Jag är fullständigt livrädd för dessa små liv som då och då besöker vårt hus och våra uthus. Jag blir stående i trappan alldeles stel av skräck, men det blir tyst och jag fortsätter..... in genom tvättstuge dörren - då hörs ljudet igen och jag skriker till maken som står påklädd för promenad med Lady Di i köksfarstun; Jag tror att det är en RÅTTA i hundmats säcken!!!!!!
Va säger du? Ta det lugnt, det är säkert bara en liten mus, inget att vara rädd för. Vara rädd för!
Vid det laget har jag stängt in mig i tvättstugan och har bara en liten, liten springa öppen för att se vad maken gör. Han hör lite sämre än jag, så han undrar om jag kan tala om varifrån eller i alla fall vilket håll ljudet kommer ifrån. Just då är det alldeles tyst - men när jag knuffar upp dörren hörs det igen!!
Rakt fram till höger om saftskåpet; skriker vettvillingen från tvättstugan. Sluta fåna dig det är en mycket liten mus, gå upp och hämta ficklampan till mig, så jag kan se den och slå den ihjäl!!
Jag smyger längs väggen till trappan och tar den i två steg, hämtar ficklampan, det låter ju som en liten sak men vår ficklampa är mer som en strålkastare modell lite mindre. Sen smyger jag längs trappan ner igen och ger ficklampan till maken. Därefter förskansar jag mig i tvättstugan tills processen med råttan är över. Det tar ungefär 30 sekunder, sen kan jag återgå till att hänga tvätt.
Det är inte första gången jag mött en RÅTTA i vårt hus. Första gången var en vacker höstdag, barnen var små, vi skulle just gå ut och ta en fika på kökstrappan, när jag till min förfäran ser en flera meter lång råtta stå och glo in genom köksfönstret! Reaktionen lät inte vänta på sig, jag nästa flög ut till ytterdörren och vred om nyckeln !! Sen förstår ni, ringde jag maken som då satt i en lastbil flera mil hemifrån och storgrät över att det var en råtta utanför mitt fönster. Maken lugn och trygg som alltid, började med att säga att kolla om den är kvar och det var den ju naturligtvis inte. Sen bad han mig öppna dörren och kolla om den var kvar på altanen!! Aldrig i livet att jag gör det, snörvlade jag. Den får vara kvar tills du kommer hem, sa den rädda hustrun. Alltså en varm och solig dag satt jag och två små barn inlåsta med ALLA dörrar och fönster stängda och låsta, tills maken kom hem flera timmar senare och kunde meddela att visst hade det varit en råtta på altanen i våra äppellådor,men att den varit flera meter lång ville han inte alls tro på, kanske några centimeter trodde han och antagligen var det bara en mus. Jojo det kunde han ju säga , JAG hade ju sett eländet!!Så jag visste ju hur stor den var!! Vi slutade ganska snart diskutera hur stor den var, men min rått rädsla är för evigt!
Några år senare råkade det hoppa ut en råtta från avfallsspannen under vasken när jag skulle kasta äggskal i spannen!! Den gången skrek jag hysteriskt och hoppade upp på en stol och stod kvar där och skrek på maken som var i duschen. Han kom galopperande nerför trappan iförd endast en liten mini handuk med håret på ända och trodde att huset höll på att brinna upp!!När han förstod att jag inte hade tänt på huset och inte heller ramlat och slagit mig , stängde han skåpdörren återgick han till duschen och jag , ja jag återgick till att vispa sockerkaka. Det är väl ungefär si så där tjugo år mellan gångerna jag mött en råtta på besök hos oss och jag lär mig aldrig att dom inte är farliga. Makens kommentar är ; Det är ju konstigt att de vågar sig hit igen så som du skriker!!
