Vi har fått nya grannar! På andra sidan häcken har ett yngre par flyttat in för några veckor sedan. De är väldigt lika, klädda i svart o vitt, kanske har de varit i Ullared?De tar sig friheten att struttar omkring på vår gräsmatta . Jobbar bra tillsammans , men jag tror att frun i huset blev lite sur över den sista renovering , det mesta ser ut att hänga lite löst. Kärleken fick ett snabbt slut och nu är den rangliga bostaden övergiven vad vi kan se i alla fall.
Javisst skulle det kunna varit ett homosapiens par , med tanke på hur det lätt det verkar vara idag att banka igen dörren och dra till nästa binge! Men icke, detta var ett mycket tjusigt skatpar. De hjälptes åt att bygga i början, i en stor prydnadsen som växer på andra sidan vår häck. Så hände det som inte fick hända, lilla frun tyckte att maken var en osedvanligt falsk typ, som umgicks med både kajfröknar och "skogskatedamer". Dessutom blev inte bygget godkänt, det hängde lite pinnar och slängde i vinden och boet blev liksom inte färdigt eftersom den vackre blåsvarte hannen med sin långa vackra skört flörtade runt lite för mycket. Frun försvann ut till vänster och maken, ja han struttar fortfarande omkring på vår gräsmatta, men nu utan en fru som anger tonen.
Som väl är våra grannar är av den trogna typen , vi har inte fått nya grannar på väldigt länge och det är bra, för vi gillar de vi har. Pratar lite då och då över häckarna och det är alldeles lagom. Vi bor ju inte i radhus som i större städer, där man kan höra när grannen spolar på toaletten. Här finns utrymmer för att vara för sig själv om man skulle vilja det. Lilla tanten kan mycket väl vara på norrsidan och luka land utan att Lilla farbror´n har en aning om var hon är. Det händer ibland att han letar efter henne och det kan ta lite tid att hitta en liten tant som ligger på knä under syrenbusken och rycker kirskål.Häromdagen var det liksom tvärtom. Lilla farbror´n var försvunnen. Han satt inte i sin bästa fåtölj och inte vid köksbordet. Inte heller var badrummet upptaget av en frustande ny duschad liten farbror. Ropa är inte att tänka på, då kommer halva Tulseboda och undrar varför jag skriker så dant, medan lilla farbror´n, lugnt står kvar i sin lilla bod och pysslar med fiskedragen eller gör ett litet bord till Lilla tanten. Nej, då tar jag telefonen och ringer! Genast svarar han och kan meddela att han befinner sig sydost ut några hundra meter från hemmet. Vid sopstationen , där en annan liten farbror kommit fram ur sin lilla bod och inlett ett samtal om väder och vind. Jodå så kan det vara.
När det var dags att ta lilla promenaden idag, tog Lilla tanten ett stort beslut. Det ska till att gå en ny runda. Efter 6 månaders gång på samma väg längs samma sjö, kändes det lite spännande att ta en annan väg idag. Istället för att svänga vänster som vanligt gick fötterna rakt fram, rakt fram! På asfalt, på en lagom stor väg där det passerar ett antal bilar på lagom avstånd från tanten. I vägrenen växer maskrosorna så vackert och lövträdens kronor vaggade i vårvinden. Solen sken och vinden var inte iskall. Lilla tanten blev rent av lite varm, men att ta av den svarta bomullsjumpern var inte att tänka på. Inte vill tanten skämma ut sig och visa alla bilringar och gäddhäng inte, nej svetten fick rinna längs ryggraden. När man använder apostlahästarna hinner man se, höra och njuta av vårens dofter. I en trädgård hängdes det ut tvätt och på ängen gick det hästar och betade. Lite längre bort stod det några får och glodde på tanten när hon susade förbi med stavarna. Fåglarna kvittrade och gruset knastrade under skorna. Den raska promenaden tog ungefär en timme och väl hemma igen lutade tanten sig ner över liljekonvaljerna som blommar så fint i trädgården och drog in den ljuva doften i näsan. Lite besvärligt att luta lagom mycket så det inte blev övervikt framåt, det har hänt ibland att framvikten blivit för tung och då brukar det sluta med att tanten ligger pladask i jorden. Inte så roligt med jord på kläder och i ansikte, lilla farbror´n blir så orolig när tanten kommer hem och ser ut som den värsta grävling. Hur som helst, lilla tanten kände sig glad och gick in och gav lilla farbror´n en stor kram, vilket mottogs med glädje och utav bara farten blev det liksom en kollision mellan våra små munnar!! Det kan kallas rakpuss, vårpuss eller bara en puss så där mitt i vardagen.
