Morgontidning, Lady Di, sorteringsarbete och Renault vad månde bliva av detta?
Dagen idag har varit mycket innehållsrik skulle jag vilja påstå. Vaknade senare än vanligt, kanske för att jag sovit gott hela natten och inte sprungit gatlopp mellan toaletten och sängen. Maken har också varit ovanligt stillsam och då sover vi båda gott. Annars är det lätt att den ena vaknar när den andre kliver ur sängen för att marschera till toaletten i det mörka huset och den andre vaknar av den ena välter ett glas med vatten över sig själv, sängen och golvet! Efter en sådan natt skulle det behövas ett sent uppvaknande men nästan alltid vaknar jag tidigt, efter en sådan natt, och kan absolut inte somna om. Trött, sur och allmänt tjurig blir det en tyst frukost vid det vackra frukostbordet som för närvarande har ett lila tema. Lila köksgardiner, lila duk som kära mamma broderat och sytt spets på, lila ljus med lila manschetter och en lila orkidé. Är vi båda trötta kunde det stått en sten i köket ingen hade märkt det. Men idag kunde vi njuta av det vackra och av att ha förmånen att fortfarande vara två som kan diskutera vad som står i morgontidningen. Idag uppehöll sig diskussionen kring KHK:s befarade underskott i bokslutet. När jag en gång fick lära mig ekonomi och budget, hette det underbudgetera inkomsterna och överbudgetera utgifterna, då blir resultatet bäst. Jag kan inte förstå vare sig hockey och fotbollsföreningar eller landsting och kommuner som inte har styr på finanserna. Kanske skulle dom prova Sparbanken 1826 ekonomi app?? Först lägger man in intäkter i budgeten och SEN rättar man kostnaderna efter intäkterna. Så går det till om man vill ha en sund ekonomi!!
Efter frukosten gick maken iväg med Lady Di, ordningen är återställd, ingen matte som slarvar omkring utan ordning och reda, nu är det samma runda varje dag. Lady Di är piggare än någonsin, kan till och med hoppa höjd i hundgården. Jag hittade en pärm som skulle sorteras, egentligen skulle det varit gjort för länge sedan men idag började jag i alla fall. Denna fantastiska pärm handlar om Kullan 6:1 eller Stenstorp som det hette när jag som liten tös sprang runt på hemmanet. Där fanns min avlidna pappas årsbesked från Försäkrings-kassan om årets pension, en massa gamla recept på medicin till min mamma som inte heller lever längre. Förfärlig läsning, hon måste ha varit medicinförgiftad flera gånger om under sin levnad. Ett dokument som lillasyster Yster gjort när hon gick i skolan som handlade om mormor och morfar. Rörd till tårar när jag läser det. Handskrivna små lappar från mamma och pappa om allt möjligt. Som numret på penninglotten vi hade tillsamman, att hörapparaten kvitterats ut, födelsedagshälsningar till mig , maken , stora storebror och lille storebror och Lillasyster Yster. Kort på mamma och pappa, gamla pass och körkort och en medalj? från LM Ericson, pappas sista arbetsplats.
Sorteringsarbetet fick i hast avslutas när vi skulle åka och simma. Jag i Olofström och maken i Karlshamn. Men det måste återupptas under ordnade former en annan dag. "Annadags kaka blir sällan bakt" sa min väninna och det är också sant. Vad jag saknar denna väninna, som inte längre finns kvar i denna världen, Usch det verkar som om alla mina vänner är borta men så är det inte. Det finns många roliga och trevliga personligheter kvar i min vänskapskrets. Ändå är det sakneligt att inte kunna springa över eller ringa till någon som var väldigt omtyckt.
Det blev inte bara simning, flera små affärer fick besök i min jakt på apelsin/orange färgade kläder och skor. Gick så där , men ett par långbyxor och sockar hittade jag i alla fall. Efter 1100 m frisim var jag utmattad och påbörjade återfärden till dusch och omklädningsrum. Där mötte jag först en av mina vänner och sen ytterligare en och ytterligare en. Vattengympa på gång. När allt var nerpackat och alla kläder på, var det dags för en liten tur till apoteket för att inhandla medikamenter som ska göra mig ännu friskare och ett inhopp på Kickís café eftersom blodsockret kändes nere under noll. Kaffe och vaniljhjärta rättade till det problemet. Ut igen på jakt efter sugrör med dödskallar och surdegsbröd, äpplen och morötter och sen äntligen kom maken susande i en tjusig BMW!! Skojade bara det var den gamla röda Renault som dök upp och det gick alldeles utmärkt att köra med den till hemmet. Alla bilar körde om för vi höll oss till hastigheten 80 som är stipulerad i lagen på denna väg. Vi muttrade som vanligt om fartdårar och tänk om ändå polisen ville komma och ta dom. Då kunde vi känna oss duktiga som skött oss och haft rätt hastighet!
Sugrör med dödskallar? Till barnbarnen förstås och till makens paraplydrink som han tar varje kväll!
Ja, jag är som Pippi, nu ljuger jag igen! Fy bubblan för såna som ljuger!
.JPG)
