En regnig dag i oktober.

En morgon i oktober när morgonljuset är mera gult än vitt, känns det lite tråkigt att vakna och veta att det är en alldeles vanlig dag igen. Vad är då en vanlig dag?  Oerhört olika från person till person , från tant till tant o.s. v. Just den här morgonen kände inte Lilla tanten för att vara en duktig liten tant, så---
efter frukost hade hon mest lust att åka till havet och sola hela dagen i en skön solstol.Nu är det ju sällan det låter sig göras, en dag i oktober med gult morgonljus. Nä , vem vill sitta med regnkläder i en solstol vi havet i vackra Hällevik och titta på havet genom regnblöta glasögon? Inte Lilla tanten i alla fall.
Det går utmärkt att tänka medan man diskar, bäddar, stoppar in tvätt i maskinen och klär sig i rejäla kläder för morgonpromenaden. Eftersom regnet lät vänta på sig , hann Lilla tanten ut i spåret och kunde njuta av höstens alla färger, från gult till brunt och svart. Blåsten skakade bara lite i grenarna och bokollonen ramlade ner på  Lilla Tanten. Södersjöns vatten krusade sig som örngottsbanden när Lilla tanten veckat dem fint. En liten vind smekte en trött kind och benen gick av sig själv, uppför en backe, nerför en backe, runt en krök och genom visset gräs. Doften av våt jord gjorde att Lilla tanten kände sig som en liden grebba igen. Småfåglarna kvittrade och ett annorlunda kvitter hördes på avstånd, inte var det fåglar eller trumpeter, utan två små rara tanter som kvittrade förtjust över att få vara ute och promenera i lugn och ro. Vardagshälsningen hej ,hej utbyttes och sen var ögonblicket förbi. Nu hördes hammarslag, tunga , metalliska och se det var en riddare i hästsvans och keps som försökte sig på att övertala en drake att öppna gapet. Draken var inte alls villig den bet ihop käkarna och strax var också den sagan all. Det var ingen drake och ingen  riddare, bara en en gosse och en flismaskin. Grusvägen slingrade vidare och Lilla tanten tänkte och tänkte. Inte sola, inte bada, inte resa till Maldiverna , inte ens till Maa i Skåne. Så blev det att färden gick till den vackra staden Karlshamn i Blekinge,  för att lämna en tavla för inramning, köpa en lampskärm till den vackra gamla lampan från Lilla farbrorn´s föräldrahem och handla på Citygross. Ni behöver inte ens tänka tanken, varför kan hon inte handla på Kyrkhultar´n, och absolut inte säga det till Lilla tanten. Det är nämligen så här, att har en liten tant uppnått en ålder av 70 år och lite till, så handlar hon precis var hon vill.  Gör som hon vill och gör absolut inget om hon inte vill det. Basta.

Bilfärden försiggick i ett oändligt regnande. Det formligen forsade nerför rutorna. Tur att vindrutetorkarna fungerade. Inramningsaffären var en trevlig upplevelse. En trevlig man  med grått skägg hjälpte henne att hitta en vacker ram till tavlan som nr två i barnbarnskaran gjort och förärat sin farmor. Den blir klar om några dagar. Sen lärde han, Lilla tanten vad en Göteborgare är och det kan ni ju fundera över , för lösningen kommer inte här. Ljus och Miljö, heter affären som säljer allt och då menar Lilla tanten verkligen ALLT som har med ljusmiljö att göra. Dessutom är huset enormt stort, egentligen behövs en GPS för att hitta, men tack och lov var det skyltat med TRAPPA, HISS, KASSA OCH STORA PILAR. Vilket gjorde att Lilla tanten inte gick vilse. Bara tanken att inte hitta ut och bli inlåst över natten i ett mörkt lamphus. Vojne, vojne det kunde genererat ett hjärtstopp på en mörkrädd liten tant. Sen kommer vi till Citygross, den eminenta affär, lätt att hitta och mycket av det mesta. Trevlig och hjälpsam personal och bra varor. Kaffe, lite fläskkött , svenska äpplen och .....så kände Lilla tanten doften av färskt "fransbröd". Barndomsminnena ramlade över henne och hon kunde inte motstå frestelsen." Koppran " i Vilshult, Mimmi bakom disken och mamma som köpte "fransbröd". Alltså blev det ett bröd korgen och kaffe och "fransbröd" med hallonsylt när hon kom hem.