 Kärlek är något varmt och skönt som får hela min kropp att skaka och bara vilja vara nära någon.

Kärlek är att se sin älskade som det vackraste i hela världen fast skäggstubben är grå

Och kindpåsar som orakade hänger och slänger när han går.

 Kärlek kan vara att veta att Gud finns, att han alltid vill hjälpa mig och alla andra skarn ibland Guds barn .

 Kärlek kan vara att se naturen födas igen och igen och igen……….

 Bokmässa i Göteborg!

Varje år är det bokmässa i Göteborg. Det är flera år sedan jag var där sist, därför var glädjen stor när jag fick erbjudandet att följa med  till Bokmässan i år!  Klockan 04.00 ringde mitt nya fina, röda väckarur,inte hörde  jag det! Maken som dessvärre hostat hela natten, var vaken och skakade liv i mig. När frukosten, i denna tidiga morgon, var avklarad var det dags att duscha bort morgontröttheten och försöka få ordning  på kropp och själ. Maken hade lovat att skjutsa mig till Kullan där mellansonens familj bor.  Han kom ner  från övervåningen något sliten efter en hård natts hosta och halsont, tog lite vatten och sin medicin och sen gav vi oss iväg. Strax före klockan sex rullade den gamla Renaulten in på uppkörseln till lilla huset på Prärien.

Maken backade bilen vinkade Hej då och återvände till Kyrkhult, morgonkaffe och morgonpromenad med Lady Di. Jag parkerade mig i baksätet på Saaben tillsammans med Trean i barnbarnsskaran och i framsätet satt mellansonen och hans fru. Kärdottern rattade vant den stora Saaben och vi vinkade Hej då till Skalman, vakt katt på stället.  Trean var ganska trött och inte särskilt talför så vi vilade tyst medan bilens motor spann lika skönt som Skalman, vaktkatten ni vet. Färden gick säkert mot Älmhult, mest känt för Ikea, vi svängde av mot just Ikea, men där var inte öppet så dags på morgonen så vi rullade vidare mot Folkets Hus i Älmhult.

Saab ska det va!!

 Där stod Gerts Buss parkerad och snabbt fylldes alla 50 platserna  och vi startade dagens färd mot Bokmässan!!  Det fanns alla sorters människor med på denna bussresa, familjer som vi, damer och herrar i alla åldrar, fnittriga tonårsflickor och en och annan sömnig gosse i de övre tonåren. Alla hade vi en sak gemensamt, vi älskar att läsa böcker! Det var ABF i Älmhult som anordnat resan och när alla var inräknade och alla hade kollat in alla och hittat sina platser, rullade vi ut mot Göteborg i en lite kall höstmorgon. ABF hade lagt ut lite frågor som skulle lösas, och en påse med frukt och kexchoklad till alla resenärer, i den lilla fickan på framförvarande ryggstöd. Trean och jag påbörjade frågorna, pratade om vad vi skulle se och höra på Bokmässan OCH kollade frukten och kexchokladen . Efter en stund sov de flesta i bussen dock inte Trean och hennes mamma. Jag halvslumrade och vips var i Falkenberg och sen var det ett litet stopp i Björkängen ( jag tror att rastplatsen hette så) för att fika och kissa. Som vanligt lång kö mest damer. Jag har funderat över varför  herrar inte blir kissnödiga lika fort som damer. Har inget bra svar på den frågan.  Trettio minuter senare var vi on the road again! Lite piggare efter kaffepaus, det hördes mer skratt och mer surr i bussen nu. Nästan prick klockan 10 landade vi utanför Svenska Mässan i Göteborg,m nu skulle alla  packa om  sina ryggsäckar, kolla in var bussen kommer att stå när vi ska hem och vilken tid den avgår, sen var det dags att uppleva! Uppleva Bokmässan, det är en riktigt fin upplevelse. Min fantastiska svärdotter hade via internet fixat" inträdesbilletterna" via Internet, så inte behövde vi stå i 45 minuters kön inte. Nej , vi seglade in som de värsta kungligheter, i en egen lite kö vid sidan om. Trean och jag kollade in var det fanns toaletter för nu var det lite kris!  10 meter kö ungefär, endast damer!!  Åter igen varför är det alltid så? När den lilla skaran på fyra personer var färdigkissade och hade  plockat av sig ytterkläder och packat ner i ryggsäckarna, klara , färdiga , GÅ!!

Oh kolla där är ju Vänsterpartiets förre partiledare, Lars Ohly ! Ja han var ju rätt snygg, med silver i håret och skratt i ögon och mun. Nej men titta där är ju f.d. Ärkebiskopen, han ser också väldigt trevlig ut. Snygg skjorta hade han också. Nu var vi framme vid  De litterära sällskapens montrar och vem stod  på scenen  om inte Birgit Carlsén. Hon läster ur Anders Henrikssons fantastiska små dikter och ledord. Hela hon är ju så otroligt charmig och Henrikssons texter verkar vara skrivna för just henne. Där blev vi, d.v.s. Kärdottern och jag kvar en lång stund , Trean och hennes pappa gick vidare till serier och filmmontrarna. När vi återförenades blev det, titta lite här och titta lite där. Hoppsan där var Ninnis cafe i Mörrum , måste ha hennes nya bakbok. Nu hade resten av familjen försvunnit men helt plötsligt var de där igen. Vidare vandrade vi. Såg så mycket, vackra julkort, brickor, böcker om idrott, trädgård, mat, stora och små romaner, försäljning av väskor och glasögon?, vad gjorde de där? Massor av små café och matställen. Alla dessa barnböcker av alla de slag, en liten hörna där barn kunde sitta och läsa ur böcker som bara var  för utlåning. 

Nu var hela familjen hungrig, och då påbörjades en vandring mot en restaurang som hette Estrad! Den fanns på andra våningen och dit kom vi med rulltrappan - men - sen gick och gick  vi , såg massor under tiden vi gick, choklad till  försäljning, matlagning med Leif Mannerström och hans kollega som jag inte vet namnet på och en glad Plura som också lagade någon forma av mat samtidigt som han berättade valda delar ur sitt liv, en  trädgårdsscen med olika föreläsare. Det blev en lång vandring mot Estrad men det var den värd. God mat och kaffe samt vila av ben gjorde att vi kunde ta itu med eftermiddagens vandring i den litterära världen. I ögonvrån såg jag Majgull Axelssons bok,
 "Jag heter inte Miriam" sväva förbi och lite längre bort  jag mötte en bekant, Kerstin Ericson , från Kyrkhult som numera heter något annat i efternamn och bor i Eksjö. Hej, hej, det var inte igår och så var vi borta från varandra igen. Jamen där är ju Paulina från Olofström med sin Kenneth från A - Ö, Hej hej igen och så vidare, Nu fick mellansonen fart han såg sin favoritförfattare Hans Rosenfelt och hans författar kollega Michael Hjort och deras  nya deckare " Den stumma flickan".  Kärdottern och Trean orkade inte mer de slog sig ner på golvet och väntade ut oss som sprang tillbaka och det blev en  signerad bok och ett foto på tre  glad boys. Mycket lycklig mellanson. Nu avslutade vi vårt besök på Bokmässan utan att jag hittat boken "Vems lilla mössa flyger?" av Barbro Lindgren, den får inhandlas från Adlibris, som det mesta jag köper  i bokväg, och gick till Liseberg,till Treans glädje. Dock var det så att det första som gjordes på Liseberg var inte att åka karusell och äta karamell utan  att se till att Farmor fick Kaffe!! Tanten började se lömsk ut, men efter glass och kaffe kändes det bättre. Som en "gube i låddan" dök lillasyster med make och barn upp, och min systerson John med sin familj som jag inte sett på ja, tio år tror jag.  Stort puss och kramkalas.

Det var då det 1979 på Liseberg......

 När klockan var 21.25 landade vi i Kyrkhult och  Trean kunde visa farfar sina fantastiska vinster från besöket på Liseberg,en megastor Toblerone och en  liten Paradis. Efter diverse kramar åkte Trean med familj vidare till Kullan och Skalman och jag satte mig tillrätta i älsklingsfåtöljen för att se näst sista avsnittet av "Det blodröda fältet", och  maken lägger sig tillrätta i gästsängen  för att  se slutet på fotbollsmatchen mellan  Genoa - Sampdoria.  Det slår mig att vi har det bra, väldigt bra i Sverige. Kan förflytta oss som vi vill nästan i alla fall, inget krig, inget terrordåd, ingen matbrist, kan se vad vi vill på TV och läsa vilka böcker vi vill och faktiskt uttrycka våra åsikter utan att hamna i fängelse.  Jag är glad att bo i Sverige och allra bäst är det nog att bo i Kyrkhult tror jag. Särskilt i Tulseboda. Nu får det bli godnatt för denna gången!

Natten närmar sig Tulseboda.