Sillfiske eller kirskålslagsmål , bara att välja!

När maken intar sin plats, vid Ö Piren i Karlshamn för att fiska sill , blir jag en Övergiven Tant i flera timmar. Ärligt talat är det skönt att ha en egen stund bara för mig. Det är då jag gör saker, som Tanter sina bästa år gör. Jag lägger mig inte på solstolen och äter praliner och läser en god bok, nej jag tar på mig trädgårds-kläder och går ut och rensar land!
Rensa ogräs brukar jag tycka är en skön avkoppling - men - igår när jag försökte mig på att rensa i landet som har häcken till granne, ska jag säga att avkoppling var inte ordet. Det var trångt, det var varmt, häcken består ännu mesta av spretiga pinnar och det lutar nerför. Tänk er nu , lilla tanten i sina bästa år, liggandes framåt lutande , stödjande sig  på den ena handen och med den andra rycka loss tistlar, maskrosor och kirskål! Varje rörelse bakåt fick häcken att kasta sig över min "häck" med sina elaka vassa grenar och alla rörelser i sidled innebar en svår övervikt framåt. Risk för "framfall" om man säger så.  Kirskål är det värsta ogräs jag vet, om man inte gräver upp halva landet, silar jorden i en finmaskig sil,så står där en liten kirskål planta dagen efter och hånar en. " Du kan inte ta mig, du kan inte ta mig! Finns det någon nu levande människa som orkar hacka och spetta kirskål i mer än några timmar? Mitt förbaskade land, ja det är mitt, för maken säger att det var mitt påhitt att göra land just där,är så stort att  det inte är  tal om en  timme utan kanske flera veckors idogt arbete för att få bort eländet.När flera spannar med kirskål landat i skottkärran och svetten lackat ner för mina kinder och min " häck" hade blivit masserad av häckgrenarna, i flera timmar,  orkade jag inte mer utan gav upp. Jag kan inte ta den förbaskade kirskålen idag i alla fall!! Nu var skottkärran full och då ska den köras flera mil, känns det som i alla fall, till kommunens avfallstipp. När jag väl är där, ska skottkärre eländet baxas upp och förbi trädgårdsavfallet som redan ligger där, och tippas av. Sedan vänder man på kärran och travar hemåt glatt sjungade; Röda stugor tåga vi förbi! Hem, kär hem, där ligger alla verktyg jag använt utspritt över hela tomten och lite jackor här och en keps där. Jag låtsas att jag inte ser eländet , ställer kärran mitt på gräsmattan och kastar mig ner i trädgårdstolen vid den gamla lekstugan. Den är inte riktigt lika gammal som jag men den är baske mig risigare och tröttare än jag just nu. Okey, vi skulle båda två må bra av en SPA upplevelse, men den finns inte inom synhåll . Efter en stund börjar jag att städa upp i trädgården , verktygen läggs på plats och korgar och skottkärror ställs in. SEN - mina vänner går tanten in, inte för att dusch, byta till tjusig kreation utan för att anrätta ett par riktigt goda mackor och kaffe.
Godaste skärgårdsfrallor med morötter i , nykärnat smör( önsketänkande, vanligt Lätta) hemost (om jag haft det hemma), denna hette vist Jämtost, Lemoncurd, tomater och äpple. Fram med brickan och kaffemuggen, hämta tidningen och boken och sen ut till stentrappan för årets första fikapåtrappan, nu utan mina underbara ungar. Dom har blivit stora mammor och pappor hela högen, vill inte fikapåtrappan mer. Jag är inte helt ren och har lite matjord under en fingernagel för där är trädgårdhansken sönder. Ganska fläckig tröja och synnerligen skitiga trädgårdsbyxor, nej då inga designade eller så, utan gamla avlagda jeans som ännu inte har rämnat i sömmarna.Kaffet smakar underbart och bullarna mättar en tom mage för en stund. Solen värmer och trots smuts under naglarna och inte helt designad i vare sig klädsel eller utseende är jag nu mycket förnöjd och glad.
Om det nu är någon som undrar så kom maken hem framåt klockan 21.30 med några kilo sill som han rensade dagen efter. Måste säga, han har aldrig varit fiskhandlare, men jag tror att han slår vilken fiskhandlare som helst , när det gäller att rensa fisk, göra fina benfria filéer och frysa in dem för framtida behov. Senapssillen som han gör till jul, påsk och andra lite större familjehögtider är i klass med den goda senapssill som fanns på Domus fiskavdelning i Olofström för många år sedan. Säkert före  2000 , skulle tro att det var någonstans mellan 1965- 1970 på ett ungefär. Det ska också sägas att maken inte enbart fiskar sill utan det pratas med än den ene och än den andre. Hjälps till att reda ut linor som trasslat ihop sig och tar hand om ungdomar som inte riktigt har vanan inne. Har har helt enkelt förbaskat roligt hela tiden, precis som sin fru som slåss med kirskål och annat otyg.
Nu är det dags att leta upp sängen och lägga sig väl  tillrätta, insvept i täcke med huvudet mot den fina kudden och invänta nattsömnen som smyger sig på.

 Jag vet! Det är inte sill utan abborrar fiskade en helt annan dag ett helt annat år men det är FISK i alla fall, som fiskats upp av maken.