Vaknar runt 07.00 alldeles av mig själv. Ingen klocka som tjuter, ingen make som har ont. Allt är stilla och lugnt, från det öppna fönstret kommer en sval vind il och fågelsång. Skolbussen går inte över sommaren och de flesta har semester och kör inte iväg till jobbet i tidig morgon. Himlen är blå och solen syns mellan de vita molntussarna. Det är sommar.
Semester har vi året runt, så det är absolut precis som vanligt förutom att maken faktiskt är allvarligt sjuk.Vilket inte märks när dagen är snäll mot honom mer än att han är tröttare än normalt. Hur som helst, frukost ska vi ha alla dagar därför går jag ner i köket medan maken ligger kvar en stund och "viler sig".När kaffedoften sprider sig uppför trappan kommer han ner till mig och vi sätter oss till ett dukat bord. Det är inte hotellfrukost precis, men vi har vad vi behöver. Kaffe, Valjegrova, smör, baconost och skinka till maken och kaffe och kefir med musli, katrinplommon och päron till mig.
Vi tar varsin del av BLT, maken vill ha sporten och jag vill ha den delen där det står vad som hänt i lilla Blekinge sedan igår. Det tar sin tid, nu när vi är pensionärer, att läsa tidningen och äta frukost samtidigt, men så småningom är vi klara med både BLT och frukosten. Det är då just då som jag får för mig att det är söndag. Jag röjer av köksbordet och bäddar sängar och tänker mig att gå till högmässan, när jag kommer ihåg att det är ju onsdag och inte söndag. Ja men då så, ner i tvätt stugan och sätta igång tvättmaskinen, ta en tur på motionsslingan och sen laga middag.
När jag kommer ut iförd mina nyinköpta träningskläder i svart o rosa, ser det ut att bli regn. Rycker till mig regncapen från Liseberg och går iväg. Får en ide att jag ska prova att springa, det är väldigt längesedan jag sprang. Tittar mig omkring, ingen framför eller bakom mig som kan fara illa, när jorden börjar skaka av mina tunga springsteg. Sätter fart och tar sikte på ett träd , dit ska jag springa. Men aj då , där går det en liten "gube" och slår kanterna . Bromsar in och försöker anpassa andningen, så att han inte ska förstå att den vansinniga gamla tanten sprang , inte fort men hon sprang. Vi hälsar vänligt och jag går i rask takt tills jag inte ser honom längre, då far jag åstad igen. Nu springer jag ända fram till backen som , enligt min mening, går rakt upp i nittio graders vinkel, bromsen går in och jag flåsar mig uppför backen och just där möter jag naturligtvis en ung lady som springer som en gasell. Innan jag hinner starta nästa springande kommer det en kille , hans stil är mer en noshörnings än en gasell, men fort går det. Jag väntar lite tills jag är säker på att nu är här ingen människa inom synhåll och så bär det av igen. Ända fram till det blir en slalombacke nerför! Då inser jag att nu ska jag inte springa det kommer bara att resultera i brutna lårbenshalsar och sönderslagna glasögon! Resten av vägen blir det en lugn tant promenad men det är inte utan att jag är lite stolt över att jag påbörjat en springkarriär vid min höga ålder.
Nu var tanten taggad så eftermiddagen användes till att krypa in under buskar och luka ogräs och kantklippa med en liten kantskärare, eftersom den dumma trimmern hade slut på tråd. Blev riktigt fint minsann, nu återstod att tömma skottkärran, modell äldre, tung redan när den är tom. Jag knuffade den framåt och uppåt och in i kirskålsdjungeln för att sen med stor möda vända den j-la kärran så den blev tömd. Nu återstod bara att baklänges ta sig ut ur djungeln utan att ramla och få kärran över sig.Se det gick riktig bra. Egentligen skulle tanten nu cyklat i flygande fläng till sjön och hoppat i det iskalla vattnet och simmat över till klappbryggan..... MEN det hade tanten inte lust med idag. Det blev en varm dusch istället och lite rena kläder nu ska kvällen avslutats med att läsa ett par kapitel ur Flickorna i Kabul, och sen titta på Barnmorskorna i East End, samt äta ny upptagna morötter från Lönnemåla.
