Heja Olofström.........

Oj vad bra att vi har en simhall i Olofström. Det är också många som badar, leker och simmar där varje dag. Idag var det simskola för äldre elever typ gymnasiet. Både flickor och pojkar. Livräddning stod på programmet. Jag simmade mina 1000 m och sen gick jag ner för att duscha och byta om, kallt att åka hem i baddräkt idag, nejdå bli inte rädda nu, jag brukar byta om till heltäckande kläder innan jag lämnar hallen. I alla fall, när jag kom ner var det tre stycken flicksnärtor som viftade ikring bland duscharna och snattrade som bare den, inget konstigt med det om det inte varit för att det fanns ytterligare en flicka i duschhallen - men - hon fick inte vara med. De tre musketörerna bevärdigade henne inte med en blick, hon fanns inte. Hon såg rar och go ut men passade väl inte in i de gladas gäng. Likadant när jag kom upp i entrén , hon står själv och de andra tre far runt och pratar och skrattar. Jag far illa när det är så tydligt att man utelämnar en person. Inne i badhallen med simläraren fick hon vara med men inte sen. Jag blir ledsen.

Nästa upplevelse var biblioteket, det är också en fin inrättning vi har den ska vi vara stolta över i kommunen. Alltid lika goa och trevliga människor som hjälper en Liten tant tillrätta. Det blev tre böcker idag, Pojken med pilbågen av Sven Wollter, Krigsdagbok av Astrid Lindgren och Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Träffade på en gammal bekant från min ungdom , blev lite tantprat om livet , kärleken och döden. Hon är lika söt som alltid men Lilla tanten är minsann inte så rälig hon heller, så det så!

En annan upplevelse var söndagens gudstjänst. Det var familjegudstjänst och det var verkligen många barnfamiljer i kyrkan. Hela första kvarteret var fullt, Eftisgruppen sjöng så fina sånger och vår komminister Martin pratade med barnen om Jungfru Maria på ett sätt som vilken unge som helst skulle gillat. Sen blev det en stunds prat till alla vuxna också och för min del var det precis vad jag behövde. När den stökiga, röriga , varma och härliga gudstjänsten var slut serverades det kaffe och dagen till ära TÅRTA till alla besökare, dopbarnen från 2015 och deras föräldrar, morföräldrar och farföräldrar och så alla vi andra. Jag ville inte ha kaffe utan gick till mina föräldrars grav och tog hem gravlyktan och där blommade snödropparna. Hemma blev det middag med Lilla farbror´n, sen ett besök i Antikskjulet. Detta underbara ställe i vår lilla by där man fynda  porslin, glas, lampor, dukar, leksaker och väldigt mycket mer. För min del blev två stycken bomullslakan, ett par glas manschetter till vårljusen. De var nämligen riktigt vårgröna med lite guld  på kanten. Dessutom fyndade jag en röd fin sportbil till nummer  fem i barnbarnskaran. Just nu är han på semester i Sälen med sin familj, men när han återvänder till södern står den i leksakskåpet och väntar.

Vår, eller ?

Ännu en vecka till ända. Så går ett år ganska fort. För mig började livet en försommardag 1945 i Alingsås. Sedan dess har det varit många årstider som rusat förbi, men det känns som om de rusar fortare och fortare ju äldre jag blir. Igår trodde jag att vintern var slut och att våren verkligen kommit till Tulseboda. Förmiddagen gick i ett enda huj, bädda rent i sängarna, diska efter lördagsfrukosten och lägga om lilla farbrorn´s sår. Strax var det middag och älskade nr 2 i barnbarnsskaran kom för att äta med oss. Det blev mycket snack över bordet mellan farfar och Tvåan om TAIF och hur det ska gå. Upp eller stanna kvar det var frågan ???? När alla var mätta och glada körde farfar hem gossen med ett litet mellanspel i vår lilla affär för inhandling av diverse matvaror. Under tiden tog Lilla tanten sig an disken, när allt såg snyggt ut i köket blev det ombyte till promenadkläder. Solen sken från blå himmel, lite sval vind som smekte ansiktet och stavar i händerna.

 Med raska steg mot den lilla stigen genom skogen, fram till den stora farliga vägen med många bilar, som kör som galningar. Kvickt över vägen,  in på en liten väg som är fullständigt förstörd av en stor maskins stora hjul. Ungefär som mors lilla kråka som skulle ut och åka, än slank det hit och än slank det dit men ner i diket kom inte Lilla tanten. Framme vid en lite större väg, dock inte med många bilar, pilade Lilla tanten kvickt över vägen och nerför en backe och där porlade den allra sötaste bäck. Nästan så att Lilla tanten ville bygga en barkbåt, och sätta sig på huk och leka i bäcken. Men det anstår ju inte en Liten tant att kasa över staket och förresten hade hon ingen kniv med sig till att tälja en barkbåt med. Framåt i naturen , lyssnandes på galande tuppar och kvittrande små fåglar, skuttade en glad tant. Njöt av den härliga luften och alla dofter från mark och skog. Över nästa stora väg där bilar rusar fram och in i skogen igen. Här var det tyst och stilla, inget motorsågsbuller, men väl doften från nysågad gran och så svänger vägen och snart kommer en ny stor,stor väg med många farliga bilar. Sista biten går genom en blandskog,längs  med en liten bäck som rinner så sakta och stilla att det nästan inte syns. Här kan man om man har tur höra glada barnskratt och få syn på små raringar som leker mellan träden. När Lilla tanten nu fått vara med om allt detta roliga, så känns det helt ok att gå på bygator sista biten, innan hon är hemma igen.

Nu var det dax att hämta stora tunga skottkärran, för att lassa den full med kvistar, löv och annat gammalt skräp från gräsmattan. Lilla farbror´n hade beskurit våra fruktträd under ett par dagar ,så det var mycket som skulle samlas ihop. Lilla tanten krattade o krattade, blev riktigt varm och fick ta av mössan. Lyfte upp bunt efter bunt och när det var krattat och klart under två träd var skottkärran full. 

In i garaget och hämta ett spännband( det var Lilla farbrorn´s ide), upp med den största grenen och sen binda fast. Med raska steg mot kommunens trädgårdskompost! När Lilla tanten börjar gå med skottkärran, känns det som om det vore en mil dit, efter halva vägen inser hon att det kanske i bästa fall rör sig om 500 m. Men sen den ju tömmas och köras hem igen!!  Tantbenen protesterade och vill vila, och kan ni tänka er ,som en räddande ängel kommer en rar o go väninna till Lilla tanten över och vill prata en stund. Milda makter va roligt vi hade, i säkert tjugo minuter, sen började vinden kännas kall och Lilla tanten travade hemåt. Ja men visst,då ska kärreländet in i vedboden som egentligen bara är ett vedskjul och krattan ska på plats i förrådet,  innan Lilla tanten får gå in och vila sig. Hon kände sig i alla fall väldigt duktig och kunde resten av kvällen sitta still och sticka sockar till Lilla farbror´n.