söndag 12 november 2017

Hur är det möjligt....



För några veckor sedan köpte Lilla tanten en adventskalender, som fungerar som en sorts lott, av nr fem i barnbarnskaran. Frid och fröjd med det. Löste ett korsord som satt på baksidan  och skickade svaret via sms allt enligt reglerna. Vann naturligtvis inte ett skvatt men så kom det ett brev att Folkspel öppnat ett spel och vinst konto till henne! Dessutom en uppmaning om att vara rädd om inloggningsuppgifterna! Vilka inloggningsuppgifter, inte hade Lilla tanten lagt in koder eller användarnamn . Efter ett samtal med en  rar människa  på Folkspel, fick besked om att det skulle komma ett svar  via mail strax.  Och det gjorde det  ! Tror ni att det hjälpte? Icke sa Nicke!!  Lilla tantens klara förstånd säger att,  ett konto nånstans i cybervärlden är inte mycket värt om hon inte ens kan komma in och se, om där eventuellt skulle dimpt ner en miljonvinst eller 50 kr vilket vore mer troligt.  Fortsättningen blev att nu bombarderades hennes mail med svar från Folkspels kundtjänst. Gör si , gör så!!  Inget fungerade. Hon kommer fortfarande inte in, men en ilsken Liten tant skickade ytterligare ett mail för att försöka bli av med ett konto, som hon inte bett om och inte kommer in på. Inget har hörts under helgen , antagligen ligger kundtjänst i träda över helgen. Eftersom helg var sista ordet i sista meningen så övergår Lilla tanten till att berätta om Helgen.


Denna helg har det varit familjemiddag hos Lilla tanten. Tio personer med Lilla tanten. Länge sedan det kokades så mycket potatis hos henne. Men hur som helst i ungen stod en fyra kilo tung kalkon och stektes i en stekpåse. Lilla tanten räknade ut att det skulle ta ungefär fyra timmar innan den var klar. Dock verkar nutidens kalkoner ha en helt annan sammansättning för efter ca tre timmar var den klar och gott blev det. Gräddsåsen gick inte heller av för hackor. Matsalsbordet var dukat , maten var klar, och hela huset prytt med diverse oranga saker, alltifrån servetter till blommor,  alla drycker framtagna när gästerna gled in. Först var store lillebror och hans familj. Stort kramkalas, sen kom storebrors fru och barnbarn nr två, nytt kramkalas och till sist Lilla syster yster med familj och fler kramar. Plötsligt var huset fullt av människor och alla pratade och skrattade och mitt i detta sprang Udda omkring och nosade  på allt och alla. Vilken lyckokänsla hos en liten tant att ha sin stora härliga familj i huset igen. Vardagen är ju numera ytters stillsam, när inte Lilla tanten tappar saker eller välter ut vatten och kaffe över frukostbordet, förekommer ofta , alltför ofta egentligen. När alla vore mätta och belåtna gick större delen av familjen till kyrkogården för att tända ljus på gravarna till dem som stått familjen nära. Lilla tanten diskade och röjde och dukade fram efterrätten, äppelkaka med vaniljsås, chokladrutor och kaffe till de frusna kyrkogårdsbesökarna. Under tiden de var borta, var bästa svärsonen och Lilla tanten ner i källaren för kolla bergvärme pannan. Lilla tanten är inte teknikutbildad och har delvis svårt att begripa vad, hur och när saker ska göras. Om de överhuvudtaget ska göras. Nu blev det också utrett. Ettepau återgick svärsonen till TV tittande på en hockeymatch tillsammans med barnbarn nr 5 och Lilla tanten hann knappt andas förrän det var dags att ta itu med att äta efterrätt. Idag har Lilla tanten gått en Isaksmåla rundan. Den ser ut som följer: Först genom Tulseboda Brunns gårdsplan över en asfaltväg , in genom en järngrinden till kyrkogården. Hela vägen är full av de vackraste löv i höstens färger och himlen har intagit en mörkblå färg som varnar om att det kan bli regn. Över kyrkogården för att hälla vatten i en vas som Lilla syster Yster satt på Lilla farbrorn´s grav , sen vidare genom den yngsta delen av kyrkogården, där det inte finns så många gravar, men många gräsmattor och avlövade träd. Genom en järngrind och över asfaltvägen ner till skogen. Lilla tanten går genom en tunnel av grenar, på en matta av höstfärgade löv och luriga hala rötter.En ny asfaltväg korsas, in i skogen. Gröna granar, barrbelagd
stig som går i krokar och svänger lite hit och dit. Ny asfaltväg och sen genom ängar med hästar som betar, en liten damm stilla och  fin. Små hus med skorstenar som det ryker ur. Inte en människa mer än Lilla tanten. Känslor av sorg, glädje, lycka och trivsel blandas till en riktigt fin näringsdryck.
Nu syns skorstenen på Lilla tantens hus och hon känner att det ska bli gott att komma hem, få äta kalkonsallad med gott bröd och vet ni vad det blev Folköl i glaset. Härligt. Nu har mörkret sänkt sig över Tulseboda och det blir att sätta sig i bästa läsfåtöljen och läsa om Hilma af Klint en stund.


Så många dagar.... Lilla tanten kan inte räkna dem alla, dessa dagar utan Lilla farbrorn. Dagar när inget är roligt, dagar när hon trivs med...