Taggtråd, blötmark och ingen kontroll..

 Det hela börja med ett oskyldigt inhandlande av Naturpass. Lilla tanten och lilla tantens kompis, för att tala ungdomarnas språk, som hon brukar hänga med, tittade på kartan och läste på vad alla streck och fyrkanter betydde. Vände kartan på många olika håll, innan de ens visste var de var på kartan. Kommenterade , oj det ser lätt ut, gamla vanliga motionsslingan. Jo , jo det skulle visa sig att lätt var det inte, men väldigt roligt. Balansgång lär ju vara bra och att balansera på en näst intill upprutten liten bro över en  bäck utan att sätta ner foten i sörjan av lera och lite blött gräs var sannerligen inte lätt, för två små tanter i sina bästa år, och värre skulle det bli. Uppför branta backar kantade av stora vassa stenar, krypa under taggtråd eller klättra över. Sönderrivna byxbakar eller taggtråd i håret , bara att välja. Förståndiga tanter gick lite längre bort, hoppade över en bäck och landade i mjukt gräs.
Små tanter är supersmarta när det gäller att klara sig från taggtråd och blöta. Nummer  1, 2,3,4, och 7  var ganska lätta att hitta , med lite ansträngning.Men den sjätte, den fanns bara inte, vare sig uppe på kullar eller ner vid taggtråden. Efter att ha vänt kartan flera gånger och kollat alla höjdkurvor, stengärsgårdar , kraftledningar och att vi var på rätt sida av bäcken, samt att alla hus låg där de skulle, och ändå inte sett lilla minsta orange kontroll, tog orken slut. Tanterna släpade sig med armarna hängande nästan nere vid marken mot hemmet. Om det inte varit för att det var lite kyligt och mörkret började sänka sig över nejden och icke att förglömma det hägrande kaffe med sockerbullar funnits med i bilden hade de nog sovit över i ängskanten med huvudena på en stenbumling.
Efter kaffe med sockerbullar blev det en behövlig dusch och sen sängen där tanternas ben, höfter och rumpa behövde vila ut sig till nästa pass som faktiskt skulle ske snart igen. Inte fanken ger sig tanterna så lätt. Kontroll nummer sex skulle fångas in. Kartan fick plockas fram igen och läsas och begrundas och inne i tanternas huvud pågick ett arbete med att komma ihåg,  hur verkligheten ser ut där kartan visar att kontrollen fanns. Skam den som ger sig.  Det kom en ny dag med trötta fötter och värkande ben, vilket hade sin förklaring i alla böjningar och nigningar under föregående kväll. Efter ett dygns vila gav tanterna sig ut igen nu med ett enda mål kontroll nr 6!!  Den skulle hittas. Ny strategi, nya planer. Kartan hölls på rätt håll med Lilla tantens tumme på kontroll nr 6.
Där slutade all kontroll. DE hittade en äng, en mer eller mindre bra körbröta utan taggtråd, konstaterade att det var totalt omöjligt att ta sig fram, där de hade tänkt att det skulle  promeneras i sakta mak, fram till kontoll nr 6.  Till deras lycka, en stengärdsgård som de kund hålla sig till, ganska bra gräsvall med lite blött och lite ris och tillslut naturligtvis taggtråd.
Nu kunde både Lilla tanten och Lilla tantens tantkompis konstatera,  att kontroll nr 6  på kartan låg till vänster om bäcken  och i verkligheten stod Tanterna  till höger bäcken.  Ja men då så , över taggtråd och vidare längs med bäcken på rätt sida.  Nu skulle de se en höjd, det gjorde de, men det var inte rätt höjd. Nu togs beslut att dela på sig och leta lite i området,  strax ropade Lilla tantens tantkompis  glatt, att hon stod på en lite breda skogsväg och minsann på kartan fanns vägen och bredvid denna väg skulle kontroll nr 6 vara!!  Nu , nu äntligen skulle de hitta den eländiga kontrollen. Minsann uppenbarade sig en höjd och  på andra sidan lite bakom en sten mellan ett par grenar  där satt den!! Kontroll nr 6 upphittad . Två små lyckliga tanter vände näsan mot hemmet och bestämde att nästa naturpass blir efter påsk, eftersom det måste gå minst ett dygn innan kropparna återhämtat sig efter alla strapatser, uppför, nerför, under och över. Påsken ska firas i lugn och ro, tillsammans med barn o barnbarn , eller i ensamhet framför TV eller tillsammans med en god bok.

 Så Glad Påsk önskar Lilla tanten alla sina följare.