Regnet det bara öser ner, vattnet forsar ut ur stuprören. Regnet behövs så Lilla tanten ska inte gnälla. Känns som om hösten redan är här, med mörkret som kommer tidigare på kvällarna och den regntunga himlen.
Alla dessa dagar som bara kommer och går. Stunnom skiner solen och stunnom rainar da!! Det är Sverige för Lilla tanten. Med åren verkar det som om allt går fortare, antagligen ser verkligheten ut på ett annat sätt. Allt tar lite längre tid, det behövs ju inte heller någon brådska längre. Lilla tanten har ju all tid i världen. Både värdefull och värdelös tid. Den värdefulla är roligast, barnbarnen som kommer då och då och förgyller vardagen. Vänner som hör av sig från när och fjärran är också trevligt. Församlingsarbete som volontär är inte heller fel, att ge glädje till någon som inte har sina nära och kära strax intill sig, ger värme och kärlek tillbaka. Därute finns ju också vuxna barn och många vänner och bekanta som hör av sig med jämna mellanrum. Det är värdefull tid.
Värdelös tid är när allt känns tomt och Lilla tanten känner sig övergiven av alla och allt. Livet är så orättvist och hemskt. Just den tiden måste vändas till att bli värdefull. Inte helt enkelt men det går, ibland i alla fall.
Några dagar har Lilla tanten äntrat sin cykel och farit till Södersjön för att bada. Denna fantastiska sjö med sitt mörka sammetslena vatten, som förgyllt Lilla tantens somrar sedan 1970. Tänk vad hon och barnen badat och solat tillsammans med tantkompisen och hennes barn. Många är de smörgåsar, bullar och kex som inmundigats på Södersjöns strand. Nu för tiden är stranden väldigt internationell, danskar, holländare,tyskar och så våra invandrare eller kanske har de bara flyktingstatus ännu. Det badas, leks, spelas musik och äts i många olika konstellationer. Ungdomar från byn kommer också ner och många småbarns föräldrar sitter timmar vid sjön med sina små raringar. Lilla tanten njuter när hon simmat några små rundor och satt sig tillrätta i solstolen med en bra bok mitt i solen, vilken värdefull tid är inte det!
Cykel är ett bra fordon. Sittandes på sadeln med hjälm på skulten far Lilla tanten runt på små härliga grusvägar. I vägrenen växer det blåbärsris, ibland till och med kantareller. Prästkragar, blåklockor och rödklöver växer överallt och i de små fina husen, Lilla tanten susar förbi, är det så fint med nyklippta gräsmattor och blomsterland, med flox, rosor höstanemoner. Vita gardiner fladdrar i de öppna fönstren och det hörs lite musik och barnskrik i mellan åt, i hagarna betar kor, hästar och får en och annan hund skäller ut cykeltanten och i träden kraxar kajorna. Där Lilla tanten cyklar är det ont om sjöar, annat var det i hennes barndomsland, där var det nästan lika många sjöar som i Finland. Alla gick inte att bada i, fulla med dy och svåra att komma nära. I barndomslandet kunde Lilla tanten klättra i träd och på stenar, det går inte längre. Tänk er , en liten tant på små korta ben som försöker klättra upp i en gammal ek, eller för den delen ta sig över ett stengärde. Det behövs både trappstege och ledstång att hålla sig i. Tyvärr allt för sällan som det finns i gamla ekar eller på höga stenar.
När ösregnet slutar ska Lilla tanten ta på sig regnkläder och stövlar och gå ut och fixa till den sista stuprörsförlängningen. Behöver bättre snöre och och sen måste antagligen plasten vikas en aning för att det inte ska rinna över. Ett sådan litet projekt fodrar förberedelser. Sockar till stövlarna, se till att rätt sulor ligger i så det inte blir ont i fötterna. Regnbyxorna ska letas upp, var har hon lagt dem? För att uttrycka sig på Wilsholtska, ska bysana fjaullas pau och det tar lite tid. Sen måste det till lite vatten för små tanter blir lätt törstiga av att stå böjda i halvtimmevis. Sen ska det vara keps och regnjacka och handskar så att de små tanthänderna inte far illa. Dörren till redskapsboden ska låsas upp, snöre , sax och tång ska plockas fram och sen marsch ut till stupröret!! Tång undrar ni? Jo nu är det så att plasten är fastsurrad med ståltråd, javesst var det dumt men för fanken det fanns inget cocossnöre hemma. Alltså måste det också inhandlas. Äsch, projekt stuprörsförlängning får anstå tills imorgon i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar