Bilturer, cykelturer och promenader.

Bilturer, cykelturer och promenader.


Små tanter har mycket att göra. Väldigt mycket , ingen tid för roligheter, bara arbete.
Så varför inte ändra på detta ? Inte helt enkelt, kvinna född på fyrtiotalet  har lärt sig sedan tidig barndom att arbete är berikande för själen. Att förlusta sig då och nu och hur som helst är inget att vara stolt över. Nej, fram med skurtrasa och brödkavel. Gör nytta, tids nog kommer vilan i graven.

Men vet ni vad ? Den lilla tanten blott 1.59 m hög , satte sig ner i Christers hörna och funderade. Kan det vara meningen med livet , att arbeta dagen lång alltid? Tror inte det. Nog för att Lilla tanten kan njuta av nylukat land, nyputsade fönster och doften av nybakat bröd i köket, men det får ju vara måtta på att vara arbetsam. Tanken blev till handling, så när det erbjöds en liten resa till vackra Småland av vänliga grannar, tackade Lilla tanten JA, fast gräset inte skulle bli klippt och bullarna inte bakade just den dagen. Oj, oj vilken resa det blev, trevligt sällskap i bilen , som kördes av en alldeles utomordentlig chaufför, både till Småland och hem igen till Blekinge. Dock var det inte samma chaufför hem som till Småland,  men det märktes ingen skillnad, egentligen , jo kanske lite den sistnämnda chauffören behövde ingen kartläsare hela tiden. I baksätet huserade två små tanter med mycket prat och skratt. Målet för just Lilla tanten utgjordes av Lilla tantens storebror och hans vackra fru. De andra resenärerna hade ett litet annat resmål, men återkom framåt kvällen för att ta med Lilla tanten hem. Lilla tanten serverades både kaffe med bulle och lite senare middag. Så gott och trevligt att sitta i solen i trädgården och prata och skratta. Många minnen , många diskussioner och glada skratt blev det, inte en enda tråkig sekund från ankomst till avgång.

Idag har Lilla tanten kört en tur med Ibitzan först till centralorten och sen till Äggnoden i den fagra byn Björkefall. Vägen till Centralorten är hur tråkig som helst, bilister som inte kan läsa siffror, i alla fall vet nästan ingen vad siffrorna 80 på en rund gul skylt med en röd ram runt, betyder. Men vägen till Björkefall är desto vackrare. Grusväg, men många vackra gamla hus, röda, gula och vita. Hästhagar, välordnade trädgårdar och gröna sköna ängar. Äggboden finns på en vacker liten gård, med trevliga ungdomar som bildat familj och ser ut att må riktigt bra.

Promenaden gick idag genom villabebyggelse , ner i skogen, ut på stora asfalterade vägen mellan Ryd och Olofström, in i skogen igen, förbi lite hus, fram till Isaksmåla. Vackra byanamn som inte glömts bort. Hästar som betar i hagarna och alpackor som tittar på Lilla tanten med sina stora vackra ögon. Blåbärsris i kanten , en liten bäck som porlar , fågelkvitter och en tupp som galer. Kan det bli bättre? Sen över en stor väg igen och nu in i skogen. Här doftar det av granar och våt mark, lite mossa och gula kantareller. Ett nedfallet träd ligger över vägen , så ett litet med dock hopp behövdes.Det var en liten bit av en Liten tants vardag. Det finns händelser som vore roligt att berätta om, men det får bli en annan dag. Nu vill Lilla tanten läsa böcker, eller kanske måla lite i målarboken för tanter, göra ett nytt försök att komma på ordet i korsordet som hon inte kunde och sen bara slappa i en fåtölj och invänta mörkret och den sköna sängen.

Sommar och sol.........

Regnet det bara öser ner, vattnet forsar ut ur stuprören. Regnet behövs så Lilla tanten ska inte gnälla. Känns som om hösten redan är här, med mörkret som kommer tidigare på kvällarna och den regntunga himlen.

Alla dessa dagar som bara kommer och går. Stunnom skiner solen och stunnom rainar da!!  Det är Sverige för Lilla tanten. Med åren verkar det som om allt går fortare, antagligen ser verkligheten ut på ett annat sätt. Allt tar lite längre tid, det behövs ju inte heller någon brådska längre. Lilla tanten har ju all tid i världen. Både värdefull och värdelös tid. Den värdefulla är roligast, barnbarnen som kommer då och då och förgyller vardagen. Vänner som hör av sig från när och fjärran är också trevligt. Församlingsarbete som volontär är inte heller fel, att ge glädje till någon som inte har sina nära och kära strax intill sig, ger värme och kärlek tillbaka. Därute finns ju också vuxna barn och många vänner och bekanta som hör av sig med jämna mellanrum. Det är värdefull tid.

Värdelös tid är när allt känns tomt och Lilla tanten känner sig övergiven av alla och allt. Livet är så orättvist och hemskt. Just den tiden måste vändas till att bli värdefull. Inte helt enkelt men det går, ibland i alla fall.

Några dagar har Lilla tanten äntrat sin cykel och farit till Södersjön för att bada. Denna fantastiska sjö med sitt mörka sammetslena vatten, som förgyllt Lilla tantens somrar sedan 1970. Tänk vad hon och barnen badat och solat tillsammans med tantkompisen och hennes barn. Många är de smörgåsar, bullar och kex som inmundigats på Södersjöns strand. Nu för tiden är stranden väldigt internationell, danskar, holländare,tyskar och så våra invandrare eller kanske har de bara flyktingstatus ännu. Det badas, leks, spelas musik  och äts i många olika konstellationer. Ungdomar från byn kommer också ner och många småbarns föräldrar sitter timmar vid sjön med sina små raringar. Lilla tanten njuter när hon simmat några små rundor och satt sig tillrätta i solstolen med en bra bok mitt i solen, vilken värdefull tid är inte det!
Cykel är ett bra fordon. Sittandes på sadeln med hjälm på skulten far Lilla tanten runt på små härliga grusvägar. I vägrenen växer det blåbärsris, ibland till och med kantareller. Prästkragar, blåklockor och rödklöver växer överallt och i de små fina husen, Lilla tanten susar förbi, är det så fint med nyklippta gräsmattor och blomsterland, med flox, rosor höstanemoner. Vita gardiner fladdrar i de öppna fönstren och det hörs lite musik och barnskrik i mellan åt,  i hagarna betar kor, hästar och får en och annan hund skäller ut cykeltanten och i träden kraxar kajorna. Där Lilla tanten cyklar är det ont om sjöar, annat var det i hennes barndomsland, där var det nästan lika många sjöar som i Finland. Alla gick inte att bada i, fulla med dy och svåra att komma nära. I barndomslandet kunde Lilla tanten klättra i träd och på stenar, det går inte längre. Tänk er , en liten tant på små korta ben som försöker klättra upp i en gammal ek, eller för den delen ta sig över ett stengärde. Det behövs både trappstege och ledstång att hålla sig i. Tyvärr allt för sällan som det finns i gamla ekar eller på höga stenar.

När ösregnet slutar ska Lilla tanten ta på sig regnkläder och stövlar och gå ut och fixa till den sista stuprörsförlängningen. Behöver bättre snöre och och sen måste antagligen plasten vikas en aning för att det inte ska rinna över. Ett sådan litet projekt fodrar förberedelser. Sockar till stövlarna, se till att rätt sulor ligger i så det inte blir ont i fötterna. Regnbyxorna ska letas upp, var har hon lagt dem? För att uttrycka sig på Wilsholtska, ska bysana fjaullas pau och det tar lite tid. Sen måste det till lite vatten för små tanter blir lätt törstiga av att stå böjda i halvtimmevis. Sen ska det vara keps och regnjacka och handskar så att de små tanthänderna inte far illa. Dörren till redskapsboden ska låsas upp, snöre , sax och tång ska plockas fram och sen marsch ut till stupröret!! Tång undrar ni? Jo nu är det så att plasten är fastsurrad med ståltråd, javesst var det dumt men för fanken det fanns inget cocossnöre hemma. Alltså måste det också inhandlas. Äsch, projekt stuprörsförlängning får anstå tills imorgon i alla fall.