Idag har jag sett filmen Våga älska med Gita Nörby och Sven Wollter. Kan inte bli en dålig film med två av våra största giganter inom film och teater. Om man som jag numera är en liten tant kom den här filmen väldigt nära mig. Kärleken till sin strokedrabbade livspartner visavi ny kärlek till en man som fortfarande är klar i huvudet och går att prata med? Hur ska man förhålla sig till det?
Barnen säger: Mamma du måste tänka lite på dig själv, gå på dans och bingo och vad nu ett äldreboende kan bjuda den friske i ett förhållande. Men - när mamma sen gör det- vad händer då?
Inte lika kul längre för enda dottern eller för den delen om det funnits fler barn. Mitt i detta blir mamma lite dement och fullständigt galen, när hon inte kommer ihåg vad hon gjort eller förstår varför hon inte får bestämma vad hon vill göra. En mycket tänkvärd film. Alla har åsikter om alla och särskilt om kvinnors eventuella kärleksförhållande. Fick i alla fall mig att tänka att jag ska inte döma någon som vill skaffa sig en ny partner. Må varje människa göra vad den vill för att ha ett bra liv. Nog om detta. En annan tanke var att jag vill inte bo på särskilt boende. Jag vill bo i eget boende och laga min egen mat, dricka mitt vatten till maten eller vin om jag vill det. Jag vill inte spela bingo eller sitta i en ring och göra rörelser till musik. Eller bli tvungen att dansa om jag inte vill!
Nästa tanke är att fy sjutton för att bli dement och inte veta vad man gör, eller var man är, eller hur man gör för att gå på toaletten. Eller att inte kunna äta och dricka som man gjort i hela sitt liv. Med andra ord jag vill inte bliva stur som Pippi sa, eller gammal heller för den delen.
För övrigt har ju vädret visat sig från den trevliga sidan idag. Sol, vind och blåst. Inte särskilt kallt, men alltför kallt för att vara ute och hacka och gräva i jorden eller kratta mossa i den gamla gräsmattan. Våren gör sig påmind alltmer, vintergäcken blommar tillsammans med krokus i landen. Tvätten går att torka ute och fönstren skriker om att få bli putsade. Lilla farbror´n klipper fruktträden några i taget varje dag nu. Själv stickar jag sockar för framtida behov, läser böcker, just nu om gamla Kiruna, planterar om pelargoner tills jorden tar slut. Saknar Hörnsjöns plantskola, de öppnade tidigt och en tur dit i tidigt i mars gjorde en glad i flera dar. Imorgon ska jag ägna en del av dagen åt att steka många, många köttbullar. Bra att ha i frysen när det kommer hungriga barnbarn och barn . Den sista veckan har jag ägnat åt att sy en cape till barnbarn nr 5. I svart tunt tyg, hämtat från Lilla tantens svärfars gamla tyglager. Han var nämligen skräddare. Det fick vikas, nålas, tråcklas och sys på maskin. Idag har jag skickat iväg det, till gossen via Postnord, så det kommer antagligen fram i tid tills gossebarnet fyller år i augusti!!
Avslutningen på detta lilla epos får bli en dikt. Visserligen en Höstvisa men ändå....
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
Tove Jansson
