Julen är snart här och inte är jag färdig i god tid i år heller, fast det var det jag trodde att pensionärslivet skulle innebära. Allt skulle hinnas med i god tid, ingen stress, handla alla julklappar i god tid , inte stressa i sista stund , baka massor av alla julens kakor och laga massor av god mat.
Hur blev det då?
I maj månad hade jag klart för mig hur allt skulle gå till, maten skulle tillagas i god tid och sättas i frysen. Julklapparna skulle vara inhandlade i september innan den värsta julruschen sätter in. Maken och jag skulle sitta ner i våra älsklingsfåtöljer och avnjuta glögg och hembakade pepparkakor. Jovisst, men sen kom juni och juli och solen sken och inte skänkte jag julen en tanke. I augusti var det fortfarande varmt och skönt och allt fler dagar blev dagar vid sjön eller i solstolen. Jaha så var det september och nu blev det fart på tanten, storstädning med mattbankning och golvskurning. Fönsterna putsades och gardiner byttes. Sen kom oktober och då hände det inte mycket, dagarna bara rann iväg och det blev mest läkarbesök både i Karlskrona och Karlshamn. Så vart det november med kalas på kalas och helt plötsligt var det december. Inte något av det jag tänkt så fint i maj hade blivit av och nu gällde det att sätta fart. Grisen skulle slaktas och korven göras liksom leverpastejen och alla mandelmusslorna!! Vid närmare eftertanke fanns det ingen gris att slakta och tur var väl det för vem skulle slaktat den stackars nassen. Inte blev det nån korv gjord heller, däremot leverpastej och mandelmusslorna förblev obakade och istället bakades det saffransskorpor. Julklappar köptes och slogs in men rimmen hoppade jag över, Hade inhandlat en ny "grej" att fixa snören med! Gick så där, blev många meter att kasta och den enda som tjänade på den grejen var Maxi och Willys dom fick sälja mer juleband eftersom den lilla "grejen" åt upp snöre efter snöre. Det som skulle blivit finaste rosetter blev mest trasselhögar. Nåväl nu är alla paketen inslagna och det är dags att laga mat. Brödet är bakat, brunkålen som blev himmelskt god i år är klar och nu väntar mammas rödbets sallad och köttbullarna på att bli klara. Nästan hela huset är julpyntat och smånissarna har hittat in i Advents-kyrkan. Så nu säger jag som nr 5 i barnbarnsskaran; Hallejulia julen är här!!
