Känns som en evighet......

Vad är en evighet? Finns evigheten? Ja om man är troende finns evigheten fast i en annan dimension! Men annars , vem vill leva i en evighet och hur skulle livet då se ut? Inte behöver man göra något nu, det kan ju göras senare om det går att leva i en evighet, eller? Tristess och tråkigt skulle nog livet bli.
Livet går ju allt som oftast ut på att göra så  mycket som möjligt så fort som möjligt eftersom livet tar slut en dag på ett eller annan sätt. Några av oss får leva tills vi blir hundra andra dör väldigt unga.
Just nu känns det som en evighet sen Lilla tanten var ung, och livet lekte och allt var möjligt.
Ja allt var möjligt och mycket blev möjligt. Lilla tanten har hunnit med en del under sitt långa liv. Fast oönskad i moderlivet blev livet gott. Älskad av  adoptivföräldrar, förmånen att haft en farmor som bara älskade den lilla tösungen. Fått gå i skolan och lära sig läsa, skriva och räkna och mycket mer. Träffat Lilla farbror´n som lärt lilla tanten fiska, plocka blåbär och tillslut bli intresserad av både hockey och fotboll. Många långa år med Lilla farbror`n blev det och tre fantastiska barn som införlivat tre underbara människor till i familjen. Å så blev det underbara, härliga och roliga barnbarn. Kunde inte blivit bättre. Många resor har vi gjort under åren, både i Sverige och utomlands. Underbara resor till Kiruna för att fiska och vandra, liksom resor till sol och värme.
För en evighet sedan  började Lilla tanten och Lilla farbrorn ytterligare en resa , som inte var av den trevliga  sorten. En resa med Cancer som reseledare......
 Det blev många resor mellan olika sjukhus och läkarstationer . Vi hann prova att köra bil på E 22 österut ett antal gånger. Lilla tanten avskyr att köra bil på just den vägen. Bilarna rusar fram i höga hastigheter, både stora och små. Nära, nära kommer de i omkörningarna och på andra sidan finns det vajer räcke!!  Kan bara tänka mig hur det skulle kännas att braka rakt in i detta räcke, eller för den delen bli inputtad av storebror långtradare med släp och släp. Därför kör Lilla tanten i max 90 km vilket tycks vara onormalt sakta på denna väg. Med den hastigheten och djup koncentration går det bra och Lilla tanten slipper att vara rädd hela tiden, så Lilla tanten tänker mer  på sig själv än alla bilister som kör om som om dom "stolet" bilarna ( Lite dialekt piggar upp).
Vi har också provat att åka kollektivt med Bergkvara Buss. Mycket komfortabelt, lagom temperatur i bussen, Lilla tanten kan ägna sig åt att läsa eller sms med diverse människor och Lilla farbrorn sover avslappnat bredvid. Slipper leta parkering och betala dyra pengar för att bli av med bilen. Har aldrig förstått varför det inte kan vara inloggning och utloggning med påföljd att betalningen blir exakt för den tid som bilen står på parkeringen. Det är ju omöjligt att veta hur länge ett läkarbesök tar, läkaren kan ju få förhinder i ett antal minuter 15 eller mer, samtalet kan ta längre tid, maskiner kan gå sönder o.s.v. Fördelen med att köra egen bil är ju att det går att stanna och äta på vägen hem. Det kan ju inte kollektiv trafiken ställa upp med även om chaufförerna är otroligt charmiga och hjälpsamma.
Sen har ju Lilla tanten och Lilla farbrorn ett antal barn som snällt kör runt på sina gamla föräldrar, de resorna är ju de bästa. Bra komfort, bra hjälp med det mesta och så alla glada skratt och roliga samtalsämnen som extra bonus. Den fantastisk resan som nu pågått i ett år ungefär har inneburit både tårar och skratt. Smärtor som varit förfärliga och dagar av ångest och oro. Men också många möten med underbara läkare och sjuksköterskor, både i privat vård, landstingsvård och hemsjukvård. Möte med människor vi aldrig skulle mött någon annanstans. Alla dessa sjuka människor som trotsar sin sjukdom och lever ett gott liv. Som aldrig slutar hoppas, trots tusen bakslag. Det är nog som min mamma alltid sa: Det är inte hur man har det utan hur man tar det utan hur man tar det som ger livskvalité! Vi har lärt oss massor om mediciner och behandlingar, en del upplevelser har varit smärtsamma, en del har gett oss bra livskvalité och mycket glädje. Det är lätt att inse att sjukvården i Sverige är fantastisk, skattefinansierad så att ALLA får samma vård oavsett hur stor börsen är. Dessutom alla dessa mediciner som skulle kostat oss en förmögenhet om inte högkostnadsskyddet funnits. Överallt där vi varit har vi mötts av människor som varit trevliga och tillmötesgående, vilket gör att det känns bra även om själva roten till det onda inte går att åtgärda.
Det  känns som en evighet tänkte Lilla tanten idag när hon läste tillbaka i dagboken om hur alla turer varit i denna resa. Det känns också som en evighet sen första beskedet om gallstenar , lite senare nytt besked om cancer och operation i Kalmar. Idag den 12 juli finns inte Lilla farbror´n längre. Evigheten har fått ett annat perspektiv......
Som avslutning Alla läkare och sjuksköterskor vi mötte var inte trevliga och duktiga men det gäller som alltid att fokusera på det som var bra och blev bra även om slutet var en katastrof.